Var nyss hos barnmorskan och lyssnade på bebisens hjärta, pratade lite om förlossningen och framtiden osv. "Jag förstår att det känns som om tiden kryper fram", menade hon, men det håller jag inte alls med om, veckorna bara rinner förbi . I morgon är det fyra månader kvar till beräknat förlossningsdatum enligt ultraljud och det känns som läskigt lite tid emellanåt!
Vi pratade också om tiden på BB, eftersom det bestämts att jag ska få ligga i eget rum och ha maken med mig, då jag skulle känna mig väldigt obekväm med att dela rum med andra mammor och inte ha maken med som min "extra röst". Det känns väldigt skönt att de visar mig förståelse på den punkten och det gör att en hel del nervositet för själva förlossningen släpper. Dock, faktum kvarstår; jag får inte riktigt in att jag inte är i vecka 14 längre, för det känns som om jag var det igår .
Finns det några fler som gått sådär halva/lite drygt halva graviditeten? Hur upplever ni det; går tiden sakta eller snabbt för er?
Vi pratade också om tiden på BB, eftersom det bestämts att jag ska få ligga i eget rum och ha maken med mig, då jag skulle känna mig väldigt obekväm med att dela rum med andra mammor och inte ha maken med som min "extra röst". Det känns väldigt skönt att de visar mig förståelse på den punkten och det gör att en hel del nervositet för själva förlossningen släpper. Dock, faktum kvarstår; jag får inte riktigt in att jag inte är i vecka 14 längre, för det känns som om jag var det igår .
Finns det några fler som gått sådär halva/lite drygt halva graviditeten? Hur upplever ni det; går tiden sakta eller snabbt för er?