Sv: Delmål inom AR
Ska vi se om jag kan få ur mig nått bra som kan hjälpa dig lite..
Jag började rida AR för typ 4-6 år sen. Då hade jag haft min prins i säkert ett år och på dessa år har vi inte varit skadade eller något sånt. När vi började så var vi ett hopplöst fall, eller alltså det kändes så, hästen gick bara på bogarna, lyssnade inte på hjälper osv.
Jag minns att vi på en kurs i början sa att "jaaa du kommer kunna få en hyfsad trav och en OK galopp på honom, men mer blir det inte". Tanken att vi överhuvudtaget skulle nångång i världen kunna göra ett riddarprov (på den tiden fanns inte väpnarprovet) fanns inte.
Istället funderade jag på varför jag red, och vad jag ville få till (jag kanske ville kunna rida en hel långsida i en fin öppna i skritt där hästen inte föll in eller ut eller fram eller bak, ja ni fattar. Ibland tog det flera månader att få till en sån sak, ibland gick det på någon vecka.)
Så småningom började vi lära oss mer och mer, och helt plötsligt kändes inte riddarprovet så långt borta, och så blev det ett mål, inte ett delmål. Vi är fortfarande en bra bit ifrån ett riddarprov, och när det känns hopplöst brukar jag tänka på att jag vill ju rida och utvecklas med min häst, det är ju det som är målet. Jag vill ju inte ha en färdigutbildad häst, jag vill utvecklas med honom så länge vi har tiden tillsammans.
Glöm inte av att både du och hästen lär er ihop, det går inte fort, men det gäller att hitta de saker som gör att man märker att det går lite framåt iaf.
Oj, det känns mest som om detta blev en massa svammel. Men det jag ville ha fram var:
hoppas det kan hjälpa dig.
Och de dagar jag får prestationsångest för hästen och mig försöker jag alltid tänka tillbaka till att det ska vara roligt att rida, varje dag! det är ju därför jag håller på med mina hästar, för att det är kul!
Ska vi se om jag kan få ur mig nått bra som kan hjälpa dig lite..
Jag började rida AR för typ 4-6 år sen. Då hade jag haft min prins i säkert ett år och på dessa år har vi inte varit skadade eller något sånt. När vi började så var vi ett hopplöst fall, eller alltså det kändes så, hästen gick bara på bogarna, lyssnade inte på hjälper osv.
Jag minns att vi på en kurs i början sa att "jaaa du kommer kunna få en hyfsad trav och en OK galopp på honom, men mer blir det inte". Tanken att vi överhuvudtaget skulle nångång i världen kunna göra ett riddarprov (på den tiden fanns inte väpnarprovet) fanns inte.
Istället funderade jag på varför jag red, och vad jag ville få till (jag kanske ville kunna rida en hel långsida i en fin öppna i skritt där hästen inte föll in eller ut eller fram eller bak, ja ni fattar. Ibland tog det flera månader att få till en sån sak, ibland gick det på någon vecka.)
Så småningom började vi lära oss mer och mer, och helt plötsligt kändes inte riddarprovet så långt borta, och så blev det ett mål, inte ett delmål. Vi är fortfarande en bra bit ifrån ett riddarprov, och när det känns hopplöst brukar jag tänka på att jag vill ju rida och utvecklas med min häst, det är ju det som är målet. Jag vill ju inte ha en färdigutbildad häst, jag vill utvecklas med honom så länge vi har tiden tillsammans.
Glöm inte av att både du och hästen lär er ihop, det går inte fort, men det gäller att hitta de saker som gör att man märker att det går lite framåt iaf.
Oj, det känns mest som om detta blev en massa svammel. Men det jag ville ha fram var:
- Tänk igenom vad du vill med din häst (kanske kan det vara så att det är att ha kul ihop, utvecklas tillsammans , eller något annat. Ett sånt mål behöver inte vara så konkret utan kan ju lika gärna handla om en känsla.)
- Glöm inte av att ni lär er tillsammans och samtidigt. (förvänta dig inga underverk)
- Försök
hoppas det kan hjälpa dig.
Och de dagar jag får prestationsångest för hästen och mig försöker jag alltid tänka tillbaka till att det ska vara roligt att rida, varje dag! det är ju därför jag håller på med mina hästar, för att det är kul!