Den älskade trädgården

Vid husknuten har jag ett gäng krukor och byttor med träd, buskar, perenner och lite annat. Det har börjat spira. Jag är och tittar där varje dag och ser till att de aldrig torkar ut.

Även idag, när orken egentligen inte finns för något, så har jag varit där och tittat. Jag gjorde t.o.m. en liten inspelning och la upp på Insta. Inte för att någon kommer bry sig men det är mer för min egen skull.

Jag har också gått förbi min äkta kvitten idag och noterade att den börjat grönska. Vilken glädje. Rapporterade till mamma.

Gick och tittade till mina andra träd. Inget verkar dött.

Trädgården ger mig glädje när inget annat gör det. Idag har jag legat i sängen till långt efter lunch för jag har inte orkat göra något. Samtidigt som jag ser fram emot att få prover tagna för att kunna utröna vad som är fel, helst så fort som möjligt, så vill jag å andra sidan inte alls få prover tagna. Det är så fruktansvärt skrämmande. Jag vill inte alls, men orkar inte vara så trött heller. Jag har massor jag skulle vilja göra men som inte blir av för att jag är trött. Det kan bli lite här och lite där på sin höjd. Entrerabatten är i alla fall rensad och gödslad. Jag har också börjat rensa lilla finrabatten, som inte är så fin längre sedan jag fick in kvickrot i den. Kommer gräva upp en del plantor och kasta för att bli av med kvickrotsrötterna.

Kommande vecka blir det i alla fall ingen provtagning. Jag har AFU både måndag och tisdag. På onsdag ska jag träffa min kontaktperson för första gången. Torsdag är visst röd dag. Har ingen aning om vad det är då. Fredag är klämdag och mitt boendestöd har semester.

Skulle vilja bli pigg nu på en gång.

 

[Alexandra_W]

Men jag kommer aldrig slippa ta prov. Jag kommer få genomgå tortyren många gånger under resten av mitt liv.

Så kan det vara. Men det kommer vara längre mellanrum. Och det viktigaste - ditt liv mellan provtagningarna kommer sannolikt vara betydligt bättre än det är nu, eftersom du kommer må bättre

 

[Wille]

Kan de inte ta bort hemorrojden? Min bekant fick sin(a) bortopererade och är symptomfri nu :-) Sådär kan du ju inte ha det, det låter jättejobbigt!! Klart du måste få kunna gå promenader!

Vet ej. Läkaren ska ringa i mitten av månaden.

Jag känner även panik inför att ta bort hemorrojden.

 

[Wille]

Så kan det vara. Men det kommer vara längre mellanrum. Och det viktigaste - ditt liv mellan provtagningarna kommer sannolikt vara betydligt bättre än det är nu, eftersom du kommer må bättre

Men jag vill inte ta prov. Någonsin.

Har ju värk också som numera kommer p.g.a. ingenting. Det kommer jag inte att kunna göra något åt av flera anledningar.

 

[Alexandra_W]

Men jag vill inte ta prov. Någonsin.

Har ju värk också som numera kommer p.g.a. ingenting. Det kommer jag inte att kunna göra något åt av flera anledningar.

Fast du vill inte må som du gör heller

Har det hänt något särskilt som gett den här svängningen i det psykiska måendet just nu?

Och varför skulle du inte kunna göra något åt värken om du skulle vilja det?

 

[Otherside]

Vet ej. Läkaren ska ringa i mitten av månaden.

Jag känner även panik inför att ta bort hemorrojden.

De försvinner ofta av sig självt - har du fått tips om hur du ska behandla dem/den?

Kopierat från google:

"Om du mest har problem med klåda kan du använda Alsocanal. För att minska blödning och behandla både klåda och inflammation kan du välja Xyloproct eller Scheriproct."

 

[Wille]

Fast du vill inte må som du gör heller

Har det hänt något särskilt som gett den här svängningen i det psykiska måendet just nu?

Och varför skulle du inte kunna göra något åt värken om du skulle vilja det?

Nej, det är bara att situationen känns så hopplös. Och så är det alla andra problem jag också måste hantera. Bilfan som bara går sönder m.m. Pengarna som inte räcker. Och så alla problem med både kroppen och psyket. Det blir för mycket.

Jag tror att jag måste träna för att få bort värken och jag har inte råd att gå på gym. Jag kommer heller aldrig att kunna träna hemma för jag kommer inte till skott. Jag kommer liksom inte ens till skott med att borsta tänderna varje dag. Och jag har provat många gånger att göra yoga dagligen men det går inte. Det blir inte av. Jag känner att min vilja inte har något att säga till om vad gäller mina exekutiva svårigheter. Det är så mycket jag kämpat med för att få det att fungera men som jag aldrig lyckats med.

Jag får ju hjälp med det som inte fungerar hemma men vilken hjälp kan jag få för att få bukt med värken? Ensam klarar jag det inte. Det kommer aldrig gå om någon bara delar ut övningar som jag ska göra. Har ju försökt och misslyckats så många gånger förr och det finns inget som talar för att jag skulle lyckas den här gången.

De försvinner ofta av sig självt - har du fått tips om hur du ska behandla dem/den?

Kopierat från google:

"Om du mest har problem med klåda kan du använda Alsocanal. För att minska blödning och behandla både klåda och inflammation kan du välja Xyloproct eller Scheriproct."

Jag har fått Xyloproct som jag har tagit i två omgångar. Eftersom en omgång inte hjälpte så tror jag att den andra gången inte heller hjälpte. Jag går bara och väntar på att det ska blöda igen.

Jag får också Vi-Siblin för att tarmen ska fungera bättre.

 

[Alexandra_W]

@Wille
Jag förstår det är jobbigt när allt krånglar samtidigt

Vad gäller träning kan du få hjälp med träningen av fysioterapeut. De kommer vilja du gör hem övningar med men även om du inte gör dem kommer det du gör hos fysioterapeuten hjälpa. Så kan du tänka dig åka till fysioterapeut säg 2 gånger i veckan? Som bonus kan de ha andra knep mot smärta med. Jag fick laser på ett bråkigt knä och får akupunktur med el på en ond armbåge. (Akupunktur förstår jag inte är något för dig, men det är bara ett exempel)

Fysioterapeut går på högkostnadsskyddet för vårdbesök.

 

[Wille]

@Wille
Jag förstår det är jobbigt när allt krånglar samtidigt

Vad gäller träning kan du få hjälp med träningen av fysioterapeut. De kommer vilja du gör hem övningar med men även om du inte gör dem kommer det du gör hos fysioterapeuten hjälpa. Så kan du tänka dig åka till fysioterapeut säg 2 gånger i veckan? Som bonus kan de ha andra knep mot smärta med. Jag fick laser på ett bråkigt knä och får akupunktur med el på en ond armbåge. (Akupunktur förstår jag inte är något för dig, men det är bara ett exempel)

Fysioterapeut går på högkostnadsskyddet för vårdbesök.

Ja, jag kan åka till fysioterapeut två gånger i veckan. Frågan är då hur jag ska hinna jobba. Har ju även boendestöd 2 ggr i veckan och habilitering 1 gång per vecka. Det kostar också pengar att åka till fysioterapeut.

 

[Alexandra_W]

Ja, jag kan åka till fysioterapeut två gånger i veckan. Frågan är då hur jag ska hinna jobba. Har ju även boendestöd 2 ggr i veckan och habilitering 1 gång per vecka. Det kostar också pengar att åka till fysioterapeut.

Ja, tyvärr så går det inte att komma ifrån att det är en viss kostnad och tidsåtgång. Du får väga det mot att ha ont. Det finns som jag ser det inget rätt eller fel, om man känner att man inte har tid eller råd att åka och träna och inte kan få till träning hemma och då tycker att man kan leva med smärtan eller ta alvedon så är det helt okej.

 

[Wille]

Ja, tyvärr så går det inte att komma ifrån att det är en viss kostnad och tidsåtgång. Du får väga det mot att ha ont. Det finns som jag ser det inget rätt eller fel, om man känner att man inte har tid eller råd att åka och träna och inte kan få till träning hemma och då tycker att man kan leva med smärtan eller ta alvedon så är det helt okej.

Alvedon eller Ipren fungerar inte. Inte Voltaren gel heller.

Livet har alltid varit svårt och nu har det blivit ett helvete. Det kommer aldrig att bli bättre.

 

[Alexandra_W]

Alvedon eller Ipren fungerar inte. Inte Voltaren gel heller.

Livet har alltid varit svårt och nu har det blivit ett helvete. Det kommer aldrig att bli bättre.

Av sig själv blir det nog inte bättre nej. Inte om man tänker på saker som smärta osv. Andra saker kan ju förändras av sig själv dock. Och det beror ju även på vad man anser att "livet" är. Är det hälsan? Ekonomin? Orken? Arbetet? Fritiden? Drömmarna? Naturen? Osv osv osv

 

[Wille]

Av sig själv blir det nog inte bättre nej. Inte om man tänker på saker som smärta osv. Andra saker kan ju förändras av sig själv dock. Och det beror ju även på vad man anser att "livet" är. Är det hälsan? Ekonomin? Orken? Arbetet? Fritiden? Drömmarna? Naturen? Osv osv osv

Livet är ju allt som ingår i livet. Och min fobi, panikångest och autism blir aldrig bättre. Hemorrojden kommer aldrig att försvinna och jag kommer aldrig bli av med min värk. Jag kommer att torteras med provtagningar titt och tätt. Hela livet kommer bestå av rädsla och ångest. Varje dag. På detta tillkommer krav på att fungera. Söka jobb eller jobba. Med jobb som jag inte vill ha men är piskad att göra ändå.

Det finns inte mycket anledning att fortsätta kämpa faktiskt. Det enda jag har är katterna och trädgården. Men är de värda kämpandet och tortyren?

 

[Alexandra_W]

Livet är ju allt som ingår i livet. Och min fobi, panikångest och autism blir aldrig bättre. Hemorrojden kommer aldrig att försvinna och jag kommer aldrig bli av med min värk. Jag kommer att torteras med provtagningar titt och tätt. Hela livet kommer bestå av rädsla och ångest. Varje dag. På detta tillkommer krav på att fungera. Söka jobb eller jobba. Med jobb som jag inte vill ha men är piskad att göra ändå.

Det finns inte mycket anledning att fortsätta kämpa faktiskt. Det enda jag har är katterna och trädgården. Men är de värda kämpandet och tortyren?

Det är ett sätt att se det. Det finns andra sätt. Förhoppningsvis är det en tillfällig dipp för dig, eftersom du senast i trådstarten kunde se det på andra sätt. Jag hoppas du snart är tillbaka dit

 

[Otherside]

Livet är ju allt som ingår i livet. Och min fobi, panikångest och autism blir aldrig bättre. Hemorrojden kommer aldrig att försvinna och jag kommer aldrig bli av med min värk. Jag kommer att torteras med provtagningar titt och tätt. Hela livet kommer bestå av rädsla och ångest. Varje dag. På detta tillkommer krav på att fungera. Söka jobb eller jobba. Med jobb som jag inte vill ha men är piskad att göra ändå.

Det finns inte mycket anledning att fortsätta kämpa faktiskt. Det enda jag har är katterna och trädgården. Men är de värda kämpandet och tortyren?

Hemorrojden kan du definitivt bli av med. Sen blir du fri och kan promenera igen. Promenader är ett jättebra sätt att hålla kroppen igång, det bästa faktiskt, och då tror jag värken börjar släppa. 50 är ingenting, värken har knappast med åldern att göra. Men allt hänger ihop på så vis att kan du slippa nåt av problemen kan andra problem ge med sig automatiskt. Värken till exempel, liksom ångest över vad hemorrojden orsakar osv osv.

Är jobbet du sökt ett jobb som känns meningsfullt? Har det med trädgård att göra?

 

[Wille]

Hemorrojden kan du definitivt bli av med. Sen blir du fri och kan promenera igen. Promenader är ett jättebra sätt att hålla kroppen igång, det bästa faktiskt, och då tror jag värken börjar släppa. 50 är ingenting, värken har knappast med åldern att göra. Men allt hänger ihop på så vis att kan du slippa nåt av problemen kan andra problem ge med sig automatiskt. Värken till exempel, liksom ångest över vad hemorrojden orsakar osv osv.

Är jobbet du sökt ett jobb som känns meningsfullt? Har det med trädgård att göra?

Hemorrojder kommer ofta tillbaka efter operation. Och hur ska jag ens klara en operation?

Nej, jobbet är inte kul. Det var ett jobb för att jobba i reception. Men sen jag berättade att jag har autism så funderar de på om jag kanske skulle passa bättre på någon annan tjänst hos dem. Oavsett så har jag egentligen inte lust. Orkar liksom inte ens med livet utanför ett jobb. Sågade lite ved igår. Inte mycket alls. Max en halvtimme skulle jag tro. Idag har jag svårt att gå.

 

[tuaphua]

Livet är ju allt som ingår i livet. Och min fobi, panikångest och autism blir aldrig bättre. Hemorrojden kommer aldrig att försvinna och jag kommer aldrig bli av med min värk. Jag kommer att torteras med provtagningar titt och tätt. Hela livet kommer bestå av rädsla och ångest. Varje dag. På detta tillkommer krav på att fungera. Söka jobb eller jobba. Med jobb som jag inte vill ha men är piskad att göra ändå.

Det finns inte mycket anledning att fortsätta kämpa faktiskt. Det enda jag har är katterna och trädgården. Men är de värda kämpandet och tortyren?

Nu vet jag ju inte vilken fysisk sjukdom det rör. Men kanske mår du bättre, får mer ork etc om den medicineras. Då kanske du orkar mer. Och kanske vänjer du dig mer och mer vid provtagningar. Jag fick total panik som yngre och klarade inte av att ta prover, köra akupunktur etc.
Men efter en hel del jobb med det så blev det enklare och enklare. Nu bryr jag mig inte alls.
Kanske kan det bli lättare för dig med.

 

[Wille]

Nu vet jag ju inte vilken fysisk sjukdom det rör. Men kanske mår du bättre, får mer ork etc om den medicineras. Då kanske du orkar mer. Och kanske vänjer du dig mer och mer vid provtagningar. Jag fick total panik som yngre och klarade inte av att ta prover, köra akupunktur etc.
Men efter en hel del jobb med det så blev det enklare och enklare. Nu bryr jag mig inte alls.
Kanske kan det bli lättare för dig med.

Jo, medicin kan hjälpa. Det är sköldkörtelproblem som misstänks. Men egentligen kan det vara precis vad fan som helst. Järnbrist. Diabetes. Cancer. Eller någon annan av de miljoner hälsoproblem som finns.

Men jag har inget hopp om att någonsin vänja mig vid provtagningar. Hade ju hund med diabetes som jag gav insulin till två gånger om dagen i fyra år. Gjorde det för att jag var tvungen, men jag vande mig aldrig. Nu när jag är och vaccinerar katterna så är jag jättestressad och måste blunda.

 

[Wille]

Jag vågar liksom inte ens duscha idag fast jag verkligen behöver det.

 

[Wille]

Och så är det allt jag inte gör. Jag skriver ju upp i en app i mobilen vad jag ska göra. Får inte mycket gjort ändå. Just nu har jag 5 förfallna uppgifter. Duscha, borsta tänderna och byta sängkläder är några av de uppgifterna.

Ser inte att jag någonsin kommer att få ett fungerande liv.

 

[Alexandra_W]

Och så är det allt jag inte gör. Jag skriver ju upp i en app i mobilen vad jag ska göra. Får inte mycket gjort ändå. Just nu har jag 5 förfallna uppgifter. Duscha, borsta tänderna och byta sängkläder är några av de uppgifterna.

Ser inte att jag någonsin kommer att få ett fungerande liv.

Är det någon tröst för dig att höra hur andra i samma eller liknande situation har det eller tänker, eller är det sak samma för dig?