Det där med kalas...

[Thera]

Ja, hur gör ni?

Min sambo och jag har lite olika syn på det där.

I min släkt har vi haft födelsedagskalas med släkten fram tills gymnasiet ungefär. Sen är det studenten som firas och därefter har vi bara firat våra födelsedagar med närmsta familjen, alltså inga kusiner, fastrar, mostrar och så vidare (utom när man fyller jämnt).

I sambons släkt är det fullt pådrag oavsett om någon fyller 7 eller 36.
Detta är helt nytt för mig och eftersom jag inte är nån kalas-fantast har vi haft kalas för sambon, men struntat i min dag (med viss förvåning som följd).

Hur gör alla andra egentligen?

 

[purity_666]

Vi har kalas när någon fyller men då är det familjen + morfar. Jag har väldig liten släkt i Sverige dock, 1 morbror, 2 kusiner och morfar så det blir inga hejdundrande kalas när hela släkten (i Sverige) är samlad heller. Men det blir vid jul eller om morfar har kalas.

 

[Azalea]

Bland alla kusiner osv firades födelsedagar tills vi var 15 ungefär. Efter det var det studenten.

Nu firar/firas vi bara (utöver närmsta familjen) av dom i släkten vi står nära. Det är moster, en kusin hans sambo och deras barn. Lagom, tycker jag. Vill bara fira med dom jag verkligen gillar.

 

[Sel]

Vi firar barnen, men även deras firande beror på hur de vill ha det. Som liten minns jag att det var familjen och 'närfamiljen' på fika.
Syskonbarnen idag får en present.
Ett samtal och ett grattis räcker gott till vuxna. Är jag i närheten sticker jag ibland till en blomma.

 

[_FiA_]

Ja, hur gör ni?

Min sambo och jag har lite olika syn på det där.

I min släkt har vi haft födelsedagskalas med släkten fram tills gymnasiet ungefär. Sen är det studenten som firas och därefter har vi bara firat våra födelsedagar med närmsta familjen, alltså inga kusiner, fastrar, mostrar och så vidare (utom när man fyller jämnt).

I sambons släkt är det fullt pådrag oavsett om någon fyller 7 eller 36.
Detta är helt nytt för mig och eftersom jag inte är nån kalas-fantast har vi haft kalas för sambon, men struntat i min dag (med viss förvåning som följd).

Hur gör alla andra egentligen?

Vi har kalas hela släkten oavsett hur mycket man fyller. Tycker det är jätte kul att alla ställer upp och träffas! Då blir man ju en väldigt tight släkt.Sen är det så klart att alla inte kan jämt, så alltid är det någon borta.

Men vi brukar vara Jag, mamma , pappa, bror. Min kille, mina 2 kusiner med respektive och deras 2 barn. sen min mormor, morbror och hans respektive.

 

[MM]

Jag vägrar ha kalas så när jag firas så är det bara jag med min familj och sen svärföräldrarna som bjuder in sig själva. Jag umgås inte med min egna släkt så dom slipper jag.

När någon på min mans sida fyller år så kommer hela släkten. Det behöver inte vara att man fyller jämt. Min svärfar fyllde 68 för typ 2 veckor sen och vi var väl 30 pers på det kalaset. Svärmor fyller imorgon men hon ville ha bara ha något litet i år så vi ska på vanlig middag hos svärföräldrarna på måndag och fira.

 

[ricca]

I min familj träffas vi ändå pga att vi inte är så många MEN vi har dragit ner på presenter. I sambons familj, som består av betydligt fler personer än min, är det fullt kalas på alla födelsedagar inkl dyra presenter. Och ja, jag har en del åsikter om detta...

 

[Kiwifrukt]

Min mammas släkt har alltid firat födelsedagar tillsammans, och det är hos mormor och morfar navet i familjen finns. Där är det alla fyra barn med respektive och barn, samt oftast två av mormors syskon som kommit, vid "vanliga" födelsedagar (såna som 36 och 53 och 74, alltså inte jämna), vid jämna födelsedagar även barnens svärföräldrar och grannar. Pappas släkt är inte alls på det sättet, vi firar farmor och farfar när de fyller år, och de brukar komma en stund på eftermiddagen på våra födelsedagar, men de är sällan med på kvällen när övriga gäster kommer och pappas syskon har inte varit delaktiga på många, många år. Ingen från pappas släkt har närvarat vid varken min eller min brors student.

Det är stora åldersskillnader mellan mamma och hennes syskon, så bland oss kusiner är det väldigt utspritt i åldrarna allt från småbarn till vuxna. Vi brukar ha kalas för mamma, mig och min syster. Pappa vill inte alls, och inte min bror heller, så då brukar vi i den närmaste familjen gå ut och äta den dagen istället. Jag har inga egna barn, men skulle jag få det inom de närmaste tio åren skulle det barnet i så fall vara mer kusin-nära mina kusiner än vad jag själv är i ålder, och då skulle det nästan vara en självklarhet för mig att mina mostrar med tillhörande småkusiner ska komma.

 

[tanten]

Födelsedagar har aldrig varit något uppmärksammat i min dysfunktionella släkt. När barnet kom firade vi henne. Jag försökte också fira hennes far men han firade aldrig mig så jag slutade. Däremot firade hans släkt honom och varann.
När jag fyllde 50 var jag skild och bjöd in till öppet hus. Det kom fem personer.
Så är det i stort sett varje gång jag försöker bjuda in folk. Ingen kommer.

Numera har jag ingen anna släkt än barnet. Så när hon fyller träffar jag henne och ger presenter eller går ut och äter lunch ihop. Hon ger mig presenter också. Inga stora, men nåt smått med omtanke.

Så nä, inga kalas.

 

[Ackio]

För mig har det väl varit kalas tills man blev 18 varav tonåren själva utan föräldrar inblandade osv.
Sen studenten firades stort. Efter det 10tal. Dvs 30, 40, 50 men då med mer nära vänner bara.

 

[Similitude]

Jag *avskyr* kalas. Det är så meningslöst. Man äter samma saker, säger samma saker och gör samma saker. Vi har en väldigt stor släkt tillsammans, sambon och jag så det blir mååånga kalas. Jag är glad varje gång jag har en ursäkt för att slippa. Man *förväntas* nämligen att komma.

 

[lil-sis]

Vi träffas, de som har tid. Inget storslaget.

 

[BuenoBull]

Här är det kalas nästan jämt, känns det som. Jag personligen har inget emot det mer än att det blir rörigt eftersom vi bor rätt trångt och vi har ganska stor släkt/familj både jag och sambon. Men vi firar på ett eller annat vis alltid ändå. Jag fyller om ett par veckor och då har jag bestämt att vi som vill går ut och käkar, alla betalar för sig själv och ingen köper presenter. Jag slipper stöket och pass-uppet och andra slipper tänka på att köpa present. Toppen för mig!

 

[Freddie]

Jag bor långt från min släkt, men makens släkt firar alla, oavsett ålder. Ett vanligt födelsedagskalas för en 33-åring bevistas av minst 40(!) personer...

 

[Killaloe]

Jag firar med familjen och mina närmaste släktingar (farmor och ev faster med familj) när jag fyller år. Dock brukar det bestå i att vi äter semlor eller middag på sin höjd.

Vad gäller resten av familjen/släkten så väljer var och en hur de vill fira. Pappa och bror - typ inte alls, ev middag med familjen.
Mamma firade ibland med sin del av släkten och/eller vänner men inget bestämt. När vi var mindre firades alltid bror och mamma ihop med våra kusiner på mammas sida, eftersom de fyller år inom typ en vecka, men det skulle aldrig hända nu i vuxen ålder. Så vi har liksom ingen policy att det ska vara lika från firande till firande och från år till är.

Dock ska nästa år bli intressant när far fyller 60 och hur han ska slingra sig ur att fira det med släkt och vänner

 

[Thera]

Jag bor långt från min släkt, men makens släkt firar alla, oavsett ålder. Ett vanligt födelsedagskalas för en 33-åring bevistas av minst 40(!) personer...

Ungefär så hade det säkert sett ut här också om de bara varit fler på sambons sida. Tack gode gud att de inte är så många!

 

[bollen__]

Ja, hur gör ni?

Min sambo och jag har lite olika syn på det där.

I min släkt har vi haft födelsedagskalas med släkten fram tills gymnasiet ungefär. Sen är det studenten som firas och därefter har vi bara firat våra födelsedagar med närmsta familjen, alltså inga kusiner, fastrar, mostrar och så vidare (utom när man fyller jämnt).

I sambons släkt är det fullt pådrag oavsett om någon fyller 7 eller 36.
Detta är helt nytt för mig och eftersom jag inte är nån kalas-fantast har vi haft kalas för sambon, men struntat i min dag (med viss förvåning som följd).

Hur gör alla andra egentligen?

Vi kusiner gav varandra presenter till vi fyllde 15. Därefter studenten, och jämna födelsedagar. Själv vill jag inte ha något kalas, det gick väl an när man bodde hemma men jag är ingen som gillar att baka och det är ju dyrt att köpa massa fikabröd som student. Så jag tycker det räcker att mamma, pappa och lillebror firar, "vanliga" födelsedagar. Sen brukar mormor&morfar skicka ett kort eller en present, alldeles lagom. Jag hoppas att det inte blir flera när jag fyller jämt nästa gång, jag har typ ingen kontakt med resten av släkten så det känns bara konstigt om de skulle vilja komma och fira mig!

 

[Hyacinth]

Vi är få och nöjer oss med ett grattis. Skulle vi vara samlade så blir det god mat och dryck och vin och böcker som present.

 

[aiquen]

Jag har inte så stor släkt (föräldrasyskon, kusiner etc.) men vi kör inte med några storslagna födelsedagsfiranden direkt. Ibland (oftare på den ena sidan än den andra) träffas vi och åtminstone tar en fika i anslutning till någons födelsedag (inga presenter mer än typ choklad eller blomma), och ibland hörs vi bara av telefonledes (samtal/sms/fb) och gratulerar varandra.

Det var väl mer när jag, min bror och våra kusiner var små, men sedan åtminstone tonåren kalasar vi bara när vi fyller typ 18, 20 etc. Och för min del räcker det väl gott så.

 

[athena_arabians]

Firar inte och får vara glad om släkten ens kommer ihåg att jag fyller år. Särbons släkt (stor som ett potatisland) gillar att ha kalas så jul är gigantisk där, likaså jämna födelsedagar samt dop och bröllop. Jag tycker sådant är mest jobbigt och försöker hålla mig undan, gigantiska familjekalas är inte någon vi gjort i min familj (med undantag för min fars jämna födelsedagar).