Det blir bara värre och värre!! (Forts. på min tråd om backande häst)

[Sirisiri]

Vet snart inte vad jag ska ta mig till... Det började redan i höstas med att min häst då och då bara vände och försökte gå hem igen då vi skrittade på lång tygel. Men det var bara att vända tillbaka. Nästa steg var att han blev riktigt rädd en gång, vilket jag inte klandrar honom för. Han backade och kastade sig bakåt. Var helt okontaktbar. När han blivit rädd tidigare har han hoppat till eller nåt, men det började den gången, efter det har han blivit mindre tittig och hoppig på det sättet, men istället stannat och backat så fort något varit farligt. Och då menar jag inte att han varit rädd på riktigt, utan det har bara barit "tittgrejer".

Det hände oftare och oftare och sista veckan har det bara gått utför!! Varje gång jag ridit ut har jag fått hoppa av minst två ggr (läs "Backande häst") och leda honom, eftersom ingenting hjälper. Jag har varit jättehård mot honom, men vi är lika envisa båda två. Här om dagen kom jag på att om jag bara hindrar honom från att svänga runt eller backa utan bara leder och är på med ytter skänkel så går han dit jag vill efter en stund. Det är ingen idé att bråka när ingen ger sig! Vi kommer dessutom bara längre och längre ifrån utgångsplatsen när vi bråkar.

Idag var värst av värst!!! Inte ens hundra meter från stallet började han! Gjorde på mitt "snälla" sätt, gick några meter och sen stannade han igen. Efter ca 10 lirkningar, 100 meter och en kvart senare blev han sur. Han reste sig upp flera gånger och bockade. Dessutom backade han in i eltråden och måste ha fått sig en ordentlig kyss i arslet, för mer panikslagen häst får man leta efter! Han drog järnet och vi kom en bra bit innan jag fick stopp på honom. Han blev så där okontaktbar igen och jag hoppade av för att försöka leda honom förbi. Gick inte. Han visste ju inte ens VAD det var som var farligt!! Hästen stod blickstilla och bara blåste. Efter ett tag fick jag ringa till en tjej som jag visste var i stallet, så fick hon komma med en häst till draghjälp. T.o.m då var det svårt att få honom att gå förbi. Efter en bit vände vi och jag gick till ridbanan och red där. Där går han jättefint! Det gjorde han igår också.

Nu är frågan vad jag gör åt detta och vad det beror på! Vilka har liknande erfarenheter??

Jag har svårt att tro att han har ont nånstans eftersom han går jättefint på ridbanan. Tycker dock att det borde vara mycket tråkigare för honom att gå där än att skritta ut i skogen!

Maten? Vissa hästar blir ju tydligen knäppa av havre, men han har inte fått mycket havre och sen en vecka tillbaka får han inget alls utan bara Krafft Grund. Hur lång tid tar det innan havren går ur kroppen isåfall? Det borde den väl göra på några dagar?

Ökad kondition? Vet en supersnäll ponny som blev så där när hon fick ordentlig tävlingskondition. Nu kan jag inte påstå att min häst har tävlingskondition, men han har fått bättre och bättre kondis under hösten. Sista månaden har jag dock ridit mindre pga underlaget. Överskottsenergi?? Han är inte piggare än vanligt, bara dum.

TESTAR MATTE?? Tror jag mest på. Efter fem månader? När någon annan rider är det inga problem, men det värsta har iofs kommit de senaste dagarna och sen dess har bara jag ridit. Om någon följer med oss går det också bra. Jag förstår inte varför han bara testar mer och mer när han ändå inte får som han vill. Jag är inte rädd för honom och jag ÄR bestämd. Han var HUR SNÄLL SOM HELST i början!

Vad GÖR jag!? De kompisar jag har som är duktiga pluggar på annan ort och har flyttat tillbaka nu, så jag har ingen som kan rida honom några dagar. Jag vill inte att det ska bli ännu värre... Nu är jag mest inne på att låta honom stå i några veckor. Han kanske behöver vila? Han gick iofs på bete länge i somras, men har jobbat hårt under hösten. Om någon månad kanske han har glömt bort det här och tycker att det är kul att komma ut i skogen igen.

Snalla, hjälp mig! Jag är helt förtvivlad!! Kom med alla råd, förklaringar och egna erfarenheter ni kan komma på!!!

 

[Tasja]

Många hästar gillar inte att ridas ute själva. Har själv en sådan. Nån gång ibland går bra. Blir det regelbundet börjar han backa. Så han får gå på ridbanan där han trivs bäst. Han blir bara spänd och olycklig av att jag tvingar honom till uteritter och ingen av oss har kul.

Här kan du dock läsa lite tips om du vill göra ett försök:
http://www.remont.se/article.asp?id=1347

 

[malumbub]

Hästen jag är medryttare på testade mig på flera olika sätt till och från under två års tid. Sen en dag var allt bara borta... Hon kan fortfarande överdriva saker när hon är tittig och pigg, men jag har inte längre problem med att inte få kontakt.

Jag känner igen ditt problem, för jag har själv varit där. Tyvärr vet jag inte vad jag ska skriva... Jag gav inte upp, utan höll mig (för det mesta) lugn och var konsekvent...

Det kan vara fel på hans livsmiljö, träning, foder, energinivå eller att han t ex testar dig...

Lycka till, fortsätt kämpa! Ett steg i taget och beröm för minsta lilla framsteg. Gå inte och spänn dig i förväg, utan tänk att du är på semester, så skickar du inga spänningar...
Gå ut och gå vid sidan om och miljöträna, träna halter och sånt? Kanske ger en bättre grund?

 

[Sirisiri]

Vi har till 99 % ridit ut själva under hela hösten. Även hos hans förra ägare red de ut själva nästan jämt. Det kan inte vara något han kommit på nu... Han är heller ingen ängslig själ, utan en tämligen trygg häst med en mkt stark personlighet.

 

[Sirisiri]

Det är just det att man är beredd på kamp och det känner han ju! Det är klart att det blir extra kul för honom då...

En häst i stallet började också som min efter en tid. Under ett år höll hon på att hoppa av och ledde tills hon en dag tog kampen till häst och vann. Efter den dagen gjorde han aldrig så igen. Men tro mig, jag har försökt!!!

 

[malumbub]

Men hur blir det om du struntar helt i att rida då? T ex en promenad i veckan utan sadel/ridning?
När du sen rider ska du inte sitta av (om det inte är livshotande att sitta på), utan kämpa från ryggen...

 

[Blaze_Of_Glory]

om det händer vid enstaka tillfällen kan man komma förbi med bestämda drivsignaler, men det fungerar tydligen inte på din.
om det är en unghäst/oerfaren häst, kan man komma förbi med att bara sitta där och uppmuntra till att gå framåt, dvs att bara hålla en lätt skänkel tills hästen går förbi. men det verkar inte heller funka på din?

Det kan ha blivit så att han varit osäker för något, du har manat på, han har inte tordats och det har då uppstått ett bråk mellan er. Det har sedan lätt till att han, när han blir osäker, börjar bråka för att försvara sig mot bråket som han tror ska komma.
Behöver inte vara så, men i många fall är det upptakten till det hela. För sådana hästar kan vänta-metoden fungera, om man ger det tid.

Om han däremot bråkar för att han tror att någonstans, någongång, kan han få vinst på sitt beteende och vila/gå hem, så bör du visa honom att så inte är fallet.
Att sitta av och leda förbi blir snarare en belöning. Om han stannar slipper han dig på ryggen en stund.
Sitt av och led förbi, men inte en gång. Gå fram och tillbaka många gånger, alternativt sänd honom runt dig på en volt (helst i trav), tills han är lugn (låt det ta en stund), först då sitter du upp, rider tillbaka till ursprungsläget och rider förbi "faran", fortsätter ritten som om inget hänt.

Denna metod har flera fördelar:

Du kan inte bli avkastad och skadad, utan kan lugnt stå på backen.
Därav kan han göra vad han vill, bocka, sparka, stegra, utan att få några vinster på det.
Han inser, efter några gånger, att visst kan han stanna och börja krångla. men i så fall sitter du av, och det blir tyvär inte lättare för att du lämnar hans rygg, tvärtom. Han får röra sig många gånger så mycket, och dessutom på ett tjatigt sätt.

Viktigt är att du inte tänker bestraffning. Se det som att han tar initiativet till longering, och du går med på det.

Det ska vara svårt att göra fel, och lätt att göra rätt.

 

[zana]

Min häst blir också så ibland! kan bara spekulera i vad det beror på,men hon stannar och när jag driver på så backar hon. det brukar börja med att hon ser ngt läskigt, men till slut är det bara - "jag vill inte gå åt det hållet!" Senast hon hade en sån period lät jag henne vila några dagar och sen promnerade och bara hade mysigt och busade lite. Då gick det över.

 

[Filifjonkan]

De låter precis som min ponny... Hon hamnar liksom i "tranc", och det går nästan inte och bryta, sen efter ett tag backar hon hysterist bakåt och bockar sen framåt/ ut i skogen.
Och vid vissa tillfällen blir hon "bara" tjurig och backar, hur länge som helst, jag har väntat i två timmar, det går inte att jag backar hon bara ställer sig på två ben.

När hon får panik försöker jag rida åt ett annat håll i trav sänkelvikningar (nått annnat å tänka på) och går sen tillbaks. Och när hon har backat har jag bara väntat... Och sen tagit hjälp av min tränare...

Denna häst har även uppfördt sig så hos förra ägaren, som kollade ALLT, rygg, mun, ben, sadel, bett ja allt men hon är KÄRNFRISK...

Ha tålamod och ta gärna hjälp av en duktig tränare...

Lycka till!

 

[__Stilett__]

min är likadan (vid ensamritt) dock helbra med sällskap och kanonbra från marken. endast uppsuttet själv. han blev så efter att vart utlånad. kämpat i ca 1 år nu. han blev bra en period under hösten i ca 3 månader, sen började han en dag igen, bara sådär. jag blir knäpp snart av detta.
häromdagen skulle en annan rida ut på´n och va helvild.
dagen efter provade jag och då va han skitlugn.
men han kan knäppa till sig rejält för mig oxå ibland.
bara backar, och backar, stegrar eller bockar. gärna samtidigt på ngt sätt. Jag har iaf tappat både motivation och hopp just nu. Jag har haft hästen i 4 år och detta uppstog endast efter utlåning. detta rör sig enbart om ledaroll. men man måste inse att om en häst med stark psyke tar till fight har man inget att säga till om. hästarna är alltid starkare jag har provat att tömköra själv i naturen. han gör likadant men jag har bättre kontroll och kan driva han framåt iaf. de funkar iaf bättre.
och som sagt, med sällskap funkar det alltid och på ridbana funkar det kanon.
just nu har jag tröttnat, har ställt av han en vecka. och ska sedan försöka igen.
börjar nämligen tröttna på at gå, gå, gå och leda honom i grimma i skogen då han lunkar glatt fram. (men såklart,,då känner han sig trygg för att jag kan gå före)

jag har tom tänkt på att införskaffa en pinne och hänga en morot som lockbete *ironi* framför huvudet på´n så kanske han försöker gå fram med egen vilja.

 

[iller]

Re: Det blir bara värre och värre!! (Forts. på min tråd om backande hä

Stackars dig, vad jobbigt du har det. Jag tror i alla fall att du har rätt i att han testar dig, och det gör han därför att han känner sig osäker på att du är en bra ledare. Det gäller alltså att bevisa för honom att du är just det. Detta gör du bl a genom att flytta på hästen, alltså att från marken se till att han rör sig från dig, och genom att aldrig nånsin låta honom flytta på dig. Om du inte har någon tränare som kan hjälpa dig så skaffa en bok i NH-träning och börja från början. Du kommer att märka resultat mycket snart, hästen vill ju inget hellre än att ha någon som tar ansvar och talar om för honom vad han skall göra på ett vänligt och värdigt sätt.

Om du inte känner för NH har du denna jättebra websida där du kan läsa om säker hästhantering och ledarskap från ett klassiskt perspektiv: www.levad.nu/markus/bok/index.htm
Rekommenderas varmt! Lycka till nu och ge inte upp, det finns massor att göra!

 

[Sirisiri]

Tack för alla svar! Skönt att höra att det finns fler med samma problem. Jag tror iaf att jag har bestämt mig för att låta honom vara i några veckor. Han kan ändå behöva vila ett tag eftersom han inte kommer att få göra det i sommar. Sen ska jag börja gå promenader med honom i skogen och sedan rida ut tillsammans med någon annan häst innan jag provar själv. Förhoppningsvis har han glömt bort det här då och tycker att det är kul att komma ut igen.

Det jag tycker är mest konstigt är att han förr alltid var lite tittig ute. Inte när vi red på stigar i skogen, men på t.ex grusvägar i skogen. Inte så att han var speciellt rädd utan han höll ordentlig koll och kunde hoppa till ibland. Nu sen han har börjat krångla har han inte alls varit tittig på det viset!!! Fast det är säkert så att de gånger han normalt hoppat till har nu stannat och krånglat istället. Men han har inte samma "koll" längre! Jag tycker inte att jag kan ha blivit en sämre ledare nu! Jag lär ju känna honom bättre och bättre och blir därför säkrare och säkrare själv också i min hantering/ridning med honom.

 

[true_blue]

Har du någon som kan sitta på medan du leder? Du kan då de ryttaren ge en snäll skänkel och du förstärker genast med spö- fast lugnt - inget som hästen kan få spel för - och du har grimma eller repgrimma som du håller - ryttaren har tyglarna. Samt att vara mycket noga med att ryttaren ger efter först innan ni ber om "fram" för skänkeln. /T_B

 

[Sirisiri]

Då är det inga problem! När någon går bredvid är han hur snäll som helst!! Och likadant om någon annan rider. Det är mig han vill åt...

 

[lil-sis]

Först skulle jag sitta av helt och hållet och bara leda alla de vägar jag vill rida. När det fungerar så börjar jag tömköra samma vägar tills det fungerar och sen så leder jag förbi de kritiska punkterna och rider där det brukar gå bra och sen ökar jag på.

Om hästen bara backar för den är "dum" så fortsätter vi backa. Hade en medryttarhäst en gång vars mamma backades runt ALLA ridvägar i flera veckor innan hon gav sig, han hade samma tendenser...

 

[**BORTTAGEN**]

En bekant till mig var med om en liknande "utveckling" hos sin häst. Hästen var riden utan större problem i ca ett år när den gradvis blev svårare och svårare att få iväg ensam hemifrån. Det slutade med att hästen en dag reste sig och ekipaget gick omkull. Inte speciellt kul och ägaren/ryttaren blev förstås rädd för att ge sig in i "striden" igen. Såhär löstes problemet:

Först lät hon en mycket säker och erfaren ryttare komma på besök för att rida hästen och försöka lösa problemet. Han började på ridbanan, bekantade sig med hästen och tydliggjorde framåtdrivande hjälper; han ville att hästen omedelbart och snabbt skulle lyssna framåt. Efter en liten stund red han iväg med hästen längs vägen. Hästen började "surna till", men ryttaren var snabbt och bestämt där med framåtdrivande hjälper, i början förstärkt med spö, och KRÄVDE utan att tveka en sekund att hästen skulle röra sig i friskt tempo från stallet. Ryttaren red iväg, kom tillbaks och red iväg igen, hela tiden konsekvent på med framåtdrivande hjälper vid minsta tvekan - och beröm när hästen lyssnade framåt. Efter ett tag kunde denna ryttare rida hästen till och från stallet, och längre bort på en häst med glad och positiv uppsyn!

Här kunde säkert ägaren ha fortsatt själv med sin häst, med samma konsekvens som "hjälpryttaren", men i och med att hon fortfarande kände viss osäkerhet sedan hästen rest sig och gått omkull med henne, så valde hon att lämna bort hästen på en månads "tillridning". Hästen fick komma till en tjej som bl a tränar galopphästar och tillridningen gick ut på att hästen skulle ut ensam i skog och mark i friskt "framåt" tempo.

Efter tillridningsperioden har det inte varit några liknande problem med hästen igen, så vitt jag vet!

Sådana här incidenter har förstärkt min uppfattning om att det viktigaste att lära och inpränta hos sin häst är devisen "alltid framåt". D v s hästen ska alltid tveklöst gå framåt, i alla situationer. Hellre en häst som studsar framåt än att den inte går fram alls!

 

[Sirisiri]

Hade en medryttarhäst en gång vars mamma backades runt ALLA ridvägar i flera veckor innan hon gav sig, han hade samma tendenser...

Oj då... Jag tänker inte rida alls på ca en månad, sen ska jag som sagt promenera med honom innan jag rider ut med nån kompis.

Det är ändå fortfarande mörkt ute när jag slutar jobbet om dagarna, så han kan lika gärna få sin vintervila och tänka över sin situation.

Jag har en fundering... Jag hade en medryttare ett tag, en yngre tjej. De första bråken kom i samband med att han bockade av henne. På annandagen ramlade jag av efter ett jättehelikptersprång med bock efteråt över ett minihinder. Och det är ju sen dess han har blivit alldeles omöjlig. Kan det ha något samband? Att han känner att han har kontroll över ryttaren?? Han brukar dock inte bocka och har inte gjort det nu heller vid galopp och så, bara minibockar vid bråken. Om han verkligen ville bocka av mig skulle han ju kunna göra det istället för att bara krångla... Jag fattar ingenting...

 

[lil-sis]

Han kanske har fått en släng av storhetsvansinne

Se till att göra något som fungerar och som ni tycker är roligt innan du ställer av, så det blir bara positivt

 

[**BORTTAGEN**]

Tycker faktiskt att det låter som att hästen har insett att den har "övertaget". Du är säkert lite osäker och orolig efter era incidenter, och det känner hästen av. Problemet för hästen verkar inte vara att du sitter på ryggen (då kunde han bocka av dig, som du själv säger), utan problemet är väl att han inte alltid vill gå iväg dit du vill när du sitter på.

Om det är så att han går iväg utan problem när du har sällskap, så löser uteritter med sällskap inte erat problem (möjligtvis ökar det din säkerhet, vilket kan vara positivt).

Att ge en tids vila är inte fel, men när du sätter igång igen tycker jag att du omedelbart ska ta "tjuren vid hornen" och konfrontera ert problem. Jag tycker att du först ska rida hästen på bana ett litet tag och öva upp känsligheten och lydigheten för hjälperna, med betoning på framåtdrivande hjälper. Sedan ska du rida ut själv. Om hästen då inte lyssnar på dina framåtdrivande hjälper och om du inte vågar ta i så hårt som kanske krävs, tycker jag att du ska låta någon annan (säker, orädd, konsekvent) ryttare rida hästen och lära hästen vad som gäller. Det tycks ju faktiskt som att det handlar om ren olydnad från hästen!

En anledning till att jag från första stund föredrar att rida ut själv på unghästar är för att slippa dessa "tveksamheter" från hästens sida; den ska lära sig att lita och lyssna på sin ryttare.

Lycka till!

 

[Sirisiri]

Nu går vi in i fas två...

Jag hade sällskap med mig ut sist. Dessvärre var det en fjording som visade sig tycka att det var jättebra att min häst krånglade, så han också kunde vila... Ingen häst gick fram! Fatta att man blir ARG! Det som räddade situationen var att min häst ofta vill visa sig lite duktig inför andra hästar, så tillslut gick han iaf.

Vi gjorde flera avstickare åt andra håll då vi egentligen var på väg hem. Den som faktiskt totalvägrade var fjordingen! Min gav sig efter ett tag, så vi gjorde egna avstickare. Det kändes faktiskt som ett steg i rätt riktning!

När vi var 50-100 m från stallet tänkte jag att vi skulle gå in på ridbanan, som ett sista test. Men se det gick INTE! Det blev bakckning halvvägs till stallet... Då hoppade jag av och skulle leda honom. Först ville han inte gå med, men tillslut gjorde han det. Vi gick ett varv på ridbanan och sedan gick vi från stallet igen. Protest, men hästen följde med. Sen gick vi in på ridbanan, bort från stallet, in på ridbanan, bort från stallet osv minst 5-6 ggr. De sista gångerna följde han med utan att blinka.

Jag tror att jag ska testa denna variant innan jag ev tar en ridpaus på några veckor. Får jag inte honom att gå fram hoppar jag av och leder honom fram och tillbaka överdrivet många gånger. Sedan hoppar jag upp och försöker rida fram och tillbaka överdrivet många gånger. Funkar inte det hoppar jag av igen och leder honom fram och tillbaka. Osv... Det BORDE ju få honom att inse att det är betydligt jobbigare och tråkigare att krångla än att lyda från början!

Kommentarer?