Det här med dataspel med åldergräns

Hur mår då dessa "aggresiva" personer? Som måste få utlopp för "skit i spel" istället för att gå ut på gatan...
Jag tycker att det är tragiskt :cry:

* Jenny *
Men tagga ner. Jag spelar den typen av spel (dock inte GTA, tycker det är galet tråkigt). Har inga inneboende aggressioner, behöver inte "få utlopp för skit i spel", ingen risk alls (0 alltså) för att jag ska ut och hugga ner folk på stan. Du behöver verkligen inte sitta och gråta för min skull.
 
Åldersgränserna finns av en anledning, moralpaniken över vad vuxna spelar har jag dock svårt att förstå. Jag spelar både GTA och Red Dead Redemption och är en högst välanpassad (;)) vuxen. Ok, är kanske lite väl fäst vid min häst i RDR men den har jag kämpat hårt för :D
 
Men tagga ner. Jag spelar den typen av spel (dock inte GTA, tycker det är galet tråkigt). Har inga inneboende aggressioner, behöver inte "få utlopp för skit i spel", ingen risk alls (0 alltså) för att jag ska ut och hugga ner folk på stan. Du behöver verkligen inte sitta och gråta för min skull.

Jag citerade Rinu.
Och förundrades över att spela spel, kunde vara ett sätt att få utlopp för sin "skit"
Om du vill ta det personligt, så är det ditt problem. ;-)

* Jenny *

Riru skrev:
Fast lajv kan ju vara om vad som helst, och jag ser det som ett annat sätt att rollspela bara. Inte att få göra det man får i spel men inte IRL, för lajv är ju inte på riktigt det heller.
Jag tänkte mer på tex dessa incels och andra redan ”aggressiva” personer, är det bra att de får utlopp för sin skit i spel så de inte kokar över och går ut på gatan och gör vad de så önskar, eller kommer spelen göra att de tillslut mättas och kräver mersmak (i form av verkliga offer)? När de spelar så hejas de ju på av så många andra idag tack vare streaming, twitch och youtube tex.
 
Jag citerade Rinu.
Och förundrades över att spela spel, kunde vara ett sätt att få utlopp för sin "skit"
Om du vill ta det personligt, så är det ditt problem. ;-)

* Jenny *

Riru skrev:
Fast lajv kan ju vara om vad som helst, och jag ser det som ett annat sätt att rollspela bara. Inte att få göra det man får i spel men inte IRL, för lajv är ju inte på riktigt det heller.
Jag tänkte mer på tex dessa incels och andra redan ”aggressiva” personer, är det bra att de får utlopp för sin skit i spel så de inte kokar över och går ut på gatan och gör vad de så önskar, eller kommer spelen göra att de tillslut mättas och kräver mersmak (i form av verkliga offer)? När de spelar så hejas de ju på av så många andra idag tack vare streaming, twitch och youtube tex.

Ja i kommentarsfältet i länken ang feministkaraktären så tyckte ju folk att det var bra med ett spel där man kunde hämnas på feminismen. Jag tycker dock inte ett dugg synd om dessa skitstövlar.
 
Fortnite hade jag inte brytt mig om en 10-åring ville spela. Det är mer som en lekplats än ett krigsspel, det går dessutom att spela på flera olika sätt. Men eftersom just det här barnet har problem att skilja på fantasi och verklighet så tycker jag nog inte att det ska spelas någonting alls som uppmanar till "hårdare" lek så att säga. Det viktigaste är att få bukt med konsekvenstänket först.


Mer allmänt svar angående trådens innehåll:
Jag tycker det är lika viktigt som med alla andra intressen barnet/barnen har att som förälder engagera sig i vad det är dem gör. Det är väl långt ifrån alla föräldrar som tycker det är superspännande att sitta på läktaren till valfri sport helg in och helg ut men gör det ändå, det samma borde gälla vid spelintresse. Jag menar inte att man måste sitta bredvid varje spelad sekund men det viktigaste tycker jag nog ändå är att man har koll på vad det är för något de spelar och kan förklara situationer som de kanske själva inte greppar alltid.

Ja, åldersrekommendationer finns där av en anledning, jag minns hur irriterad min lillebror var på att Game inte sålde 18-års spel till yngre personer utan förälders godkännande men jag kan ändå tycka det är bra. Det tvingar förälderna att åtminstone hänga med och köpa och därmed också få info om vad det är för något.

Både jag och sambon är spelintresserade och spelar mycket på fritiden, just nu nästan uteslutande 1a och 2a världskriget-spel. Det gjorde jag även som 12-13-åring då jag var (och är) väldigt intresserad av historia. Jag tänker att det är skillnad på spel och spel, det är inte enbart mängden våld som är avgörande utan hur det framställs och vad syftet är.

GTA spelade jag också tidigt, det 3e släpptes när jag var 11 och jag spelade det nog inte långt därefter. Jag kan dock hålla med om att spelserien är för en äldre publik, ska man faktiskt spela det som det är tänkt så tänker jag mig att det är ett väldigt svårt spel för någon så ung. Men igen, det viktigaste i min bok är att som förälder sitta med/ha koll på vad som händer.
 
Steg 1 var aktiv själv så kan vet vad spelet handlar om.

Mins barn (8år & 10år) ville i sommars spela spelet fortnite som är av den typen spel att jag aldrig skulle spela det. Vad gör jag? Frågar två vänner vars åsikt jag respekterar om vad de tycker. Ingen fara. Ser ett par youtubefilmer. Ingen fara enligt mig. Laddar ner spelet och sitter sen i samma rum och tittar när de spelar.

Hos oss står tv-spelet centralt i vardagsrummet så vi har koll även om vi inte är i samma rum.

De har lekt mkt fortnite mest med nerf-vapen (som vi aldrig skulle köpa men här fick jag backa alla andra ungar hade och de har lekt massor ute och inne runt gårdarna kul att bara titta på nej och det utanförskapet unnar jag inte mina barn).

Vårt problem är snarare hur mkt speltid är rimligt...

GTA mfl spel har aldrig kommit på tal. Tack och lov. Även om jag stoppar har ena grannbarnet betydligt mer frihet att välja spel och jag kan inte styra vad hen spelar när mina barn är där.
 
Hur tänker ni kring det?
Framförallt krigsspel och liknande tänker jag då. Stora sonen tjatar om Fortnite, GTA och sådana spel hela tiden, han är otroligt mycket för vapen och krig just nu. Tom så skolan har reagerat på att han pratar konstant om det. Ritar han något så är det till största delen vapen, stridsvagnar (som jag förresten också klassar som vapen), stridsflyg osv, bygger han något så är det samma sak där. Sambon och jag säger nej till dessa spel, vi försöker styra in på annat när barnen ritar, uppmuntrar till att bygga annat och till att leka annat än krig. Nu hade han fått GTA i julklapp hos sin pappa, han får spela vad han vill där och se vilka filmer han vill. Pappan har ändå noll koll på vad sonen gör. Soc och bup är kontaktade och utredning är på gång, men allt tar ju sådan tid att man blir tokig.

Men hur hårda är ni med åldersgränser på spel och filmer?


Nu vet jag ingenting om spel, men nar mina barn var sma var den aldste oerhort vapengalen. Jag forsokte halla huset vapenfritt, men allt fran skogspinnar till smorgasar blev vapen. Det var allt han tankte pa.
Sa traffade jag Maken som hade en annan syn pa vapen. Han introducerade luftpistol och luftgevar. Det sattes upp en inomhus skjutbana med skjuttavla I slutet. Det forklarades varfor regler var viktigt och det var inte tillatet att skjuta utan en vuxen och da jag vagrade fick de vackert vanta tills maken hade tid att vara med.
Maken reste vansinnigt mycket sa det blev kanske skjuta av en helg i manaden.... och trots att det skjots sa sallan forsvann all mani runt vapen. Barnen at smorgasar som normala manniskor, och skogspinnar var aterigen skogspinnar.

Aldersgranser pa filmer var lite flexibeltr ibland. James Bond Kunde man till exempel fa se lite tidigare an aldersgransen avsag ... da vi alltid satt med var det ju latt att peka pa hur ologiskt mycket var och tala om “effecter “

Personligen tror jag att det ar viktigare att man ar dar och med dem och diskuterar an att halla stenhart pa aldersgranser. Det Finns alltid kompisar som har filmen/spelet och jag ser hellre att jag vet hur de tanker an att forbjuda.
Jag skulle alltsa spela just det spelet med dem ... och dessutom se till att satta upp spelkvallar dar hela familjen spelade spel, board games eller dator, som var roliga och fick oss alla att skratta som motvikt.
 
Fast lajv kan ju vara om vad som helst, och jag ser det som ett annat sätt att rollspela bara. Inte att få göra det man får i spel men inte IRL, för lajv är ju inte på riktigt det heller.
Jag tänkte mer på tex dessa incels och andra redan ”aggressiva” personer, är det bra att de får utlopp för sin skit i spel så de inte kokar över och går ut på gatan och gör vad de så önskar, eller kommer spelen göra att de tillslut mättas och kräver mersmak (i form av verkliga offer)? När de spelar så hejas de ju på av så många andra idag tack vare streaming, twitch och youtube tex.
Där tror jag inte jag håller med. Det är väl i allmänhet visat att om man ger utlopp för sina aggressioner så växer de medan om man kontrollerar dem så krymper de. Jmf slå på kudde om man är förbannad eller skrika åt folk, eller bara vråla inne i sin egen bil, får ilskan att växa med tiden medan att kontrollera sig gör att den krymper med tiden.
 
Där tror jag inte jag håller med. Det är väl i allmänhet visat att om man ger utlopp för sina aggressioner så växer de medan om man kontrollerar dem så krymper de. Jmf slå på kudde om man är förbannad eller skrika åt folk, eller bara vråla inne i sin egen bil, får ilskan att växa med tiden medan att kontrollera sig gör att den krymper med tiden.

Ja det var ju just det jag undrade, om det är bra att få utlopp för aggressionerna, på ett sätt som inte skadar någon IRL, eller om det gör allt värre.
Men då hjälper det inte alls då.
 
Ja det var ju just det jag undrade, om det är bra att få utlopp för aggressionerna, på ett sätt som inte skadar någon IRL, eller om det gör allt värre.
Men då hjälper det inte alls då.
Nej jag vet ju inte hur det är med just dataspel. Men i allmänhet verkar det som att det anses att hetsigt utlopp för aggressioner gör att de växer. Eller att vända inåt anses ju inte heller bra såklart. (hetsigt var väl hjärtattack och inåt depression el dyl)

Men kanske är det såhär, om du tränar din kropp och hjärna till att varje gång du blir arg direkt skjuta någonting eller slå på någonting eller skrika hej vilt på någonting istället för att försöka lära den att avvakta, reflektera, agera, så kanske det blir svårt att faktiskt just avvakta, reflektera, -inte agera när det plötsligt gäller. När du står där framför ditt barn eller din partner med ett tillhygge. Och så får ju hjärnan en belöning varje gång den blir förbannad och aggressiv, du vinner varje gång du visar aggression.

Jag är ju rent personligt övertygad om att det är uselt för dig själv att vara ett internettroll. Jag är helt övertygad om att om man börjar vara en vidrig person och skriva otidigheter till kreti och pleti så blir det bara värre och värre och svårare att behärska sig. Vem vet till slut kanske det kommer ut i vardagslivet med (en spekulation) hela hjärnan blir liksom fylld av raserier.

Men jag är ju alltså inte emot dataspel, jag är fullkomligt övertygad om att du kan spela FPS spel utan att vara det minsta aggressiv eller ens sur. Jag spelade ju massa Wow utan att vara arg en enda gång, och inte någon annan jag spelade med heller, ens i bossfighter. Jag tycker bara att det verkar vara ett uselt sätt att få -utlopp för aggressioner, på, om man nu har dem. Jag tycker dataspel i så fall påminner mer om bågskytte, koncentration och lugn. Men det är kanske vad man gör det till med vissa spel?
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 767
Senast: Anonymisten
·
Övr. Barn Ska försöka fatta mig kort, vi är en normal familj med jobb och 3 barn. 1 pojke på 15 med Autism och drag av ADD. Förmodligen någon form...
20 21 22
Svar
427
· Visningar
62 159
Senast: lundsbo
·
  • Låst
Övr. Barn Mina två barn (7 resp 3 år) bor varannan vecka hos mig och varannan hos sin far. Hemma hos mig finns bara en dator, den är min och får...
Svar
18
· Visningar
1 883

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp