Det här med hundkompisar

Jenka

Trådstartare
Ja, Sigge är ju ensamhund för första gången på nästan fem år. Innan dess hade vi betydligt fler kompisar i närheten med hundar för promenader eller allmänt häng som kom naturligt. Nu har jag dessutom (tillfälligt!) Lagt ner det här med organiserad hundträning verkar det som. Det gnager lite att han inte har några direkta kompisar.

Han funkar med alla hundar, tokröjer inte men verkar uppskatta andra och visst, lite bus ibland blir det väl.

Borde jag helt enkelt försöka hitta lite nya promenadvänner åt oss? Hur viktigt tänker ni det är med hundlek/umgänge?
 
Ja. Jag ser jätte skillnad på Gissa,hon är ju uppväxt med en mops dam och ett antal frallor,sen blev hon ensamhund när Moppi försvann och vi bara hade tillfälliga frallamammor med bihang här hemma.
I området runt finns det hundar men dom är mer än dubbelt så stora som henne.
Nu fick hon ju sin maskott Molly i sep och hon trivs som fisken i vatten.
 
Det är säkert individuellt, men mina hundar älskar verkligen sällskap av andra hundar. Även om de fungerat bra som ensamhundar också och jag upplevt dem som nöjda, så har det blivit en helt annan sak när de fått någon att "vara hund med" regelbundet. När jag haft ensamhund har jag därför försökt ordna så mycket hundsällskap som möjligt.
 
Ja, Sigge är ju ensamhund för första gången på nästan fem år. Innan dess hade vi betydligt fler kompisar i närheten med hundar för promenader eller allmänt häng som kom naturligt. Nu har jag dessutom (tillfälligt!) Lagt ner det här med organiserad hundträning verkar det som. Det gnager lite att han inte har några direkta kompisar.

Han funkar med alla hundar, tokröjer inte men verkar uppskatta andra och visst, lite bus ibland blir det väl.

Borde jag helt enkelt försöka hitta lite nya promenadvänner åt oss? Hur viktigt tänker ni det är med hundlek/umgänge?
:o Jag har inte tänkt så långt, vi har alltid haft hundar omkring oss som våra har umgåtts med. :D
Jag har ju taxfröken om dagarna, men hon är rolig på sitt sätt, hon leker bara med huliganen när hennes husse är i närheten. Är han inte med så bjuder hon aldrig in till lek och bjuder huliganen in så tittar hon mycket avmätt på honom. :D
Svägerskans hundar har huliganen lekt med under åren, de har visserligen tyckt att han är lite bufflig men när han har förstått det och leker finare så har det gått bra. Sen finns det lite andra hundar som han träffar lite mer oregelbundet. Nu börjar han dessutom själv avstå från lek. :(
 
Mina har oerhört stor glädje av varandra. Så ja, jag skulle nog försöka hitta en promenadkompis!
 
Ja, Sigge är ju ensamhund för första gången på nästan fem år. Innan dess hade vi betydligt fler kompisar i närheten med hundar för promenader eller allmänt häng som kom naturligt. Nu har jag dessutom (tillfälligt!) Lagt ner det här med organiserad hundträning verkar det som. Det gnager lite att han inte har några direkta kompisar.

Han funkar med alla hundar, tokröjer inte men verkar uppskatta andra och visst, lite bus ibland blir det väl.

Borde jag helt enkelt försöka hitta lite nya promenadvänner åt oss? Hur viktigt tänker ni det är med hundlek/umgänge?

Viktigt! Min femåriga hane är uppväxt med hundkompis i familjen. Sedan den hunden gick bort för ett och ett halvt år sedan har han varit ensam. Han är ganska gruffig, så han har inte fått leka med andra. I somras skaffade vi valp, och gud vad man ser att han älskar att leka och vara med henne. Det verkar verkligen ge en dimension till i hans hundliv. På köpet har han fått en polare till, min valps kullbror, som han älskar att vara med. Jag hoppas på att den relationen fortsätter funka även när valpen blir könsmogen och vuxen.

Så ja, försök hitta promenadvänner!
 
Jag tror det beror på hundens personlighet också. I dagsläget har jag två hundar som absolut har utbyte av varandra. De är inte såna som leker massor eller sover ihop men jag märker att de ändå tycker om varandra. De busar lite ibland och tvättar varandra och så. Det känns också bättre tycker jag att lämna dem hemma ensamma när de har varandra.

Min förra hund var däremot en ensamhund. Vi hade två då under en period men han trivdes inte alls utan blev stressad och till och med sjuk på grund av det.

Om din hund är sådan att han gillar sällskap hade jag absolut försökt hitta promenadvänner.
 
Eftersom du är Stockholmare finns en enkel del-/light-lösning.

Innan Pysslingen gick sönder brukade vi åka t-bana till en och samma hundrastgård på en bestämd tid varje vecka. På så sätt fick han flera vänner.

Han tittar fortfarande extra på hundar som ser ut som Kraken, Cornelia, Gunvald och Puck. Hans favoriter. Och t-station Torvaldsplan är plussbetonad
 
Ja vi får ta och skaffa nya/fler vänner i närheten.
(Och så fick jag ännu en aspekt att ha dåligt samvete över i att Stoja fick flytta...)
 
(Och så fick jag ännu en aspekt att ha dåligt samvete över i att Stoja fick flytta...)
Fast det ska du ju inte behöva ha? Även om han kanske mår bra av hundkompisar så är det väl inte bättre för någon att ni ska ha ytterligare en hund i familjen som skapar dåligt samvete, blir understimulerad osv. Jag är övertygad om att Sigge har ett bra liv hos er och att det finns fördelar med att vara ensamhund också :) Så kan du hitta bra vänner är det väl jättebra - kanske kan ni vara med på någon buketräff?
 
Ja vi får ta och skaffa nya/fler vänner i närheten.
(Och så fick jag ännu en aspekt att ha dåligt samvete över i att Stoja fick flytta...)
:heart
Först och främst måste det fungera hemma för alla, det är allra viktigaste för allas mående. Hundkompis kan du lösa, kolla i närområdet till att börja med, det kanske finns andra hundar som också söker en kompis.
 
Kan säga att två av mina skulle klara sig ypperligt helt utan hundkompisar. Mini är inget för andra hundar. Hon hälsar glatt på dom få hon känner och tycker om och sen bryr hon sig inte alls mer. Skalman är visserligen lekfull och kan leka med vissa hundar, men matte är det bästa i världen och skulle nog inte bry sig om alla hundvänner försvann :)

Så ta det lugnt och dyker det upp hundvänner så gör det - men du ska absolut inte ha dåligt samvete :)
 
Ja, Sigge är ju ensamhund för första gången på nästan fem år. Innan dess hade vi betydligt fler kompisar i närheten med hundar för promenader eller allmänt häng som kom naturligt. Nu har jag dessutom (tillfälligt!) Lagt ner det här med organiserad hundträning verkar det som. Det gnager lite att han inte har några direkta kompisar.

Han funkar med alla hundar, tokröjer inte men verkar uppskatta andra och visst, lite bus ibland blir det väl.

Borde jag helt enkelt försöka hitta lite nya promenadvänner åt oss? Hur viktigt tänker ni det är med hundlek/umgänge?

Beror nog mest på hunden om det öht. spelar någon roll eller inte. Ingen av mina skulle nog bry sig nämnvärt av att vara ensamhundar utan "kompisar". För dem är det vi människor som är viktiga. De funkar ihop och leker ibland med varandra men är inte beroende av varandra på något sätt. De leker sällan med andra hundar utanför flocken och när det händer (någon gång per år) är det i princip enbart med tikar av samma/liknande ras. I övrigt så träffar vi en hel del andra hundar vid träning mm. men det är inga "relationer" som de skulle sakna.

Är Sigge glad så tror jag inte du behöver tänka på det.
 
Nej alltså, egentligen tycker jag inte att jag ska ha dåligt samvete över Stoja. Det beslutet är väldigt genomtänkt och som jag i grunden hann bli trygg med att det är rätt. Men jag sörjer henne (eller vad man nu gör när hunden mår hur bra som helst) en del.

Sigge har det bra, han kräver ju betydligt mindre. Men kompisar får vi försöka hitta under vintern.
 
Ett PS. Pysslingen som älskar andra hundar - gillar ändå mest att vara med sin familj.

Schäferprinsessan hade SINA vänner - övriga hundar gjorde sig inte besvär. Hon hade blivit mycket obekväm med att tussas ihop på "play-dates"

Hundar är individer och dessutom precis som för oss finns det många sätt för varje individ att bli lycklig eller tillfreds.
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Disclaimer: jag kan ingenting om hundar. En mycket nära vän (och tillika min stallägare) har världens bästa hund. Eller ja, egentligen...
2 3
Svar
46
· Visningar
5 814
Hundavel & Ras Funderingar efter en annan tråd… Men! Vi var nästan helt inne på labrador som nästa hund, hade så gärna velat ha med golden på listan...
2 3
Svar
50
· Visningar
7 379
Senast: Kilauea
·
Hundavel & Ras Hur många rastrådar klara Buke av? 🙄 Vi är en familj på snart fem personer som börjar bli lite sugna på hund, eller i alla fall jag och...
6 7 8
Svar
144
· Visningar
11 587
Senast: Guldaskig
·
Hundavel & Ras Jag ska inte skaffa hund. Nej, det ska jag alltså inte. Nix, näpp, nein. Inte alls. Men... Som förberedelse inför den dagen jag känner...
2 3 4
Svar
68
· Visningar
8 786
Senast: Acto
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Liten fodertunna?
  • Annonsera mera hundar 2
  • Oseriös avel 2023

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp