Sv: Det dummaste ni sett någon göra vid ridning...?
*kl*
Ja, mycket dumt har man sett och varit med om under sina hästdagar. Men det dummaste jag kan komma på är nog ridläraren på ridskolan jag red ett tag när jag var liten. H*n var en jättebra ridlärare och ens stora idol. Förutom om h*n ansåg att hästen uppförde sig illa när man red. Jag vet en gång red jag en liten valack (b-ponny) som var bara 6 år. Han var ju lite ungdomligt sprallig och hade nyligen börjat gå med på lektioner. Då kallar h*n in mig till medellinjen där h*n stod. Tar tag i bettet på hästen och ger häststackaren en sån rejäl spark i magen att han flög iväg, men han kom ju ingenstans för det var ett järngrepp i bettet. Ridläraren blev än mer förbannad för att hästen inte stod still så då får den i rask takt typ 10 stenhårda piskrapp med ridspöet h*n alltid hade berett i handen. Nu är hästen helt uppstressad, visar ögonvitorna och hoppar hit och dit (och har en stortjutande 10åring på ryggen).
Då vrålar h*n åt mig att sitta av för nu ska hästen få lära sig. H*n hoppar upp (givetvis utan hjälm), sätter hälarna stenhårt i sidorna på hästen samtidigt som h*n tar så hårt i tyglarna att h*n nästan skulle kunna hållit i bettringarna direkt. Och sen ska hästen framåt. Och häststackaren ska hoppa ett hinder också för att 'lära sig' (det var inte en hopplektion men det var avdelat ridhus med hinder i den delen som inte användes). För att vara på den säkra sidan fick hästen säkert 10 stenhårda rapp igen när h*n red mot hindret och ingen som helst eftergift.
Sen efter några varv till i galopp och ständig 'korrigering' med skänklar och spö fick jag sitta upp igen.
Jag ville INTE rida mer efter det!
Och där och då bestämde jag mig för att ALDRIG använda hårda metoder mot hästar och det har jag hållt. Däremot var det många andra som red för henom som tog efter för ridläraren är ju idolen. USCH!
******************************************
Sen kan jag ju skriva nåt som jag gjort som var dumt men kanske inte på det viset. Det är kanske 10 år sen, jag och min häst var ute i skogen och red. Får den briljanta idén att vi ska lämna stigen och rida upp för en jättebrant backe och sen in i ganska tät skog. Vi hör något prassla bland träden och plötsligt tittar en jättestor ÄLG fram och tittar rakt på oss. Jag som är livrädd för älgar, vildsvin och andra farligheter fick värsta paniken och fick för mig att den skulle jaga oss och typ..äta upp oss.
(man är inte alltid rationell när man är rädd) Så jag vänder hästen på en femöring (hästen tyckte ju mest att det var roligt att se en 'kompis' och var jättenyfiken) och sätter av i full fart mitt inne i täta skogen och sen kommer jättebranta nedförsbacken som jag inte riktigt hinner stanna innan. Så Bonny sätter sig på hasorna och kanar ner i full fart. Tvärvänder hem och fortsätter i full galopp som inte gick att sakta av för nu har han ju lyckats övertyga sig själv att det är en livsfarlig hästätande älg efter oss. Det var inte min smartaste ridtur.
