Det dödliga meningslösa våldet...

[Eurydome]

Det är inte lätt att vara förälder. Gudarna ska veta att även om man gör sitt bästa så behöver det inte vara bra nog och ynglingen går sin egen väg som man så ofta gör i tonåren. Allt det goda de fått lära sig försvinner när de uppnått tonåren och fallit i gängkompisar grupptryck. Det är vad många föräldrar kämpar med. Och tonåringen bryr sig så klart inte om vad föräldrarna säger, gänget, kompisarna är de viktiga i livet, att bli accepterade av dem. För mamma finns ALLTID där oavsett, men just då vill man vara med jämnåriga, med kompisar som accepterar dem.

Jag plockade undan alla knivar han hittade och tog med sig till skolan och ut (för att försvara sig). Jag hade stenhårda regler och jag var en böld i röven på honom och släppte aldrig honom riktigt, det var bråk varje dag oss emellan. Vi pratade varje dag, jag förklarade varje dag om vikten att bli något bra, hur mycket jag trodde (tror) på honom och hur han skulle göra för att gå rätt väg. Men han ville hellre vara en i gänget och bli knarklangare för det gav pengar och det gav status bland kompisarna och han sket i alla människor eftersom han hatade alla människor.

Den dagen han slog mig rakt i ansiktet, så att jag fick svårt att gapa ordentliget under en tid efteråt, för att jag hindrade honom gå till sina syskon när han var arg (för att slippa bråk) så var det som om han vaknade till och reagerade. Den dagen började han gå på rätt väg. Han är i dag inte med de kompisarna, har inga sådana tankar alls utan tänker som han gjorde innan tonåren kom över honom. Han är ångerfull och ledsen för att han slog, tycker att han betedde sig löjligt som pratade om gäng, kriminalitet och droger. Han skäms. Och har mål och drömmar med sitt liv.

Jag har bara läst hit i tråden men håller inte med om vad du skriver i dina inlägg. Att dra in pengar som ska försörja barn gör bara allt sämre. Att förstöra liv för kvinnor och barn gör fler kriminella och färre till vettiga vuxna. Fattigdom är fel väg att gå för att få rätsida på det här.

Rätt väg? Fler vuxna, vettiga, i barns liv, fler möjligheter. Snabb hjälp när det spårar ur. Och att arbetsgivare ska anställa även de som heter något osvenskt, att svenskar ska prata med sina invandrade grannar, att man ska intergrera med varandra och få folk att känna sig trygga här och inte som någon som för evigt är förpassade till fattigmans/invandrarområden i förorterna/städerna.

Nej det är inte lätt men det finns ju ändå en del man kan göra som förälder. Exempelvis att inte bosätta sig på ställen där gängkriminaliteten flödar OM MAN HAR MÖJLIGHET. Jag såg en rubriksättning i Aftonbladet där en förälder sa att hon skulle börja leta boende i en mindre ort såsom Kungsbacka för det kändes inte tryggt i området längre. Ja det är väl jättebra om man flyttar till ställen där andra normer och värderingar råder och det mest åtråvärda inte är att bli yrkeskriminell? Jag hade aldrig velat bo i Biskopsgården om jag såg minsta risk att mina barn skulle hamna i kriminalitet.

Eller Amir som blev ihjälskjuten: https://www.expressen.se/gt/krim/amir-12-hoggs-ihjal-vid-skolan/

Tydligen hade det varit pågående konflikter med andra barn i skolan, konflikter av det slag som inte barn ska vara inblandade i och där även föräldrar och släktingar var inblandade.

Hade det varit mitt barn hade jag flyttat, kosta vad det kosta ville.

 

[Voeux]

Tror att nyckeln till en lyckad integration är svenska.
De som kommer hit behöver ha som krav att lära sig svenska ifrån allra första början.
Det är svårt att få arbete om man inte behärskar det svenska språket.

Kommer en familj så ska alla lära sig svenska inte bara mannen och barnen.

När det svenska språket behärskars så bör dem få hjälp med ev utbildning om de inte redan har en. Och slussas ut på arbetsmarknaden.

Alltså, både och, jag känner många som lever i Sverige som har klarat sig utmärkt utan språket i många år. Svenskar pratar alldeles utmärkt engelska. Men det förutsätter att man kan det engelska språket då.

 

[Våfflan]

Alltså, både och, jag känner många som lever i Sverige som har klarat sig utmärkt utan språket i många år. Svenskar pratar alldeles utmärkt engelska. Men det förutsätter att man kan det engelska språket då.

Jag tror att språket är en väldigt viktig nyckel för att känna sig som en del av samhället. Nu blir det varning för väldigt anekdotisk bevisföring, men det gör jag utifrån min egna upplevelse av att ha bott i ett annat land utan att klara mig på språket i landet. Även om det för det mesta gick utmärkt med engelska kände jag mig hela tiden som en besökare. Något hände med min person när jag inte kunde kommunicera i de här mikrointeraktionerna som man har varje dag men som man inte tänker på - i kassan på affären, med grannen, med vakten på jobbet - eller förstå kommunikation i form av utrop eller skyltning till fullo. Jag kände mig faktiskt både korkad, tråkig och utanför och det gjorde något med mig som medborgare.

 

[Voeux]

Jag tror att språket är en väldigt viktig nyckel för att känna sig som en del av samhället. Nu blir det varning för väldigt anekdotisk bevisföring, men det gör jag utifrån min egna upplevelse av att ha bott i ett annat land utan att klara mig på språket i landet. Även om det för det mesta gick utmärkt med engelska kände jag mig hela tiden som en besökare. Något hände med min person när jag inte kunde kommunicera i de här mikrointeraktionerna som man har varje dag men som man inte tänker på - i kassan på affären, med grannen, med vakten på jobbet - eller förstå kommunikation i form av utrop eller skyltning till fullo. Jag kände mig faktiskt både korkad, tråkig och utanför och det gjorde något med mig som medborgare.

Jag förstår det, och har vänner som vittnat om detsamma. Men jag menade mest som förutsättning att komma in i samhället och arbeta. Du behöver inte stå utanför arbetsmarknaden för att du inte kan Svenska. Sen tror jag de allra flesta väldigt gärna vill lära sig språket om de avser att stanna i Sverige.

 

[cirkus]

Det är inte lätt att vara förälder. Gudarna ska veta att även om man gör sitt bästa så behöver det inte vara bra nog och ynglingen går sin egen väg som man så ofta gör i tonåren. Allt det goda de fått lära sig försvinner när de uppnått tonåren och fallit i gängkompisar grupptryck. Det är vad många föräldrar kämpar med. Och tonåringen bryr sig så klart inte om vad föräldrarna säger, gänget, kompisarna är de viktiga i livet, att bli accepterade av dem. För mamma finns ALLTID där oavsett, men just då vill man vara med jämnåriga, med kompisar som accepterar dem.

Jag plockade undan alla knivar han hittade och tog med sig till skolan och ut (för att försvara sig). Jag hade stenhårda regler och jag var en böld i röven på honom och släppte aldrig honom riktigt, det var bråk varje dag oss emellan. Vi pratade varje dag, jag förklarade varje dag om vikten att bli något bra, hur mycket jag trodde (tror) på honom och hur han skulle göra för att gå rätt väg. Men han ville hellre vara en i gänget och bli knarklangare för det gav pengar och det gav status bland kompisarna och han sket i alla människor eftersom han hatade alla människor.

Den dagen han slog mig rakt i ansiktet, så att jag fick svårt att gapa ordentliget under en tid efteråt, för att jag hindrade honom gå till sina syskon när han var arg (för att slippa bråk) så var det som om han vaknade till och reagerade. Den dagen började han gå på rätt väg. Han är i dag inte med de kompisarna, har inga sådana tankar alls utan tänker som han gjorde innan tonåren kom över honom. Han är ångerfull och ledsen för att han slog, tycker att han betedde sig löjligt som pratade om gäng, kriminalitet och droger. Han skäms. Och har mål och drömmar med sitt liv.

Jag har bara läst hit i tråden men håller inte med om vad du skriver i dina inlägg. Att dra in pengar som ska försörja barn gör bara allt sämre. Att förstöra liv för kvinnor och barn gör fler kriminella och färre till vettiga vuxna. Fattigdom är fel väg att gå för att få rätsida på det här.

Rätt väg? Fler vuxna, vettiga, i barns liv, fler möjligheter. Snabb hjälp när det spårar ur. Och att arbetsgivare ska anställa även de som heter något osvenskt, att svenskar ska prata med sina invandrade grannar, att man ska intergrera med varandra och få folk att känna sig trygga här och inte som någon som för evigt är förpassade till fattigmans/invandrarområden i förorterna/städerna.

Fan vilken bra mamma du är!
Du stod kvar som en liten betongsugga och rubbade dig inte. Han hade nån att faktiskt luta sig mot på riktigt.

 

[vilde]

Att enstaka personer inte kan landets språk är normalt inget större problem om de behärskar engelska men om stora grupper inte gör det är det något annat. Landet blir då i praktiken två- eller flerspråkigt och det ställer helt andra krav på samhället.

 

[Dentaku]

Tror att nyckeln till en lyckad integration är svenska.
De som kommer hit behöver ha som krav att lära sig svenska ifrån allra första början.
Det är svårt att få arbete om man inte behärskar det svenska språket.

Kommer en familj så ska alla lära sig svenska inte bara mannen och barnen.

När det svenska språket behärskars så bör dem få hjälp med ev utbildning om de inte redan har en. Och slussas ut på arbetsmarknaden.

Här är något som den ”vanliga svensken” kan hjälpa till med och göra stor nytta. SFI i all ära, för att lära sig ett språk ordentligt måste man använda det. Därför brukar det ordnas språkcaféer och liknande på volontärbasis där invandrare ska få träffa folk som pratar svenska. Har man möjlighet att hjälpa folk att lära sig språket över en kopp kaffe är det jättebra - fikaintegration!

 

[honung]

Alltså, både och, jag känner många som lever i Sverige som har klarat sig utmärkt utan språket i många år. Svenskar pratar alldeles utmärkt engelska. Men det förutsätter att man kan det engelska språket då.

Jag möter många i mitt arbete som levt i sverige under många år som inte kan ett ord vare sig svenska eller engelska och det är ett stort problem i familjesammanhang då föräldrar till barn inte har en susning om vad som händer i barnens liv ute i det svenska samhället och måste förlita sig på dessa och den utvalda information och bild de får. Jag upplever det som att många är 'nöjda' med det, inte har intresse av att lära sig det svenska språket och inte vill vara en del av det svenska samhället ens utan man lever i små isolerade bubblor av familjer och grannar och har så kanske gjort i många många år. Det är här många yngre glider mellan olika kulturer och får ta ansvar för hela familjers kommunikation med det svenska samhället.

Jag har under många år volontärarbetat på flera olika projekt (låna en svensk' mm) och språkcaféer och försökt vara en del av integrationen men jag upplever att de man verkligen skulle behöva hjälpa med språket, inte deltar i vare sig språkcaféer eller riktade språkinsatser. Tyvärr, är kvinnorna i minoritet som deltagare på språkcaféer.

 

[Voeux]

Jag möter många i mitt arbete som levt i sverige under många år som inte kan ett ord vare sig svenska eller engelska och det är ett stort problem i familjesammanhang då föräldrar till barn inte har en susning om vad som händer i barnens liv ute i det svenska samhället och måste förlita sig på dessa och den utvalda information och bild de får. Jag upplever det som att många är 'nöjda' med det, inte har intresse av att lära sig det svenska språket och inte vill vara en del av det svenska samhället ens utan man lever i små isolerade bubblor av familjer och grannar och har så kanske gjort i många många år. Det är här många yngre glider mellan olika kulturer och får ta ansvar för hela familjers kommunikation med det svenska samhället.

Jag har under många år volontärarbetat på flera olika projekt (låna en svensk' mm) och språkcaféer och försökt vara en del av integrationen men jag upplever att de man verkligen skulle behöva hjälpa med språket, inte deltar i vare sig språkcaféer eller riktade språkinsatser. Tyvärr, är kvinnorna i minoritet som deltagare på språkcaféer.

Jo, fast nu var det ju inte dessa jag pratade om utan personer som kan prata engelska. Vilket jag poängterade bör fungera alldeles utmärkt till en början för att kunna börja integrera och få ett arbete. Det du skriver om är en helt annan problematik.

 

[honung]

Jo, fast nu var det ju inte dessa jag pratade om utan personer som kan prata engelska. Vilket jag poängterade bör fungera alldeles utmärkt till en början för att kunna börja integrera och få ett arbete. Det du skriver om är en helt annan problematik.

Fast jag tror ju att det fåtal som kan engelska av de invandrare vi får från mellanöstern, inte är en del av de stora problem som är relaterade till att inte integrera sig i landet - det är väl de vi pratar om här?

 

[Voeux]

Fast jag tror ju att det fåtal som kan engelska av de invandrare vi får från mellanöstern, inte är en del av de stora problem som är relaterade till att inte integrera sig i landet - det är väl de vi pratar om här?

En användare sa att nyckeln till integration är svenska. Jag svarade att det går utmärkt med engelska till en början. Det är precis allt som jag svarade på i det inlägget. Kan man varken engelska eller svenska, eller ens har vilja att lära sig något utav det så blir det givetvis väldigt svårt, det säger väl sig självt. Men jag svarade på ett påstående, utan att bre ut diskussionen mer än så i just det inlägget. Svårigheter med integrationen har jag skrivit om i tråden sen kl. 9 igår morse och känner mig lite för mosig i skallen för att fortsätta med det.

 

[escodobe]

Tror att nyckeln till en lyckad integration är svenska.
De som kommer hit behöver ha som krav att lära sig svenska ifrån allra första början.
Det är svårt att få arbete om man inte behärskar det svenska språket.

Kommer en familj så ska alla lära sig svenska inte bara mannen och barnen.

När det svenska språket behärskars så bör dem få hjälp med ev utbildning om de inte redan har en. Och slussas ut på arbetsmarknaden.

Ett av kraven för att få etableringsersättning är att man deltar i Etableringsprogrammet och läser SFI. Har man inte giltiga skäl att inte delta så kommer man inte heller få försörjningsstöd.
Så det är ett sätt att främja kunskaperna. Jag tänker dock att det skulle bra bra med ökade resurser till SFi.
Jag är grymt imponerad av de som kämpat på det senaste året.

 

[honung]

En användare sa att nyckeln till integration är svenska. Jag svarade att det går utmärkt med engelska till en början. Det är precis allt som jag svarade på i det inlägget. Kan man varken engelska eller svenska, eller ens har vilja att lära sig något utav det så blir det givetvis väldigt svårt, det säger väl sig självt. Men jag svarade på ett påstående, utan att bre ut diskussionen mer än så i just det inlägget. Svårigheter med integrationen har jag skrivit om i tråden sen kl. 9 igår morse och känner mig lite för mosig i skallen för att fortsätta med det.

Det är ju en forumdiskussion, hade jag velat rikta ett personligt svar till bara dig hade jag väl skickat ett pm till dig. Ibland plockar man ett inlägg i diskussionen och svarar och vidareutvecklar eller ger sin vinkel, utan att det nödvändigtvis handlar om dig eller ditt specifika inlägg personligen eller förväntas en specifik replik från just dig för det är en lång spinnande tråd. Tråkigt att du tar det på det sättet. Jag ber om ursäkt om du läser mina inlägg som spetar på dina inlägg, men tycker kanske att om du känner på det sättet kanske det är dags för lite distans från tråden om det påverkar dig så. Jag deltar bara i en diskussion med många användare. Och jag tycker att det so far har varit en bra diskussion i bra klimat och hoppas att det fortsätter så.

 

[honung]

Ett av kraven för att få etableringsersättning är att man deltar i Etableringsprogrammet och läser SFI. Har man inte giltiga skäl att inte delta så kommer man inte heller få försörjningsstöd.
Så det är ett sätt att främja kunskaperna. Jag tänker dock att det skulle bra bra med ökade resurser till SFi.
Jag är grymt imponerad av de som kämpat på det senaste året.

Jag har en kollega från syrien som under ett par år här i sverige har läst in ett legitimerat yrke, där hen är klar med själva yrkesutbildningen, men inte klar med sin SFi (del 5?), och därmed inte får ut sin hett efterlängtade legitimation. Denne kollega har fått studielån och bostadsstöd under tiden i studier. Gäller ditt svar endast försörjningsstöd?

 

[Voeux]

Det är ju en forumdiskussion, hade jag velat rikta ett personligt svar till bara dig hade jag väl skickat ett pm till dig. Ibland plockar man ett inlägg i diskussionen och svarar och vidareutvecklar eller ger sin vinkel, utan att det nödvändigtvis handlar om dig eller ditt specifika inlägg personligen eller förväntas en specifik replik från just dig för det är en lång spinnande tråd. Tråkigt att du tar det på det sättet. Jag ber om ursäkt om du läser mina inlägg som spetar på dina inlägg, men tycker kanske att om du känner på det sättet kanske det är dags för lite distans från tråden om det påverkar dig så. Jag deltar bara i en diskussion med många användare. Och jag tycker att det so far har varit en bra diskussion i bra klimat och hoppas att det fortsätter så.

Nej men nu får du väl ändå sluta. Jag skrev ett inlägg som du började debattera emot, och jag svarade att mitt inlägg var ett kort och enkelt svar på en helt annan fråga. Du får jättegärna ta språkdiskussionen vidare, jag säger bara att jag är lite för mosig i skallen för att haka på den. Att tråden "påverkat mig så"? Nu är du börja löjlig. Jag har sista arbetsdagen innan semestern och försöker få undan en hög med arbete samtidigt som jag är gravt gravidillamående. Så ja, jag är lite mosig i skallen just nu. Diskutera gärna vidare, jag säger bara att jag själv är för trött för det just nu.

 

[Gry]

Det är helt vanliga bidrag? Barnbidrag, bostadsbidrag, underhållsbidrag etc. Min vän visade mig ett underlag och det var en rejäl summa.

Kan det vara så att du sett den där bluff-grejen från ”försäkringskassan” på nätet? Där det står om alla sk bidrag som invandrare får? Den är fejk.

 

[escodobe]

Jag har en kollega från syrien som under ett par år här i sverige har läst in ett legitimerat yrke, där hen är klar med själva yrkesutbildningen, men inte klar med sin SFi (del 5?), och därmed inte får ut sin hett efterlängtade legitimation. Denne kollega har fått studielån och bostadsstöd under tiden i studier. Gäller ditt svar endast försörjningsstöd?

Man får varken etableringsersättning eller försörjningsstöd om man inte följer etableringsprogrammet.

 

[escodobe]

Man får varken etableringsersättning eller försörjningsstöd om man inte följer etableringsprogrammet.

https://www.forsakringskassan.se/pr...-etableringsprogrammet-hos-arbetsformedlingen

 

[honung]

Man får varken etableringsersättning eller försörjningsstöd om man inte följer etableringsprogrammet.

Okej, jag visste inte riktigt vad etableringsstöd innebar menom det är fler än mig som inte vet så vid snabb googling gäller det enbart de som har uppehållstillstånd som flykting, kvotflykting eller skyddsbehövande. Det gäller alltså en ganska liten del av det invandrande vi haft sedan 2015-ish. Maxersättning är 308skr/dag och man ska vara mellan 20-65år och man ska delta i etableringsprogrammet fem dagar i veckan för heltidsersättning. Utöver ovan nämnda summa kan man få etableringstillägg, beroende på antal barn och deras ålder, under 11 år, 800/mån och över 11 år, 1500/månaden..

Jag förutsätter, att följer man etableringsplanen, så har man rätt till försörjningsstöd utöver etableringsersättningen.

Edit: Skrev medan du postade länken, så jag var lite sen med det inlägget.

 

[Jenka]

Tror att nyckeln till en lyckad integration är svenska.
De som kommer hit behöver ha som krav att lära sig svenska ifrån allra första början.
Det är svårt att få arbete om man inte behärskar det svenska språket.

Kommer en familj så ska alla lära sig svenska inte bara mannen och barnen.

När det svenska språket behärskars så bör dem få hjälp med ev utbildning om de inte redan har en. Och slussas ut på arbetsmarknaden.

En början är som @Fruentimber är inne på att göra SFI mer lättillgängligt såvitt jag förstår.