Den älskade trädgården

Vid husknuten har jag ett gäng krukor och byttor med träd, buskar, perenner och lite annat. Det har börjat spira. Jag är och tittar där varje dag och ser till att de aldrig torkar ut.

Även idag, när orken egentligen inte finns för något, så har jag varit där och tittat. Jag gjorde t.o.m. en liten inspelning och la upp på Insta. Inte för att någon kommer bry sig men det är mer för min egen skull.

Jag har också gått förbi min äkta kvitten idag och noterade att den börjat grönska. Vilken glädje. Rapporterade till mamma.

Gick och tittade till mina andra träd. Inget verkar dött.

Trädgården ger mig glädje när inget annat gör det. Idag har jag legat i sängen till långt efter lunch för jag har inte orkat göra något. Samtidigt som jag ser fram emot att få prover tagna för att kunna utröna vad som är fel, helst så fort som möjligt, så vill jag å andra sidan inte alls få prover tagna. Det är så fruktansvärt skrämmande. Jag vill inte alls, men orkar inte vara så trött heller. Jag har massor jag skulle vilja göra men som inte blir av för att jag är trött. Det kan bli lite här och lite där på sin höjd. Entrerabatten är i alla fall rensad och gödslad. Jag har också börjat rensa lilla finrabatten, som inte är så fin längre sedan jag fick in kvickrot i den. Kommer gräva upp en del plantor och kasta för att bli av med kvickrotsrötterna.

Kommande vecka blir det i alla fall ingen provtagning. Jag har AFU både måndag och tisdag. På onsdag ska jag träffa min kontaktperson för första gången. Torsdag är visst röd dag. Har ingen aning om vad det är då. Fredag är klämdag och mitt boendestöd har semester.

Skulle vilja bli pigg nu på en gång.

 

[sweep]

Det är Kristi himmelfärdsdag på torsdag.

Skönt att du kan se saker som faktiskt ger sig lite energi (trädgården)

Hoppas verkligen att det går bra att ta prover och att du kan bli piggare sen.

 

[Wille]

Så svårt allt är. Jag skulle behöva duscha idag också, men vågar inte. Såret efter bölden har läkt men jag har gått med omslag fram till fredags för att huden ska bli starkare. Det ser fortfarande bedrövligt ut med mängder av olika färger där såret suttit. Boendestöd satte på en kompress i fredags som skydd. Jag behöver ta av det för att kunna duscha. Och det vågar jag inte.

Varför känns det som om livet bara blir sämre och sämre?

 

[sweep]

Så svårt allt är. Jag skulle behöva duscha idag också, men vågar inte. Såret efter bölden har läkt men jag har gått med omslag fram till fredags för att huden ska bli starkare. Det ser fortfarande bedrövligt ut med mängder av olika färger där såret suttit. Boendestöd satte på en kompress i fredags som skydd. Jag behöver ta av det för att kunna duscha. Och det vågar jag inte.

Varför känns det som om livet bara blir sämre och sämre?

Har du tejp hemma så kanske du kan tejpa på plast över såret?

 

[Wille]

Har du tejp hemma så kanske du kan tejpa på plast över såret?

Ja, men svårt att komma åt då den sitter under bröstet. Vet inte hur jag ska få det tätt.

 

[Alexandra_W]

Så svårt allt är. Jag skulle behöva duscha idag också, men vågar inte. Såret efter bölden har läkt men jag har gått med omslag fram till fredags för att huden ska bli starkare. Det ser fortfarande bedrövligt ut med mängder av olika färger där såret suttit. Boendestöd satte på en kompress i fredags som skydd. Jag behöver ta av det för att kunna duscha. Och det vågar jag inte.

Varför känns det som om livet bara blir sämre och sämre?

Vad skulle hända om du duschade med kompressen? Är problemet om den lossnar och du ser den, eller om den inte lossnar och sitter kvar blöt?

 

[Wille]

Vad skulle hända om du duschade med kompressen? Är problemet om den lossnar och du ser den, eller om den inte lossnar och sitter kvar blöt?

Den kommer att lossna då den bara sitter med två tejpbitar. Jag har ju sett hur det ser ut nu, men är så rädd för att gå sönder igen. Kommer det hålla för tvätt?

 

[Alexandra_W]

Den kommer att lossna då den bara sitter med två tejpbitar. Jag har ju sett hur det ser ut nu, men är så rädd för att gå sönder igen. Kommer det hålla för tvätt?

Om huden håller för tvätt tänker du?

Det är ju svårt säga något säkert om just ditt sår. Men jag har aldrig varit med om att läkt hud, ens om den varit tunn, gått sönder av vanlig tvätt. Eller att ett läkt sår gått upp av det.
Om det är till någon hjälp?

 

[Wille]

Om huden håller för tvätt tänker du?

Det är ju svårt säga något säkert om just ditt sår. Men jag har aldrig varit med om att läkt hud, ens om den varit tunn, gått sönder av vanlig tvätt. Eller att ett läkt sår gått upp av det.
Om det är till någon hjälp?

Ja, det var det jag undrade. Det ska ju vara läkt sedan en tid tillbaka. Har nog inte vätskat något alls på över 2 veckor, så såret har slutit sig.

Men jag är nojig.

 

[Otherside]

Då är det nog bättre att duscha utan plåstret på. Sitter plåstret/kompressen kvar sedan den blivit blöt blir det fuktigt och huden ”uppluckrad ”. Duscha, badda torrt med handduk och lufta. Du behöver inte titta. Det har säkert läkt jättefint!

 

[Wille]

Då är det nog bättre att duscha utan plåstret på. Sitter plåstret/kompressen kvar sedan den blivit blöt blir det fuktigt och huden ”uppluckrad ”. Duscha, badda torrt med handduk och lufta. Du behöver inte titta. Det har säkert läkt jättefint!

Ja, det har nog läkt. Tittade på det i fredags, tvättade med blött toapapper och baddade torrt. Men då hade jag boendestöd här som stöttning. Det känns otäckt att tvätta det själv.

 

[Alexandra_W]

Ja, det har nog läkt. Tittade på det i fredags, tvättade med blött toapapper och baddade torrt. Men då hade jag boendestöd här som stöttning. Det känns otäckt att tvätta det själv.

Känns det för otäck så vänta. Men det låter nästan som att du nästan är där att våga dig på det själv?

 

[Wille]

Känns det för otäck så vänta. Men det låter nästan som att du nästan är där att våga dig på det själv?

Vet inte.

 

[Wille]

Gråter. För livet blir aldrig bättre. Känner att jag nog bara har misär framför mig. Den ena provtagningen efter den andra. Panik och att det är nödvändigt att bli drogad stup i kvarten.

 

[Otherside]

Gråter. För livet blir aldrig bättre. Känner att jag nog bara har misär framför mig. Den ena provtagningen efter den andra. Panik och att det är nödvändigt att bli drogad stup i kvarten.

Men provtagningen är ju för att hitta svar och lösningar så att livet blir bättre! Håll ut, det leder framåt och uppåt och mot lättnader!

 

[Alexandra_W]

Gråter. För livet blir aldrig bättre. Känner att jag nog bara har misär framför mig. Den ena provtagningen efter den andra. Panik och att det är nödvändigt att bli drogad stup i kvarten.

Det är få sjukdomar som inte är ur-akuta som man måste ta blodprov tätt för. Initialt kan man behöva kontrollera en insatt behandling eller liknande. Men sen över tid så är det sällan det krävs täta prov

 

[Masqueradee]

Gråter. För livet blir aldrig bättre. Känner att jag nog bara har misär framför mig. Den ena provtagningen efter den andra. Panik och att det är nödvändigt att bli drogad stup i kvarten.

Håller verkligen tummarna för att det ska komma några svar på provtagningen som leder till förändrad behandling och du mår bättre

 

[Wille]

Men provtagningen är ju för att hitta svar och lösningar så att livet blir bättre! Håll ut, det leder framåt och uppåt och mot lättnader!

Det kommer antagligen krävas många provtagningar livet ut, särskilt nu och kanske under ett år framåt.

Det är som om jag klev över tröskeln och blev gammal när jag fyllde 50. Det är den ena krämpan efter den andra. Jag vågar ju inte ens gå promenader längre p.g.a. hemorrojden. Rädslan att blöda från rumpan förföljer mig. Jag går på toa ofta för att kontrollera om jag blöder.

Det verkar som om livet bara kommer bestå av krämpor framöver.

 

[Wille]

Det är få sjukdomar som inte är ur-akuta som man måste ta blodprov tätt för. Initialt kan man behöva kontrollera en insatt behandling eller liknande. Men sen över tid så är det sällan det krävs täta prov

Men jag kommer aldrig slippa ta prov. Jag kommer få genomgå tortyren många gånger under resten av mitt liv.

 

[Otherside]

Det kommer antagligen krävas många provtagningar livet ut, särskilt nu och kanske under ett år framåt.

Det är som om jag klev över tröskeln och blev gammal när jag fyllde 50. Det är den ena krämpan efter den andra. Jag vågar ju inte ens gå promenader längre p.g.a. hemorrojden. Rädslan att blöda från rumpan förföljer mig. Jag går på toa ofta för att kontrollera om jag blöder.

Det verkar som om livet bara kommer bestå av krämpor framöver.

Kan de inte ta bort hemorrojden? Min bekant fick sin(a) bortopererade och är symptomfri nu :-) Sådär kan du ju inte ha det, det låter jättejobbigt!! Klart du måste få kunna gå promenader!