Det här med att avgöra om en katt är övergiven eller ej...

[TinyWiny]

Jag funderade just på hur det har gått för er. Hoppas att de kan komma överens

 

[Alexandra_W]

Jag funderade just på hur det har gått för er. Hoppas att de kan komma överens

Det går framåt. Hen kan nu äta fast jag går runt inom synhåll i stallet. (Typ 10 meter bort som närmast). Kan även tänka sig att gå från gömstället och ut, förbi mig, när jag mockar.

Fått svar från LST med som tyckte att det är inget fel göra som jag gör så länge jag är medveten om att jag genom att mata den tar på mig ägarskap. Att det enda man på sikt kan behöva fundera på är hur lång tid det får ta innan jag kan närma mig den och försäkra mig om den mår bra på närmare håll, eftersom det vore olyckligt om den försvinner och går ett okänt möte till ödes innan den blivit tillräckligt tam. Att det "är bra" om jag när den är tam kan ta den till vet och kolla id. Att jag har ett "vettigt resonemang" kring katten. Samt att jag får höra av mig om jag behöver hjälp och att det är snällt att erbjuda den ett hem om den saknar ägare.

Således - LST ser inget behov av att fånga katten i fälla nu.

Den var i stallet här ikväll. Inte den svarta dock. Hoppas verkligen de kan samexistera. Annars är det den svarta som får bli fångad först. Den är inte tam men den är mindre rädd och mer "mat!"

Nån som vet om katter i nöd brukar kunna dela på reviret och resurserna fast de inte känner varandra? Katter kan ju vara hår av hin mot varandra annars, men kanske annorlunda i utsatt läge? Vet den utmärglade jag räddade från en snöstorm på jobbet och tog hem och in, den accepterade mina innekatter på en sekund. Typ "herregud, den behöver hjälp. Låt den vara här". Och båda katterna jag hade då hade både innan och senare kunnat vara riktigt jävliga mot nykomlingar initialt.

Det är förresten någon katt som bakspårar mig på kvällarna och går i mina fotsteg upp till ytterdörren och tillbaka...

 

[TinyWiny]

Det går framåt. Hen kan nu äta fast jag går runt inom synhåll i stallet. (Typ 10 meter bort som närmast). Kan även tänka sig att gå från gömstället och ut, förbi mig, när jag mockar.

Fått svar från LST med som tyckte att det är inget fel göra som jag gör så länge jag är medveten om att jag genom att mata den tar på mig ägarskap. Att det enda man på sikt kan behöva fundera på är hur lång tid det får ta innan jag kan närma mig den och försäkra mig om den mår bra på närmare håll, eftersom det vore olyckligt om den försvinner och går ett okänt möte till ödes innan den blivit tillräckligt tam. Att det "är bra" om jag när den är tam kan ta den till vet och kolla id. Att jag har ett "vettigt resonemang" kring katten. Samt att jag får höra av mig om jag behöver hjälp och att det är snällt att erbjuda den ett hem om den saknar ägare.

Således - LST ser inget behov av att fånga katten i fälla nu.

Den var i stallet här ikväll. Inte den svarta dock. Hoppas verkligen de kan samexistera. Annars är det den svarta som får bli fångad först. Den är inte tam men den är mindre rädd och mer "mat!"

Nån som vet om katter i nöd brukar kunna dela på reviret och resurserna fast de inte känner varandra? Katter kan ju vara hår av hin mot varandra annars, men kanske annorlunda i utsatt läge? Vet den utmärglade jag räddade från en snöstorm på jobbet och tog hem och in, den accepterade mina innekatter på en sekund. Typ "herregud, den behöver hjälp. Låt den vara här". Och båda katterna jag hade då hade både innan och senare kunnat vara riktigt jävliga mot nykomlingar initialt.

Det är förresten någon katt som bakspårar mig på kvällarna och går i mina fotsteg upp till ytterdörren och tillbaka...

Åh vad roligt

Då fick du ungefär samma svar som jag av länsstyrelsen.

Jag har ju haft många hemlösingar här och det är bara en enda som när han blev mindre rädd började vara elak mot övriga. Resten har smält in så smidigt att jag ibland har blivit riktigt förvånad! Den som blev elak blev av någon anledning stursk av mina klappar så lösningen blev att inte klappa. Jag tror att det delvis beror på att de inte måste samexistera. De blir inte ihopfösta utan kan hålla sig på sin kant tills de blir accepterade, något som är så enormt mycket svårare med innekatter. Sen tror jag att de förstår och de som har varit här ett tag känner ju ingen konkurrens om maten ens med skatorna som snor mat i parti och minut för de vet att de alltid finns mer.

 

[Alexandra_W]

Ja var skönt med LST svar "på papper" (hade inte räknat med annat svar) då ytterligare en person, oberoende av den andra, börjat gnälla på att den måste fångas in med fälla och sen tas in.

Jag förstår i sak hur de tänker men önskar de kunde tänka ett varv till...

 

[Mia_R]

Katters revir går ju in i varandras hela tiden, det är inga skarpa gränser utan de flyter ihop och visst kan katter samsas om territorier/tomter. Mina katter samsas fint för det mesta med grannkatterna, det är bara en gång som min ene blev biten i svansen när han ansåg att grannkatten skulle ta sitt fula tryne och försvinna från hans trädgård.

 

[Alexandra_W]

Katters revir går ju in i varandras hela tiden, det är inga skarpa gränser utan de flyter ihop och visst kan katter samsas om territorier/tomter. Mina katter samsas fint för det mesta med grannkatterna, det är bara en gång som min ene blev biten i svansen när han ansåg att grannkatten skulle ta sitt fula tryne och försvinna från hans trädgård.

Menade inte så mkt om de skulle slåss utan om den ena (förslagsvis den svarta då hen hängt i byn i åratal) skulle hävda att det är hens sovplats, värme, mat och stall och just tycka "mitt revir, stick och brinn" till den lilla - så den inte vågar sig in/får nån mat mer?

 

[Mia_R]

Menade inte så mkt om de skulle slåss utan om den ena (förslagsvis den svarta då hen hängt i byn i åratal) skulle hävda att det är hens sovplats, värme, mat och stall och just tycka "mitt revir, stick och brinn" till den lilla - så den inte vågar sig in/får nån mat mer?

Min erfarenhet av lagårdskatter är att de flyttar in även om det redan finns katter på gården. Finns det bara mat och någonstans att söka skydd så brukar det gå bra även när det kommer nya.

 

[TinyWiny]

Jag har samma erfarenhet som @Mia_R

 

[Alexandra_W]

Min erfarenhet av lagårdskatter är att de flyttar in även om det redan finns katter på gården. Finns det bara mat och någonstans att söka skydd så brukar det gå bra även när det kommer nya.

Låter ju bra. Även om de här då är två som är nya samtidigt. Men det borde väl eg bara underlätta då kanske. Och jag har svårt tro den lilla är en bråkstake. Att den svarta inte är det vet jag, då hade han inte klarar sig i byn så länge som han gjort.

 

[Vinur]

Så underbart att läsa om ditt engagemang för katterna! Världen behöver fler människor som dig

 

[MJLee]

Finns en tv series från BBC som följer katter i en by i England där man studerar hur katter som delar revir beter sig. Secret Life of Cats tror jag den heter. Finns på youtube och sändes även i Sverige. De flesta katter är helt ok med att dela revir om det finns tillräckligt med resurser, eg, mat och värme. Det är väl egentligen bara okastrerade hannar som har svårt att samsas. Så om man bara kastrerar så fort det är möjligt brukar det inte vara några problem. Det finns ju tom exempel på där katthonor ammar varandras kullar och tar hand om dem gemensamt, ja tom jagar åt varandra. Vilket inga andra kattdjur än lejon har gjort i det vilda.

Lite OT, men en kattforskare i England anser att vi, människor, redan har påbörjat processen med att modifiera katters beteende, tex att de inte längre är solitära utan lever mer socialt i grupp. Och att även jaktinstinkten också på sikt kommer att försvinna, från iallafall raskatter eftersom det inte är ett önskat beteende. Hund och hästaveln har pågått i många fler år och där ser vi oerhört mycket större skillnader i både kroppstyp, storlek och temperament än bland katter.

 

[Alexandra_W]

Fast hur menar man jaktinstinkten inte är önskvärd? De flesta vill ha en katt som leker som katter gör. Och det är ju jaktinstinkten?

Lite spinn off, blev bara nyfiken.

 

[MJLee]

Fast hur menar man jaktinstinkten inte är önskvärd? De flesta vill ha en katt som leker som katter gör. Och det är ju jaktinstinkten?

Lite spinn off, blev bara nyfiken.

De flesta katter lever som husdjur i stadsmiljö i numera och det är inte önskvärt och farligt (att jaga) och ägaren vill inte att katten tar hem byten, få mask osv. Man vill ha katten mindre 'vild' och därmed benägen att vandra iväg, alltså mer hemmabunden inte på jakt efter byten. Ingen aning om det går, men socialiseringen och förändringen av katters beteende är ganska frapperande. Vissa katter trivs ju numera inte ens längre med att vara ensamdjur. Även om det ofta är svårare att föra in en ny katt i en flock eller att hålla fred eftersom katter inte är normala flockdjur med en instinkt för rangordning utan den är flytande.

Burmahög (notera den något missbildade burman längst till vänster )

Och för att svara på din ursprungliga fråga! Lekfulla men inte jaktdjur, skillnaden mellan en glad sällskapshund och ett bruksdjur.

 

[TinyWiny]

Det finns ju tom exempel på där katthonor ammar varandras kullar och tar hand om dem gemensamt, ja tom jagar åt varandra. Vilket inga andra kattdjur än lejon har gjort i det vilda.

Det där är lite kul. Jag hade två som fick ungar med bara någon timmes mellanrum. Den ena visade sig inte vara så bra som mamma och hon lämnade sina ungar när de var 2-3 veckor. Den andra tog över genast trots att det sammanlagt var 9 stycken. Redan innan den ena övergav sina ungar låg alla ungarna i en hög och mammorna runt dem

 

[Mia_R]

Det där är lite kul. Jag hade två som fick ungar med bara någon timmes mellanrum. Den ena visade sig inte vara så bra som mamma och hon lämnade sina ungar när de var 2-3 veckor. Den andra tog över genast trots att det sammanlagt var 9 stycken. Redan innan den ena övergav sina ungar låg alla ungarna i en hög och mammorna runt dem

Så gjorde morfars katter med, alla ungar var allas ungar och det fanns även en hanne som brukade ligga och sköta dem.

 

[MJLee]

Så gjorde morfars katter med, alla ungar var allas ungar och det fanns även en hanne som brukade ligga och sköta dem.

Tydligen brukar lite äldre hankastrater vara de allra bästa omhändertagande lekfarbröderna som finns. Och som alltid finns till hands för lek eller gos och lite tvättande. Vissa hanar har jag läst låter ungarna snutta!

 

[Mia_R]

Tydligen brukar lite äldre hankastrater vara de allra bästa omhändertagande lekfarbröderna som finns. Och som alltid finns till hands för lek eller gos och lite tvättande. Vissa hanar har jag läst låter ungarna snutta!

Ja, det lät min ett år äldre siames kattungen som jag hämtade hem som sällskap göra, nu är det slutsnuttat men första tiden snuttades det varje dag.

 

[TinyWiny]

Tydligen brukar lite äldre hankastrater vara de allra bästa omhändertagande lekfarbröderna som finns. Och som alltid finns till hands för lek eller gos och lite tvättande. Vissa hanar har jag läst låter ungarna snutta!

Det är de absolut! Jag hade en fd hemlösing som var super

 

[Alexandra_W]

Piff och Puff har väpnat stillestånd i stallet och kan vara där samtidigt. "Om du bara sköter ditt så sköter jag mitt". Det är den svarta som styr, inte förvånande. Hen betraktar den lilla med den nonchalans högrangstatus innebär. Den lilla håller en låg profil. Kommer de för nära varandra, tex för en klantig undertecknad skrämmer den ena åt den andra håll, så låter den lilla fasligt illa och den svarta nonchar.

Så så länge den lilla inte börjar mopsa ska det inte vara problem mer än att den får resurserna sist. Dvs normal katthierarki och utan osämja och bråk.

Mitt största problem just nu är vatten. Det fryser ju.

 

[cirkus]

Jag blir varm i hjärtat av denna tråd.

Jag har ju en katt på rymmen och hoppas så innerligt att det är någon godhjärtad människa som tagit sig an honom. Dock är han så tam att han nog ligger inne på en sidenkudde om han är omhändertagen.

Angående vatten - jag har sett någon lösning med en sorts värmeplatta.