Men alltså..
Jag rider enligt ett system där man har hjälper för att påverka kroppsdelarna för att kunna formge korrekt så att arbetet blir sunt. Jag börjar med låg energi och justerar balansen först och främst, i böjning. Som du vet efter tretusen trådar.
Jag jobbar enligt devisen: Balans, lösgjordhet, skolning, energi. I den ordningen..
När hästen är i balans och lösgjord är dn mottaglig för skolningen. Där får den rent tekniskt utbildas och sen adderar jag energin.
Så nej, jag har heller inte problem med att hästarna skenar runt på ngt sätt, är spända, inte förstår, blir skdade, inte går att formge etc. Jag jobbar bla med rehab genom dressyren. Så hästarna inte bara "inte går sönder", de blir friska.
Vad i metoden är det då som är så kasst menar du?
Är det inte kasst så behöver du inte svara just till mig i alla fel som du upplever folk gör med dra i tygel, rida rakt, hålla saker på plats statiskt eller vad fasen det är. De monologerna kan jag hoppa över iom att det inte rör mig.
Fast jag syftar inte på hur du arbetar med hästar, utan på hur de beskriver skeendet. Vi diskuterar ju här en specifik problematik. Det handlar inte om dig och hur du tränar, utan rent generellt i diskussionen, hur fokus bör vara enligt mig. Skulle kanske ha skrivit "delvis kl" på en del av texten. Ber om ursäkt för det.
Sen är jag inte riktigt överens, eller håller med, i allt det du beskriver om detta skeende heller.
Tex angående "manken" om hästen har huvudet för lågt, så kommer inte manken "upp" hur mycket du än försöker oavsett huvudposition (ganaschvinkel). Den är "låst" i det läget (bogbladen trycks ihop) pga dom starka muskler och ligament på halsens ovansida som då hindrar bogbladen från att "öppna sig" (bredda).
Hur mycket man än försöker förklara hur bakom lod inte är ett problem, bara huvudet är lågt och ganaschvinkeln är öppen, eller att det inte har någon betydelse om "det och det" är korrekt, eller bara kontakten är lätt, så måste man ju ställa sig frågan, vad är det man vill egentligen med sin ridning? (syftar inte på just dig nu då)
Delvis KL
Det finns en anledning till varför man vill att hästen ska gå med upprest huvud/hals i dressyrarbetet, för det är där den KAN "få upp" manken optimalt. Förutom att den placerar balanspunkten på ett lämpligare ställe. Ju lägre huvudposition, desto svårare. Med nacken nedanför manken, då blir det i stort sett omöjligt.
Det blir ju mer och mer förståeligt varför hästar är mer stressade i lägre form, än i mer högrest form (tänker på den här undersökningen som var uppe tidigare i diskussionen). Hästen är inte konstruerad att arbeta i den låga form som blivit så populär nu för tiden. Varken med nosen framför eller bakom lod.
Hästens långa hals och stora huvud har den för att den ska kunna gå och beta gräs större delen av dygnet och konstruktionen med starka muskler och ligament har den fått för att inte överbelasta framdelen när den går där och betar mest hela tiden. I en flyktsituation sen så finns en inbyggd mekanism som plockas fram reflexmässigt av hästen, den höjer upp huvudet högt, lyfter upp manken (breddar bogbladen) och är redo för flykt.
Det är denna mekanism vi vill komma åt, väldigt långsökt egentligen då om vi tror vi kan få fram den med huvudet lågt, som ju är den form som hästen har när den går runt och betar, dvs INTE den form som väcker flyktmekaniken.
Inte konstigt då om hästar blir stressade om dom rids runt med för lågt huvud av ryttare som tror att det är OK bara manken är "uppe", när den inte kan vara det, eller det är mycket svårt och jobbigt för hästen att uppfylla det. Hästar är fantastiska djur, dom gör sitt yttersta för att vi ska bli nöjda.
