Den galna bostadsmarknaden

[MiniLi]

Fast Stockholms bostadsmarknad funkar inte riktigt så. Folk flyttar relativt ofta, så man seglar liksom med värdeökningen. Säg att man bor i en lägenhet värd 8 miljoner. Då har man kanske lån på tre miljoner. Man har kontant lagt in c:a 1-1,5 miljoner sammanlagt, utspritt över 20 år och olika lägenheter. Resterande fyra miljoner är värdeökning på nuvarande och tidigare lägenheter (som man sålt med vinst). Så är det för alla jag känner som har bostad i innerstan.

Månadsavgifterna är ofta inte farligt höga, så den totala månadskostnaden springer inte iväg.

Väldigt få kliver in på tio miljoner på bostadsmarknaden i Stockholm, det är därför man pratar om bostadskarriär.

Ja jag antar att det ställer krav på bostadskarriär på ett helt annat sätt än i andra städer.
Jag håller precis på att köpa min första bostad nu och har grämt mig lite över att jag inte köpt tidigare och kunnat byta upp mig. Men då köper vi en 3a nu för 2,3 så det är ju helt andra pengar vi pratar om.
Även här finns det bostäder för kring 10-20 milj och mer men de är ju väldigt lyxiga

 

[MJLee]

För att det är nära till allt. För att det är vackert. För att man tycker om känslan att gå hem längs gator kantade av människor, liv och rörelse, nya caféer, restauranger och butiker som dyker upp och försvinner. För att man är fri, inte bunden av bil för att ta sig vart man vill. För att det finns ett så stort utbud av saker man kan göra på gångavstånd. För att man kan ha ett roligt jobb, och kunna cykla till jobbet. För att det är lätt att resa utomlands. För att Stockholm håller på att bli hyfsat internationellt, med människor från olika delar av världen. För att det är nära till skola och förskola. För att barnen inte är beroende av föräldrar som skjutsar för aktiviteter och kompisar. För att vissa typer av hus och lägenheter i princip bara finns i innerstaden.

Men det kan man göra även utanför tullarna i närförorter. Men visst vill man betala ett antal miljoner mer pga av att lägenheten ligger innanför tullarna så är det naturligtvis det val man gör. Jag har bara svårt att se logiken i det. Själv är jag uppvuxen på Södermalm på Mariaberget, på den tiden det var mest hyresrätter och 'vanliga' inkomster, och en kompis ringde på dörren och frågade om vi ville leka tjuv och polis - tom då var det så att det var killarna som var tjuvarna och tjejerna tvingades vara poliser

Fritids låg på Brännkyrkagatan vägg i vägg med Skinnarviksbergen där vi lekte burken. Jag erkänner villigt att jag inte skulle vara särskilt intresserad av att flytta tillbaka dit igen eftersom jag känner att det har gått något slags prestige i att bo där. Inte för att man genuint älskar området utan för att det är status och 'alla' vill bo där.

Min syster, som fortfarande bor på Södermalm, förde fram idén (obs inte allvarligt) att de genuina södermalmsborna borde ha företräde framför de som flyttat till Stockholm eller andra delar av Stockholm

 

[MissFideli]

Men det kan man göra även utanför tullarna i närförorter. Men visst vill man betala ett antal miljoner mer pga av att lägenheten ligger innanför tullarna så är det naturligtvis det val man gör. Jag har bara svårt att se logiken i det. Själv är jag uppvuxen på Södermalm på Mariaberget, på den tiden det var mest hyresrätter och 'vanliga' inkomster, och en kompis ringde på dörren och frågade om vi ville leka tjuv och polis - tom då var det så att det var killarna som var tjuvarna och tjejerna tvingades vara poliser

Fritids låg på Brännkyrkagatan vägg i vägg med Skinnarviksbergen där vi lekte burken. Jag erkänner villigt att jag inte skulle vara särskilt intresserad av att flytta tillbaka dit igen eftersom jag känner att det har gått något slags prestige i att bo där. Inte för att man genuint älskar området utan för att det är status och 'alla' vill bo där.

Min syster, som fortfarande bor på Södermalm, förde fram idén (obs inte allvarligt) att de genuina södermalmsborna borde ha företräde framför de som flyttat till Stockholm eller andra delar av Stockholm

Du får ju inte samma känsla i en närförort som i stan dock. Vill man ha gångavstånd till stadspulsen så är det ju i stan man måste bo.

 

[Raderad medlem 6459]

@MJLee För att de vill bo där och har råd? Förstår inte vad som är så obegripligt?

 

[Kattennizze]

När menar du att hyreslägenheter i Stockholms innerstad var lätta att komma över?

Även innan dessa vansinnigt många ombildningar till bostadsrätter, så var kötiderna till hyresrätter i attraktiva områden i innerstaden 15-20 år...

När jag var ung, och ville flytta hemifrån, så fanns det inga hyresrätter ens i närförort att få annat än med långa kötider. Och det är 40 år sedan...
Möjligen kunde man få en lägenhet i Brandbergen eller Tensta med kortare kötid...

Efter att man "sanerat" de flesta husen i innerstaden (det fanns alltså hus där lägenheterna saknade eget badrum och i värsta fall toalett) på 1970 ungefär, och efter att de stora miljonprogramsområdena byggts färdigt och blivit inflyttade i, så har det bara blivit svårare, svårare och dyrare med boende i Stockholm.

Utan första lägenhet med förstahandskontrakt, för sedan byta upp sig, har det länge varit en näst intill ouppnåelig dröm att få en hyreslägenhet i attraktivt läge i Stockholm.

Min mamma (92 år) säger ungefär samma sak om när hon var ung...

Men stämmer verkligen det! Jag vet åtminstone om tre personer som fick hyreslägenhet på söder och två i gamla stan, tidigt 80-tal. Det var tydligen inte alls så svårt.

 

[Kattennizze]

Varför folk vill betala för att bo i sthlms innerstad är väl samma som varför någon vill betala för att köpa en hästgård, med sjöutsikt etc. Svaret är att "man vill".

Sen om det gäller sthlm har denna diskussion varit uppe förut. Vissa tycker det är jobbigt med mkt folk och försrår inte varför storstaden lockar. Andra älskar att det är mkt folk och mkt folkliv!
Stora städer och den livsstilen lockar många helt enkelt.

Mm fast det handlar i synnerhet om politik också. Vi har en döende landsbygd med inga jobb och ingen samhällsservice. Vem vill bo där då? Jämför med Norge som har en blomstrande glesbygd.

 

[Raderad medlem 68338]

Men stämmer verkligen det! Jag vet åtminstone om tre personer som fick hyreslägenhet på söder och två i gamla stan, tidigt 80-tal. Det var tydligen inte alls så svårt.

Har samma uppfattning!!

 

[Raderad medlem 68338]

Själv undrar jag mest hur folk har råd med boenden för 8-15 miljoner, jag tycker det är så extremt mycket pengar.

Folk har gjort bostadskarriär, sålt lägenheter och gjort bra vinst tidigare. Tex en kompis och hennes sambo flyttade ihop. De hade bägge två små lägenheter som de haft länge och nu sålde med bra vinst typ två mille var. Vinsten la de sedan in som kontantinsats i en ny gemensam lägenhet. Den nya lägenheten kostade typ 10 mille men eftersom föreningen var praktiskt taget skuldfri och med betalande hyresgäster var månadskostnaden i det närmaste obefintligt (max nån tusenlapp). Trots lån blir alltså inte boendekostnaden så orimligt hög.

 

[stjarnhimmel]

Mm fast det handlar i synnerhet om politik också. Vi har en döende landsbygd med inga jobb och ingen samhällsservice. Vem vill bo där då? Jämför med Norge som har en blomstrande glesbygd.

Jag tror de som bor mitt inne i sthlm verkligen vill bo där med tanke på vad det kostar. Det finns ju en hel del halvstora städer med service runt i landet som kanske är troligare att man bosätter sig i om man verkligen inte vill bo i sthlm.

 

[Derivata]

Priserna i Stockholm har definitivt en avkylande effekt på bara tanken att flytta dit. Varje gång jag känner att "men ja, det vore kanske mest praktiskt att flytta dit ändå" så går jag in på hemnet och klickar på objekt i triangeln Sollentuna, Järfälla och Kista, sedan är jag rätt nöjd med Norrland Har i några år sett hur ett par lägenhetshus byggts upp i Norrviken, för någon dag sedan kom objekten upp som en annons, jag tänkte varför inte, klickade upp en fyra och hickade inte så mycket över 7,5 MSEK men däremot över typ 8 TSEK i månadsavgift. Vi blir nog kvar här...

 

[Mabuse]

Men det kan man göra även utanför tullarna i närförorter. Men visst vill man betala ett antal miljoner mer pga av att lägenheten ligger innanför tullarna så är det naturligtvis det val man gör. Jag har bara svårt att se logiken i det. Själv är jag uppvuxen på Södermalm på Mariaberget, på den tiden det var mest hyresrätter och 'vanliga' inkomster, och en kompis ringde på dörren och frågade om vi ville leka tjuv och polis - tom då var det så att det var killarna som var tjuvarna och tjejerna tvingades vara poliser

Fritids låg på Brännkyrkagatan vägg i vägg med Skinnarviksbergen där vi lekte burken. Jag erkänner villigt att jag inte skulle vara särskilt intresserad av att flytta tillbaka dit igen eftersom jag känner att det har gått något slags prestige i att bo där. Inte för att man genuint älskar området utan för att det är status och 'alla' vill bo där.

Min syster, som fortfarande bor på Södermalm, förde fram idén (obs inte allvarligt) att de genuina södermalmsborna borde ha företräde framför de som flyttat till Stockholm eller andra delar av Stockholm

Nej, det kan man inte få. Det är inte alls samma utbud, lika mycket folk och samma sorts bebyggelse i närförort. Jag vet, för jag har bort i olika förorter i 40 år innan vi flyttade till innerstan, och jag blev förvånad över hur stor skillnad det faktiskt är.

Däremot så är jag välbekant med att de som är födda och uppvuxna på söder tycker att a) inflyttade är utbölingar som gör så att inget är sig likt b) det är inget privilegium eller märkvärdighet, utan en självklarhet att bo i innerstan.

Jag växte upp i en förort, och efter att ha gått en halvtimme till pendeltågsstationen, väntat på ett pendeltåg som i bästa fall gick en gång i halvtimmen, och sen åka en bra bit med tåg och tunnelbana innan man är där innerstadsborna är så snart de sticker ut näsan... Tänk att få bo i stan, brukade jag tänka när jag var liten. Det är fortfarande så att jag nyper mig i armen, är det sant att jag verkligen bor här?

Jag har kompisar som är uppvuxna på söder, och de resonerar ungefär som du: det är väl inget märkvärdigt att få bo i stan, det är en självklarhet. De nyper sig aldrig i armen, utan tar sitt boende för givet på ett helt annat sätt.

 

[Anders]

Jag har kompisar som är uppvuxna på söder, och de resonerar ungefär som du: det är väl inget märkvärdigt att få bo i stan, det är en självklarhet.

Jag tycker snarast att det är märkvärdigt att någon VILL bo i stan.

 

[skogaliten]

Men stämmer verkligen det! Jag vet åtminstone om tre personer som fick hyreslägenhet på söder och två i gamla stan, tidigt 80-tal. Det var tydligen inte alls så svårt.

Jag tvivlar att de fick dessa lägenheter utan att ha köat mycket länge, om det inte var så att det hände under den perioden när privata värdar kunde lämna viss andel av lediga lägenheter till vem de ville, alltså om de fick lägenheterna via kontakter.

De kan ju också ha ingått i någon slags byteskedja.

Det var tidigare inte helt ovanligt att man sålde t.ex. en villa/radhus, och skapade s.k. "skenbyten" i processen, så att en bostadsaffär kunde involvera flera olika lägenheter som liksom gick bostadsförmedlingen förbi...

Jag fick annars en större lägenhet via bostadsförmedlingen i det då nybyggda området Skarpnäck ungefär 1985, men bara därför att det fanns en etta att lämna i byte.

Med den kötiden vi hade så var en lägenhet inom tullarna fullständigt ouppnåeligt.

 

[Mabuse]

Jag tycker snarast att det är märkvärdigt att någon VILL bo i stan.

Varför det? Alltså, att du inte vill bo där är en sak, men att du inte förstår varför andra vill bo där? Jag vill inte bo i Vilhelmina, men jag kan fortfarande förstå hur andra kan vilja bo där.

 

[stjarnhimmel]

Haha..
Har flera gånger på Buke sett folk som skriver
" Hur kan man vilja bo i sthlm, Norrland eller i X område."
Den diskussionen är ju som att diskutera vilken färg som är finast.
Hur kan det vara svårt att förstå att andra värderar saker annorlunda än dig? Vissa älskar att det är mkt folk och trängsel mellan vissa hatar det etc etc.

 

[stjarnhimmel]

Jag tycker snarast att det är märkvärdigt att någon VILL bo i stan.

Varför är det märkvärdigt?

 

[Raderad medlem 68338]

Varför det? Alltså, att du inte vill bo där är en sak, men att du inte förstår varför andra vill bo där? Jag vill inte bo i Vilhelmina, men jag kan fortfarande förstå hur andra kan vilja bo där.

Men precis!

En kompis till mig drar alltid denna storyn:
Hans föräldrar hade en stor lägenhet i gamla stan (typ vid stortorget), hopplöst omodern tyckte dom (tänk trägolv, kakelugnar, vedspis, alla originaldetaljer, gasspis, vinkällare etc etc.) Nån gång runt 70-tal bytte de denna våning mot en mindre mycket modernare i ett miljonprogramområde utanför stan. De var oerhört nöjda med plastmatta, elektrisk spis etc.
Dagens släktingar inte lika nöjda

 

[Raderad medlem 68338]

Haha..
Har flera gånger på Buke sett folk som skriver
" Hur kan man vilja bo i sthlm, Norrland eller i X område."
Den diskussionen är ju som att diskutera vilken färg som är finast.
Hur kan det vara svårt att förstå att andra värderar saker annorlunda än dig? Vissa älskar att det är mkt folk och trängsel mellan vissa hatar det etc etc.

Haha ja håller med, det är lustigt!

Samt alltid denna:
"I [insert valfri byhåla] kan man få en gård med x antal uthus för samma pengar"
Yes vi vet alla detta, det kommer inte som en överraskning och får nog ändå inte folk att helt plötsligt ändra sig helt och vallfärda dit

Jag får då och då en ingivelse att jag vill bo i ett torp i skogen, läsa böcker, ha 5 katter och dricka rödvin. Detta låter som en jättebra idé på pappret men skulle nog i slutändan bli uttråkad.

 

[Kattennizze]

Jag tvivlar att de fick dessa lägenheter utan att ha köat mycket länge, om det inte var så att det hände under den perioden när privata värdar kunde lämna viss andel av lediga lägenheter till vem de ville, alltså om de fick lägenheterna via kontakter.

De kan ju också ha ingått i någon slags byteskedja.

Det var tidigare inte helt ovanligt att man sålde t.ex. en villa/radhus, och skapade s.k. "skenbyten" i processen, så att en bostadsaffär kunde involvera flera olika lägenheter som liksom gick bostadsförmedlingen förbi...

Jag fick annars en större lägenhet via bostadsförmedlingen i det då nybyggda området Skarpnäck ungefär 1985, men bara därför att det fanns en etta att lämna i byte.

Med den kötiden vi hade så var en lägenhet inom tullarna fullständigt ouppnåeligt.

Nä det var via den kommunala bostadsförmedlingen. Ingen aning om kötid dock.

 

[Kattennizze]

Jag tvivlar att de fick dessa lägenheter utan att ha köat mycket länge, om det inte var så att det hände under den perioden när privata värdar kunde lämna viss andel av lediga lägenheter till vem de ville, alltså om de fick lägenheterna via kontakter.

De kan ju också ha ingått i någon slags byteskedja.

Det var tidigare inte helt ovanligt att man sålde t.ex. en villa/radhus, och skapade s.k. "skenbyten" i processen, så att en bostadsaffär kunde involvera flera olika lägenheter som liksom gick bostadsförmedlingen förbi...

Jag fick annars en större lägenhet via bostadsförmedlingen i det då nybyggda området Skarpnäck ungefär 1985, men bara därför att det fanns en etta att lämna i byte.

Med den kötiden vi hade så var en lägenhet inom tullarna fullständigt ouppnåeligt.

Förresten kom jag på att mina föräldrar faktiskt blev erbjudna en stor och fin lägenhet vid Norrmalmstorg men det var mitten på 70-talet. De tackade dock nej...