Det dödliga meningslösa våldet...

[Jenka]

Jag möter många i mitt arbete som levt i sverige under många år som inte kan ett ord vare sig svenska eller engelska och det är ett stort problem i familjesammanhang då föräldrar till barn inte har en susning om vad som händer i barnens liv ute i det svenska samhället och måste förlita sig på dessa och den utvalda information och bild de får. Jag upplever det som att många är 'nöjda' med det, inte har intresse av att lära sig det svenska språket och inte vill vara en del av det svenska samhället ens utan man lever i små isolerade bubblor av familjer och grannar och har så kanske gjort i många många år. Det är här många yngre glider mellan olika kulturer och får ta ansvar för hela familjers kommunikation med det svenska samhället.

Jag har under många år volontärarbetat på flera olika projekt (låna en svensk' mm) och språkcaféer och försökt vara en del av integrationen men jag upplever att de man verkligen skulle behöva hjälpa med språket, inte deltar i vare sig språkcaféer eller riktade språkinsatser. Tyvärr, är kvinnorna i minoritet som deltagare på språkcaféer.

Det finns "svenska med baby", apropå att nå kvinnor.

 

[honung]

Det finns "svenska med baby", apropå att nå kvinnor.

Vi har försökt med det men det var så dålig uppslutning på det så vi gjorde om det till uppsökande verksamhet på öppna förskolor istället - sen kom pandemin och allt blev nedsläckt. Idag har caféerna kommit igång eller är i uppstart, men det kommer se lite annorlunda ut mot tidigare.

 

[Jenka]

Vi har försökt med det men det var så dålig uppslutning på det så vi gjorde om det till uppsökande verksamhet på öppna förskolor istället - sen kom pandemin och allt blev nedsläckt. Idag har caféerna kommit igång eller är i uppstart, men det kommer se lite annorlunda ut mot tidigare.

Ok, gruppen jag ledde hade bra uppslutning. Den fanns visserligen på en öppen förskola som även i övrigt jobbade en del med språk.

 

[monster1]

Okej, jag visste inte riktigt vad etableringsstöd innebar menom det är fler än mig som inte vet så vid snabb googling gäller det enbart de som har uppehållstillstånd som flykting, kvotflykting eller skyddsbehövande. Det gäller alltså en ganska liten del av det invandrande vi haft sedan 2015-ish. Maxersättning är 308skr/dag och man ska vara mellan 20-65år och man ska delta i etableringsprogrammet fem dagar i veckan för heltidsersättning. Utöver ovan nämnda summa kan man få etableringstillägg, beroende på antal barn och deras ålder, under 11 år, 800/mån och över 11 år, 1500/månaden..

Jag förutsätter, att följer man etableringsplanen, så har man rätt till försörjningsstöd utöver etableringsersättningen.

Edit: Skrev medan du postade länken, så jag var lite sen med det inlägget.

Nej du har inte rätt till försörjningsstöd när du har etableringsersättning. Det är det ena eller det andra.

 

[Enya]

Nej det är inte lätt men det finns ju ändå en del man kan göra som förälder. Exempelvis att inte bosätta sig på ställen där gängkriminaliteten flödar OM MAN HAR MÖJLIGHET. Jag såg en rubriksättning i Aftonbladet där en förälder sa att hon skulle börja leta boende i en mindre ort såsom Kungsbacka för det kändes inte tryggt i området längre. Ja det är väl jättebra om man flyttar till ställen där andra normer och värderingar råder och det mest åtråvärda inte är att bli yrkeskriminell? Jag hade aldrig velat bo i Biskopsgården om jag såg minsta risk att mina barn skulle hamna i kriminalitet.

Eller Amir som blev ihjälskjuten: https://www.expressen.se/gt/krim/amir-12-hoggs-ihjal-vid-skolan/

Tydligen hade det varit pågående konflikter med andra barn i skolan, konflikter av det slag som inte barn ska vara inblandade i och där även föräldrar och släktingar var inblandade.

Hade det varit mitt barn hade jag flyttat, kosta vad det kosta ville.

Alltså, har man MÖJLIGHET att välja var man vill bo löper barnen inte alltför stor risk att hamna i trubbel. Grejen är ju att man ofta inte har möjlighet, det är inte barn till föräldrar som har sådana möjligheter som löper störst risk, det är fattigas barn, föräldrar som vänder varje krona, föräldrar som får ta boende där det finns och nöja sig med det. Ingen förälder SÖKER sig till dåliga områden frivilligt. Det är lättare att vara förälder när man är två om det. Det är lättare att vara förälder när man har god ekonomi. Det är lättare att vara förälder när man har mor- och farföräldrar, mostrar och fastrar och kontakt med alla. Det är lättare att vara förälder när man har råd att betala för idrottande och sysselsättning. Det är lättare att vara förälder när man är frisk.
Då har man möjligheter att välja. Ibland har man inte möjlighet att välja, lägenhet är en sådan grej tex.

Riskfaktorer för barn i kriminalitet är tex:

*ensamstående mamma- check
*lågutbildade föräldrar- check
*avsaknad av nätverk av vettiga vuxna- delvis check, jag har min familj, halvvettiga, men få
*kriminella släktingar- check
*pojkar- check
*bor i område med kriminalitet-nej, men som tidigare nämt i tråden söker gängen sig längre bort för att hitta medlemmar, det blev ett problem på skolan sönerna gick på, där min ensa son också fick kontakt, utanför skolan.
*föräldrar som inte är närvarande- delvis check, jag har jobbat och pluggat, men de har då fått vara hos mamma eller på fritids, aldrig ute och ränt.

Och så är det nog något till, minns inte nu.

Jag har aldrig sagt att man inte kan göra något som förälder. Däremot är det inte lätt att vara ensam vuxen och stå emot krafter utifrån. Äldsta sonen sa själv att hur gärna han än ville lyda och göra som jag ville så valde han att låta bli, för han visste att jag skulle älska honom ändå och alltid finnas där vad han än beslutade sig för. Men gänget, kompisarna skulle inte, och de var intressantare och roligare än det tråkiga liv jag lockade med. Det tråkiga vuxna ordentliga liv. De lockade med status, pengar, spänning och ännu mer status. Befinner man sig på botten och måste arbeta sig upp för att tjäna pengar så att det verkligen känns att man har det gott ställt i jämförelse med att bara "överleva för månaden", så förstår jag att valet kunde kännas enkelt. För det var vad jag hade på min hand till honom. Hårt arbete och ett hederligt liv som kanske skulle ge bra inkomst om ett antal år.

 

[honung]

Nej du har inte rätt till försörjningsstöd när du har etableringsersättning. Det är det ena eller det andra.

My bad, jag sorterade in underhållsstöd som försörjningsstöd i en överhettad hjärna... Enligt FK kan etableringsstödet kombineras med

• Underhållsstöd
• Bostadsbidrag
• Barnbidrag

Men som tidigare sagt, etableringsstödet är det bara en viss del som kvalificerar sig för.

 

[monster1]

My bad, jag sorterade in underhållsstöd som försörjningsstöd i en överhettad hjärna... Enligt FK kan etableringsstödet kombineras med

• Underhållsstöd
• Bostadsbidrag
• Barnbidrag

Ja det är ju stöd kopplat till barn dvs om man är skild/separerad och den andra föräldern inte betalar för barnet så kan man får underhållsstöd från försäkringskassan.

 

[monster1]

https://www.hylte.se/omsorghjalp/in...agfarflyktingar.4.441fe6231538953cc7c9db.html Här kan man se hur mycket man får i bidrag och ersättning som nyanländ i Sverige.

 

[honung]

Ja det är ju stöd kopplat till barn dvs om man är skild/separerad och den andra föräldern inte betalar för barnet så kan man får underhållsstöd från försäkringskassan.

Och om den andra föräldern inte finns med i landet...

 

[monster1]

https://www.migrationsverket.se/Pri...-Sverige/Medan-du-vantar/Ekonomiskt-stod.html

 

[monster1]

Och om den andra föräldern inte finns med i landet...

och inte skickar pengar från utlandet då. Men ja, har man uppbehålltillstånd har man samma rättigheter till bidrag och ersättningar som alla andra svenskar. Om din partner flyttar utomlands och slutar betala underhåll för minderåriga barn har du också rätt till underhåll från försäkringskassan.

 

[Enya]

Fan vilken bra mamma du är!
Du stod kvar som en liten betongsugga och rubbade dig inte. Han hade nån att faktiskt luta sig mot på riktigt.

Tack, det var snällt!
Vi pratar om det mycket nu efteråt, hur många människor runt oss tror att han inte kommer klara utblidning, få jobb osv, få ett bra liv, att de inte har sett hur enormt han förändrats och mognat, men att jag fortfarande står där och envist säger att han KAN, att det Kommer att bli BRA, att han kommer gå så långt HAN vill osv. Att jag är hård, säger till på skarpen och skäller på honom tex för nu senast när han inte sökte jobb som han skulle, men han vet ändå att det är för HANS skull och inte min, och att jag VET och tror på honom. Till skillnad på så många andra vuxna i vår närhet. Min familj tex.

Det är sorgligt, att bara ha en, typ. Det för att han gjorde som han gjorde i tonåren med gängproblemen och beteendet. Men han är ju inte sådan nu, man måste väl ändå kunna se när en tonåring förändras? Man måste väl kunna ge cred för det? Hur ska de annars få kraft att ta sig i från sådant, och se att det ens är lönt?

 

[Soso]

Jag blev väldigt illa berörd av den hemska nyheten. Så jävla tragiskt och orättvist mot en så ung person som har hela livet framför sig. Hoppas den här tragiska händelsen får politiker att agera. Min lillebror ska plugga till polis i höst och jag vet inte om jag är så bekväm med det beslutet längre...

Förra torsdagen var det knivslagsmål klockan 14 i mitt bostadsområde. Jag bor i ett nybyggt lägenhetsområde, byggt 2018-2019, där det historiskt varit väldigt tryggt men de senaste 2 åren har det samlats massa ungdomar som bråkar och stökar. Främst droghandel. Jag har själv ringt polisen två ggr det senast året. En gång för att det stod ett gäng unga killar på cykelbanan och kastade en sån där där elskoter mot mig när jag cyklade förbi. En annan gång samlades två grupper som stod och skrek på varandra i parken, såg ut att bli slagsmål.

Blir så ledsen att att ungdomar hamnar i den skiten och bråk men också att vi andra i området påverkas. Efter det som hände förra veckan har jag pratat med sambon om att på allvar lämna stan eller köpa bostadsrätt. Känner mig inte alls trygg här längre...

 

[Sporthorse]

Jag har helt missat att poliser tydligen arbetar ensamma i fält på MOPEDER? Det låter som en skämt. Speciellt att åka ut ensam i såna riskområden. Risken att han skulle bli ihjälskjuten om dom var två och kallades ut till platsen i färgad bil tror jag hade varit betydligt mindre.
Så himla tragiskt att polisen Andreas dog i tjänst som polis hemma i Sverige när han tidigare tjänstgjorde på Mali som FN Soldat.

 

[Eurydome]

Alltså, har man MÖJLIGHET att välja var man vill bo löper barnen inte alltför stor risk att hamna i trubbel. Grejen är ju att man ofta inte har möjlighet, det är inte barn till föräldrar som har sådana möjligheter som löper störst risk, det är fattigas barn, föräldrar som vänder varje krona, föräldrar som får ta boende där det finns och nöja sig med det. Ingen förälder SÖKER sig till dåliga områden frivilligt. Det är lättare att vara förälder när man är två om det. Det är lättare att vara förälder när man har god ekonomi. Det är lättare att vara förälder när man har mor- och farföräldrar, mostrar och fastrar och kontakt med alla. Det är lättare att vara förälder när man har råd att betala för idrottande och sysselsättning. Det är lättare att vara förälder när man är frisk.
Då har man möjligheter att välja. Ibland har man inte möjlighet att välja, lägenhet är en sådan grej tex.

Riskfaktorer för barn i kriminalitet är tex:

*ensamstående mamma- check
*lågutbildade föräldrar- check
*avsaknad av nätverk av vettiga vuxna- delvis check, jag har min familj, halvvettiga, men få
*kriminella släktingar- check
*pojkar- check
*bor i område med kriminalitet-nej, men som tidigare nämt i tråden söker gängen sig längre bort för att hitta medlemmar, det blev ett problem på skolan sönerna gick på, där min ensa son också fick kontakt, utanför skolan.
*föräldrar som inte är närvarande- delvis check, jag har jobbat och pluggat, men de har då fått vara hos mamma eller på fritids, aldrig ute och ränt.

Och så är det nog något till, minns inte nu.

Jag har aldrig sagt att man inte kan göra något som förälder. Däremot är det inte lätt att vara ensam vuxen och stå emot krafter utifrån. Äldsta sonen sa själv att hur gärna han än ville lyda och göra som jag ville så valde han att låta bli, för han visste att jag skulle älska honom ändå och alltid finnas där vad han än beslutade sig för. Men gänget, kompisarna skulle inte, och de var intressantare och roligare än det tråkiga liv jag lockade med. Det

tråkiga vuxna ordentliga liv. De lockade med status, pengar, spänning och ännu mer status. Befinner man sig på botten och måste arbeta sig upp för att tjäna pengar så att det verkligen känns att man har det gott ställt i jämförelse med att bara "överleva för månaden", så förstår jag att valet kunde kännas enkelt. För det var vad jag hade på min hand till honom. Hårt arbete och ett hederligt liv som kanske skulle ge bra inkomst om ett antal år.

Obs att jag INTE pratar om dig utan generellt. Jag har inga problem att förstå att du har/har haft det väldigt väldigt tufft.

Men ja, jag tror faktiskt att man ofta har ett val. Se här t ex.

https://www.gp.se/livsstil/arash-skrev-boken-om-att-bli-svenskast-på-tjörn-1.21371649

I korthet; flyktingfamilj väljer bort segregerade områden i Göteborgsområdet och flyttar till Tjörn efter att sonen inte fått flytta över från förberedelseklass till svensk klass. Familjen blir den enda invandrarfamiljen på hela ön i princip. Syftet är att barnen ska bli en del av det svenska samhället.

Pappan får aldrig mer jobb som kemiingenjör men sonen Arash får de bästa förutsättningarna och utbildar sig till läkare. Detta är ju en extrem historia men visar ändå hur man ger sina barn så goda förutsättningar som möjligt.

 

[Eurydome]

Tack, det var snällt!
Vi pratar om det mycket nu efteråt, hur många människor runt oss tror att han inte kommer klara utblidning, få jobb osv, få ett bra liv, att de inte har sett hur enormt han förändrats och mognat, men att jag fortfarande står där och envist säger att han KAN, att det Kommer att bli BRA, att han kommer gå så långt HAN vill osv. Att jag är hård, säger till på skarpen och skäller på honom tex för nu senast när han inte sökte jobb som han skulle, men han vet ändå att det är för HANS skull och inte min, och att jag VET och tror på honom. Till skillnad på så många andra vuxna i vår närhet. Min familj tex.

Det är sorgligt, att bara ha en, typ. Det för att han gjorde som han gjorde i tonåren med gängproblemen och beteendet. Men han är ju inte sådan nu, man måste väl ändå kunna se när en tonåring förändras? Man måste väl kunna ge cred för det? Hur ska de annars få kraft att ta sig i från sådant, och se att det ens är lönt?

Du är fantastisk. Barn behöver vuxna som tror på dem

 

[Thaliaste]

Obs att jag INTE pratar om dig utan generellt. Jag har inga problem att förstå att du har/har haft det väldigt väldigt tufft.

Men ja, jag tror faktiskt att man ofta har ett val. Se här t ex.

https://www.gp.se/livsstil/arash-skrev-boken-om-att-bli-svenskast-på-tjörn-1.21371649

I korthet; flyktingfamilj väljer bort segregerade områden i Göteborgsområdet och flyttar till Tjörn efter att sonen inte fått flytta över från förberedelseklass till svensk klass. Familjen blir den enda invandrarfamiljen på hela ön i princip. Syftet är att barnen ska bli en del av det svenska samhället.

Pappan får aldrig mer jobb som kemiingenjör men sonen Arash får de bästa förutsättningarna och utbildar sig till läkare. Detta är ju en extrem historia men visar ändå hur man ger sina barn så goda förutsättningar som möjligt.

Hur fick de sitt boende på Tjörn och vad hade föräldrarna för jobb där?

 

[Enya]

Obs att jag INTE pratar om dig utan generellt. Jag har inga problem att förstå att du har/har haft det väldigt väldigt tufft.

Men ja, jag tror faktiskt att man ofta har ett val. Se här t ex.

https://www.gp.se/livsstil/arash-skrev-boken-om-att-bli-svenskast-på-tjörn-1.21371649

I korthet; flyktingfamilj väljer bort segregerade områden i Göteborgsområdet och flyttar till Tjörn efter att sonen inte fått flytta över från förberedelseklass till svensk klass. Familjen blir den enda invandrarfamiljen på hela ön i princip. Syftet är att barnen ska bli en del av det svenska samhället.

Pappan får aldrig mer jobb som kemiingenjör men sonen Arash får de bästa förutsättningarna och utbildar sig till läkare. Detta är ju en extrem historia men visar ändå hur man ger sina barn så goda förutsättningar som möjligt.

Och jag säger emot, eftersom det ALLTID finns några som har val även när de har det dåligt, och lyckas bryta cirkeln. Som i mitt fall. Jag är den enda av mina syskon som gått gymnasiet. Den enda av mina syskon med utbildning. Den enda av mina syskon med ett jobb. Vi är fem. Det finns alltid sådana människor i ett samhälle, men det betyder inte att de flesta har de möjligheterna och har det så.

Mina barn håller som bäst på att gå min väg. Min äldsta var på väg att trassla in sig alldeles, men han riktade om sig som tur var. Hur mina syskons barns framtida liv kommer bli kan jag bara gissa, men maskrosbarn finns ju.

Men otroligt många har inte de möjligheterna som du tar upp. Jag pratar inte ens om föräldrar som är kemiingenjörer. Jag pratar om busschaufförer, städare, servicemedarbetare. Långtidsarbetslösa. Deras val är inte asstora. Om det vore så enkelt hade alla föräldrar gjort så.

 

[Fruentimber]

Obs att jag INTE pratar om dig utan generellt. Jag har inga problem att förstå att du har/har haft det väldigt väldigt tufft.

Men ja, jag tror faktiskt att man ofta har ett val. Se här t ex.

https://www.gp.se/livsstil/arash-skrev-boken-om-att-bli-svenskast-på-tjörn-1.21371649

I korthet; flyktingfamilj väljer bort segregerade områden i Göteborgsområdet och flyttar till Tjörn efter att sonen inte fått flytta över från förberedelseklass till svensk klass. Familjen blir den enda invandrarfamiljen på hela ön i princip. Syftet är att barnen ska bli en del av det svenska samhället.

Pappan får aldrig mer jobb som kemiingenjör men sonen Arash får de bästa förutsättningarna och utbildar sig till läkare. Detta är ju en extrem historia men visar ändå hur man ger sina barn så goda förutsättningar som möjligt.

Men alltså. Det finns inte någon rimlighet i att ta en extrem historia och bara "Titta!! Det finns andra val!". Jag tycker ärligt talat att det blir ganska nedvärderande.

 

[monster1]

Obs att jag INTE pratar om dig utan generellt. Jag har inga problem att förstå att du har/har haft det väldigt väldigt tufft.

Men ja, jag tror faktiskt att man ofta har ett val. Se här t ex.

https://www.gp.se/livsstil/arash-skrev-boken-om-att-bli-svenskast-på-tjörn-1.21371649

I korthet; flyktingfamilj väljer bort segregerade områden i Göteborgsområdet och flyttar till Tjörn efter att sonen inte fått flytta över från förberedelseklass till svensk klass. Familjen blir den enda invandrarfamiljen på hela ön i princip. Syftet är att barnen ska bli en del av det svenska samhället.

Pappan får aldrig mer jobb som kemiingenjör men sonen Arash får de bästa förutsättningarna och utbildar sig till läkare. Detta är ju en extrem historia men visar ändå hur man ger sina barn så goda förutsättningar som möjligt.

Oftast erbjuds man en bostad där det finns en bostad, bostäder finns där andra inte vill bo https://skr.se/skr/integrationsocia...tagandeintegration/boendebosattning.7088.html. Man kan tacka nej men då får man ingen annan bostad. För du har inga referenser och ingen inkomst annat än den som du får av staten/kommunen. Du är inte en attraktiv hyresgäst. Du har heller inte någon koll på den här nya platsen du hamnat på och du har fullt upp med att lära dig allt som du måste göra för att få bo, för att få pengar till mat, för att följa alla nya regler som plötsligt styr ditt liv och för att dina barn ska ta sig till skolan. Sen är det många som kommer till Sverige som bor inneboende hos sina släktingar eller vänner, då hamnar man på den plats där de fick sin hyreslägenhet. Det är inte lätt att få en bostad på en annan plats även när man försöker, speciellt inte när man är längst ned på skalan.