Sv: Den här eviga funderingen - hur mycket ska man lägga sig i?
*halvt KL*
Jag tror 'kan inte' delen bottnar i lathet i de flesta fall? Eller obryddhet, men då brukar det inte heta kan inte utan bryr mig inte/spelar ingen roll.
Men en häst som knallar iväg när man sitter upp. Att träna den kommer innebära några tillfällen där man får lägga hyfsad tid på att inte sitta upp.
Typ parkera häst vid pall. Ställ tillbaka hästen som gick iväg vid pallen. Gör om föregående moment. Ställ dig på pallen. Ställ tillbaka hästen vid pallen. Ställ dig på pallen igen. Ställ tillbaka hästen på pallen.
Två timmar senare kan man fortfarande stå vid palljäveln och inte ens kommit till att sätta foten i stigbygeln. De flesta vill hellre rida än ägna tid åt det, även om det krävs ganska få träningstillfällen för en normalbegåvad häst ska fatta läget.
Sen tror jag ofta det finns en konstig rädsla att 'begära för mycket' av unghästar? Så basicträningen görs inte när de är unga (och det är lätt)?
En av de första saker mina unghästar lär sig är stå stilla. Jag tar gärna extra god tid på mig med saker, just för de ska lära sig stå stilla.
De får inte ryttare på ryggen första gången förrän de står still dikt intill pall när jag står på. Första gången jag sitter upp är från pallen. Jag har (hitills, jag får säkert äta upp det här) aldrig haft besvär med någon häst som går iväg vid uppsittning.
Den första gång de har ryttare på ryggen sitter jag upp då, skrittar kanske 15 meter - gör halt - skrittar 15 meter till (typ) och gör halt. Sitter av.
Jag vet inte HUR många gånger jag hört att det är att kräva alldeles för mycket. Både att de ska stå still, att göra halt och be om ny rörelse framåt. Jag har aldrig hört någon bra motivering (än) till varför det är för mycket begärt - bara att det ÄR för mycket begärt att be om stillastående (vid pall + i halter) av så unga/gröna hästar. Och om man då redan under grundutbildningen ser genom fingrarna, eller helt enkelt hoppar över att kräva vissa moment, så tja..
*halvt KL*
Jag tror 'kan inte' delen bottnar i lathet i de flesta fall? Eller obryddhet, men då brukar det inte heta kan inte utan bryr mig inte/spelar ingen roll.
Men en häst som knallar iväg när man sitter upp. Att träna den kommer innebära några tillfällen där man får lägga hyfsad tid på att inte sitta upp.
Typ parkera häst vid pall. Ställ tillbaka hästen som gick iväg vid pallen. Gör om föregående moment. Ställ dig på pallen. Ställ tillbaka hästen vid pallen. Ställ dig på pallen igen. Ställ tillbaka hästen på pallen.
Två timmar senare kan man fortfarande stå vid palljäveln och inte ens kommit till att sätta foten i stigbygeln. De flesta vill hellre rida än ägna tid åt det, även om det krävs ganska få träningstillfällen för en normalbegåvad häst ska fatta läget.
Sen tror jag ofta det finns en konstig rädsla att 'begära för mycket' av unghästar? Så basicträningen görs inte när de är unga (och det är lätt)?
En av de första saker mina unghästar lär sig är stå stilla. Jag tar gärna extra god tid på mig med saker, just för de ska lära sig stå stilla.
De får inte ryttare på ryggen första gången förrän de står still dikt intill pall när jag står på. Första gången jag sitter upp är från pallen. Jag har (hitills, jag får säkert äta upp det här) aldrig haft besvär med någon häst som går iväg vid uppsittning.
Den första gång de har ryttare på ryggen sitter jag upp då, skrittar kanske 15 meter - gör halt - skrittar 15 meter till (typ) och gör halt. Sitter av.
Jag vet inte HUR många gånger jag hört att det är att kräva alldeles för mycket. Både att de ska stå still, att göra halt och be om ny rörelse framåt. Jag har aldrig hört någon bra motivering (än) till varför det är för mycket begärt - bara att det ÄR för mycket begärt att be om stillastående (vid pall + i halter) av så unga/gröna hästar. Och om man då redan under grundutbildningen ser genom fingrarna, eller helt enkelt hoppar över att kräva vissa moment, så tja..