Dejtingtråden nr 29

[Zinfernia]

Ändå lite spännande att en person som kan lyckas glida in och prata med en främmande tjej via MESSENGER ända in i en konversation om vilken sorts massage hon föredrar - SEN blir 110% osmidig..

Jamen du anar inte. Jag vet inte hur många män jag pratat med som först verkar vettiga och trevliga och sen BANG BOOM BANG slår om till att leda in samtalet på sex och kommer med idiotiska antydningar.

 

[Roheryn]

Du är värd någon som tycker att du är viktigare än att träna, vilket hen kan göra på årets andra 364 dagar, eller före eller efter er träff. Glöm inte det! ALLA är värda någon som sätter dem främst. Sedan om man inte vill det, det är en annan sak. Nöj dig inte med mindre @sorbifolia! Han kan få träna på i sin ensamhet om det nu är så viktigt att han inte kan göra både och.

Dessa personer finns, men de kan ta ett tag att hitta dem (säger hon 86 dejter senare, men nu med en som gör det). Och ja, jag vet att det finns folk som inte vill vara partnerns främsta prioritet, men till lycka för er finns det många som ni inte är det för heller.

Men va??? Här handlar det ju inte om att sätta en högt älskad partner främst, utan om att välja bort det man tänkt göra för att gå på en första dejt med en främling. Tycker du inte det är lite skillnad? Jag skulle aldrig prioritera bort mitt liv och det jag vill göra för en dejt. För mitt livs kärlek, kanske, men inte för en dejt.

 

[Cherarriduracell]

Fördel hästsnubbe!

Nä, men seriöst! Jag har alltid varit tillsammans med män som har egna hobbys. De har aldrig gnällt på mitt hästeri. Med ett undantag! Han jobbade hemifrån och hade ingen direkt hobby. Det blev en jätteosund grej där han bara satt hemma och väntade på mig typ. Jag fick honom att börja träna lite. Men det var fortf osunt och han sa sig vara svartsjuk på mina djur.
Det höll inte och aldrig mer någon som ger mig dåligt samvete över hästeriet!

Samma här haft en som bara satt hemma eller typ ringde och tjatade så jag alltid gjorde stallet med andan i halsen för att skynda mig hem för att umgås. Aldrig mer, det var inte min grej.

 

[sorbifolia]

Mja, alltså, jag ska vara enormt interesserad innan jag prioriterar någon annan före mina hästar.... (eller mig själv). Har dock märkt att när jag verkligen blir kär så känns det inte sååå viktigt att hänga i stallet i många timmar som att hinna träffa den jag dejtar.

Men ja, det var faktiskt ett stort problem med exet även fast han hade häst själv, han var inte alls lika hästtokig som jag och kände sig ofta nerprioriterad vilket ofta ledde till gräl.

 

[durachiny]

Verkar för min del lite väl magstarkt att begära att en "dejt" skulle prioritera mig på samma sätt som en livspartner skulle göra. En person som prioriterar en "dejt" över allt annat verkar för mig mer osunt än något som gör att jag skulle bli mer intresserad.

 

[Modest]

Tycker också att det är extremt stor skillnad på en första dejt vs partner. Dejta är ju något man gör i mån av tid och lust, hur högt man prioriterar det framför andra saker är väl var och ens ensak.

För övrigt så var mitt svar till kvällens dejt att jag kan efter en viss tid när jag tränat klart, lite kul med tanke på dagens tråddiskussion. (Ledde till noll bekymmer, för övrigt).

 

[Fibusen]

Nu vet jag inte om jag skulle vilja säga att jag och snickaren ”dejtar”, men skulle han bli sur för att jag har annat för mig så skulle det bli tack och hej. Skulle själv aldrig bli sur för att han gör annat före att träffa mig. Som sagt så har vi inte setts på 3 veckor nu för att han haft annat, plus att vi haft barnen, och det är självklart helt okej!

Däremot så är det såklart tråkigt, men att jag skulle bli irriterad finns inte!

Får se om vi kan ses något nästa vecka. Annars så är det som det är!

Och annars då...Fasiken vad jag blivit bra på att chilla lite känner jag! Jag är ju som ni vet en expert på att tänka sönder saker, men nu känner jag verkligen att det får bli som det blir med det här.

 

[rtf]

Funderar och försöker förstå er som inte tycker som jag. Kan det vara så att vi ser dejtandet på olika sätt och liksom ger oss in i det med olika förutsättningar? Jag förstår på en del av er att dejtande inte är särskilt speciellt för er? Jag sållar noga, noga och den jag går på dejt med ska jag har skrivit omfattande med och även pratat i telefon och gärna facetimat med. Jag har således valt bort redan innan första dejten de som jag inte kan kommunicera med och de som jag inte känner attraktion för: Så när jag kommer till dejtandet är jag ganska säker på att det här är en potentiell, inte säkert dock, partner och även livspartner, för jag vill bara träffa sådana. Kan det vara där skillnaden ligger?

 

[Nahar]

Måste skriva av mig lite. Var precis på kanske den allra sämsta dejten i mitt liv. Vi började prata på Bumble i måndags, kanske 3-4 meddelanden om dan, så inte särskilt intensivt, men jag föreslog att vi skulle ses då jag ändå skulle in till stan där hon bor. Hon avbokade första på grund av depression, jag var förstående och vi sköt på det till idag. Vi skulle ta en kaffe och en promenad, inget konstigt. Så ses vi vid kaffestället. Hon är mycket mera pratglad än jag, men inget fel med det. Vi köper kaffe på take away och ska gå. Så frågar hon mig om jag vill visa var jag växte upp. Lite weird känner jag på en första dejt, men okej, vi promenerar runt i området där jag växte upp. Men så börjar hon fråga. massor. Vill kolla på lekplatsen jag lekte, huset jag bodde i, var jag lärde mig cykla. Säger sånt som "tänk om vi skulle köpa ett hus här, vad mysigt alltså." På Första Dejten. Efter typ 30 minuter av det här säger jag att jag börjar bli trött och nog måste gå hem. Då blir hon typ gråtfärdig och bara "men jag har sett fram emot det här så mycket! snälla lite till". Fick alltså en halvt ledsen halvt irriterad tjej som följde mig tillbaka till tåget. Var nästan rädd att hon skulle gå på med mig. Blockade henne överallt. Inte rädd för henne eller nåt men det var ju bara så konstigt.

 

[tuaphua]

Funderar och försöker förstå er som inte tycker som jag. Kan det vara så att vi ser dejtandet på olika sätt och liksom ger oss in i det med olika förutsättningar? Jag förstår på en del av er att dejtande inte är särskilt speciellt för er? Jag sållar noga, noga och den jag går på dejt med ska jag har skrivit omfattande med och även pratat i telefon och gärna facetimat med. Jag har således valt bort redan innan första dejten de som jag inte kan kommunicera med och de som jag inte känner attraktion för: Så när jag kommer till dejtandet är jag ganska säker på att det här är en potentiell, inte säkert dock, partner och även livspartner, för jag vill bara träffa sådana. Kan det vara där skillnaden ligger?

Då jag nätdejtade var det just för ett monogamt förhållande. Alltså om det klaffar och känns rätt. Så visst tog jag det på allvar. Jag hade inte tid/lust att vare sig skriva eller träffa folk som inte matchar helt.

Men jag är helt enkelt sådan att jag har vissa intressen som jag har inbokat och inte tänker flytta på. Det går ju liksom att planera in dejt någon annan dag/tid. Och går inte det kanske våra liv inte är kompatibla.
En partner kommer aldrig vara det enda i mitt liv.
Om jag träffade någon som hade barn tex hade jag tagit för givet att barnen alltid kom först.
Har denne tex en lagsport eller inbokade lektioner för någon känns det ju skitkonstigt om denne skulle strunta i det för dejt.

Sen vill inte jag vara ihop med någon som aldrig hinner ses. Men från att skjuta på/planera första dejt annat datum är det ju rätt långt till att aldrig ses.

 

[_Taggis_]

@Nahar Men allvarligt?! Herregud, jag hade blivit mörkrädd... detta hände alltså på riktigt!? Obegripligt hur folk kan bete sig

 

[Nahar]

@Nahar Men allvarligt?! Herregud, jag hade blivit mörkrädd... detta hände alltså på riktigt!? Obegripligt hur folk kan bete sig

Ja, men det kanske låter värre än vad det var. Jag vet inte. Jag tror hon kanske läste situationen annorlunda än mig när vi skrev med varandra, vi skrev ganska långa meddelanden och jag har inga problem med att prata öppet i text om hur jag tänker mig framtiden och så, det är ju viktigt att gå igenom. Sen tänker jag att hon nog mådde dåligt, och verkligen sökte nån trygghet mer än en partner? Jag är inte arg på henne. Kändes bara som en jätteawkward situation med helt olika förväntningar. Jag tror hon fattaded/kände det också efter ett tag, men att hon nog blev ledsen ändå? Jag vet inte.

 

[_Taggis_]

Ja, men det kanske låter värre än vad det var. Jag vet inte. Jag tror hon kanske läste situationen annorlunda än mig när vi skrev med varandra, vi skrev ganska långa meddelanden och jag har inga problem med att prata öppet i text om hur jag tänker mig framtiden och så, det är ju viktigt att gå igenom. Sen tänker jag att hon nog mådde dåligt, och verkligen sökte nån trygghet mer än en partner? Jag är inte arg på henne. Kändes bara som en jätteawkward situation med helt olika förväntningar. Jag tror hon fattaded/kände det också efter ett tag, men att hon nog blev ledsen ändå? Jag vet inte.

Ja det där med kommunikation blir verkligen jättesvårt, spec i text tycker jag med nån jag inte redan känner. Jag undviker att chatta för mkt med nån jag inte träffat så mkt eller ens alls. Just för att vara lite mer nollställd när en väl ses.
Jag tror att din analys nog inte är så långt från verkligheten, ni hade nog helt enkelt olika förväntningar och var på olika plan.

 

[Nahar]

Ja det där med kommunikation blir verkligen jättesvårt, spec i text tycker jag med nån jag inte redan känner. Jag undviker att chatta för mkt med nån jag inte träffat så mkt eller ens alls. Just för att vara lite mer nollställd när en väl ses.
Jag tror att din analys nog inte är så långt från verkligheten, ni hade nog helt enkelt olika förväntningar och var på olika plan.

Ja. Nu när jag tänkt på det tror jag också att jag tyckte det var så illa för att jag har mitt eget baggage. Har ett ex som var väldigt pigg på att snabbt flytta ihop och skaffa barn och det blev väldigt fel, så kanske hade en person utan de erfarenheterna inte fått varningsklockor på samma sätt som jag idag. Låste mig nog lite och ville bara därifrån. Kunde nog hanterat det snyggare också.

 

[_Taggis_]

@Nahar Personligen blir jag direkt kvävd och livrädd om jag får vibbar att saker ska gå fort, att en ska sitta ihop och det pratas för mkt om "vi" eller "oss" i ett inledande skede. När en levt ett tag är det ju naturligt att ha ett bagage, och därifrån drar man sina slutsatser. Jag hade en sambo en gng som typ inte kunde andas utan mig, och där jag skulle stötta och vårda hans behov alltmer ju längre tiden gick. Han hade mkt oro och ångestproblematik och det blev väl på nåt vis att jag blev hans terapeut. Jag får kalla kårar så fort en person sänder ut nånting som jag kan (över)tolka i den riktningen...
Lägg inte så mkt vikt vid hur du hanterade det. Alla har en ryggsäck

 

[Fibusen]

Funderar och försöker förstå er som inte tycker som jag. Kan det vara så att vi ser dejtandet på olika sätt och liksom ger oss in i det med olika förutsättningar? Jag förstår på en del av er att dejtande inte är särskilt speciellt för er? Jag sållar noga, noga och den jag går på dejt med ska jag har skrivit omfattande med och även pratat i telefon och gärna facetimat med. Jag har således valt bort redan innan första dejten de som jag inte kan kommunicera med och de som jag inte känner attraktion för: Så när jag kommer till dejtandet är jag ganska säker på att det här är en potentiell, inte säkert dock, partner och även livspartner, för jag vill bara träffa sådana. Kan det vara där skillnaden ligger?

Det handlar nog mer om hur man är som person, och inte hur seriös man är... Jag slösar ingen tid på att skriva/prata med någon som jag inte är seriöst intresserad av, och jag skulle verkligen INTE träffa någon heller om jag inte ville mer. Jag är väldigt introvert och tycker inte att det är jättekul att träffa nya människor och sånt ”bara för att”, utan väljer jag att lägga ner tid på någon så är det för att jag har ett STORT intresse i den människan.

Men skulle jag tex ha en inbokad ridlektion/frisörbesök/träning eller annat så skulle jag inte flytta på det för att träffa någon, utan då träffar jag den en annan dag helt enkelt. Jag skulle heller inte vilja att den andra människan flyttar sin träning/möten/osv heller för min skull. Som i detta fall så har snickaren lagt tid på ett extrajobb samt träning med sin hund inför jakten, något som jag inte ens rynkat på näsan åt.

Killen jag dejtade/hade typ förhållande med sist gav upp typ allt i sitt liv för att han hellre var med mig, och det kvävde mig så in i h-vete! Han sålde motorcykeln, för han ”hade aldrig tid” endå. Grejen var bara den att han istället då satt hemma och surade när jag fortsatte ha mitt (häst/hund/barn) och räknade med att spendera varenda minut med mig när jag inte var på jobbet ungefär. Och vi började dejta just för att han hade sina egna intressen och behövde mycket egentid enligt honom.

Kyss mig i röven säger jag! Skar sig ganska direkt då han kvävde mig helt och hållet!

Jag är jättenöjd att ses ett par gånger i veckan, resterande tid vill jag sitta hemma i lugn och ro och vara ifred. Men trots det så är jag 110% seriös om jag väljer att ha en relation med någon.

 

[Bison]

Funderar och försöker förstå er som inte tycker som jag. Kan det vara så att vi ser dejtandet på olika sätt och liksom ger oss in i det med olika förutsättningar? Jag förstår på en del av er att dejtande inte är särskilt speciellt för er? Jag sållar noga, noga och den jag går på dejt med ska jag har skrivit omfattande med och även pratat i telefon och gärna facetimat med. Jag har således valt bort redan innan första dejten de som jag inte kan kommunicera med och de som jag inte känner attraktion för: Så när jag kommer till dejtandet är jag ganska säker på att det här är en potentiell, inte säkert dock, partner och även livspartner, för jag vill bara träffa sådana. Kan det vara där skillnaden ligger?

Eller så vill vi helt enkelt ha andra saker och ser olika på relationer.

Jag har en ganska barnslig inställning att jag vill vara nummer ett och hans Disneyprinsessa som blir bortskämd till tusen. En anledning till att jag inte dejtar män med barn
Men samtidigt vill jag ha en självständig man med eget liv och egna intressen precis som jag har mitt liv och mina intressen.

Självklart ska han åka på sin träning om det är viktigt och något han planerat för,precis som att jag skulle åkt på min träning med hästen framför att gå på dejt, eller framför att träffa min partner för den delen också.

Sen vill jag såklart inte alltid bli bortprioriterad och känna mig oviktig men absolut inte vara den personens allt. Då skulle jag bli kvävd och konstant ha dåligt samvete för all tid jag lägger på sånt som inte inkluderar min partner.

 

[sorbifolia]

Googlade killen som avbokade dejten i onsdags och kom fram till att vi passade nog inte så bra ihop oavsett, fick upp en artikel där han frontade en helt annan politik än jag (gällande bompängar, så inte jättefarligt, men ändå en viktig sak för mig och hur han frontade sitt syn krockade verkligen med hur jag fungerar)

Så jag messade honom att vi nog inte var någon bra match, fick till svar att jag var töntig som la vikt på den artikeln, men whatever....

(Skickade en dikt till DB tidigare i dag i anledning hans födelsesdag, han är väl i ärlighetens namn den största anledningen att jag inte orkar träffa andra.)

 

[nejlica]

Googlade killen som avbokade dejten i onsdags och kom fram till att vi passade nog inte så bra ihop oavsett, fick upp en artikel där han frontade en helt annan politik än jag (gällande bompängar, så inte jättefarligt, men ändå en viktig sak för mig och hur han frontade sitt syn krockade verkligen med hur jag fungerar)

Så jag messade honom att vi nog inte var någon bra match, fick till svar att jag var töntig som la vikt på den artikeln, men whatever....

(Skickade en dikt till DB tidigare i dag i anledning hans födelsesdag, han är väl i ärlighetens namn den största anledningen att jag inte orkar träffa andra.)

Alltså, helt irrelevant men jag kan inte sluta undra. Vad är en bompäng?

Antar att det är autokorrekt som varit framme, (eller så är jag ännu mindre allmänbildad än jag tror) men jag blev så nyfiken!

 

[Missel]

Mitt dejtande går ganska bra. Evt ses mer i veckan som kommer.