Det blir inte alltid som man tänkt sig..

[TheRedLightning]

Jag är förkrossad, det värker i hela bröstkorgen och det känns som om någon stuckit en kniv i mitt hjärta. Det är nu jag hade önskat jag hade haft någon att krama, någon som man kan gråta ut med, men nej här är det bara jag och mina kära gamla gosedjur. Bättre än inget antar jag, men men..

Mitt självförtroende ligger väldigt lågt just nu, fick reda på idag att killen jag "dejtat", inte är intresserad av ett förhållande. Verkar mer som han vill stanna i KK läget och ha kakan och äta den. Det vill inte jag så nu blir det inget mer, sen har förvisso inte sexet varit det bästa heller, snarare det värsta då det fått mitt nästintill obefintliga självförtroende där att bli urkasst. Jag kan inte så mycket för jag har ingen bra erfarenhet och när jag försöker och tror jag gör rätt och hör en suck eller inte får nått gensvar, ja då tappar jag lusten, vågar inte och ger upp.

Det är inte kul att försöka göra något rätt, men inte få någon liten hint att man är på rätt väg eller lite pepp för den delen. Nä, jag tror banne mig jag ska leva i celibat resten av livet, känns lugnast så. Inga förhoppningar att krossa då, inga besvikelser.

Likaså börjar jag tro mer på att leva själv för alltid, jag har ingen tur när det gäller kärlek. Verkar mer som oturen kommit ifatt och har ett finger med i spelet. Jag tror på ett sätt att det var bra att det inte blev något med den killen, som sa att han inte var intresserad, men samtidigt vet jag att jag inte kommer träffa någon annan.
Jag är inte den som tycker det är kul att gå ut och träffa folk, t ex pub, osv. Jag är heller inte den som flirtar, så jag vet inte. Jag tror inte helt enkelt jag kommer träffa någon, och jag tvivlar på att det kommer ramla ner någon utanför ytterdörren en vacker dag.

Fast å andra sidan, det är inte så tokigt att leva själv heller, aldrig någon som tjatar på en att diska, städa, tvätta. Ingen som blir sur över att man spenderar för mycket tid i stallet osv.
Enda nackdelen är väl egentligen att inte ha någon att krama och prata med, som även kan svara.

Nu är det bara att resa på sig, borsta bort dammet och gå vidare..
*försöker peppa mig själv*

 

[Monstermom]

Stackare, förstår att du är ledsen! Men det finns ett ord som beskriver en man som suckar åt dig när ni har sex: skitstövel.

Det finns faktiskt ett par-trehundra ord till, men börjar jag svära så mycket så blir jag nog bannad. Men vilket as, alltså.
Jag förstår att det känns som en tung förlust just nu, men han var verkligen inget att ha!

Och jag tycker, fortfarande och igen, att du skulle behöva gå och prata med någon om dina mönster och ditt mående, så du slipper ha det så tungt.

 

[Elisha]

Du och din situation låter exakt som mig/min situation för två år sedan. Kk som inte ville mer, som jag slutade träffa av den anledningen. Trodde jag alltid skulle leva själv då jag inte heller är den som går ut o träffar folk förutom mina vänner.

En riktigt bitter vinterdag träffade jag dock min nuvarande man på parkeringen i kungens kurva, stort köpcentrum i stockholm. Jag och några vänner var ute o åkte med bilen bara o stannade två killar för att En kompis behövde eld, o på de viset är det. Nu är vi gifta, har barn, villa, bilar o djur tillsammans. Bara en pepphistoria likt din!

 

[Mia_R]

Jag är förkrossad, det värker i hela bröstkorgen och det känns som om någon stuckit en kniv i mitt hjärta. Det är nu jag hade önskat jag hade haft någon att krama, någon som man kan gråta ut med, men nej här är det bara jag och mina kära gamla gosedjur. Bättre än inget antar jag, men men..

Mitt självförtroende ligger väldigt lågt just nu, fick reda på idag att killen jag "dejtat", inte är intresserad av ett förhållande. Verkar mer som han vill stanna i KK läget och ha kakan och äta den. Det vill inte jag så nu blir det inget mer, sen har förvisso inte sexet varit det bästa heller, snarare det värsta då det fått mitt nästintill obefintliga självförtroende där att bli urkasst. Jag kan inte så mycket för jag har ingen bra erfarenhet och när jag försöker och tror jag gör rätt och hör en suck eller inte får nått gensvar, ja då tappar jag lusten, vågar inte och ger upp.

Det är inte kul att försöka göra något rätt, men inte få någon liten hint att man är på rätt väg eller lite pepp för den delen. Nä, jag tror banne mig jag ska leva i celibat resten av livet, känns lugnast så. Inga förhoppningar att krossa då, inga besvikelser.

Likaså börjar jag tro mer på att leva själv för alltid, jag har ingen tur när det gäller kärlek. Verkar mer som oturen kommit ifatt och har ett finger med i spelet. Jag tror på ett sätt att det var bra att det inte blev något med den killen, som sa att han inte var intresserad, men samtidigt vet jag att jag inte kommer träffa någon annan.
Jag är inte den som tycker det är kul att gå ut och träffa folk, t ex pub, osv. Jag är heller inte den som flirtar, så jag vet inte. Jag tror inte helt enkelt jag kommer träffa någon, och jag tvivlar på att det kommer ramla ner någon utanför ytterdörren en vacker dag.

Fast å andra sidan, det är inte så tokigt att leva själv heller, aldrig någon som tjatar på en att diska, städa, tvätta. Ingen som blir sur över att man spenderar för mycket tid i stallet osv.
Enda nackdelen är väl egentligen att inte ha någon att krama och prata med, som även kan svara.

Nu är det bara att resa på sig, borsta bort dammet och gå vidare..
*försöker peppa mig själv*

Även om det är tungt nu så låter det inte som du missar något. Om inte ens sexet är bra finns det ju ingen anledning att finnas till hands.
Sen ska du inte ta vilken skitskalle som helst, om han tycker det är odiskat, ostädat eller otvättat är det väl bara att göra det själv, sedan när blev du hushållsslav?

 

[TheRedLightning]

Och jag tycker, fortfarande och igen, att du skulle behöva gå och prata med någon om dina mönster och ditt mående, så du slipper ha det så tungt.

Jag ska göra det efter nyår, det är mitt nyårslöfte till mig själv. Ekonomisk är det inte så lätt att leva själv och när det kommer stora utgifter i vägen, som måste tas först (t ex reperation av bilen, som jag behöver för att ta mig till jobbet så jag drar in pengar). Jag försöker att inte vara negativ utan se något positivt ändå. Jag kommer alltid ha de trevliga kollegorna på jobbet och de är värda guld.

 

[TheRedLightning]

Du och din situation låter exakt som mig/min situation för två år sedan. Kk som inte ville mer, som jag slutade träffa av den anledningen. Trodde jag alltid skulle leva själv då jag inte heller är den som går ut o träffar folk förutom mina vänner.

En riktigt bitter vinterdag träffade jag dock min nuvarande man på parkeringen i kungens kurva, stort köpcentrum i stockholm. Jag och några vänner var ute o åkte med bilen bara o stannade två killar för att En kompis behövde eld, o på de viset är det. Nu är vi gifta, har barn, villa, bilar o djur tillsammans. Bara en pepphistoria likt din!

Jag är inte ute så mycket, enda gångerna jag är ute är när det är någon tävling, jobbet, handlar, någon enstaka kurs. Vanligtsvis jobbar jag, åker hem, hästen, sova och sen gör man om samma sak dagen därpå. Helgerna blir mest hemma och hemma träffar man inte direkt någon. Har funderat på nätdejtning, men är en smula skeptisk.
Syrran träffade sin toppenkille på gymmet, så ja någonstans kan jag säker stöta på någon, men när, var och hur det vet jag inte i nuläget. Det får framtiden avgöra. Har egentligen ingen brådska, har massa år kvar innan jag är en 70åring gammal tant.

 

[TheRedLightning]

Även om det är tungt nu så låter det inte som du missar något. Om inte ens sexet är bra finns det ju ingen anledning att finnas till hands.
Sen ska du inte ta vilken skitskalle som helst, om han tycker det är odiskat, ostädat eller otvättat är det väl bara att göra det själv, sedan när blev du hushållsslav?

Nja, hushållsslav vet jag väl inte. Har bara erfarenheter av det i mitt enda tidigare förhållande. Vi delade på hushållssysslorna. Diskade varannan gång, men när det var min tur att diska brukade jag skjuta på det och då blev det bara jobbigare sen när jag väl skulle göra det. Det var mest disken som var ett problem, jag ville länge skaffa diskmaskin och efter många år blev det en tillslut, men det var kanske bara 1 eller 2 år innan det tog slut.
Ska själv skaffa en diskmaskin till mig själv, då det är så tråkigt rent ut sagt att diska, även om man egentligen borde diska efter varje måltid så det inte blir diskberg, men men. Vi får se.

 

[Tassetass]

Usch vad jag känner igen mig. Hade en lång, komplicerad more-than-friends-relation med en kollega och det slutade med att jag verkligen blev helt förkrossad. Det gjorde fysiskt ont i veckor, jag grät mängder och kände mig så jävla less på allt vad kärlek och relationer heter. Jag hade knappt haft någon relation alls i vuxen ålder, kände mig verkligen som ett väldigt ensamt ufo och förlikade mig med tanken på att alltid vara ensam. Nu föll det sig så att jag träffade min blivande man bara någon månad senare (på SprayDate av alla ställen), så man vet verkligen aldrig vad som kommer att hända i framtiden.

 

[mandalaki]

Jag kan inte så mycket för jag har ingen bra erfarenhet och när jag försöker och tror jag gör rätt och hör en suck eller inte får nått gensvar,

Grattis till att du slapp den rövhatten!

 

[Scata]

Stor tröstkram

Men jag håller med övriga, den karln verkade inte vara något att ha iallafall och helt klart inte värdig DIG!

 

[Lovisaleonora]

Nu föll det sig så att jag träffade min blivande man bara någon månad senare (på SprayDate av alla ställen), ...

Där träffade jag min man också. Tröttnat på att gå ut, trivdes med att jobba, stallet och åka hem. Helgerna kunde bli en smula långa, men jag hade det ju inte roligare än jag gjorde mig.

Nu kände jag min man sedan jättelångttid tillbaka, vi hade umgåtts i parallella sällskap genom livet. Så när han tog kontakt var det lätt surrealistiskt. Men vi träffades, det var roligt och okomplicerat och det ena ledde till det andra och vips! var vi gifta.

Vi har fortfarande oerhört roligt tillsammans, och har redan så mycket historia att det är ofattbart. Och svåra händelser.

TS, jag tycker du ska prova att dejta på nätet. Du behöver inte gå all in. För mig var det ett trevligt sätt att snacka bort lite tid på nätet för att få en kvällstimme att gå.

 

[Squie]

TS

TS, jag tycker du ska prova att dejta på nätet. Du behöver inte gå all in. För mig var det ett trevligt sätt att snacka bort lite tid på nätet för att få en kvällstimme att gå.

Så hittade jag min. Dejtingsajt.

O det är ett trevligt sätt att slå ihjäl tid.

 

[avslutat medlemskap]

Fast å andra sidan, det är inte så tokigt att leva själv heller, aldrig någon som tjatar på en att diska, städa, tvätta. Ingen som blir sur över att man spenderar för mycket tid i stallet osv.
Enda nackdelen är väl egentligen att inte ha någon att krama och prata med, som även kan svara.

Jag har levt ensam hela livet, mina bästa vänner har varit djuren och jag har aldrig haft känslan att skaffa nån att dela livet med mer än djuren och jag trivs med mitt liv. Nu när jag inte har några djur åker jag dit jag vill, gör vad jag vill-när jag vill och äter vad jag vill och sover var och när jag vill, jag känner mig priviligierad gentemot vänner och kompisar som är i ett förhållande, dit vill jag INTE.

 

[anaby]

Jag är förkrossad, det värker i hela bröstkorgen och det känns som om någon stuckit en kniv i mitt hjärta. Det är nu jag hade önskat jag hade haft någon att krama, någon som man kan gråta ut med, men nej här är det bara jag och mina kära gamla gosedjur. Bättre än inget antar jag, men men..

Mitt självförtroende ligger väldigt lågt just nu, fick reda på idag att killen jag "dejtat", inte är intresserad av ett förhållande. Verkar mer som han vill stanna i KK läget och ha kakan och äta den. Det vill inte jag så nu blir det inget mer, sen har förvisso inte sexet varit det bästa heller, snarare det värsta då det fått mitt nästintill obefintliga självförtroende där att bli urkasst. Jag kan inte så mycket för jag har ingen bra erfarenhet och när jag försöker och tror jag gör rätt och hör en suck eller inte får nått gensvar, ja då tappar jag lusten, vågar inte och ger upp.

Det är inte kul att försöka göra något rätt, men inte få någon liten hint att man är på rätt väg eller lite pepp för den delen. Nä, jag tror banne mig jag ska leva i celibat resten av livet, känns lugnast så. Inga förhoppningar att krossa då, inga besvikelser.

Likaså börjar jag tro mer på att leva själv för alltid, jag har ingen tur när det gäller kärlek. Verkar mer som oturen kommit ifatt och har ett finger med i spelet. Jag tror på ett sätt att det var bra att det inte blev något med den killen, som sa att han inte var intresserad, men samtidigt vet jag att jag inte kommer träffa någon annan.
Jag är inte den som tycker det är kul att gå ut och träffa folk, t ex pub, osv. Jag är heller inte den som flirtar, så jag vet inte. Jag tror inte helt enkelt jag kommer träffa någon, och jag tvivlar på att det kommer ramla ner någon utanför ytterdörren en vacker dag.

Fast å andra sidan, det är inte så tokigt att leva själv heller, aldrig någon som tjatar på en att diska, städa, tvätta. Ingen som blir sur över att man spenderar för mycket tid i stallet osv.
Enda nackdelen är väl egentligen att inte ha någon att krama och prata med, som även kan svara.

Nu är det bara att resa på sig, borsta bort dammet och gå vidare..
*försöker peppa mig själv*

Oj, vilket stolpskott du råkat ut för!! Var sexet dessutom ingen höjdare så kan jag säga att det finns helt klart andra män!! Det behöver du aldrig oro dig för....du ska bara hitta han med stort H som passar för dig!! Du har helt klart inte träffat rätt man än!! GE INTE UPP!!

Efter min skilsmässa och ett förhållande på 25 år kändes det otroligt jobbigt för mig att dejta igen Hann gå på en enda date där jag träffade min nuvarande pojkvän och blev blixtförälskad eller det blev vi bägge 2

Han frågade mig redan på vår första date hur jag såg på att ha sex med en annan man med tanke på att jag hade haft ett så långt förhållande innan. Jättejobbigt svarade jag! Jag vet INTE om jag kommer att klara av det men det lär ju visa sig när eller om det blir dags i framtiden.

När det sedan var dags för oss att ha sex första gången. Fick jag en fråga från min pojkvän: Vad behöver du för att det ska vara bra för dig? Säg bara vad du behöver så fixar jag det Han berättade självklart också VAD han behövde för att det skulle vara bra för honom. Man måste vara lyhörd och fråga och visa varandra från början. Alla är vi olika och fungerar olika och behöver olika saker för att njuta!! Det spelar ingen roll om man är van att ha sex eller inte det är en helt ny människa man ska ha sex med!! Det tog ca 1 vecka sedan funkade allt klockrent för oss....WOW-känslan är total

Mvh anaby

 

[TheRedLightning]

Just med sexet blir jag inte klok, är en total nybörjare som inte ens vet vad som är skönt för mig själv. Vet inte alls hur det ska kännas och har väl gjort några halvdana försök själv utan att lyckas. Allt känns så konstigt och jag vet inte vad som är rätt eller fel.
Som när han sa att jag skulle kåta upp honom och han sa smek, pussa och gjorde det men förblev på "halvstång" så att säga, såg ut som ett frågetecken och när jag inte fick något gehör gav jag upp och gick å la mig istället. Inget jag gråter över i alla fall. Förknippar inte i dagsläget sex med njutning, snarare smärta. Fast sex är inte allt, i alla fall inbillar jag mig det även om det är en stor del.
Vi får se vad som händer i framtiden.

 

[mandalaki]

Just med sexet blir jag inte klok, är en total nybörjare som inte ens vet vad som är skönt för mig själv. Vet inte alls hur det ska kännas och har väl gjort några halvdana försök själv utan att lyckas. Allt känns så konstigt och jag vet inte vad som är rätt eller fel.
Som när han sa att jag skulle kåta upp honom och han sa smek, pussa och gjorde det men förblev på "halvstång" så att säga, såg ut som ett frågetecken och när jag inte fick något gehör gav jag upp och gick å la mig istället. Inget jag gråter över i alla fall. Förknippar inte i dagsläget sex med njutning, snarare smärta. Fast sex är inte allt, i alla fall inbillar jag mig det även om det är en stor del.
Vi får se vad som händer i framtiden.

Det låter som om han kan ha potensproblem, det ska du inte ta på dig.

Sexuella känslor kan man behöva träna upp på egen hand, om man inte har en normalt vettig partner att träna med. Vad man INTE ska göra är att försöka träna sex med en klantskalle.

 

[Lovisaleonora]

Det låter som om han kan ha potensproblem, det ska du inte ta på dig.

Eller så är det helt enkelt så att det handlar om två människor som inte går igång på varandra. Så kan det ju vara, även om bägge två tycker det är en bra idé att ligga.

Jag föredrar att ligga handlar om att jag har svårt att låta bli, hellre än att "ja,ja, det kan gå".

Oavsett vilket verkar han ju ha en rätt trist inställning till sin älskarinna, och varför ens försöka när medspelaren är en rövig egotripp som inte har sina grejor iordning för tillfället ifråga?

 

[kossankaj]

Just med sexet blir jag inte klok, är en total nybörjare som inte ens vet vad som är skönt för mig själv. Vet inte alls hur det ska kännas och har väl gjort några halvdana försök själv utan att lyckas. Allt känns så konstigt och jag vet inte vad som är rätt eller fel.
Som när han sa att jag skulle kåta upp honom och han sa smek, pussa och gjorde det men förblev på "halvstång" så att säga, såg ut som ett frågetecken och när jag inte fick något gehör gav jag upp och gick å la mig istället. Inget jag gråter över i alla fall. Förknippar inte i dagsläget sex med njutning, snarare smärta. Fast sex är inte allt, i alla fall inbillar jag mig det även om det är en stor del.
Vi får se vad som händer i framtiden.

Alltså de flesta killar jag träffat behöver inte så mycket uppvärmning om man säger så, d brukar gå av sig självt bara du antyder att du vill ha sex =D Så jag tror problemet är hos han...

 

[kossankaj]

Låter verkligen som en trist kille, ingen du ska hänga läpp över=)
Du kommer snart vara över honom, sånna där tråkmånsar fastnar inte hjärtat=)

 

[TheRedLightning]

Alltså jag fattar inte, först detta skitbesked, sen en misslyckad ridlektion som resulterar att en blir irriterad på mig för att jag försökte men det gick ändå inte och den sa att jag hela tiden letar problem fast jag inte ens gjorde det och när jag sen försökte förklara så fick jag inte förklara för jag kunde tydligen inte ändra på hur den personen hade upplevt det. Alltså skjut mig, jag vill inte leva längre... jag orkar inte