Sv: Den nya Fjordhästtråden!
*kl*
I lördags debuterade jag o Kidde Nationell T80 km på Göingeritten i Glimåkra i samband med SM i distansritt. Planen från början var att rida lugnt och fint på maxtid för att ge mig och hästen erfarenheten av att rida så långt men att göra det lugnt, dock försöka "rida på" något i början för att ha "tid över" om Kidde skulle krokna mentalt på sista slingan eftersom vi inte ridit mer än två slingor förut.
I förra veckan drig jag på mig en rejäl förkylning och när jag insåg att jag inte skulle hinna bli frisk så var det bara att bita ihop och kämpa på så länge det håller.
Rida på var ordet även om planen väl inte var riktigt så mycket.. Första 29 km gick på 1 h 50 min (inkl 3½ min puls) och andra 31 gick på drygt 2½ h trots att jag varit trött o seg i pausen o kommit iväg för sent så att tiden började rulla för oss. Jag var hyfsat allert de första timmarna men efter ca 5 mil började det bli segt o jobbigt o jag fick svårt att gå i mig vätska så på väg in i andra grind krampade det ordentligt i magen o jag hade svårt att gå.
Envis som man är så vill jag ju inte ge upp när hästen är fräsch (annars hade jag ju kunnat kasta in handduken efter två slingor och med godkänd häst få tillgodoräkna oss de milen) så efter lite pepp-talk av distanskompisar i viloområdet så konstaterade vi att vi hade knappt 3½ h på oss att ta oss de sista 19 km, vilket innebar att vi skulle kunna skritta runt för att få en godkänd ritt.
Första 5 km gjorde jag försök att trava lite grann men det gjorde alldeles för ont och efter hand började det som jag fått i mig komma tillbaka, så det var inte läge att göra mer än att skritta.. Så det blev en låååååång dryg skrittväg mot mål men jag ville så gärna bli godkänd o dessutom så insåg jag ju att oavsett vilket så måste vi ändå ta oss tillbaka o då kan vi lika gärna ta oss runt.
Med de sista samlade krafterna tog jag mig samman o vi galopperade över mållinjen efetr drygt 7 h 33 min, sen mer eller mindre trillade jag av hästen o jag som alltid sagt att jag vill sköta besiktningen själv för att "om något går fel så ska det vara mitt fel" fick nu förlika mig med tanken att slutbesiktningen efter vår första 80 km fick skötas av en person som inte ens tillhörde teamet - för jag kunde inte stå på benen utan låg o grät av utmattning strax efter mållinjen..
Kidde blev godkänd i slutbesiktningen (tur de inte besiktigar ryttaren) och vi fick vår första godkända 8 mil! Jag är så otroligt glad o stolt över Kidde och den utveckling som han har gjort! I fjol så var han väldigt beroende av att jag kunde peppa o stötta honom de sista milen - nu gick han sin första 80 km med en i princip helt värdelös ryttare de sista tre milen.
Från att ha känt "herregud 80 km är huuur långt som helst" så känner jag ju helt plötsligt "tjohoo, när vi både är friska o pigga o orkar hålla tempot i alla 8 mil o inte bara som nu i 6 - då jäklar!"
Jag har absolut haft roligare hästdagar i livet, det är ingen höjdare att må så dåligt, men det var ett helt fantastiskt test av Kidde och jag upphör aldrig att förvånas över denna tappra häst! Det kunde jag inte tro för två är sen när vi red vår första PP.