Det känns som att jag spammar den här tråden idag, men det skiter jag i.
Lova åkte snålskjuts på gamla Bettan tills vi kom till ett ställe där jag vågade släppa henne lös. Sen sprang hon runt i skogen ett tag medan jag och Bettan skrittade. Min tanke var att vi skulle promenera hem tillsammans, men Bettan hade andra planer. Hon var väl avis för att hunden fick springa lös och ha roligt, medan hon själv får vara tråkig "lunka runt i skogen i skritt-pensionär".
Jag hoppade av för att koppla hunden, men eftersom att denne lärt sig att inte gå för nära hästens ben, var jag tvungen att släppa tyglarna för att nå. Hästen har alltid varit en sådan jag kan hämta där jag sist parkerade henne. Men inte idag! Precis när jag skulle ta tag i tyglarna, tittade hon på mig OCH TRAVADE IVÄG!
Hon travade längs med resten av skogsstigen, fattade lugn galopp på en gräsväg där vi brukar galoppera, stannade och väntade tills vi nästan kom ikapp, för att sedan skritta ut på grusvägen och ta sikte mot stallet.
Min stallkompis mötte upp med bilen och fångade in en glad häst som skrittade lugnt och sansat och tyckte att livet var toppen. Lova spårade henne på eget bevåg.
Tur att gamla tanten faktiskt hittar hem och har vett att ta det lugnt på de kurviga grusvägarna. Meeeen, jag tror att jag behöver träna mer inkallning. På den stora bruna alltså.
Jag har skrattat så tårarna sprutat hela eftermiddagen.
Visa bifogad fil 113541