Detta tycker jag är mycket intressant.
Jag måste bara få skriva att jag ändå tycker att det är fantastiskt med människor som resonerar så, ALL heder till dessa!
Förväntningar som man inte är medveten om, skulle jag tro. Jag har i alla sammanhang en stark tro på det undermedvetnas roll, jag tror att vi ofta har svårt att se våra egentliga drivkrafter.
Jag har tänkt att OM antidepp och/eller laktas funkar så bra på mig pga placebo, så är det dels mycket jag inte vet om mig sälv, dels verkar det riskabelt att gräva i det.
Nej, så tänker jag också. Tro och förväntningar/placeboeffekt ÄR inte samma sak även om jag inte riktigt kan redogöra för skillnaden. Ett ställe där jag tror att TRO är inblandat är när det gäller t ex healing - där verkar folk verkligen tro. (Fast det verkar inte som om någon blir hjälpt av det, utöver något slags suggestionseffekt).
Och sedan hade jag genomgått alla tydliga symtom och stadier av en hjärtinfarkt - utan att ha en. Men det där med hypokondri är ju också intressant! För mig kom det verkligen som en blixt från klar himmel. Jag har mig veterligen aldrig haft några hypokondriska tendenser tidigare eller vanligtvis brukar oroa mig för olika åkommor (hjärtat har jag verkligen aldrig ägnat en tanke).
För mig funkar nog hypokondrin på två sätt: 1) Jag känner en förnimmelse någonstans och förstorar den till ett SYMTOM på något och då känner jag alla andra symtom på samma sak också, 2) jag hör talas om en sjukdom, känner efter och då hittar jag tecken på den också.Nu blir det härligt invecklat.
Jag har annars uppfattat det mer som om sådana tendenser ändå mer riktar tankarna åt ett visst håll? Att man "känner efter" eller "aktivt" känner en oro? Inte som i styrda/medvetna tankar, men just att det är något som ändå finns någonstans i ens medvetande. Tankar på sjukdom liksom. I mitt fall visste jag ju snarare att det troligtvis INTE var något. Ändå var det någon del av hjärnan som skrek åt kroppen att det visst var något dåligt på gång, utan att den rationella delen över huvud taget hängde med.
Men det kanske är hypokondri i ett nötskal. Jag har ingen aning, mer än att jag åtminstone nu i efterhand tycker det är rätt förbluffande hur något icke-existerande (fel) kunde ta sig sådana otroligt verkliga/fysiska uttryck. Trots att de medvetna tankarna sa att "det är ingen fara".
Den förklaring jag har fått är att människor reagerar starkt på uppmärksamhet - dvs det är i sig läkande att någon (särskilt någon de har förtroende för) ägnar sig åt dem och lyssnar på dem.
För mig funkar nog hypokondrin på två sätt: 1) Jag känner en förnimmelse någonstans och förstorar den till ett SYMTOM på något och då känner jag alla andra symtom på samma sak också, 2) jag hör talas om en sjukdom, känner efter och då hittar jag tecken på den också.
Förr googlade jag all medicin jag kunde tänka mig och skyllde på att jag var intresserad av medicin. Nu har jag fattat att det är min hypokondri som driver googlandet så länge googlade jag bara typ prostataproblem och annat som jag inte kunde få. Fast numera försöker jag undvika t o m det för det finns ju män i min omgivning som jag kan hypokondrioroa mig för.
Jag hypokondrioroade mig också för mina djur så det är en stor ironi att ena kattens förmodade förstoppning var cancer. Det borde ha varit tvärtom.
Men det är helt klart fascinerande att du fick så ont trots att du visste att du var frisk.
) känns mer undermedvetet då, jämfört med det?Man får inte undanhålla behandling. Om man vill testa en medicin på ett allvarligt tillstånd där det redan finns godkända behandlingar så används inte placebo, utan man ger den godkända behandlingen som jämförande preparat. Man jämför alltså den nya behandlingen mot den redan godkända.
Ja, fast jag tror att det undermedvetna spelar med delvis för mig också. När jag fått bevis för att jag inte har sjukdomen alt lugnat ner mig tenderar symtomen försvinna.Usch vad jobbigt det låter. Men det känns ändå - ur ett högst lekmannamässigt perspektiv! - förståeligt eller åtminstone inte så underligt att tankar riktade mot ett fysiskt besvär kan lura även resten kroppen åt det hållet (även om det är fortsatt intressant vilken stor påverkan "bara" tankar kan ha).
Placebo t.ex. (och/eller vafan jag nu drabbades av
Läkaren brukar inte själv veta om personen får aktiv behandling eller ej. Så långt det går gör man sk dubbelblinda tester, där varken patient eller behandlare vet vad patienten får.
