Det här med att lämna relationer och diagnoser...

[moster]

Jag tror vi alla är "överens" någonstans om att tänker man på att det är dags att lämna sambon så är det dags.
Jag tycker inte om att skylla på alla mina 100 diagnoser, men någonstans måste jag ju ha dom i åtanke när saker händer och sker och när jag tänker som jag gör.
(ADHD, bipolär, borderline, deprimerad)

Jag börjar som alla andra: Jag är sambo men en kille som är fantastisk på många sätt vis. Precis som att han kan reta gallfeber på mig.

Jag går och funderar en hel del på det här med att bo själv och ha egen lgh/hus. Jag har föreslagit att vi skulle kunna vara särbos men det vill inte sambon. I perioder så tar jag ett extra varv i mataffären för att jag vara säker på att han ska ha hunnit åka till jobbet innan jag kommer hem.
Jag har försökt kanske 2 gånger att lämna relationen. Men min empatiska sida blir för stor. Killen blir väldigt ledsen och jag tycker synd om honom, samtidigt kan jag inte skylla allt på honom. Någonstans dras jag själv tillbaka in i relationen, jag vet inte om det kanske kan ha med mitt bekräftelsebehov att göra, eller om det faktiskt är så att jag tycker om honom/vill vara med honom?

Diagnoserna i sig är väldigt komplicerade ihop med relationer. Jag har svårt att bli lämnad, egentligen vill jag inte skriva att vara ensam för det tycker jag om men jag har ett stort bekräftelsebehov. Jag gillar eller ogillar inte utan jag hatar och jag älskar, min värld är iaf i perioder väldigt svart/vit.

Hur vet man att det är dags att lämna en relation? Och hur lämnar man den?

 

[Gimlan]

När relationen tar mer än den ger. Otydligt, men en hint.

 

[TinyWiny]

När livet svajar kan det vara bra att skriva. Skriv upp alla gånger du tar ett extra varv i affären, alla gånger ni bråkar, ja alla gånger relationen helt enkelt inte är bra. Skriv också upp alla gånger du mår bra med din partner, vad ni gör då och hur känns det. Skriv också upp alla gånger du mår bra ensam eller ihop med någon annan, vem du är med då och vad du/ni gör. Skriv upp allt under en månad eller två och utvärdera sedan. Väger det dåliga i förhållandet upp det som är bra? Hur dåligt mår du när det är dåligt och hur bra mår du när det är bra? Hur mycket beror på vad som händer i relationen? Helt enkelt göra det överskådligt vad som beror på vad.

Det som är bra ska alltid väga över stort. Att ha kul en kväll och bråk, tjafs och dåligt mående pga partnern månadens övriga dagar, ja då är det verkligen inte värt det.

 

[Lipperta]

Kanske kan ni bara vara isär ett tag?

Åk på semester med någon?

Men ja, tar relationen mer än den ger är det nog dags.

 

[Tranan]

Jag tror vi alla är "överens" någonstans om att tänker man på att det är dags att lämna sambon så är det dags.
Jag tycker inte om att skylla på alla mina 100 diagnoser, men någonstans måste jag ju ha dom i åtanke när saker händer och sker och när jag tänker som jag gör.
(ADHD, bipolär, borderline, deprimerad)

Jag börjar som alla andra: Jag är sambo men en kille som är fantastisk på många sätt vis. Precis som att han kan reta gallfeber på mig.

Jag går och funderar en hel del på det här med att bo själv och ha egen lgh/hus. Jag har föreslagit att vi skulle kunna vara särbos men det vill inte sambon. I perioder så tar jag ett extra varv i mataffären för att jag vara säker på att han ska ha hunnit åka till jobbet innan jag kommer hem.
Jag har försökt kanske 2 gånger att lämna relationen. Men min empatiska sida blir för stor. Killen blir väldigt ledsen och jag tycker synd om honom, samtidigt kan jag inte skylla allt på honom. Någonstans dras jag själv tillbaka in i relationen, jag vet inte om det kanske kan ha med mitt bekräftelsebehov att göra, eller om det faktiskt är så att jag tycker om honom/vill vara med honom?

Diagnoserna i sig är väldigt komplicerade ihop med relationer. Jag har svårt att bli lämnad, egentligen vill jag inte skriva att vara ensam för det tycker jag om men jag har ett stort bekräftelsebehov. Jag gillar eller ogillar inte utan jag hatar och jag älskar, min värld är iaf i perioder väldigt svart/vit.

Hur vet man att det är dags att lämna en relation? Och hur lämnar man den?

Jag ser inte hur du kommer må bra av detta i det långa loppet. du måste tänka på dig och hur du mår.

 

[Masqueradee]

Kom ihåg att det är skillnad på att vara själv och att vara ensam. Bara för att du inte har en sambo/är i ett förhållande är du inte ensam. Kanske hjälper lite att tänka så i alla fall.
Skyll inte på diagnoserna men ha de som bidragande orsak när du förklarar att du kanske inte vill bo tillsammans med honom men fortfarande ha ett förhållande, om det är det som skulle underlätta. Jag vet inte hur ni bor, hur ert förhållande ser ut så, men jag kan tänka mig att det är ganska påfrestande att umgås med någon så intensivt som det faktiskt är att bo tillsammans med någon OCH dessutom sova i samma säng liksom. Herregud, jag bävar för den dagen jag ska försöka anpassa mig efter en annan människa i ett hushåll. Omvägen i affären kanske inte handlar om att du inte vill hem till honom utan du vill ha tiden för dig själv?

 

[Lipperta]

@Masqueradee Kan absolut relatera, har liknande diagnoser som TS.

Jag vill INTE vara ensam, men jag vill också ha någon nära. Det är jättesvårt.

Jag och killen kan sitta i olika hörn av rummet och spela på datorn utan att prata, för mig är det ifred.
Pga olika omständigheter har han nu inget jobb och jag både jublar och fasar över när han skaffar ett.
EGENTID! Men också enorm tystnad.

Det kanske är lite så TS känner.

 

[clusia]

Som @Gimlan skrev, när det tar mer än det ger.

Rätta mig om jag har fel, men har inte ni försökt få barn en tid? Ni kanske bara hamnat i en tråkig svacka och kanske kan hitta tillbaka till varandra.

 

[moster]

Som @Gimlan skrev, när det tar mer än det ger.

Rätta mig om jag har fel, men har inte ni försökt få barn en tid? Ni kanske bara hamnat i en tråkig svacka och kanske kan hitta tillbaka till varandra.

Jo som du säger så har vi försökt få barn ihop utan framgång och det kan säkert vara som du säger... Att vi är inne i en svacka, han jobbar mycket, jag jobbar mycket när vi ses tjaffsar vi om vem som är tröttast för att slippa ta disken...

 

[moster]

När livet svajar kan det vara bra att skriva. Skriv upp alla gånger du tar ett extra varv i affären, alla gånger ni bråkar, ja alla gånger relationen helt enkelt inte är bra. Skriv också upp alla gånger du mår bra med din partner, vad ni gör då och hur känns det. Skriv också upp alla gånger du mår bra ensam eller ihop med någon annan, vem du är med då och vad du/ni gör. Skriv upp allt under en månad eller två och utvärdera sedan. Väger det dåliga i förhållandet upp det som är bra? Hur dåligt mår du när det är dåligt och hur bra mår du när det är bra? Hur mycket beror på vad som händer i relationen? Helt enkelt göra det överskådligt vad som beror på vad.

Det som är bra ska alltid väga över stort. Att ha kul en kväll och bråk, tjafs och dåligt mående pga partnern månadens övriga dagar, ja då är det verkligen inte värt det.

Gud vilket bra tips!
Inte bara när det kommer till relationen med sambon utan allt, jag måste verkligen försöka "ta reda på" vad som är bra för mig och inte för alla andra...

Jätte tack för tipset!

Jag vet att jag tänker ofta... Då var det bra, då var det dåligt, men när man får saker svart på vitt framför sig så är det så mycket lättare att ta in!

 

[moster]

Kom ihåg att det är skillnad på att vara själv och att vara ensam. Bara för att du inte har en sambo/är i ett förhållande är du inte ensam. Kanske hjälper lite att tänka så i alla fall.
Skyll inte på diagnoserna men ha de som bidragande orsak när du förklarar att du kanske inte vill bo tillsammans med honom men fortfarande ha ett förhållande, om det är det som skulle underlätta. Jag vet inte hur ni bor, hur ert förhållande ser ut så, men jag kan tänka mig att det är ganska påfrestande att umgås med någon så intensivt som det faktiskt är att bo tillsammans med någon OCH dessutom sova i samma säng liksom. Herregud, jag bävar för den dagen jag ska försöka anpassa mig efter en annan människa i ett hushåll. Omvägen i affären kanske inte handlar om att du inte vill hem till honom utan du vill ha tiden för dig själv?

Som jag nämnde i trådstarten så har jag inga problem med att vara ensam, men jag vet att jag har ett stort bekräftelsebehov av karaktären "Se mig, hör mig, rör mig!".
Men jag tror jag har förstått vad du menar med det du skriver om att vara ensam - om inte annat så har jag tolkat det på "Mitt sätt" och på ett väldigt bra sätt .
Sen är det självklart fel att vara i ett förhållande bara för att få bekräftelse, och egentligen så är det ju inget fel på sambon i den här relationsfrågan, utan det är ju mig...

 

[moster]

@Masqueradee Kan absolut relatera, har liknande diagnoser som TS.

Jag vill INTE vara ensam, men jag vill också ha någon nära. Det är jättesvårt.

Jag och killen kan sitta i olika hörn av rummet och spela på datorn utan att prata, för mig är det ifred.
Pga olika omständigheter har han nu inget jobb och jag både jublar och fasar över när han skaffar ett.
EGENTID! Men också enorm tystnad.

Det kanske är lite så TS känner.

Jag vet inte om det blev knasigt i din första mening?
Appråpå nästa stycke,
Jag tycker oxå det är jätte skönt att få vara ifred även om sambon sitter med datorn och jag sitter och läser. Men jag känner mig så himla dum som "kör iväg" honom för att jag vill vara ifred och så sätter han sig och spelar för att jag inte ville umgås med honom...

 

[Kilauea]

Jag tänker också att barnproblemet kan vara en orsak. Har tyvärr läst om flera som gått isär, å andra sidan har jag läst om ännu fler som blivit starkare tillsammans genom det hela.
TinyWinys idé om att skriva ner känslor tycker jag lät väldigt bra.

 

[Monkie]

När livet svajar kan det vara bra att skriva. Skriv upp alla gånger du tar ett extra varv i affären, alla gånger ni bråkar, ja alla gånger relationen helt enkelt inte är bra. Skriv också upp alla gånger du mår bra med din partner, vad ni gör då och hur känns det. Skriv också upp alla gånger du mår bra ensam eller ihop med någon annan, vem du är med då och vad du/ni gör. Skriv upp allt under en månad eller två och utvärdera sedan. Väger det dåliga i förhållandet upp det som är bra? Hur dåligt mår du när det är dåligt och hur bra mår du när det är bra? Hur mycket beror på vad som händer i relationen? Helt enkelt göra det överskådligt vad som beror på vad.

Det som är bra ska alltid väga över stort. Att ha kul en kväll och bråk, tjafs och dåligt mående pga partnern månadens övriga dagar, ja då är det verkligen inte värt det.

Vilka bra tips!

 

[clusia]

Jo som du säger så har vi försökt få barn ihop utan framgång och det kan säkert vara som du säger... Att vi är inne i en svacka, han jobbar mycket, jag jobbar mycket när vi ses tjaffsar vi om vem som är tröttast för att slippa ta disken...

Har inga direkt tips att ge. Parterapi kanske? Om du känner att det är något du vill försöka lösa. Kram ❤