Det finns inte bara två kön

Bolagsstyrelser? Jag vet inte. Män har en större variabilitet än kvinnor i många förmågor och i sin genetik. En till sak som vi har gemensamt med andra liknande däggdjur. Om vi tar IQ som exempel så har män och kvinnor samma genomsnitt men fler män har mycket hög samt mycket låg IQ. Om personer i bolagsstyrelser behöver prestera på en hög nivå och egenskaper där män har större medfödd variabilitet är av vikt så skulle kvinnor fortfarande vara mindre representerade i bolagsstyrelser.

Va? Vad är det för skitsnack?
 
@Blue Nu vet jag inte vad du har för säkerställda källor på ditt uttalande om mäns- resp kvinnors IQ. Jag tänker dock att IQ måste väl ändå vara ett ganska trubbigt redskap när det gäller att värdera människors egenskaper, helst i sociala sammanhang? Tex i som du säger en bolagsstyrelse där deltagarna interagerar i sociala sammanhang så bör många andra egenskaper än ett högt IQ vara minst lika viktigt. Du kan vara hur "smart", matematisk och logisk som helst, men ändå enormt dålig på att agera i sociala kontexter och hitta en bra strategi i en grupp.
 
@Blue Nu vet jag inte vad du har för säkerställda källor på ditt uttalande om mäns- resp kvinnors IQ. Jag tänker dock att IQ måste väl ändå vara ett ganska trubbigt redskap när det gäller att värdera människors egenskaper, helst i sociala sammanhang? Tex i som du säger en bolagsstyrelse där deltagarna interagerar i sociala sammanhang så bör många andra egenskaper än ett högt IQ vara minst lika viktigt. Du kan vara hur "smart", matematisk och logisk som helst, men ändå enormt dålig på att agera i sociala kontexter och hitta en bra strategi i en grupp.

Håller med! Programmerare, uppfinnare etc som jobbar med annat än människor kan vara rätt utan social kompetens. Men inte fasen får såna leda stora bolag om de inte kommer per blodsband.

Ska du leda andra måste du ha social kompetens. Samma om du ska vara säljare och en massa andra yrken.
 
@Blue Nu vet jag inte vad du har för säkerställda källor på ditt uttalande om mäns- resp kvinnors IQ. Jag tänker dock att IQ måste väl ändå vara ett ganska trubbigt redskap när det gäller att värdera människors egenskaper, helst i sociala sammanhang? Tex i som du säger en bolagsstyrelse där deltagarna interagerar i sociala sammanhang så bör många andra egenskaper än ett högt IQ vara minst lika viktigt. Du kan vara hur "smart", matematisk och logisk som helst, men ändå enormt dålig på att agera i sociala kontexter och hitta en bra strategi i en grupp.

Det håller jag med om. IQ använde jag som exempel eftersom män och kvinnor har samma genomsnitt men olika variabilitet vilket illustrerar poängen bra. Sedan när det gällde vilka egenskaper som behövs för att sitta i en bolagsstyrelse skrev jag bara egenskaper "av vikt".
 
Det håller jag med om. IQ använde jag som exempel eftersom män och kvinnor har samma genomsnitt men olika variabilitet vilket illustrerar poängen bra. Sedan när det gällde vilka egenskaper som behövs för att sitta i en bolagsstyrelse skrev jag bara egenskaper "av vikt".

Ok. När det gäller IQ så hänger det väl ihop med vårt sätt att definiera "intelligens"? Dvs IQ är kopplat till logik, matematisk förmåga, rent konkret "problemlösning". Dvs det enklaste "mätbara" sättet att mäta nån form av intelligens. Detta förutsätter då att vi definierar intelligens enligt ovanstående egenskaper. Vilket jag starkt ifrågasätter och vad jag förstår är väl IQ-begreppet som sådant rent generellt ganska ifrågasatt. Jag tror absolut att vissa egenskaper kan vara mer framträdande i mäns- respektive kvinnors hjärnor, rent biologiskt, om vi nu ska generalisera grovt. Det som dock börjar bli riktigt intressant är varför just egenskaper som om vi nu tror @Blue menar är kopplade till den manliga hjärnan anses symbolisera "intelligens". Hur definierar vi egentligen själva "intelligensbegreppet" och inte minst varför och av vem är dessa tester skapade?

Edit: ok jag ska inte uttrycka mig i gåtor. IQ-testen är historiskt sett utformade av män. Idel män.
 
Senast ändrad av en moderator:
Ok. När det gäller IQ så hänger det väl ihop med vårt sätt att definiera "intelligens"? Dvs IQ är ganska kopplat till logik, matematisk förmåga, rent konkret "problemlösning". Dvs det enklaste "mätbara" sättet att mäta nån form av intelligens. Detta förutsätter då att vi definierar intelligens enligt ovanstående egenskaper. Vilket jag starkt ifrågasätter och vad jag förstår är väl IQ-begreppet som sådant rent generellt ganska ifrågasatt. Jag tror absolut att vissa egenskaper kan vara mer framträdande i mäns- respektive kvinnors hjärnor, rent biologiskt, om vi nu ska generalisera grovt. Det som dock börjar bli riktigt intressant är varför just egenskaper som låt säga till en viss majoritet är kopplade till den manliga hjärnan anses symbolisera "intelligens". Hur definierar vi egentligen själva "intelligensbegreppet" och inte minst varför och av vem är dessa tester skapade?

Edit: ok jag ska inte uttrycka mig i gåtor. IQ-testen är historiskt sett utformade av män.

Just också kan jag tycka det är intressant att det klassas som intelligens när det sällan är såna kunskaper som får en att må bra.

Är du socialt begåvad har du större möjlighet att träffa och behålla viktiga relationer i ditt liv. Det tror jag gör en lycklig i högre mån än kunna problemlösa, räkna formler etc.
 
@TeamLundVer kolla newbie. Tycker det finns rätt gott om ljusa kläder som inte är flickiga.

@tara så kvinnor skulle vara svagare och mindre framgångsrika pga mensvärk?

Ja newbie är en favorit :love: dock har de en märklig kollektion just nu när det gäller byxor. Felicia har väldigt smala ben så ett par tights (heter det så?) ser baggy ut medan ett par baggy byxor ser ut som clownbyxor där man får leta genom tygmassor för att hitta benen. Men de flesta av newbies tights just nu har antingen en stor rosett eller volanger på rumpan :yuck:
 
Just också kan jag tycka det är intressant att det klassas som intelligens när det sällan är såna kunskaper som får en att må bra.

Är du socialt begåvad har du större möjlighet att träffa och behålla viktiga relationer i ditt liv. Det tror jag gör en lycklig i högre mån än kunna problemlösa, räkna formler etc.
I dagens komplexa samhälle behövs båda egenskaperna för att det ska fungera, brister det så är samhället snabbt med att sätta en diagnos och så var man stämplad för resten av livet.

Jag kan laga mat och baka, städa och fixa, laga fordon, svetsa, svarva, tillverka, konstruera, laga saker, sy, skjuta prick med stridsvagn mm. men inte gör det mig till mer manlig eller mer kvinnlig för det, det sitter absolut inte i könet och jag har lika mycket kvinnliga som manliga vänner så tydligen har jag nån slags social begåvning iallafall eftersom folk vill träffa mig inte bara en gång utan flera.
 
Vad gäller mig själv vet jag inte om saker hade varit så hemskt annorlunda. Har sen jag kunde gå varit så hästintresserad att det överskuggat allt annat. Att jag sen började läsa science fiction som 13-åring istället för veckorevyn gjorde att jag helt missade att det fanns manualer för hur tjejer förväntades uppföra sig när de inte var hemma i sitt eget stall.

Samtidigt hade jag troligtvis haft möjlighet att träffa min far oftare om det varit mer självklart med delad vårdnad vid skilsmässa. Men det var mycket annat som gjorde att det kanske ändå inte hade blivit så.

Men nu har jag barn själv, en liten kille på 4 år, som är ett yrväder. Han kör utan att blinka en heldag på Liseberg, springer alltid (jag tror knappt ungen kan gå), klättrar på allt. Han protesterar högljutt när jag säger att han är söt, för han minsann awsome! Och han åker gärna motorcykel med pappa och fiskar.

Men den denna lätt hyperaktiva kille; som ofta ursäktas av förskolepersonalen med "pojkar i den åldern" när han varit extra vild; älskar rosa, fjärilar, hästar och andra "tjejiga" motiv på sina kläder. Nu är han tuff och och när de större killarna på förskolan frågar "Varför har du en tjejkeps?" (när han superglad vill visa sin nya Elsa-keps med massa rosa fjärilar) så svarar ungen utan att blinka "Jag tycker om tjejer!"

Det skär verkligen i mig att han som kille inte får lov att klä sig hur som helst. Att han som 4-åring ska motas in i en förutbestämd mall av hur en kille ska vara. Det är idag tusen gånger lättare för hans kompis Ester att vara en sjövild tjej med döskalle på tröjan än det har varit. Men killarna ska fortfarande passa in i grabb-mallen för att accepteras.

Personalen på förskolan är jättebra, och jag ber dem verkligen särskilt att hålla koll om sonen har något nytt tjejigt. Så att inte de större killarna ska ta glädjen över hans nya fina kläder ifrån honom. Men jag har inte vågat skicka dit honom i klänning ännu, den får han hemma med motiveringen att det är svårt att leka vilda lekar i klänning...

Oj vad långt det blev, förlåt.
 
Har läst igenom alla inlägg och fattar nog fortfarande inte helt frågeställningen..
Att människor är olika och att sexualitet är olika är jag med på. Att det finns människor som gör könsbyte från det ena till det andra. Men hur finns det fler kön än just ens fysiska kön?
Varför har man bland människor börjat ge ordet kön så många tolkningar?
Vad bestämmer att jag inte är en kvinna utan något annat fast med kvinnliga könsorgan?

Att det finns onödiga normer kopplat till kön som gör att jag inte kommer klä en son i klänning särskilt ofta är jag med på. Men det har ju inte med kön att göra? En kille med klänning är ju inte mindre kille?

Jag trodde i min enfald att det hade med sexualitet att göra. Tack vare ord som transsexuell säkert. Att om jag inte känner mig sexuellt hemma i mina könsorgan så vill jag byta och det måste ju vara oavsett samhällets syn på typiskt manligt och kvinnligt?
Som sagt- jag hänger inte helt med...
 
@tara så kvinnor skulle vara svagare och mindre framgångsrika pga mensvärk?

Jag funderade litegrann och formulerar mig så här.

Utan tveksam demoniseras kvinnor utav mensen. En demoniserad person har svårare väg socialt sett.

Utan tvekan har regelbunden smärta påverkan på en människa men det är inte nödvändigtvis negativt. Jag vill säga att det är positivt, mycket positivt i en positiv miljö. I en negativ miljö är det inte bra. Vi har mycket negativa miljöer.

Det finns olika benämningar typ "Röda faran". Vi har ett nutida exempel med en mäktig person i ett mer konservativt land, nämligen USA http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6730767

Om historien negligeras så går det inte korrekt att bedöma nutid eller framtid.

Jag tycker det är lite trådkapning så jag fortsätter inte diskussionen.
 
Senast ändrad:
Har läst igenom alla inlägg och fattar nog fortfarande inte helt frågeställningen..
Att människor är olika och att sexualitet är olika är jag med på. Att det finns människor som gör könsbyte från det ena till det andra. Men hur finns det fler kön än just ens fysiska kön?
Varför har man bland människor börjat ge ordet kön så många tolkningar?
Vad bestämmer att jag inte är en kvinna utan något annat fast med kvinnliga könsorgan?

Att det finns onödiga normer kopplat till kön som gör att jag inte kommer klä en son i klänning särskilt ofta är jag med på. Men det har ju inte med kön att göra? En kille med klänning är ju inte mindre kille?

Jag trodde i min enfald att det hade med sexualitet att göra. Tack vare ord som transsexuell säkert. Att om jag inte känner mig sexuellt hemma i mina könsorgan så vill jag byta och det måste ju vara oavsett samhällets syn på typiskt manligt och kvinnligt?
Som sagt- jag hänger inte helt med...

Ja det känns som man blandar ihop äpple och bananer.

Kön är för mig X och Y kromosomer kvinnor har XX och kvinnlig könsorgan och män YY manliga könsorgan och så finns de enstaka där det blivit sammanblandning och det inte är helt klart. Förutom könsorganen finns det fler skillnader såsom att män i snitt är länge och starkare.

Vilka egenskaper och preferenser man sedan har är en helt annan sak, det är en kombination av arv (både kopplat till fysiskt kön och mer generella som inte är direkt knutet till kön) och miljö/kultur.

Det är tråkigt när vi tilldelar egenskaper som att gilla rosa och sminka sig som kvinnliga egenskaper och att meka med bilar och leka krig som manliga egenskaper då det inte är knutet till biologiskt kön även om det kan finnas biologisk koder som gör att fler män än kvinnor har ett visst intresse så är det långt ifrån så könsbundet som att det krävs en livmoder för att få barn. Kulturella förväntningar ställer säkert till det för många killar som gillar att leka med dockor och sminka sig och tjejer som gillar att klättra i träd och leka krig och vi behöver bryta dessa normer så att folk kan göra det de önskar utan att betraktas som annorlunda.
 
Vad gäller mig själv vet jag inte om saker hade varit så hemskt annorlunda. Har sen jag kunde gå varit så hästintresserad att det överskuggat allt annat. Att jag sen började läsa science fiction som 13-åring istället för veckorevyn gjorde att jag helt missade att det fanns manualer för hur tjejer förväntades uppföra sig när de inte var hemma i sitt eget stall.

Samtidigt hade jag troligtvis haft möjlighet att träffa min far oftare om det varit mer självklart med delad vårdnad vid skilsmässa. Men det var mycket annat som gjorde att det kanske ändå inte hade blivit så.

Men nu har jag barn själv, en liten kille på 4 år, som är ett yrväder. Han kör utan att blinka en heldag på Liseberg, springer alltid (jag tror knappt ungen kan gå), klättrar på allt. Han protesterar högljutt när jag säger att han är söt, för han minsann awsome! Och han åker gärna motorcykel med pappa och fiskar.

Men den denna lätt hyperaktiva kille; som ofta ursäktas av förskolepersonalen med "pojkar i den åldern" när han varit extra vild; älskar rosa, fjärilar, hästar och andra "tjejiga" motiv på sina kläder. Nu är han tuff och och när de större killarna på förskolan frågar "Varför har du en tjejkeps?" (när han superglad vill visa sin nya Elsa-keps med massa rosa fjärilar) så svarar ungen utan att blinka "Jag tycker om tjejer!"

Det skär verkligen i mig att han som kille inte får lov att klä sig hur som helst. Att han som 4-åring ska motas in i en förutbestämd mall av hur en kille ska vara. Det är idag tusen gånger lättare för hans kompis Ester att vara en sjövild tjej med döskalle på tröjan än det har varit. Men killarna ska fortfarande passa in i grabb-mallen för att accepteras.

Personalen på förskolan är jättebra, och jag ber dem verkligen särskilt att hålla koll om sonen har något nytt tjejigt. Så att inte de större killarna ska ta glädjen över hans nya fina kläder ifrån honom. Men jag har inte vågat skicka dit honom i klänning ännu, den får han hemma med motiveringen att det är svårt att leka vilda lekar i klänning...

Oj vad långt det blev, förlåt.
Wow vilken tuff liten rackare!

Jag måste erkänna att jag är glad att jag har fått två töser. Äldsta barnet i samma ålder som din bär ofta kläder som inte passar in i "flicknormen" och det är sällan någon hajar till. Några av tjejerna i hennes grupp reagerade på spidermankläderna men det är väl det. Skönt att slippa ta den "striden" då min dotter inte är lika tuff.
 
Jag vet inte om jag varit så annorlunda. Mina föräldrar, ffa mamma, har aldrig skjutsat in mig i nåt fack. Jag slogs med de som var på mina vänner, klädde mig i det jag ville ha (typ oömma kläder), har aldrig följt modet, klättrade i träd, hängde på bilträffar och sminkade mig i princip aldrig innan jag fyllde 20. Jag är nöjd med mig själv idag och har nog inte funderat över mig själv på det sättet sen jag gick i högstadiet. Klär mig fortfarande helst i mörka mjukisbyxor och nåt linne eller en t- shirt, men jag tycker det är roligt att klä upp mig och sminka mig till speciella tillfällen. Oftast hajar folk till (ex kollegor när vi är på julbord) och kommenterar att jag ser annorlunda ut men inte en enda har sagt att jag ser bättre ut med smink (än till vardags när jag är utan). Detta kan då jämföras med min dotter som redan innan hon kunde gå gärna speglade sig och gjorde grimaser mot sin spegelbild. Jag var väldigt anti rosa och glitter när hon föddes och köpte mycket vitt och beige och när hon blev äldre även kläder inne på pojkavdelningen. När hon blev lite mer medveten gick allt sånt fetbort. Hon vägrar såna kläder och favoriten just nu är en grön paljettklänning gärna i kombination med halsband och tiaror och gud vet allt. När vi går i affären dras hon som en fluga till allt rosa och glittrigt. Hon älskar att spegla sig och gärna i kombination med att hon låtsassminkar sig (jag sminkar mig kanske fem gånger om året) eller dansar. Hon kan stå hur länge som helst och posera och har gjort sen hon var jätteliten. Och det är inte jag som har inspirerat henne, det kan jag lova!
Det där hade jag kunnat svara! Och jag köper fortfarande killkläder åt dottern... just nu försöker jag hitta trekvartslånga brallor till henne och på tjejavdelningen finns det antingen hellånga eller lårkorta :meh:
 
Har läst igenom alla inlägg och fattar nog fortfarande inte helt frågeställningen..
Att människor är olika och att sexualitet är olika är jag med på. Att det finns människor som gör könsbyte från det ena till det andra.

Man brukar säga könskorrigering. Personen är född i fel kropp och korrigerar detta så att det fysiska stämmer med hens mentala och känslomässiga uppfattning.

Men hur finns det fler kön än just ens fysiska kön?
Varför har man bland människor börjat ge ordet kön så många tolkningar?
Vad bestämmer att jag inte är en kvinna utan något annat fast med kvinnliga könsorgan?
Att det finns onödiga normer kopplat till kön som gör att jag inte kommer klä en son i klänning särskilt ofta är jag med på. Men det har ju inte med kön att göra? En kille med klänning är ju inte mindre kille?

Det du beskriver är skillnaden mellan ett biologiskt kön och genus. Förenklat kan man säga att genus är ett "konstruerat kön" skapat av samhället vi lever i. Genus kan variera i tid och över plats och i olika samhällen.
 
Ja det känns som man blandar ihop äpple och bananer.

Kön är för mig X och Y kromosomer kvinnor har XX och kvinnlig könsorgan och män YY manliga könsorgan och så finns de enstaka där det blivit sammanblandning och det inte är helt klart. Förutom könsorganen finns det fler skillnader såsom att män i snitt är länge och starkare.
Män har givetvis XY inget annat.
 
Man brukar säga könskorrigering. Personen är född i fel kropp och korrigerar detta så att det fysiska stämmer med hens mentala och känslomässiga uppfattning.



Det du beskriver är skillnaden mellan ett biologiskt kön och genus. Förenklat kan man säga att genus är ett "konstruerat kön" skapat av samhället vi lever i. Genus kan variera i tid och över plats och i olika samhällen.
Det är olyckligt att man valt genus som namn för det betecknar även det biologiska könet.
 
Jag tycker det är intressant att så många säger att de hade varit likadan om de hade haft annat kön. Jag är då den första som säger att det är mkt möjligt att jag varit annorlunda än vad jag är idag. Jag tror att man påverkas av hur man blir bemött normer etc.

När det gäller intressen så började jag med ridning för att en kompis till mig gjorde det. Sen hade jag alltid gillat djur. Men om jag tex hade varit kille och mina killkompisar spelat hockey- hade jag börjat med det då?

När jag var i tonåren hade jag vänner som läste veckorevyn, sminkade sig etc och då blev jag också intresserad av det. Kanske hade jag varit intresserad av det som man också men jag tror fler kvinnor än män intresserar sig för utseende, smink. Och jag tror alla dessa saker påverkar mig som person.

Sen tror jag att jag kanske hade uppfattats olika som man än vad jag gör idag. Jag har insett att jag ibland setts som lite nördig och drömmande. Jag tror inte heller att jag som musiknörd hade blivit ifrågasatt dvs jag tror inte män skulle bli så förvånade över att jag har koll på musik och musikproduktion.

Jag kan gå vidare i det oändliga....
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Samhälle Jag är relativt "nyfödd" feminist, har väl egentligen alltid haft tankarna/känslorna men först de sista åren fattat att det är feminism...
Svar
11
· Visningar
1 283
Senast: vallhund
·
Samhälle Ja, det har vi väl alla gjort. Och det är något som många (även jag) gör, omedvetet. Vi är exempelvis lärda att det finns "flicknamn och...
42 43 44
Svar
872
· Visningar
45 493
Äldre Eftersom jag gillar att låta mina tre barn ärva varandras kläder så har min 6 åriga dotter även de äldre sönernas kalsonger i sin lilla...
4 5 6
Svar
103
· Visningar
10 748
Senast: Vogue
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Budget
  • Vad gör vi? Del CCVI
  • Te-samo-far, vad är det?

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp