Ensam för evigt?

Jag har länge undrat hur man får fler människor i sitt liv. Det är något jag verkligen behöver. Förlusten av min familj och att jag rent allmänt är ensam, tär på mig.

Jag har provat lite olika saker för att få lite mer umgänge. En sådan sak har varit att försöka få en inneboende. Jag tänkte att det kunde vara trivsamt med en annan som huserade i huset och som man kunde växla några ord med ibland. Några visade intresse, men ingen kom ut och tittade på huset, så det blev inget.

Sen har jag försökt hitta någon som är odlingssugen men saknar mark. Jag har ju mer odlingsbar mark än jag själv mäktar med och tänkte det kunde vara till glädje för någon. Först anmälde jag trädgården till co-grow. Sen har jag annonserat på FB. Många har gillat annonsen, några har svarat, men ingen har kommit ut för att titta på tomten. Så det blev inget där heller.

Förra året gick jag med i en Facebookgrupp som var för "vänner som vill ses på riktigt". Där annonserade jag efter någon som ville hänga med på utflykter till skogen. Jag fick ett svar av en man. Dessvärre visade han sig vara creepy, så jag satte stopp för utflykter med honom. Jag provade att annonsera där ytterligare ett par gånger, men fick då inga svar alls. Så jag gick ur gruppen.

Idag har jag anmält mig till en dejtingsajt, trots att jag inte alls vet om jag har ork nog att dejta. Många människor får mig liksom så trött. Men jag saknar gemenskap med någon, att få somna tillsammans och vakna tillsammans, någon att krama ibland, m.m.

Det är tungt att vara ensam jämt. När vården eller skolan frågat efter en anhörig till mig, har jag fått svara att jag inte har någon. Skolan godtog inte det svaret. Så jag fick annonsera på Facebook efter någon som kunde tänka sig vara anhörig/kontaktperson till mig.

Jag vet inte längre vad jag ska göra för att få fler människor i mitt liv. Internetvänner i all ära, men jag behöver människor i mitt liv irl.

 

[Wille]

Fast jag tror just att den specifika saken skulle få många att bli perplexa och inte riktigt veta vad de ska göra, och kanske därför backar sedan. Oavsett om man vill ge och ta i en relation eller ej. Sen är det såklart tråkigt att inte ha återfått kontakten ett bra tag efter, men jag kan ändå förstå skälet till varför man backade från första början.

Med det sagt så har jag själv erfarenheter av att många tycker att jag varit ett jättebra stöd när de har mått dåligt av olika anledningar, men sedan när det blivit bättre så har jag inte varit lika intressant att prata med. Det är tråkigt när det blir så, såklart.

Och ändå är det en rätt normal sak att vilja ha ett testamente, särskilt när man äger saker och inte vill att det ska hamna i fel händer. Ett par av mina grannar tyckte i alla fall att det inte var några konstigheter att skriva under mitt testamente, så jag fick hjälpen där.

Jag tycker inte riktigt att frågan om att skriva under ett testamente håller för att börja undvika en person.

 

[EmmaBovary]

Och ändå är det en rätt normal sak att vilja ha ett testamente, särskilt när man äger saker och inte vill att det ska hamna i fel händer. Ett par av mina grannar tyckte i alla fall att det inte var några konstigheter att skriva under mitt testamente, så jag fick hjälpen där.

Jag tycker inte riktigt att frågan om att skriva under ett testamente håller för att börja undvika en person.

Jag har tänkt lite på det här, sedan du skrev om det när det begav sig. Och nej, det vore nog inte konstig sak att be om om i ett stabilt läge, det är såklart vettigt att ha papper på sådant. Men när frågan kommer från en person vid samma tidpunkt som denne mår väldigt dåligt, då skulle jag se det som att jag indirekt hjälpte till att planera inför ett avslut så att säga. Och det skulle jag inte kunna göra med gott samvete.

 

[Wille]

Jag har tänkt lite på det här, sedan du skrev om det när det begav sig. Och nej, det vore nog inte konstig sak att be om om i ett stabilt läge, det är såklart vettigt att ha papper på sådant. Men när frågan kommer från en person vid samma tidpunkt som denne mår väldigt dåligt, då skulle jag se det som att jag indirekt hjälpte till att planera inför ett avslut så att säga. Och det skulle jag inte kunna göra med gott samvete.

Jag har frågat och fått svar. Det är inte på grund av detta som hon undvikit mig.

 

[EmmaBovary]

Jag har frågat och fått svar. Det är inte på grund av detta som hon undvikit mig.

Jaha, då ber jag om ursäkt för min lilla avstickare!

 

[Fruentimber]

@Wille Jag tror du skulle ha nytta av att gå i terapi angående hur man skapar och behåller relationer. Om du inte redan gjort det, förstås.

 

[Raderad medlem 68338]

Jag är inte värd något. Blir något fel så är felet mitt. Jag gör alltid fel. Jag får inte ens tala om att jag fick en panikattack för då kan ju någon annan må dåligt. Andra kan vara hur obetänksamma som helst. De behöver inte tänka efter och ta hänsyn. Men jag ska visst svälja allt. Jag fungerar nog inte alls med andra människor eftersom jag bara får skit jämt. Orkar inte med det.

Här är nog essensen till varför du saknar vänner. Vänskap är byggt på ett givande och tagande. Ett samspel med andra människor och en förmåga att kunna känna in andra människor samt konsekvenstänk och empati kring hur ens egna handlingar kan påverka andra.
Du kan inte bygga en vänskap på endast ”jag jag jag” och förvänta dig att alla anpassar sig helt efter dig, dina känslor och behov. Så fungerar inte mänskliga relationer.

 

[Gunnar]

Jag har valt att radera en massa inlägg (vissa av dem var vettiga, men det kändes ändå bäst att radera det mesta).
Jag anser det också lika bra att låsa tråden.