Jag har själv haft en av varje.
Min gamla ponny var alltid mycket intelligent, redan som yngre. Han var lättlärd och hade förmåga att tänka själv. Han var handlingskraftig och testade sina teorier.
Dock var han envisare än synden, hård som flinta och hade tyvärr lärt sig gå i kamp och slåss tidigare i sitt liv. Han var också rädd och totalt ointresserad av människor, hade en stor personlig sfär. Han var reaktionssnabb. Men inte så intresserad av att se upp för människor och inte så reaktionssnabb då i att akta människor om han blev skrämd.
Han hade lätt att stressa upp och om han gick i baklås för att någon gjorde fel slogs han för sin sak i timmar. Han gav inte upp.
Dock var det ingen tvekan om att han var smart, intelligent.
Han blev också klok med åldern. Och han lärde sig så småning om lite intresse för människor. Men gjorde de fel kunde han triggas och balla ur.
Dock funkade han med mig.
Men han var inte normal. Han var faktiskt utdömd för lynnesfel. Jag har inte mött någon som den där gamle dåren förr, det står för mina tränare med.
Min nuvarande är halvblod a la högblodig sportmodell. Han är väldigt känslig, reaktionssnabb och explosiv. Men han var dummare än tåget som ung. Betydligt mer korkad än de andra jämnåriga. Det säger alla som mött honom.
Han är dock lättlärd och har alltid varit det!
Nu först som 7-åring efter att ha gått på lösdrift flera år i storflock(30 hästar), fått vara extrapappa till föl och umgåtts med slipade äldre hästar har han börjat visa tecken på egna tankar och slutsatsförmåga.
Han har mognat sent både fysiskt och psykiskt. Han kommer aldrig bli i närheten av så slug som min ponny. Men han kan överraska och nå normal-stadiet för halvblod idag.
Han blir dock inte lika envis, är känsligare fysiskt etc och därmed också enklare att bryta problembeteende i. Däremot blir det så klart fler små skutt, kast och tjolahopp än med en stadigare ras. Men det ser jag inte som dumheter om de har för mycket energi pga man inte rastat dem nog eller inte aktiverat dem mentalt nog.
Och min kan man inte slänga upp en nybörjare på. Den hade slagit ihjäl sig.
Det inte för att han är dum. Utan för att han är känslig och snabb i reaktionerna. Och rörlig som attan.
I aveln tycker jag lite man får tänka på vad man har avlat på inom den rasen.
Kollar man en Islandshäst så måste den vara tuff för att överleva i den karga miljön, hitta föda, klimatet, underlaget är inte enbart planmark etc. Den måste ha lite kämpaglöd. Kan man få dem med sig har man en kämpe som anstränger sig mer än många äldre stammen halvblod. Men får man dem mot sig av ngt skäl så får man kämpa helvetes med att omvända dem.
Har man ett halvblod av gammal militärstam så skulle de ju vara stabila allroundare iom att de skulle transportera en trupp relativt gröna ryttare och deras pryttlar(i vagnar) till slagfält där de skulle skjuta(dvs ej slåss uppsuttet).
De är därför rätt tåliga för felridning etc. Men lite bökiga kanske för en kvinna om en sån prom väl fick spel iom att de då blev lite opåverkbara. Men det löstes ju av att mest män red.
De spanska hästarna hade man först till krig. De behövde vara reaktionssnabba, känsliga, rörliga och modiga. Tuffa och lättfödda, sunda.
Idag finns ju tjurfäktningen.. Allt det utfördes av skolade ryttare. De var känsliga och balanserade.
Men den här reaktionssnabbheten har vi försökt avla in i halvbloden. Och den rörligheten.
De hästar som man ska få att gå fort eller kvicka vändningar måste för att prestera på hög nivå vara reaktionssnabba. Just för att man i det tempot/de snabba övergångarna/vändningarna ska kunna påverka dem.
Så man har avlat in fullblod eller spanskt blod i många raser inom många grenar nu.
Tyvärr går fler hästar sönder nu. De kräver bättre ryttare.
Nog om det fysiska.
Men många blir idag rädda för sina hästar. Då får såna som jag åka ut.
Ofta är det inget as till häst. Det är mest bara en pressad och oförstådd sak.
Men som tyvärr kanske inte är lämpad för amatörer på så sätt att den är för känslig. Tyvärr har de inte gång nog åt proffsen. Eller så har någon förstört dem så pass att proffsen inte ens vill ta dem mer.
Så man står där med en häst man är livrädd för som man inte kan sälja annat än för pisspengar.
Jag röstar för mer trögishästar!