Vilken söt liten tjockis!Vad roligt att han har börjat våga vara så nära, det är ju jätteframsteg! Jag längtar till den dagen då man får läsa om att du har fått klappa honom eller något sånt.
Vilken alldeles ljuvlig liten Lukas. Och var inte rädd för kastrering och behandling, han kommer vara lite skygg några dagar men sedan lovar jag att allt snart återgår till nospuffar igen. Dreamies mutor går alltid hem.
Du är inte den enda som blir tårögd, usch vem håller på och skalar lök här?
Att man kan bli sådär alldeles fantastiskt lycklig av att en liten individ bara bestämmer sig sådär
Inte bara du som gråter
Jag hade hållt det på den här nivån ett tag. Inte stressa på utan ta ett litet steg i taget. Den dagen lär komma då han tycker att det är okej att kliva in i värmen
Det är bara att fortsätta med små steg som du har gjort. Tycker du gör ett jättebra jobb med honom!
Kolla runt om det finns en vet som är van vid förvildade katter. Om de har erfarenhet så brukar allt gå mycket snabbare och smidigare. Klämbur är ju alltid ett alternativ. Bättre att det blir lite 'brutalare' och går fort. Med en klämbur kan man ju ge en lugnande spruta och sedan är det inga problem. Lilla fina Lukas. Så underbart att se hur han utvecklats och hur bra han mår.
Hehehe, vi får väl se när pälsen fäller i vår exakt hur mycket katt som finns därunder
Han bor ju ute och i stallet eller hur? Är det kallstall så behöver han nog lite extra hull mot kylan. Huvudsaken är att han blir tamare och trygg, vikten kan man ta itu med senare. Tycker jag iallafall.
"Skaru kolla på de där broddarna länge till eller? Jag börjar bli otålig...."
Jag vet inte om Lukas var rätt namn, det är möjligt Lenin skulle varit bättre ;P
Inte lika kelig imorse, men hela katten har ett helt annat uttryck och beter sig helt annorlunda än för två dagar sen. Kommer mot mig, pysslar med sitt runt mig, hänger mig hasorna osv. Sträcker lojt på sig, sitter och tvättar sig osv - dvs han beter sig som en "vanlig" katt. Och spatserar omkring med svansen i vädret, istället för den mer hukade och flyktberedda.
Nu på kvällen kom han och mötte mig vid dörren, lojt sträckande på sig. Jag fixade mat osv med hästarna och höll på att snubbla över honom mer än en gång. Sen kollade jag broddar på stoet, och han satt och kollade. För att efter en liten stund jama uppfodrande. Sen skulle vi kela, och jisses vad han både spann och pratade. Och pratade. Och pratade. Det var både allmänt småprat, hallå klia mig, klia mer, klia där. Och sen när han var nöjd annan ton i jamandet och "så, ge mig mat nu". Fick fösa bort hans huvud från skålen när jag skulle fylla på (innan har han suttit på sitt säkra ställe 50 cm bort)
Problemet är väl att det finns en större risk att han drar vidare om han inte kastreras. Och då kanske han inte har turen att hamna hemma hos en snäll Alexandra.
) Hade tydligen en annan plan .
