- Svar: 61
- Visningar: 6 417
För ett tag sedan fick jag besked om att min trekammarbrunn skulle tömmas. Jag tänkte inte alls på att över brunnen låg det en rishög och den blev alltså inte borttagen. Och brunnen blev inte tömd. Blev en bomavgift på 815 kronor. 
Boendestöd vill att vi avslutar kontakten eftersom jag inte tycker att ett telefonsamtal i veckan hjälper mig. Och boendestöd tycker att jag ska bo på ett boende när jag inte klarar av att laga mat, diska och städa. Boendestöd vill inte hjälpa mig och blev bara sur när jag ville ha deras hjälp. Trots att jag nu är arbetslös och alltså ledig när de jobbar. Jag påpekade det och hen sa då att de skulle kolla om någon kunde komma. Jag sa då att jag ville ha någon som faktiskt har mål i munnen och gör något men blev åter surt bemött. Jag skulle inte ha krav på att boendestöd gör sitt jobb utan skulle vara nöjd om det kom någon som varken sa eller gjorde något. Har ju haft såna som varit till absolut noll hjälp.
Jag ringde till handläggaren för boendestöd och klagade på bemötandet. Fick då veta att mitt beslut gått ut. Varför har ingen sagt nåt tidigare? Har möte med handläggaren nästa vecka. Jag känner att jag riskerar att bli utan boendestöd.
Jag försökte laga mat i förrgår. Lyckades riva en ingefära. Sen tog det stopp och jag kom inte längre.
Gjorde test för madr-s idag igen. Jo, fortfarande deprimerad.
Och en f.d. klasskamrat som var här för ett tag sedan tyckte att boendestöd verkligen skulle komma ut och titta hur jag har det och se att jag faktiskt inte klarar av att hålla ordning. Och då hade jag ändå ansträngt mig och städat. Ändå var det typ misär enligt klasskamraten.
Idag tappade jag en glasvas i golvet så den gick sönder.
Sen har jag träffat en ny terapeut och jag vet verkligen inte om hen kommer att kunna hjälpa mig. Misslyckas det så får jag ingen mer hjälp. Och så får jag bara ett visst antal gånger. Sen ska jag liksom klara av livet på egen hand, vilket jag inte känner att jag gör. Skulle behöva en riktigt fet lön så jag kan gå hos psykolog privat. Jävla skit att jag ska vara så defekt.
Och så låg jag kvar i sängen till runt 12 idag för jag hade ingen lust att gå upp. Känner hela tiden att ska något bli gjort så måste jag piska mig till det. Även om det är sånt jag egentligen vill. Känns tungt. Och allt är så övermäktigt hela tiden.
Fick i alla fall en bukett blommor av extraknäcksjobbet idag. Fyller ju år. Men vet inte var jag ska ställa blommorna i vanlig ordning då jag ju har katter numera.
Och så vet jag inte varför jag skriver det här. Kommer ändå få skit för det. Som vanligt.
Boendestöd vill att vi avslutar kontakten eftersom jag inte tycker att ett telefonsamtal i veckan hjälper mig. Och boendestöd tycker att jag ska bo på ett boende när jag inte klarar av att laga mat, diska och städa. Boendestöd vill inte hjälpa mig och blev bara sur när jag ville ha deras hjälp. Trots att jag nu är arbetslös och alltså ledig när de jobbar. Jag påpekade det och hen sa då att de skulle kolla om någon kunde komma. Jag sa då att jag ville ha någon som faktiskt har mål i munnen och gör något men blev åter surt bemött. Jag skulle inte ha krav på att boendestöd gör sitt jobb utan skulle vara nöjd om det kom någon som varken sa eller gjorde något. Har ju haft såna som varit till absolut noll hjälp.
Jag ringde till handläggaren för boendestöd och klagade på bemötandet. Fick då veta att mitt beslut gått ut. Varför har ingen sagt nåt tidigare? Har möte med handläggaren nästa vecka. Jag känner att jag riskerar att bli utan boendestöd.
Jag försökte laga mat i förrgår. Lyckades riva en ingefära. Sen tog det stopp och jag kom inte längre.
Gjorde test för madr-s idag igen. Jo, fortfarande deprimerad.
Och en f.d. klasskamrat som var här för ett tag sedan tyckte att boendestöd verkligen skulle komma ut och titta hur jag har det och se att jag faktiskt inte klarar av att hålla ordning. Och då hade jag ändå ansträngt mig och städat. Ändå var det typ misär enligt klasskamraten.
Idag tappade jag en glasvas i golvet så den gick sönder.
Sen har jag träffat en ny terapeut och jag vet verkligen inte om hen kommer att kunna hjälpa mig. Misslyckas det så får jag ingen mer hjälp. Och så får jag bara ett visst antal gånger. Sen ska jag liksom klara av livet på egen hand, vilket jag inte känner att jag gör. Skulle behöva en riktigt fet lön så jag kan gå hos psykolog privat. Jävla skit att jag ska vara så defekt.
Och så låg jag kvar i sängen till runt 12 idag för jag hade ingen lust att gå upp. Känner hela tiden att ska något bli gjort så måste jag piska mig till det. Även om det är sånt jag egentligen vill. Känns tungt. Och allt är så övermäktigt hela tiden.
Fick i alla fall en bukett blommor av extraknäcksjobbet idag. Fyller ju år. Men vet inte var jag ska ställa blommorna i vanlig ordning då jag ju har katter numera.
Och så vet jag inte varför jag skriver det här. Kommer ändå få skit för det. Som vanligt.
Senast ändrad:
