Det ar ju sa man bagnar...

[prinsessfeminist]

Sv: Det ar ju sa man bagnar...

Jomen precis. Hur man tolkar en historia beror ju ofta på från vems perspektiv den berättas. Den här historien har alltid berättats från föräldrarnas perspektiv, och de kan inte förstå varför de inte får ha hand om sitt barn.

Det är väl det som är så hjärtskärande... Det förstår inte riktigt och så vill de så gärna ha sin son - så klart!

Det är ju inga onda människor det handlar om...

 

[Jillybean]

Sv: Det ar ju sa man bagnar...

Det är ju inga onda människor det handlar om...

Det ar ju det som gor det sa oerhort tragiskt, nar det finns manniskor som ar onda pa riktigt och anda far behalla sina barn
Min erfarenhet av forstandshandikappade ar att de oftast ar valdigt naiva och godtrogna (och valdigt karleksfulla) och det maste ha varit en fruktansvard upplevelse for dem att fa sitt barn "bortrovat". Samtidigt som jag forstar samhallets ingripande i sammanhanget (nu nar jag fatt mer detaljer) sa tycker jag hela situationen ar oerhort tragisk och gripande. Som foralder sa vill jag inte ens tanka pa hur det maste kannas att forlora ratten till sitt barn.

 

[mandalaki]

Sv: Det ar ju sa man bagnar...

Jag vet inte... Jag har aldrig tyckt att det ÄR så himla hjärtskärande . På nåt vis kändes det inte så konstigt för mig att pojken omhändertogs, jag såg mer på HANS liv och hur det skulle se ut .

Jag har läst flera gånger om den där kvinnan som peter_lundin nämner härovanför. Hon växte upp med sin förståndshandikappade mamma och nu minns jag inga detaljer. Men jag har för mig att jag läste att när hon var smutsig kunde mamma ta fram stålullen för det är ju stålull man tar bort smuts med

 

[break_a_leg]

Sv: Det ar ju sa man bagnar...

Du har ju fått svar på dina frågor, det var alltså fler saker som föregick omhändertagandet än att föräldrarna inte kunde Australiens huvudstad. Innan ett barn omhändertas så är det ganska mycket som ska ha hänt....Soc försöker i det längsta låta barnet stanna hos föräldrarna med eventuella stödinsatser.

 

[break_a_leg]

Sv: Det ar ju sa man bagnar...

Men alla andra då... alla barn som inte blir sedda och som skulle behöva hjälp omedelbart? Många föräldrar som missbrukar, till exempel, är många gånger oklanderliga utåt och mycket manipulativa. Jag har personligen en vän vars systerbarn far illa av mammans drickande. Men ingenting syns utåt. Absolut ingenting.

Om ingenting syns, ja, då finns inga problem - eller?

Har din vän anmält sin syster till soc?

 

[prinsessfeminist]

Sv: Det ar ju sa man bagnar...

Javisst! Absolut!

Men mamman manipulerar barnen att svara rätt saker, samtidigt som min väninna (moster) samt mormodern finns med i bilden. Mamman går på alla föräldramöten, sjukskriver sig (bara ibland) från jobbet, är snygg och oklanderlig. Hennes ord står mot familjens - som är oroade för barnen.

De sociala tycker att barnen har det ok efter omständigheterna. Inte ens efter mammans självmordsförsök (när 14-åriga barnet hittade henne och ringde ambulansen) - gjorde soc någonting. De tyckte att det var "bra att mormor och moster engagerar sig" och att barnen har en slags tillflyktsort.

I den bästa av världar skulle dessa barn fått mer hjälp, men tyvärr finns familjer i än större nöd.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Det ar ju sa man bagnar...

Jag vet inte... Jag har aldrig tyckt att det ÄR så himla hjärtskärande . På nåt vis kändes det inte så konstigt för mig att pojken omhändertogs, jag såg mer på HANS liv och hur det skulle se ut .

Jag har läst flera gånger om den där kvinnan som peter_lundin nämner härovanför. Hon växte upp med sin förståndshandikappade mamma och nu minns jag inga detaljer. Men jag har för mig att jag läste att när hon var smutsig kunde mamma ta fram stålullen för det är ju stålull man tar bort smuts med

Njae - hjärtskärande ur pojkens perspektiv är det ju inte! Det är BRA att han får hjälp och tas om hand av en familj.

Det jag tycker är hjärtskäranade är när människor inte riktigt förstår vad som händer. De vill väl, men det blir så fel...

Mitt "hjärtskärande" handlar alltså mest om ett medmänskligt perspektiv i att det måste vara fruktansvärt att bli berövad sitt barn och inte förstå varför.

Lagar är ibland ganska obegripliga för oss som förstår den, hur är det då inte för den som inte förstår?

Det var snarast deras känslor jag syftade på. Deras sorg är för mig mycket tragisk.

 

[break_a_leg]

Sv: Det ar ju sa man bagnar...

Jag har haft liknande problem i min absoluta närhet...Barnen fick bo kvar hos sin mamma eftersom det hela tiden fanns andra som "backade upp". Till slut var det nog så att grannarna slog larm, jouren fick komma och sedan fick barnen inte bo hos sin mamma längre.

Som anhörig vill man ju ställa upp, men ibland så innebär det att soc inte behöver ta den biten. Ska soc hjälpa de barnen du skriver om så tror jag faktiskt att barnens mormor och moster måste "hjälpa till" mindre.

 

[shady]

Sv: Det ar ju sa man bagnar...

Lånar din knapp

Svarar er alla, denna familj har det absolut inte så svårt för sig utan att dom kan ta hand om sitt barn. I detta fall är det faktiskt socialen som gjort fel. Känner inte familjen personligen, men har träffat dom samt bekanta till dom.

Dom bor inte så långt från mig, och jag har jobbat i den kommunen dom bor. Däremot finns det andra familjer i samma kommun som har det oheört mkt värre med sina barn, men där ser socialen mellan fingrarna av någon konstig anledning.

En del till att barnet togs ifrån dom var faktiskt att dom bytte blöjor för ofta. Men självklart fanns det mer saker.

Jag verkligen hoppas och tror att denna familj kommer att få tillbaka sin son, för jag är helt övertygad om att dom klarar det till 110%

 

[mandalaki]

Sv: Det ar ju sa man bagnar...

Letade upp kvinnan som växte upp med sin förståndshandikappade mamma. Hon har en hemsida här. Hennes bok heter Kärlek och stålull och där skriver hon bl a så här:

Mamma var så glad att han ville vara barnvakt. Inget betalt ville han ha heller, han var nöjd med att få vara ensam med oss. Jag kan inte minnas att han våldtog mig, men han utnyttjade mig om och om igen, hans beteende var kränkande och han tillfredställde sig själv. Han brukade ta ut oss på toaletten och tvätta oss jättenoga i rumpan innan det var dags att sova och han sa till mamma att hon måste vara noga med det, annars luktar flickorna illa. När han skulle lägga oss låg han bredvid oss i sängarna. Vad han gjorde med sig själv då var jag för liten för att förstå, men det handlade inte om högläsning."

 

[shady]

Sv: Det ar ju sa man bagnar...

Stackars barn.

 

[mandalaki]

Sv: Det ar ju sa man bagnar...

Ja, det här var ju längesen. Kvinnan är väl mellan 40 och 50 i dag. Och samhällets beredskap att stödja en sån här familj var säkert obefintlig då. Det är det hon åker runt och föreläser om. Paret som den här tråden handlar om har varit på en av hennes föreläsningar, vilket är strongt av dem. Möjligen visar det vad du säger: att det inte är SÅ illa ställt med dem.

 

[shady]

Sv: Det ar ju sa man bagnar...

Håller med dig. Vet också som jag sa tidigare att det är inte så farligt med denna familj, finns andra som dom borde kolla upp mer. Visst är det bra när soc ingriper, men då skall det vara rätt ställen också.

Denna familj som tråden handlar om, kanske får sin son tillbaka vad vet jag, men jag hoppas på det. Sedan att dom kanske kommer ha soc hängande i dörren efter det är bara bra, dom kan säkert komma att behöva hjälp, typ med att dom får en helgfamilj och någon som kommer och hjälper dom med viassa saker.

Men det är helt ok anser jag, men som för denna stackare som du länkade till, det är fruktansvärt.

 

[ameo]

Sv: Det ar ju sa man bagnar...

OM jag int emissminner mig så tog detta fall upp i länsrätten igen efter de uppmärksammade reportagen. och DÅ slogs det fast just att man utrett för dåligt och att föräldrarna i alal fall skulle få ha betydligt mer kontakt med sitt barn än tidigare. Sen vet man ju inte hur det har gått vidare för dem, men de har i alla fall fått delvis rätt.

 

[JennyF]

Sv: Det ar ju sa man bagnar...

Jag vill bara säga en sak om den här barnet och alla anda fall som finns.
OM det far illa ska det bort och då måste det finnas skäl att ta hand om barnet.

Tycker också att det borde finnas tillräkligt med bevis mot dem i det här fallet det disskuteras om utan "bytte blöja för ofta" och att de "inte kunde Australiens huvudstad"

Om barnet mådde så dåligt skulle de två sakerna vara helt orelevanta i det här fallet!

Eller?

 

[shady]

Sv: Det ar ju sa man bagnar...

Visst slogs det fast att utredningen var för dålig. Att dom fått mer umgängesrätt med sitt barn stämmer också. Återstår att se om det blir ännu mer eller soc står på sig om att dom inte gjort fel och att det då inte händer mer än vad som redan hänt.

Kul att dom åtminstonde kan fira jul med sin son, alltid ett steg i rätt riktning.

 

[shady]

Sv: Det ar ju sa man bagnar...

Jag vill bara säga en sak om den här barnet och alla anda fall som finns.
OM det far illa ska det bort och då måste det finnas skäl att ta hand om barnet. Självklart

Tycker också att det borde finnas tillräkligt med bevis mot dem i det här fallet det disskuteras om utan "bytte blöja för ofta" och att de "inte kunde Australiens huvudstad"Tyvärr är det så att så där jä'tte mkt mer bevis finns inte. Jo att det var klumpar i vällingen och att föräldrarna ibland fick den för varm eller för kall. Men vilka föräldrar som fått sitt första barn har detta inte hänt för. Soc borde kanske tagit min äldsta också, detta hände mig också.

Om barnet mådde så dåligt skulle de två sakerna vara helt orelevanta i det här fallet!Så vitt jag vet, utan att få info genom pressen så mådde inte detta barn dåligt, det var myndigheterna i kommunen som gjorde det.

Eller?

Föräldrarna till detta barn är jätte trevliga och gulliga, dom bara älskade sitt barn, precis som vilka föräldrar som helst. Kom i kontakt lite med dom genom mitt jobb jag hade då.

Finns många "normala" föräldrar som inte klarar sina barn på ett bättre sätt än dessa som tråden handlar om.

 

[Albin]

Sv: Det ar ju sa man bagnar...

Artiklar i oseriösa tidningar som Expressen ska man inte inte förfasa sig allt för mycket över. Det var den här familjen som Uppdrag granskning gjorde ett program om och det blev ramaskri i hela Sverige. Senare kom det fram att programmet var väldigt vinklat och att socialen pga. sekretessen inte kunde tala om alla detaljer kring omhändertagandet. Janne Josefsson fick mycket kritik för just det inslaget.Socialen gör säkert felbedömningar ibland, men i detta fall tycker jag inte att det är klarlagt att det var fel att omhänderta barnet. Sen tycker jag natuligtvis jättesynd om föräldrarna.
Jag vet folk som haft förståndshandikappade föräldrar och det har inte gått bra...

 

[Pisan]

Sv: Det ar ju sa man bagnar...

Jag vet inte hur mycket Du vet i detalj om den här familjen...men tycker att det är att ha lite väl mycket tilltro till sin egen förmåga att avgöra saker att uttala sig så kategoriskt som Du gör här.
Att Du jobbat i kommunen det gäller...eller träffat familjen gör Dig knappast till expert eller?? Vare sig på frågor om omhändertagande i allmänhet eller detta särskilda fall i synnerhet..
Jag blir så otroligt upprörd över det sätt sådana här fall hanteras i massmedia när det faktiskt handlar om tragiska livsöden för många inblandade. Vad det gäller alla kommuner..och alla myndigheter i sådana här sammanhang har man faktiskt sekretess inte för att man skall skydda sig själv bakom den..utan den finns av hänsyn till barnet. Kanske finns någonting som skulle kunna skada barnet för all framtid....vad vet vi om det??
Och..hur många gånger skrivs det/tar man fram...att det faktiskt itne är de sociala myndigheterna som beslutar om omhändertagandet?? Hur många gånger informeras man om att det alltid är ett beslut från någon av våra förvaltningsdomstolar...där oftast båda parter representeras av ombud.

Och....man får aldrig glömma att det i dessa otroligt tragiska fall med omhändertagande av barn alltid måste vara så att barnets hälsa och utveckling är i fokus...inte föräldrarnas.

Jag säger med detta inte att allt i utredningen i Oskarshamn är rätt på alla punkter...eller ens att omhändertagandet är riktigt (för allt är ju till syvende och sist subjektiva bedömningar...och frågan är om det finns något absolut rätt)..men att sätta sin uppfattning på pränt som en sanning för att man träffat familjen....nja...det är att ha lite väl mycket tilltro till sin egen bedömningsförmåga.

Pisan..med en hel massa erfarenhet av omhändertaganden...dock inte detta

 

[Björk]

Sv: Det ar ju sa man bagnar...

Jag instämmer med er, peter_lundin och SessCa. Ni uttrycker det som denna krönikör skriver om.

Fler borde omhändertas

Journalistiken är tragisk också, tycker jag... Självklart väcker ett reportage som detta känslor - och efter att ha sett dokumentären så fick jag intrycket av att sociala myndigheterna gjort bort sig.

Men alla andra då... alla barn som inte blir sedda och som skulle behöva hjälp omedelbart? Många föräldrar som missbrukar, till exempel, är många gånger oklanderliga utåt och mycket manipulativa. Jag har personligen en vän vars systerbarn far illa av mammans drickande. Men ingenting syns utåt. Absolut ingenting.

Om ingenting syns, ja, då finns inga problem - eller?

Det är sannerligen ingen lätt uppgift - för när går omsorg över till övergrepp? (för visst är det ett övergrepp att förlora rätten till sitt barn)

Jag har en gammal skolkompis som för ett par år sedan miste vårdnaden om sina 5 barn. Det äldsta barnet är väl en 14 år nu. Det sorgliga är ju att hon genom alla år INTE varit en bra mamma. Hon älskar sina barn, hon har inga missbruksproblem, hon misshandlar dem inte. MEN; hon är helt enkelt inte kapabel att vara förälder. I princip har väl (vad jag förstått på hennes snack) inget av barnet varit planerat. Pappan har supit en del och slagit henne (fått veta på omvägar) och barnen kanske också. Trots att hon inget jobb haft så har barnen alltid haft barnomsorg (troligen för att de behövde det så himla mycket). Det är INTE lätt att ta ifrån en person deras barn. Speciellt när det handlar om såna som hon. Hon är lite "annorlunda", inte speciellt begåvad (jag vet inte om det beror på ngt medfött eller om det är hennes sociala bakgrund). Hon blev naturligtvis jätteledsen att förlora dem, men jag ser ärligt talat bara fördelar av det. Jag hade önskat att det skett långt tidigare. Men; som sagt; utan "reella" problem (som missbruk, misshandel osv) så är det SVÅRT.