Ensam för evigt?

Jag har länge undrat hur man får fler människor i sitt liv. Det är något jag verkligen behöver. Förlusten av min familj och att jag rent allmänt är ensam, tär på mig.

Jag har provat lite olika saker för att få lite mer umgänge. En sådan sak har varit att försöka få en inneboende. Jag tänkte att det kunde vara trivsamt med en annan som huserade i huset och som man kunde växla några ord med ibland. Några visade intresse, men ingen kom ut och tittade på huset, så det blev inget.

Sen har jag försökt hitta någon som är odlingssugen men saknar mark. Jag har ju mer odlingsbar mark än jag själv mäktar med och tänkte det kunde vara till glädje för någon. Först anmälde jag trädgården till co-grow. Sen har jag annonserat på FB. Många har gillat annonsen, några har svarat, men ingen har kommit ut för att titta på tomten. Så det blev inget där heller.

Förra året gick jag med i en Facebookgrupp som var för "vänner som vill ses på riktigt". Där annonserade jag efter någon som ville hänga med på utflykter till skogen. Jag fick ett svar av en man. Dessvärre visade han sig vara creepy, så jag satte stopp för utflykter med honom. Jag provade att annonsera där ytterligare ett par gånger, men fick då inga svar alls. Så jag gick ur gruppen.

Idag har jag anmält mig till en dejtingsajt, trots att jag inte alls vet om jag har ork nog att dejta. Många människor får mig liksom så trött. Men jag saknar gemenskap med någon, att få somna tillsammans och vakna tillsammans, någon att krama ibland, m.m.

Det är tungt att vara ensam jämt. När vården eller skolan frågat efter en anhörig till mig, har jag fått svara att jag inte har någon. Skolan godtog inte det svaret. Så jag fick annonsera på Facebook efter någon som kunde tänka sig vara anhörig/kontaktperson till mig.

Jag vet inte längre vad jag ska göra för att få fler människor i mitt liv. Internetvänner i all ära, men jag behöver människor i mitt liv irl.

 

[Sleepy]

Laddade just ner den på nytt. Men det känns också rätt jobbigt att den innebär att man måste tvinga sig själv till aktivitet. Jag skulle helst bara vilja ta en genväg till en otvungen relation där man vet var man har varann.

När det gäller relationer är nog genvägar att se som senvägar. Bättre att umgås otvunget och lättsamt och lära känna varandra alltmer eftersom.

 

[Wille]

Att engagera sig i en förening är ett ypperligt sätt att träffa folk och nya vänner på, som dessutom delar ens intressen.

Funderade nyligen på att gå på biodlarföreningens sommarmöte. Jag är ju fortfarande medlem men mina bin har dött. Jag kom inte till skott med det.

Jag vet inte riktigt vilken förening jag skulle kunna vara med i. Trädgårdsföreningen har jag gått ur. De har inte så mycket aktiviteter heller. Jag har drömt lite om att trädgårdsföreningen kunde skapa en visningsträdgård, på samma sätt som trädgårdsföreningen där jag bodde förut. Då hade de arbetsdagar med medlemmarna varje vecka. Jag var med någon gång när jag hann. Men här finns inget sånt. Tror det kan bli svårt att hitta mark för det också då det bör ligga centralt.

När det gäller relationer är nog genvägar att se som senvägar. Bättre att umgås otvunget och lättsamt och lära känna varandra alltmer eftersom.

Jag förstår ju att det är så. Tyvärr. Och att inget kommer utan ansträngning.

 

[Sleepy]

Jag förstår ju att det är så. Tyvärr. Och att inget kommer utan ansträngning.

Och jag förstår att det är svårt att låta det ta tid, när längtan efter nära vänskap är stor. Det kan ju gå fortare om du skulle stöta på någon i samma läge, men annars är nog det bästa att låta det växa fram successivt - då ser du ju själv också om det är någon du verkligen vill ha närmare. Och som redan nämnts; du behöver inte få allt från en enda person, utan någon kanske du fikar och pratar strunt med, någon annan kanske du träffar genom gemensamma aktiviteter osv. Tid och umgänge på olika sätt växer vidare. Så småningom möter du någon där båda känner att ni vill träffas mer och oftare och där något djupare växer fram. Ut med tentaklerna bara, var öppen för förslag, ta initiativ osv.

 

[Görel]

Man får också tänka på att många vuxna har de vänner de har behov av och hinner med. Så om någon inte vill bygga upp en vänskap med en behöver absolut inte bero på en själv utan på helt andra omständigheter.

 

[Lillgrådis]

Jag vet inte riktigt vilken förening jag skulle kunna vara med i. Trädgårdsföreningen har jag gått ur. De har inte så mycket aktiviteter heller. Jag har drömt lite om att trädgårdsföreningen kunde skapa en visningsträdgård, på samma sätt som trädgårdsföreningen där jag bodde förut. Då hade de arbetsdagar med medlemmarna varje vecka. Jag var med någon gång när jag hann. Men här finns inget sånt. Tror det kan bli svårt att hitta mark för det också då det bör ligga centralt.

Naturskyddsföreningen?

 

[Wille]

Naturskyddsföreningen?

Kanske.

 

[Wille]

Och jag förstår att det är svårt att låta det ta tid, när längtan efter nära vänskap är stor. Det kan ju gå fortare om du skulle stöta på någon i samma läge, men annars är nog det bästa att låta det växa fram successivt - då ser du ju själv också om det är någon du verkligen vill ha närmare. Och som redan nämnts; du behöver inte få allt från en enda person, utan någon kanske du fikar och pratar strunt med, någon annan kanske du träffar genom gemensamma aktiviteter osv. Tid och umgänge på olika sätt växer vidare. Så småningom möter du någon där båda känner att ni vill träffas mer och oftare och där något djupare växer fram. Ut med tentaklerna bara, var öppen för förslag, ta initiativ osv.

Jag har aldrig haft vänner efter 15 års ålder. Inte ens när jag träffat någon/några regelbundet har jag lyckats bli vän med någon. Jag är nog inget socialt geni. Inte för att jag saknar mål i mun, men det blir liksom aldrig något.

 

[Wille]

Tror inte det är någon ide att försöka skaffa vänner.

 

[CaisaCax]

Kanske du kan hjälpa till hos Stadsmissionen, Erikshjälpen eller något katthem? Då kommer man ju in i ett sammanhang på ett annat sätt.

 

[tuaphua]

Tror inte det är någon ide att försöka skaffa vänner.

Varför skulle det inte vara det? Du vill ju ha ett umgänge. Det är klart att vänskap inte cementeras över en dag. Men om man inte försöker kan man inte vinna.
Självklart kan man gå på nitar. Men det är värt det då det klaffar! Och är man sådan som inte ser resan/umgänge med ytligare bekanta eller rent främmande som trevligt kanske man iaf kan se det som träning.
Träning i att se vad för människor man vill ha i sitt liv, i att lära känna folk, umgås etc.
Och ibland kan relationen med någon som kanske inte är helt en person man vill bli tight med leda till att man genom denne träffar folk man faktiskt klickar kanon med.

 

[Wille]

Kanske du kan hjälpa till hos Stadsmissionen, Erikshjälpen eller något katthem? Då kommer man ju in i ett sammanhang på ett annat sätt.

Det finns bara Erikshjälpen där jag bor, men eftersom jag studerar heltid har jag inte riktigt tiden att hjälpa till.

Varför skulle det inte vara det? Du vill ju ha ett umgänge. Det är klart att vänskap inte cementeras över en dag. Men om man inte försöker kan man inte vinna.
Självklart kan man gå på nitar. Men det är värt det då det klaffar! Och är man sådan som inte ser resan/umgänge med ytligare bekanta eller rent främmande som trevligt kanske man iaf kan se det som träning.
Träning i att se vad för människor man vill ha i sitt liv, i att lära känna folk, umgås etc.
Och ibland kan relationen med någon som kanske inte är helt en person man vill bli tight med leda till att man genom denne träffar folk man faktiskt klickar kanon med.

Jag är inte värd något. Blir något fel så är felet mitt. Jag gör alltid fel. Jag får inte ens tala om att jag fick en panikattack för då kan ju någon annan må dåligt. Andra kan vara hur obetänksamma som helst. De behöver inte tänka efter och ta hänsyn. Men jag ska visst svälja allt. Jag fungerar nog inte alls med andra människor eftersom jag bara får skit jämt. Orkar inte med det.

 

[Fruentimber]

Det finns bara Erikshjälpen där jag bor, men eftersom jag studerar heltid har jag inte riktigt tiden att hjälpa till.

Jag är inte värd något. Blir något fel så är felet mitt. Jag gör alltid fel. Jag får inte ens tala om att jag fick en panikattack för då kan ju någon annan må dåligt. Andra kan vara hur obetänksamma som helst. De behöver inte tänka efter och ta hänsyn. Men jag ska visst svälja allt. Jag fungerar nog inte alls med andra människor eftersom jag bara får skit jämt. Orkar inte med det.

Men man behöver ju inte tala om det. Jättetråkigt som sagt att du mådde dåligt av bilden men det blir ju omöjligt att navigera vad människor eventuellt mår dåligt av när man lägger upp bilder, om det inte är åt det extrema hållet. Jag tror det är få som anser det obetänksamt eller hänsynslöst att lägga upp en bild på två små rivsår, och jag tycker det blir väldigt otrevligt att antyda det också för den andra användaren.

 

[MiaMia]

Det finns bara Erikshjälpen där jag bor, men eftersom jag studerar heltid har jag inte riktigt tiden att hjälpa till.

Jag är inte värd något. Blir något fel så är felet mitt. Jag gör alltid fel. Jag får inte ens tala om att jag fick en panikattack för då kan ju någon annan må dåligt. Andra kan vara hur obetänksamma som helst. De behöver inte tänka efter och ta hänsyn. Men jag ska visst svälja allt. Jag fungerar nog inte alls med andra människor eftersom jag bara får skit jämt. Orkar inte med det.

När du tillskriver folk en massa intentioner och syften som inte finns några hållpunkter alls för att de skulle existera i verkligheten så blir det ju så...

Varför ska det ens ses i termer av att vare sig den ena eller den andra beläggs med skuld när det t.ex. inträffar att du reagerar på en bild?
Olyckligt sammanträffande. Allas behov kan inte fullt ut matcha med varandra alltid, och en kan inte alltid ta höjd för ev. särskilda behov som en inte är medveten om...

 

[bettysmatte]

Om du vill bli frisk från dina fobier måste du börja ta ansvar för dina egna reaktioner och handlingar. Bilden som las upp var var verkligen inte extrem på något sätt. Du såg den, du reagerade och du överlevde.

 

[ainasoja]

Det finns bara Erikshjälpen där jag bor, men eftersom jag studerar heltid har jag inte riktigt tiden att hjälpa till.

Jag är inte värd något. Blir något fel så är felet mitt. Jag gör alltid fel. Jag får inte ens tala om att jag fick en panikattack för då kan ju någon annan må dåligt. Andra kan vara hur obetänksamma som helst. De behöver inte tänka efter och ta hänsyn. Men jag ska visst svälja allt. Jag fungerar nog inte alls med andra människor eftersom jag bara får skit jämt. Orkar inte med det.

Jag ansåg att det var fel att lägga skulden för din panikattack på den som la upp bilden och sedan även skriva att du kanske ska sluta skriva här.

Det är inte rättvist.

Har inte skrivit någon stans att du inte får skriva att du får ångestattack av sånt men lägg inte skulden på någon annan.

 

[Kimi]

Det finns bara Erikshjälpen där jag bor, men eftersom jag studerar heltid har jag inte riktigt tiden att hjälpa till.

Jag är inte värd något. Blir något fel så är felet mitt. Jag gör alltid fel. Jag får inte ens tala om att jag fick en panikattack för då kan ju någon annan må dåligt. Andra kan vara hur obetänksamma som helst. De behöver inte tänka efter och ta hänsyn. Men jag ska visst svälja allt. Jag fungerar nog inte alls med andra människor eftersom jag bara får skit jämt. Orkar inte med det.

Kan du kanske reflektera över den respons du får? Du har orimliga krav på din omgivning och medmänniskor.

Sluta döm andra så hårt. Det kommer öppna upp ett nytt liv.

 

[Snowball]

Det finns bara Erikshjälpen där jag bor, men eftersom jag studerar heltid har jag inte riktigt tiden att hjälpa till.

Jag är inte värd något. Blir något fel så är felet mitt. Jag gör alltid fel. Jag får inte ens tala om att jag fick en panikattack för då kan ju någon annan må dåligt. Andra kan vara hur obetänksamma som helst. De behöver inte tänka efter och ta hänsyn. Men jag ska visst svälja allt. Jag fungerar nog inte alls med andra människor eftersom jag bara får skit jämt. Orkar inte med det.

Du får inte alls bara skit jämnt och du behöver inte alls svälja allt
Det är lite taskigt skrivet mot alla de som gång på gång försöker hjälpa till

 

[Kimi]

Jag har länge undrat hur man får fler människor i sitt liv. Det är något jag verkligen behöver. Förlusten av min familj och att jag rent allmänt är ensam, tär på mig.

Jag har provat lite olika saker för att få lite mer umgänge. En sådan sak har varit att försöka få en inneboende. Jag tänkte att det kunde vara trivsamt med en annan som huserade i huset och som man kunde växla några ord med ibland. Några visade intresse, men ingen kom ut och tittade på huset, så det blev inget.

Sen har jag försökt hitta någon som är odlingssugen men saknar mark. Jag har ju mer odlingsbar mark än jag själv mäktar med och tänkte det kunde vara till glädje för någon. Först anmälde jag trädgården till co-grow. Sen har jag annonserat på FB. Många har gillat annonsen, några har svarat, men ingen har kommit ut för att titta på tomten. Så det blev inget där heller.

Förra året gick jag med i en Facebookgrupp som var för "vänner som vill ses på riktigt". Där annonserade jag efter någon som ville hänga med på utflykter till skogen. Jag fick ett svar av en man. Dessvärre visade han sig vara creepy, så jag satte stopp för utflykter med honom. Jag provade att annonsera där ytterligare ett par gånger, men fick då inga svar alls. Så jag gick ur gruppen.

Idag har jag anmält mig till en dejtingsajt, trots att jag inte alls vet om jag har ork nog att dejta. Många människor får mig liksom så trött. Men jag saknar gemenskap med någon, att få somna tillsammans och vakna tillsammans, någon att krama ibland, m.m.

Det är tungt att vara ensam jämt. När vården eller skolan frågat efter en anhörig till mig, har jag fått svara att jag inte har någon. Skolan godtog inte det svaret. Så jag fick annonsera på Facebook efter någon som kunde tänka sig vara anhörig/kontaktperson till mig.

Jag vet inte längre vad jag ska göra för att få fler människor i mitt liv. Internetvänner i all ära, men jag behöver människor i mitt liv irl.

Du är självklart värd att ha vänner och nära och kära i ditt liv.

Du har fått många tips genom åren och även i denna tråd.

Kravlös vänskap är fantastisk. Bara hänga. Kanske äta, promenad, småprata om stort och smått. Man behöver heller inte dela intresse för att umgås

 

[DarkInNight]

Du är självklart värd att ha vänner och nära och kära i ditt liv.

Du har fått många tips genom åren och även i denna tråd.

Kravlös vänskap är fantastisk. Bara hänga. Kanske äta, promenad, småprata om stort och smått. Man behöver heller inte dela intresse för att umgås

Markeringen. Så sant som det är sagt

Till TS, jag upplever att du har höga krav på både dig och människor runt om dig.
Vad tror du skulle hända om du släppte lite på kraven?

 

[karamelldrottningen]

Vi vill ju ha dig kvar i tråden men du måste försöka ta igenom dig ångesten när den kommer. Du kommer att växa med det istället för att undvika alla triggers.