Jag var ute på en skogsrunda med Ville och helt plötsligt blev han som tokig och försökte kasta sig in i ett buskage, rådjur, hare eller vildsvin tänkte jag. Men istället hörde jag en röst "Den är väl kopplad, jag är rädd för hundar"En stackars svampplockare.
Och stackars Ville som inte fick någon ny kompis Laikan har dessutom börjat fatta mer och mer att han ska dra så efter att vi satte fast honom med halsband i Gripa förstod han ganska snabbt att han inte skulle tramsa runt i diket och leta efter vilt utan jobba framåt istället. Fick bromsa dom nästan hela rundan dock då hennes drever inte var så sugen på att springa snabbt. Men blev iaf 1 mil Kastar omkull mina planer lite men det får lösa sig. Förhoppningsvis vill sommarvikarierna jobba lite extra så jag kan åka och para.
. Hon går faktiskt riktigt bra på höger sida, inte milsvid skillnad jämfört med vänster 
. 
Jag beslutade att försöka hitta nytt hem till River då hon inte mår bra här hemma med det liv vi lever - hundcenter och vandrarhem på gården gör att det ständigt är folk och hundar här och hon är osäker/rädd för båda delarna.
Var på klubben en kväll för ungefär en månad sedan och hon var så rädd för allting, det kändes som att hon bara blev värre ju mer vi var på klubben - då var vi ändå bara där och lekte och tog det lugnt men det hjälpte inte, hon blev mer rädd för varje gång istället för att börja inse att inget farligt skulle hända. Där och då insåg jag att hon hade mått bättre i ett annat hem.
När jag väl hade insett det gick det ganska fort - jag satte ut en annons på rasklubbens hemsida och fick faktiskt svar bara två-tre dagar senare. En familj i Dalarna, som nyligen hade förlorat sin ena hund oväntat (bara 6 år gammal) och deras andra hund (en schäferhane, också den 6 år) var väldigt ensam och saknade sin kompis. Familjen har haft beauceron tidigare, vilket väl var anledningen att de kollade på rasklubbens sida när det var dags att hitta en ny familjemedlem.
Jag tänkte att det blir ju långt för dem att åka (typ 70 mil) för att träffa River och eftersom hon är som hon är behöver man träffa henne ett par gånger för att hon ska börja slappna av och lära känna någon. Men lite tur hade vi - familjen hade bokat in en dryg vecka här nere i Skåne och de har nu varit och träffat River två gånger.
River var förvånansvärt cool med dem redan första gången. Försiktig, visst, men inte tokrädd, inte som hon blivit med vissa människor. Det märks väl att alla i familjen är hundvana och mellangrabben (si så där 9-10 år) och River fann ganska snabbt varandra, det var faktiskt helt underbart att se. De röjde runt och lekte, hade dragkamp och hade så roligt!
Andra besöket fick hon träffa deras schäferhane och även detta mötet gick riktigt bra. Hanen har ett fantastiskt fint hundspråk så det hela var lugnt och fint, med lite bus mot slutet. River upptäckte att om hon morrade till lite så gick han undan, det stärkte henne rätt mycket.
Så, nu har det blivit beslutat att River följer med imorgon när familjen vänder hemåt efter sin semester. Det känns faktiskt väldigt bra, samtidigt som det känns väldigt sorgligt. Men det kommer att bli jättebra för henne tror jag.
Ett problem har jag dock - familjen vill betala för henne... Jag har inte ens funderat på det då jag inte tänkte ta något betalt för henne - hon har ju sina rädslor och får väl ses lite som en problemhund, om än inte en svår sådan. Men de insisterade och sa att vi fick fundera på vad vi ville ha för henne, de är beredda att betala det vi vill ha.
Vad sjutton tar man för en renrasig, drygt 2-årig hund, frisk och kry, med en del sociala rädslor men samtidigt oerhört snäll, glad och vänlig? Hennes blivande familj älskar henne redan, men det är inget jag vill utnyttja. Hon är varken MH:ad eller HD-röntgad (hade tänkt röntga henne under våren men sen kom Corona och jag kände att veterinärbesök fick vara så länge det inte var något akut), å andra sidan är de inte intresserade av att tävla.
Nån som har någon tanke?
Bild på fröken River. Åh, det kommer att bli tomt här hemma, trots att vi har 3 hundar kvar, men hon kommer att få ett underbart liv.
Jag beslutade att försöka hitta nytt hem till River då hon inte mår bra här hemma med det liv vi lever - hundcenter och vandrarhem på gården gör att det ständigt är folk och hundar här och hon är osäker/rädd för båda delarna.
Var på klubben en kväll för ungefär en månad sedan och hon var så rädd för allting, det kändes som att hon bara blev värre ju mer vi var på klubben - då var vi ändå bara där och lekte och tog det lugnt men det hjälpte inte, hon blev mer rädd för varje gång istället för att börja inse att inget farligt skulle hända. Där och då insåg jag att hon hade mått bättre i ett annat hem.
När jag väl hade insett det gick det ganska fort - jag satte ut en annons på rasklubbens hemsida och fick faktiskt svar bara två-tre dagar senare. En familj i Dalarna, som nyligen hade förlorat sin ena hund oväntat (bara 6 år gammal) och deras andra hund (en schäferhane, också den 6 år) var väldigt ensam och saknade sin kompis. Familjen har haft beauceron tidigare, vilket väl var anledningen att de kollade på rasklubbens sida när det var dags att hitta en ny familjemedlem.
Jag tänkte att det blir ju långt för dem att åka (typ 70 mil) för att träffa River och eftersom hon är som hon är behöver man träffa henne ett par gånger för att hon ska börja slappna av och lära känna någon. Men lite tur hade vi - familjen hade bokat in en dryg vecka här nere i Skåne och de har nu varit och träffat River två gånger.
River var förvånansvärt cool med dem redan första gången. Försiktig, visst, men inte tokrädd, inte som hon blivit med vissa människor. Det märks väl att alla i familjen är hundvana och mellangrabben (si så där 9-10 år) och River fann ganska snabbt varandra, det var faktiskt helt underbart att se. De röjde runt och lekte, hade dragkamp och hade så roligt!
Andra besöket fick hon träffa deras schäferhane och även detta mötet gick riktigt bra. Hanen har ett fantastiskt fint hundspråk så det hela var lugnt och fint, med lite bus mot slutet. River upptäckte att om hon morrade till lite så gick han undan, det stärkte henne rätt mycket.
Så, nu har det blivit beslutat att River följer med imorgon när familjen vänder hemåt efter sin semester. Det känns faktiskt väldigt bra, samtidigt som det känns väldigt sorgligt. Men det kommer att bli jättebra för henne tror jag.
Ett problem har jag dock - familjen vill betala för henne... Jag har inte ens funderat på det då jag inte tänkte ta något betalt för henne - hon har ju sina rädslor och får väl ses lite som en problemhund, om än inte en svår sådan. Men de insisterade och sa att vi fick fundera på vad vi ville ha för henne, de är beredda att betala det vi vill ha.
Vad sjutton tar man för en renrasig, drygt 2-årig hund, frisk och kry, med en del sociala rädslor men samtidigt oerhört snäll, glad och vänlig? Hennes blivande familj älskar henne redan, men det är inget jag vill utnyttja. Hon är varken MH:ad eller HD-röntgad (hade tänkt röntga henne under våren men sen kom Corona och jag kände att veterinärbesök fick vara så länge det inte var något akut), å andra sidan är de inte intresserade av att tävla.
Nån som har någon tanke?
Bild på fröken River. Åh, det kommer att bli tomt här hemma, trots att vi har 3 hundar kvar, men hon kommer att få ett underbart liv.
Jag hade nog bara sagt att de får bestämma, när det låter sådär bra och du inte tänkt ta betalt från börjanJag beslutade att försöka hitta nytt hem till River då hon inte mår bra här hemma med det liv vi lever - hundcenter och vandrarhem på gården gör att det ständigt är folk och hundar här och hon är osäker/rädd för båda delarna.
Var på klubben en kväll för ungefär en månad sedan och hon var så rädd för allting, det kändes som att hon bara blev värre ju mer vi var på klubben - då var vi ändå bara där och lekte och tog det lugnt men det hjälpte inte, hon blev mer rädd för varje gång istället för att börja inse att inget farligt skulle hända. Där och då insåg jag att hon hade mått bättre i ett annat hem.
När jag väl hade insett det gick det ganska fort - jag satte ut en annons på rasklubbens hemsida och fick faktiskt svar bara två-tre dagar senare. En familj i Dalarna, som nyligen hade förlorat sin ena hund oväntat (bara 6 år gammal) och deras andra hund (en schäferhane, också den 6 år) var väldigt ensam och saknade sin kompis. Familjen har haft beauceron tidigare, vilket väl var anledningen att de kollade på rasklubbens sida när det var dags att hitta en ny familjemedlem.
Jag tänkte att det blir ju långt för dem att åka (typ 70 mil) för att träffa River och eftersom hon är som hon är behöver man träffa henne ett par gånger för att hon ska börja slappna av och lära känna någon. Men lite tur hade vi - familjen hade bokat in en dryg vecka här nere i Skåne och de har nu varit och träffat River två gånger.
River var förvånansvärt cool med dem redan första gången. Försiktig, visst, men inte tokrädd, inte som hon blivit med vissa människor. Det märks väl att alla i familjen är hundvana och mellangrabben (si så där 9-10 år) och River fann ganska snabbt varandra, det var faktiskt helt underbart att se. De röjde runt och lekte, hade dragkamp och hade så roligt!
Andra besöket fick hon träffa deras schäferhane och även detta mötet gick riktigt bra. Hanen har ett fantastiskt fint hundspråk så det hela var lugnt och fint, med lite bus mot slutet. River upptäckte att om hon morrade till lite så gick han undan, det stärkte henne rätt mycket.
Så, nu har det blivit beslutat att River följer med imorgon när familjen vänder hemåt efter sin semester. Det känns faktiskt väldigt bra, samtidigt som det känns väldigt sorgligt. Men det kommer att bli jättebra för henne tror jag.
Ett problem har jag dock - familjen vill betala för henne... Jag har inte ens funderat på det då jag inte tänkte ta något betalt för henne - hon har ju sina rädslor och får väl ses lite som en problemhund, om än inte en svår sådan. Men de insisterade och sa att vi fick fundera på vad vi ville ha för henne, de är beredda att betala det vi vill ha.
Vad sjutton tar man för en renrasig, drygt 2-årig hund, frisk och kry, med en del sociala rädslor men samtidigt oerhört snäll, glad och vänlig? Hennes blivande familj älskar henne redan, men det är inget jag vill utnyttja. Hon är varken MH:ad eller HD-röntgad (hade tänkt röntga henne under våren men sen kom Corona och jag kände att veterinärbesök fick vara så länge det inte var något akut), å andra sidan är de inte intresserade av att tävla.
Nån som har någon tanke?
Bild på fröken River. Åh, det kommer att bli tomt här hemma, trots att vi har 3 hundar kvar, men hon kommer att få ett underbart liv.
Jag tog några tusenlappar för Plexus och skickade med alla hans saker istället.Jag beslutade att försöka hitta nytt hem till River då hon inte mår bra här hemma med det liv vi lever - hundcenter och vandrarhem på gården gör att det ständigt är folk och hundar här och hon är osäker/rädd för båda delarna.
Var på klubben en kväll för ungefär en månad sedan och hon var så rädd för allting, det kändes som att hon bara blev värre ju mer vi var på klubben - då var vi ändå bara där och lekte och tog det lugnt men det hjälpte inte, hon blev mer rädd för varje gång istället för att börja inse att inget farligt skulle hända. Där och då insåg jag att hon hade mått bättre i ett annat hem.
När jag väl hade insett det gick det ganska fort - jag satte ut en annons på rasklubbens hemsida och fick faktiskt svar bara två-tre dagar senare. En familj i Dalarna, som nyligen hade förlorat sin ena hund oväntat (bara 6 år gammal) och deras andra hund (en schäferhane, också den 6 år) var väldigt ensam och saknade sin kompis. Familjen har haft beauceron tidigare, vilket väl var anledningen att de kollade på rasklubbens sida när det var dags att hitta en ny familjemedlem.
Jag tänkte att det blir ju långt för dem att åka (typ 70 mil) för att träffa River och eftersom hon är som hon är behöver man träffa henne ett par gånger för att hon ska börja slappna av och lära känna någon. Men lite tur hade vi - familjen hade bokat in en dryg vecka här nere i Skåne och de har nu varit och träffat River två gånger.
River var förvånansvärt cool med dem redan första gången. Försiktig, visst, men inte tokrädd, inte som hon blivit med vissa människor. Det märks väl att alla i familjen är hundvana och mellangrabben (si så där 9-10 år) och River fann ganska snabbt varandra, det var faktiskt helt underbart att se. De röjde runt och lekte, hade dragkamp och hade så roligt!
Andra besöket fick hon träffa deras schäferhane och även detta mötet gick riktigt bra. Hanen har ett fantastiskt fint hundspråk så det hela var lugnt och fint, med lite bus mot slutet. River upptäckte att om hon morrade till lite så gick han undan, det stärkte henne rätt mycket.
Så, nu har det blivit beslutat att River följer med imorgon när familjen vänder hemåt efter sin semester. Det känns faktiskt väldigt bra, samtidigt som det känns väldigt sorgligt. Men det kommer att bli jättebra för henne tror jag.
Ett problem har jag dock - familjen vill betala för henne... Jag har inte ens funderat på det då jag inte tänkte ta något betalt för henne - hon har ju sina rädslor och får väl ses lite som en problemhund, om än inte en svår sådan. Men de insisterade och sa att vi fick fundera på vad vi ville ha för henne, de är beredda att betala det vi vill ha.
Vad sjutton tar man för en renrasig, drygt 2-årig hund, frisk och kry, med en del sociala rädslor men samtidigt oerhört snäll, glad och vänlig? Hennes blivande familj älskar henne redan, men det är inget jag vill utnyttja. Hon är varken MH:ad eller HD-röntgad (hade tänkt röntga henne under våren men sen kom Corona och jag kände att veterinärbesök fick vara så länge det inte var något akut), å andra sidan är de inte intresserade av att tävla.
Nån som har någon tanke?
Bild på fröken River. Åh, det kommer att bli tomt här hemma, trots att vi har 3 hundar kvar, men hon kommer att få ett underbart liv.
Eftersom de inte alls är vana vid att åka iväg och vara gäster hos folk så var jag lite nervös inför hur de skulle uppföra sig, men de skötte sig helt exemplariskt! Skällde inte ut vare sig människor som kom eller den skrikande grannhunden på andra sidan vattnet De var coola och glada bara När skruvdragaren drog igång vid altanbygget rusade de båda dit, nyfikna på vad som händer Allt var spännande och roligt!
Så fint att du hittat ett så bra hem, även om det självklart blir lite tomt hos er! Ang betalning så tycker jag att @Stjärnklar hade ett bra förslag, om att sätta in pengar till hundstallet.Jag beslutade att försöka hitta nytt hem till River då hon inte mår bra här hemma med det liv vi lever - hundcenter och vandrarhem på gården gör att det ständigt är folk och hundar här och hon är osäker/rädd för båda delarna.
Var på klubben en kväll för ungefär en månad sedan och hon var så rädd för allting, det kändes som att hon bara blev värre ju mer vi var på klubben - då var vi ändå bara där och lekte och tog det lugnt men det hjälpte inte, hon blev mer rädd för varje gång istället för att börja inse att inget farligt skulle hända. Där och då insåg jag att hon hade mått bättre i ett annat hem.
När jag väl hade insett det gick det ganska fort - jag satte ut en annons på rasklubbens hemsida och fick faktiskt svar bara två-tre dagar senare. En familj i Dalarna, som nyligen hade förlorat sin ena hund oväntat (bara 6 år gammal) och deras andra hund (en schäferhane, också den 6 år) var väldigt ensam och saknade sin kompis. Familjen har haft beauceron tidigare, vilket väl var anledningen att de kollade på rasklubbens sida när det var dags att hitta en ny familjemedlem.
Jag tänkte att det blir ju långt för dem att åka (typ 70 mil) för att träffa River och eftersom hon är som hon är behöver man träffa henne ett par gånger för att hon ska börja slappna av och lära känna någon. Men lite tur hade vi - familjen hade bokat in en dryg vecka här nere i Skåne och de har nu varit och träffat River två gånger.
River var förvånansvärt cool med dem redan första gången. Försiktig, visst, men inte tokrädd, inte som hon blivit med vissa människor. Det märks väl att alla i familjen är hundvana och mellangrabben (si så där 9-10 år) och River fann ganska snabbt varandra, det var faktiskt helt underbart att se. De röjde runt och lekte, hade dragkamp och hade så roligt!
Andra besöket fick hon träffa deras schäferhane och även detta mötet gick riktigt bra. Hanen har ett fantastiskt fint hundspråk så det hela var lugnt och fint, med lite bus mot slutet. River upptäckte att om hon morrade till lite så gick han undan, det stärkte henne rätt mycket.
Så, nu har det blivit beslutat att River följer med imorgon när familjen vänder hemåt efter sin semester. Det känns faktiskt väldigt bra, samtidigt som det känns väldigt sorgligt. Men det kommer att bli jättebra för henne tror jag.
Ett problem har jag dock - familjen vill betala för henne... Jag har inte ens funderat på det då jag inte tänkte ta något betalt för henne - hon har ju sina rädslor och får väl ses lite som en problemhund, om än inte en svår sådan. Men de insisterade och sa att vi fick fundera på vad vi ville ha för henne, de är beredda att betala det vi vill ha.
Vad sjutton tar man för en renrasig, drygt 2-årig hund, frisk och kry, med en del sociala rädslor men samtidigt oerhört snäll, glad och vänlig? Hennes blivande familj älskar henne redan, men det är inget jag vill utnyttja. Hon är varken MH:ad eller HD-röntgad (hade tänkt röntga henne under våren men sen kom Corona och jag kände att veterinärbesök fick vara så länge det inte var något akut), å andra sidan är de inte intresserade av att tävla.
Nån som har någon tanke?
Bild på fröken River. Åh, det kommer att bli tomt här hemma, trots att vi har 3 hundar kvar, men hon kommer att få ett underbart liv.
(För den som inte vet: Aysu har löjligt bra mentalitet, men passade inte ihop med sin förra ägare) Tror att hon kostade 12000kr som valp. För en vuxen, omeriterad, ej hälsoundersökt hund som i vanliga fall ska hälsoundersökas så hade jag absolut inte betalat mer än halva valppriset.
Jag har haft honom på prov i en vecka men idag blev han min 
Det måste ha gått ganska snett hos den förra ägaren Men det är en tuff liten råtta som inte köper vad som helst men han verkar väldigt stabil mentalt och följsam så länge man ger honom en anledning att samarbeta och han är superintresserad av fåren! 
