Den galna bostadsmarknaden

Nej, det kan man inte få. Det är inte alls samma utbud, lika mycket folk och samma sorts bebyggelse i närförort. Jag vet, för jag har bort i olika förorter i 40 år innan vi flyttade till innerstan, och jag blev förvånad över hur stor skillnad det faktiskt är.

Däremot så är jag välbekant med att de som är födda och uppvuxna på söder tycker att a) inflyttade är utbölingar som gör så att inget är sig likt b) det är inget privilegium eller märkvärdighet, utan en självklarhet att bo i innerstan.;)

Jag växte upp i en förort, och efter att ha gått en halvtimme till pendeltågsstationen, väntat på ett pendeltåg som i bästa fall gick en gång i halvtimmen, och sen åka en bra bit med tåg och tunnelbana innan man är där innerstadsborna är så snart de sticker ut näsan... Tänk att få bo i stan, brukade jag tänka när jag var liten. Det är fortfarande så att jag nyper mig i armen, är det sant att jag verkligen bor här?

Jag har kompisar som är uppvuxna på söder, och de resonerar ungefär som du: det är väl inget märkvärdigt att få bo i stan, det är en självklarhet. De nyper sig aldrig i armen, utan tar sitt boende för givet på ett helt annat sätt.
Jag är uppväxt liknande och köar därför sedan år i Stockholms bostadsförmedling för att som pensio få bo i den fabulösa innerstaden även om jag vet att det ändå kanske inte blir möjligt om det inte finns några hyresrätter kvar. Men förort är inte aktuellt alls.
 
Nä det var via den kommunala bostadsförmedlingen. Ingen aning om kötid dock.
Vet du om de hade någon annan lägenhet att byta med?
Så var det åtminstone då (1985), att hade man en annan lägenhet, som gick till bostadsförmedlingen, så var det en annan kö (kvotgrupp) än den som var helt utan hyreslägenhet.
 
Men precis! :)

En kompis till mig drar alltid denna storyn:
Hans föräldrar hade en stor lägenhet i gamla stan (typ vid stortorget), hopplöst omodern tyckte dom (tänk trägolv, kakelugnar, vedspis, alla originaldetaljer, gasspis, vinkällare etc etc.) Nån gång runt 70-tal bytte de denna våning mot en mindre mycket modernare i ett miljonprogramområde utanför stan. De var oerhört nöjda med plastmatta, elektrisk spis etc.
Dagens släktingar inte lika nöjda ;)
:D Vår släkt har "gett bort" tre lägenheter. En i Gamla stan, en vid Mariatorget (en femma med terrass) och en vid Fältöversten. :up:
 
Vår släkt hade ett helt hus i Gamla Stan, som de sålde i slutet av 70-talet eftersom det bara var till besvär (Gamla Stan var rätt sunkigt på den tiden). Jag försöker att låta bli att tänka på hur trevligt det hade varit att äga det. Hyra ut en eller två lägenheter, ha vindsvåningen själv, ha kollijoxbutik och kontor på bottenvåningen...
 
Vår släkt hade ett helt hus i Gamla Stan, som de sålde i slutet av 70-talet eftersom det bara var till besvär (Gamla Stan var rätt sunkigt på den tiden). Jag försöker att låta bli att tänka på hur trevligt det hade varit att äga det. Hyra ut en eller två lägenheter, ha vindsvåningen själv, ha kollijoxbutik och kontor på bottenvåningen...

Plåga inte dig själv genom att tänka på det :wtf::D
 
@Mabuse, jag känner igen känslan med att nypa sig i armen! :D
Bor förvisso i Göteborg, men i en fin lägenhet, nära centrum och att jag ens har fått jobb i Göteborg och dessutom möjlighet att köpa lägenhet där gör att jag känner mig ytterst lyckligt lottad. :love:
 
Va, är hyreskön så lång?!
Ja den har ökat stadigt. Den är kanske lägre på Magiatratsvägen, S:t Hans och Vikingavägen men på Uarda/Spexarevägen tror jag det är 15 års kö... Jag kan tänka mig var som helst på östra torn eller Mårtens fälad vilket ju inte är superheta områden.
 
När min dotter började gymnasiet fick vi uppmaningen att omedelbart börja söka studentbostad inför kommande Universitetsstudier. Helst skulle man satt barnet i kö för längesedan. Ja - om man redan från blöjstadiet känt till vilket universitet ens barn kommer att välja..... Att börja söka 3 år i förväg (minst) är inte ens det särskilt hoppfullt. Och inte ens nu vet väl de flesta elever vilka universitetsstudier de vill välja?
 
Men det är ju oerhört många som inte är uppvuxna i Stockholms innerstad eller ens i Stockholm som vill bo just i Stockholms innerstad.

Självklart. Det jag ville få fram var att innerstan också är människors hembygd. Att alla som vill bo där inte vill det för att det är status eller något, utan att det är lika självklart att de vill bo kvar i sin hembygd som de som är födda i t ex glesbygd.
 
Men är det verkligen så stor skillnad på hembygden mellan Midsommarkransen och Hornstull?

Ja!

Kransen har några kvarter stadsmiljö, Hornstull har en helt annan stämning. Sen känner jag kanske lite extra för Hornstull eftersom jag är född på Långholmsgatan.

Det finns ju ställen utanför innerstan som har en viss stadskänsla, men som inte har samma stämning som jag tycker att innerstan har. Jag uppskattar blandad miljö med själ och historia där byggnader är uppförda under århundranden istället för årtionden.
 
När menar du att hyreslägenheter i Stockholms innerstad var lätta att komma över?

Även innan dessa vansinnigt många ombildningar till bostadsrätter, så var kötiderna till hyresrätter i attraktiva områden i innerstaden 15-20 år...

När jag var ung, och ville flytta hemifrån, så fanns det inga hyresrätter ens i närförort att få annat än med långa kötider. Och det är 40 år sedan...
Möjligen kunde man få en lägenhet i Brandbergen eller Tensta med kortare kötid...

Efter att man "sanerat" de flesta husen i innerstaden (det fanns alltså hus där lägenheterna saknade eget badrum och i värsta fall toalett) på 1970 ungefär, och efter att de stora miljonprogramsområdena byggts färdigt och blivit inflyttade i, så har det bara blivit svårare, svårare och dyrare med boende i Stockholm.

Utan första lägenhet med förstahandskontrakt, för sedan byta upp sig, har det länge varit en näst intill ouppnåelig dröm att få en hyreslägenhet i attraktivt läge i Stockholm.

Min mamma (92 år) säger ungefär samma sak om när hon var ung...

1993 fick jag en etta med kokvrå på Östermalm av bostadsförmedlingen efter sju års kötid. På den tiden var kön för en etta med kök åtta år.

Jag ställde mig i kö igen och den kötid jag har nu, 23 år, är på gränsen för att räcka till en tvåa på Södermalm med anständig hyra.
 
Självklart. Det jag ville få fram var att innerstan också är människors hembygd. Att alla som vill bo där inte vill det för att det är status eller något, utan att det är lika självklart att de vill bo kvar i sin hembygd som de som är födda i t ex glesbygd.
Men för många nuförtiden så är det väl inte så självklart att bo kvar oavsett vart det är?
Jag tycker många människor iaf i min omgivning flyttar/byter stad även om man kanske är kvar i samma region.
 
I Umeå är det nog 15 års kötid om du ska ha nåt attraktivt....
Fast Umeås bostadsbolag har kanske inte lika vansinniga regler som Lund har. De kräver att man har anknytning till Lund, antingen att man redan bor där eller arbetar där. Annars får man ingen lägenhet. Så även om du har 15 år i kö, så får du ingen lägenhet om du inte uppfyller kraven hos LKF.
 
Berättiga som i att prioritera sin ekonomi så att det ryms. Berättiga för sig själv.
Det måste landa i enorma månadskostnader.

Många tjänar ju väldigt bra och har antingen bytt upp sig, ombildat eller liknande. Vänner gick 8 miljoner plus på sin försäljning som exempel.
 
Många tjänar ju väldigt bra och har antingen bytt upp sig, ombildat eller liknande. Vänner gick 8 miljoner plus på sin försäljning som exempel.

Dessutom är nog vi här generellt mer beredda på att lägga en större del av lönen på boende än många som inte bor i storstad. Är man 2 st som får ut 30.000/st efter skatt så blir 8 milj strax under 50% av inkomsten. Vilket är samma som jag betalar för min hyrestvåa 2 mil utanför stan.
 

Liknande trådar

Äldre Då jag och min pojkvän har pratat på att flytta ihop så har jag börjat kolla på hur det fungerar att hyra ut i andra hand. Jag är...
2 3
Svar
44
· Visningar
5 021
Senast: Inte_Ung
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Hästen blir strävhårig på vintern
  • Mineraler
  • Dressyrsnack 17

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp