Dejtingtråden nr 29

[lizan]

Vad bra att någon har nytta av det, känns mest som om jag sitter och är gnällig!

Men jag förstår honom absolut, sen jobbar han säkert också även på barnveckan, och det ÄR riktigt tufft.

Förut jobbade jag 3 dagar dagtid när jag hade sonen, och det var bara ett enda långt elände... Upp kl 6, äta frukost, snabbpromenad med hunden, lämna på fritids kl 7, köra 45 min till jobbet, börja kl 8, jobba hela dagen till 16, strax innan 17 hämtade jag på fritids och var trött och slut efter jobbet, ibland behövdes det handlas, sen laga mat, äta, plocka undan, läxor, stallet, kissvända med hunden, dusch och borsta tänder.

Hade vi TUR så kom sonen i säng vid 20-tiden, och då har det alltså gått i ett, och bara stress. Kändes knappt som om vi fick någon tid tillsammans alls dom dagarna, och nästa dag började det om igen. Jag ville ju såklart spendera så mycket tid jag bara kunde med honom när det var mina veckor, men det blev ju som sagt dåligt med det dom dagar jag jobbade.

Jag förstår att det kan vara svårt att inte ta det personligt, men försök! Som sagt så handlar det (oftast) inte om att känslorna försvinner, utan att man är trött. Jag kan vara jättetrött efter en barnvecka, fast jag är helt ledig från jobbet då, men det är alla dessa rutiner som jag inte alls behöver ha när jag är barnfri. Det ska serveras frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag och i bland en kvällssmörgås innan sängen. När jag är själv tar jag en kopp kaffe till frukost sen äter jag middag mellan 17-19 någongång. Det blir knappt någon tvätt, inga läxor, och jag behöver inte se till att få någon i säng en viss tid.

Jag gissar att även din partner resonerar ungefär lika, och det har absolut ingenting att göra med vad han känner för dig och inte, eller att det är just dig han inte vill umgås med.

Är jag väldigt trött och slut så tackar jag nej, oavsett om det är han jag dejtar, morsan, eller min bästa vän. Jag vill helt enkelt bara vara i fred, från allt och alla.

Jomen det har börjat landa hos mig, behövde bara fatta skillnaden först. Men det blir ju också lite sådär att jag ser ju till att träffa vänner o sånt också på hans barnvecka, men pga hur hans liv ser ut har han oftast väldigt svårt att kombinera barnen med sånt. Sen kanske han inte varit bäst på att kommunicera de här sakerna heller. Samtidigt som mycket bara rullat på och så vips har han knappt träffat vänner på flera månader. Inte pga mig alltså utan för att det blivit så. Men nu när vi bägge fattat lite mer om att vi har en ”schism” här, så kan vi också prata om det och komma framåt ur det.

 

[Tonto]

Tror att mitt ex har ångrat att han dumpade mig. Jag vill bara vara vänner, men såklart tufft med sådana kontaktförsök.

 

[sorbifolia]

Vad bra att någon har nytta av det, känns mest som om jag sitter och är gnällig!

Men jag förstår honom absolut, sen jobbar han säkert också även på barnveckan, och det ÄR riktigt tufft.

Förut jobbade jag 3 dagar dagtid när jag hade sonen, och det var bara ett enda långt elände... Upp kl 6, äta frukost, snabbpromenad med hunden, lämna på fritids kl 7, köra 45 min till jobbet, börja kl 8, jobba hela dagen till 16, strax innan 17 hämtade jag på fritids och var trött och slut efter jobbet, ibland behövdes det handlas, sen laga mat, äta, plocka undan, läxor, stallet, kissvända med hunden, dusch och borsta tänder.

Hade vi TUR så kom sonen i säng vid 20-tiden, och då har det alltså gått i ett, och bara stress. Kändes knappt som om vi fick någon tid tillsammans alls dom dagarna, och nästa dag började det om igen. Jag ville ju såklart spendera så mycket tid jag bara kunde med honom när det var mina veckor, men det blev ju som sagt dåligt med det dom dagar jag jobbade.

Jag förstår att det kan vara svårt att inte ta det personligt, men försök! Som sagt så handlar det (oftast) inte om att känslorna försvinner, utan att man är trött. Jag kan vara jättetrött efter en barnvecka, fast jag är helt ledig från jobbet då, men det är alla dessa rutiner som jag inte alls behöver ha när jag är barnfri. Det ska serveras frukost, mellanmål, lunch, mellanmål, middag och i bland en kvällssmörgås innan sängen. När jag är själv tar jag en kopp kaffe till frukost sen äter jag middag mellan 17-19 någongång. Det blir knappt någon tvätt, inga läxor, och jag behöver inte se till att få någon i säng en viss tid.

Jag gissar att även din partner resonerar ungefär lika, och det har absolut ingenting att göra med vad han känner för dig och inte, eller att det är just dig han inte vill umgås med.

Är jag väldigt trött och slut så tackar jag nej, oavsett om det är han jag dejtar, morsan, eller min bästa vän. Jag vill helt enkelt bara vara i fred, från allt och alla.

Alltså shit vad jobbigt det låter att vara själv med barn...! När du berättar det här så kan jag ju även förstå att DB valde att bli ihop igen med sin fru - han har liksom 3 barn i lågstadie-ålder, plus ett mkt krävande jobb, och de körde inte ens varannan vecka, utan barnen var hos honom hela tiden förutom varannan helg. Så på sin lediga helg skulle han hinna med allt underhåll av hus, bil, trädgård etc + helst träffa mig... Nja, det kan ju verkligen inte ha varit enkelt.

 

[SaraXX]

Alltså shit vad jobbigt det låter att vara själv med barn...! När du berättar det här så kan jag ju även förstå att DB valde att bli ihop igen med sin fru - han har liksom 3 barn i lågstadie-ålder, plus ett mkt krävande jobb, och de körde inte ens varannan vecka, utan barnen var hos honom hela tiden förutom varannan helg. Så på sin lediga helg skulle han hinna med allt underhåll av hus, bil, trädgård etc + helst träffa mig... Nja, det kan ju verkligen inte ha varit enkelt.

Fast underhåll osv gör man MED barnen, det måste man om man har dem mycket. Men ja, det sociala vuxenlivet är aningen meckigt att få till. Det är lätt att krafterna är slut när man har klarat av föräldrabiten.
Det var en underbar känsla när Sara började titta fram igen efter år av att precis ha mäktat med att vara Mamma.

 

[Fibusen]

Alltså shit vad jobbigt det låter att vara själv med barn...! När du berättar det här så kan jag ju även förstå att DB valde att bli ihop igen med sin fru - han har liksom 3 barn i lågstadie-ålder, plus ett mkt krävande jobb, och de körde inte ens varannan vecka, utan barnen var hos honom hela tiden förutom varannan helg. Så på sin lediga helg skulle han hinna med allt underhåll av hus, bil, trädgård etc + helst träffa mig... Nja, det kan ju verkligen inte ha varit enkelt.

Ja det blir ju helt klart tuffare. Är man två så kan en fixa läxor medans den andra lagar mat, en kan plocka undan och diska medans den andra lägger barnet/barnen. Sånt där som går automatiskt när man lever ihop som gör att vardagen flyter på lättare.

 

[MidnightSoul]

Ja det blir ju helt klart tuffare. Är man två så kan en fixa läxor medans den andra lagar mat, en kan plocka undan och diska medans den andra lägger barnet/barnen. Sånt där som går automatiskt när man lever ihop som gör att vardagen flyter på lättare.

Så länge man har en partner som hjälper till med sånt. Ofta när jag träffat nån så säger dom i början av barndiskussionen att klart man är två å båda ska hjälpa till sen kryper det fram att dom kommer sitta å spela dataspel etc så fort som tillfälle ges å jag skulle sonika bli den som får ta hand om barnet. Så jäkla osexigt så det inte är sant åt det.

 

[pepp]

Vi har bestämt att vi skulle ses idag. Men jag funderar på att ställa in.. mest för att skydda mig själv pga kommer bli ledsen.

Innan jag la mig igår så skrev jag att
"Saknar vårat mys mycket "
S:
"Det kan jag också göra :/ "

Vadå kan? Vad kommer jag ens få ut av detta samtal?

 

[Modest]

Vi har bestämt att vi skulle ses idag. Men jag funderar på att ställa in.. mest för att skydda mig själv pga kommer bli ledsen.

Innan jag la mig igår så skrev jag att
"Saknar vårat mys mycket "
S:
"Det kan jag också göra :/ "

Vadå kan? Vad kommer jag ens få ut av detta samtal?

Jag läser det du skriver men jag måste erkänna att jag inte riktigt har förstått varför ni ska träffas/prata? Ni har väl redan konstaterat att ni vill olika saker?

 

[pepp]

Jag läser det du skriver men jag måste erkänna att jag inte riktigt har förstått varför ni ska träffas/prata? Ni har väl redan konstaterat att ni vill olika saker?

Nä inte jag heller, jag skrev det typ mest för att han inte svarade på det sista jag skrev om den där jäkla parkeringslappen
Så det är väl egentligen bara att ställa in.

 

[pepp]

Nä inte jag heller, jag skrev det typ mest för att han inte svarade på det sista jag skrev om den där jäkla parkeringslappen
Så det är väl egentligen bara att ställa in.

Nu är det gjort!

 

[Raderad medlem 19815]

Nu är det gjort!

Har du fått lappen?

 

[pepp]

Har du fått lappen?

Nope. Får väl se om den dyker upp. Har mallar hsb och frågat hur mkt man blir ersättningsskyldig iaf.

 

[Elektronen]

Nä, inte så, däremot kändes det väldigt... obalanserat? Jag kände att det inte var snällt mot honom att fortsätta om han nu ville så mycket mer, men egentligen inte värre än att känna att man av någon annan anledning är på olika plats i livet.

Ja jag blir alltid kluven i de situationerna, för jag har nog aldrig dejtat någon där jag kommit ikapp. Vilket väl kan bero på att jag då valt att avsluta istället.
Sen tror jag iof det väldigt sällan uppstår balans helt.

Förra danskillen var nog jag den som var mest intresserad i början och det blev ju inte heller bra .

 

[Tonto]

Idag är jag nog arg istället över att exet kontaktat mig på det viset. Varför kan han inte bara släppa mig. Hatar drama.

 

[athena_arabians]

Idag är jag nog arg istället över att exet kontaktat mig på det viset. Varför kan han inte bara släppa mig. Hatar drama.

Jag blev ju vän med ett ex... men det krävdes att vi var ifrån varandra ett bra tag så allt fick lugna ner sig. Att försöka vara vänner när det är färskt tror jag är näst intill omöjligt.

Du har all rätt att vara arg... han vet ju att det inte är välkommet.

 

[Tonto]

Jag blev ju vän med ett ex... men det krävdes att vi var ifrån varandra ett bra tag så allt fick lugna ner sig. Att försöka vara vänner när det är färskt tror jag är näst intill omöjligt.

Du har all rätt att vara arg... han vet ju att det inte är välkommet.

Det är typ 5 månader sedan så inte jättefärskt. Han var den som ville göra slut. Vilket var skitbra för jag mådde skit i relationen. Men jag har inga sådana känslor kvar så jag har inga problem att bara vara vänner. Jag märkte dock att när han insåg att jag börjat träffa andra att han blev svartsjuk och intresserad. Innan var det inga problem.

 

[athena_arabians]

Det är typ 5 månader sedan så inte jättefärskt. Han var den som ville göra slut. Vilket var skitbra för jag mådde skit i relationen. Men jag har inga sådana känslor kvar så jag har inga problem att bara vara vänner. Jag märkte dock att när han insåg att jag börjat träffa andra att han blev svartsjuk och intresserad. Innan var det inga problem.

Fast det tog över ett halvår för att det skulle fungera för mig och exet

Kan han inte hantera att du träffar andra blir det nog svårt att vara vänner...

 

[Tonto]

Fast det tog över ett halvår för att det skulle fungera för mig och exet

Kan han inte hantera att du träffar andra blir det nog svårt att vara vänner...

Sant. Det kanske behövs mer tid för att han ska släppa saker. Jag är klar.

Ja precis. Vill ändå att det ska varar på goda terms men han verkar ha svårt för just det. Jag bryr mig inte om han vill träffa andra. Hans liv, hans val. Så jag har väl lite svårt att förstå varför han inte kan släppa taget eftersom att jag inte kan relatera till honom.

 

[Modest]

Nä inte jag heller, jag skrev det typ mest för att han inte svarade på det sista jag skrev om den där jäkla parkeringslappen
Så det är väl egentligen bara att ställa in.

Rätt beslut tror jag! Lappen kan väl knappast vara så svår att lämna i brevinkastet eller posta till dig. Hoppas du mår bättre snart.

 

[pepp]

Rätt beslut tror jag! Lappen kan väl knappast vara så svår att lämna i brevinkastet eller posta till dig. Hoppas du mår bättre snart.

Tack