Stockholm ligger i lä jämfört med t ex London och New York och det här verkar som en naturlig utveckling. (Sen hade det känts lite konstigt att dela med så många så långt ifrån själva innerstaden. Kanske har jag missat något om just Västerhaninge?)
En av mina nära vänner är från London och har också bott i New York några år. Han säger att Stockholm är första staden han bott i där unga vuxna bor ensamma. I London bor man hemma, tills man bor med vänner, tills man träffar någon och blir sambo och bildar familj. Till och med en del par har en vän som inneboende. Att som vi, ha en egen fin tvåa (om än hyrd i 2:a hand) när man är 25-30 var för honom riktig lyx.