Mat vill man ju helst köpa så man vet att djuren har haft det så bra som möjligt. Helst från gårdsslakterier och liknande. Vilket ju så klart blir mycket dyrare än att köpa importerat. Eller så vill man såklart köpa mat där man vet att våra svenska bönder får så mycket det går för det dom säljer. Vilket innebär dyrare.
Saker vill man helst köpa från ställen där de är tillverkade under kända förhållanden (dvs utan gift och med skäliga löner) vilket så klart gör att priserna på sådana blir högre än för de som inte bryr sig om sina underleverantörer.
Andra saker vill man ju helst ska hålla en bra kvalitet, vilket såklart också gör det dyrare. Och man får skylla sig själv i allas ögon om man köper billigare.
Hyran blir hög eftersom hyresvärden såklart måste kunna gå med vinst.
Utöver det ska man helst spara ihop till 3 månadslöner på kontot, samtidigt som arbetsgivaren håller ens lön på minimum. Och då tjänar jag i grundlön inte direkt dåligt.
Det känns lite som att det blir för dyrt att leva?
Jag tänker att det blir precis vad man gör det till. Personligen gör jag så gott jag kan, om andra sedan har synpunkter på hur jag prioriterar så är det deras problem. Det bekommer mig inte, jag känner mig trygg i mina prioriteringar och vad jag gör/inte gör. Har väldigt låga levnadsomkostnader men unnar mig istället lyx i form av resor, restaurangbesök, presenter, upplevelser etc. Säkert onödigt enligt många, men helt rätt för mig.