Dejtingtråden nr 29

[MidnightSoul]

Också vanligt att när jag säger att jag tex vill vara hemma själv i lugn och ro på torsdagen, eftersom jag har träffats på måndagen, jobbat ett dygn på tisdagen, sen träffats på onsdagen, då blir jag ifrågasatt för ”jag ska ju jobba hela helgen sen, så det är ju sista dagen vi kan ses den veckan”
När jag då förklarar att ja, precis, jag ska jobba hela helgen sen, därför behöver jag en lugn dag för mig själv där jag gör absolut ingenting! Såklart accepterar dom det, men då kommer det 100 mess ”vad gör du?” ”har du gjort något kul idag?” ”När börjar du i morgon då?” ”Jag saknar dig” ”Men på måndag ses vi väll?” ”Vad gör du nu då?”

Och svarar jag kort, eller inte alls, så kommer det ”har det hänt något?” ”Det känns som om det är något fel,är det det?”

Det är sånt här som kväver mig! Jag har redan förklarat att jag vill vara i fred, jag vill ha egentid, jag vill bara ligga i soffan och vara ful i min ensamhet och vara lat och köpa hem en pizza så jag slipper laga mat. Men nejdå, offerkoftan med dramarocken åter genast på....

Sen vill jag inte ses på måndagen då heller eftersom det känns som om hela torsdagen gick till att försöka prata förstånd med en vuxenbebis. Sen är karusellen igång.

Från början handlade det inte om att någon tycker om den ena mer eller mindre, men sånt här får mig att backa rejält. Inte bara backa föresten, utan roffa åt mig mina grejer och kuta åt andra hållet för allt vad benen bär.

Sånt här förstår jag mig på allt för väl. Varför kan inte folk förstå när man säger att man behöver ensam tid å ladda batterierna.

 

[Raderad medlem 19815]

Någon som har orkat lyssna på podden? Nej? Sån tur då att jag har lyssnat om avsnittet

Jag sammanfattar nedan. En stor brasklapp för att det läggs fram mycket mer nyanserat och sammanhängande i podden än vad jag lyckas med. Observera också att detta är sociologiska teorier dvs inga absoluta objektiva sanningar samt generaliseringar, dvs det måste inte säga något om hur enskilda personer agerar. I senaste avsnittet av Stormens utveckling (en annan podd där hon brukar medverka) pratade de också om detta så nedan är en blandning av vad som sägs i de båda poddarna.

Jo, teorin får egentligen tillskrivas sociologen Eva Illouz. I stora drag menar hon (och Liv) att situationen att tjejer är rädda för att upplevas som klängiga och behövande i dejtingsammanhang hänger ihop med att patriarkatet var starkare för 100-150 år sedan. Då var det för det första status för män att ha en fru och en stor familj. Så är det inte riktigt längre. Vidare var på den tiden sex en handelsvara för kvinnor. Om en man ville ligga gick han till en prostituerad, att dejta och ligga med "vanliga" kvinnor var inte vanligt förekommande. Ville en man ha sex med en kvinna var han tvungen att ge något i utbyte, typiskt då ett förhållande/äktenskap.

Nu, när kvinnor har mycket större möjligheter att försörja sig själva och i övrigt att forma sina liv är de inte beroende av män för den biten. Män har därför inte samma status i hemmet eller på arbetsmarknaden. Män har därför behövt hitta ett annat sätt att upprätthålla sin status på och det sker genom sex; att ha sex med många och att ha lösa sexuella förbindelser. Eftersom män i vårt samhälle har högre status än kvinnor imiterar kvinnor deras beteende (det gäller ju generellt samt även mellan socioekonomiska grupper, den högre gruppens vanor sätter standaraden). Men sex är inte längre någon giltig handelsvara för kvinnor, den är inte värd något för män, vill inte en kvinna kan de alltid vända sig till någon annan. Att vilja ha ett förhållande, committment och emotionell trygghet anses töntigt. Kvinnor har dessutom nuförtiden ett mindre "fönster" för att träffa en man att skaffa barn med eftersom vi ofta studerar, vill jobba några år osv innan vi är redo att skaffa barn.

Det nya kvinnoförtrycket är att hålla en kvinna på känslomässigt avstånd, att inte vilja binda sig. Det innebär att det blir något väldigt eftersträvansvärt för en kvinna att en man vill ha ett förhållande med henne.

Någonting sånt!

Jag googlade Eva Illouz och såg att det finns en hel del populärvetenskapligt om detta, bl a en intervju i SvD som jag ska läsa.

 

[Raderad medlem 19815]

Också vanligt att när jag säger att jag tex vill vara hemma själv i lugn och ro på torsdagen, eftersom jag har träffats på måndagen, jobbat ett dygn på tisdagen, sen träffats på onsdagen, då blir jag ifrågasatt för ”jag ska ju jobba hela helgen sen, så det är ju sista dagen vi kan ses den veckan”
När jag då förklarar att ja, precis, jag ska jobba hela helgen sen, därför behöver jag en lugn dag för mig själv där jag gör absolut ingenting! Såklart accepterar dom det, men då kommer det 100 mess ”vad gör du?” ”har du gjort något kul idag?” ”När börjar du i morgon då?” ”Jag saknar dig” ”Men på måndag ses vi väll?” ”Vad gör du nu då?”

Och svarar jag kort, eller inte alls, så kommer det ”har det hänt något?” ”Det känns som om det är något fel,är det det?”

Det är sånt här som kväver mig! Jag har redan förklarat att jag vill vara i fred, jag vill ha egentid, jag vill bara ligga i soffan och vara ful i min ensamhet och vara lat och köpa hem en pizza så jag slipper laga mat. Men nejdå, offerkoftan med dramarocken åter genast på....

Sen vill jag inte ses på måndagen då heller eftersom det känns som om hela torsdagen gick till att försöka prata förstånd med en vuxenbebis. Sen är karusellen igång.

Från början handlade det inte om att någon tycker om den ena mer eller mindre, men sånt här får mig att backa rejält. Inte bara backa föresten, utan roffa åt mig mina grejer och kuta åt andra hållet för allt vad benen bär.

Men hjälp! Gud så avtändande. Jag hade också sprungit.

 

[Fibusen]

Sånt här förstår jag mig på allt för väl. Varför kan inte folk förstå när man säger att man behöver ensam tid å ladda batterierna.

Exakt! Efter många år av depression/ångest så blir jag väldigt lätt hjärntrött. Jag orkar inte hålla igång och umgås 7 dagar/veckan. Och min energi ska först och främst gå till sonen varannan vecka och sen jobbet varannan vecka. Sen ska hästen och hunden få sitt (fast där tankar jag ju väldigt mycket energi! ) och utöver det så kanske jag orkar umgås någon kväll.

Jag jobbar ju väldigt intensivt varannan vecka, 3 eller 4 dygn, det är liksom 72 eller 96 timmar jag gör på en vecka. Sen är jag ju ledig 8 dagar, men då vill jag lägga den energin på sonen för då har jag han 7 av dom dagarna.

Prioriterar mig själv före att sitta och hålla en vuxen man i handen framför en film.

Och jag blir så trött av att dom inte förstår! Jag behöver VÄXA in i något, behöver mycket tid för att vilja bygga upp något, och det är väll SJÄLVKLART att ju mer känslor som jag bygger upp, desto mer tid vill jag ju ge honom. Om jag blir riktigt riktigt kär så kanske jag kan skippa en kväll med egentid, för jag vill hellre spendera den med han. Men jag hinner ju aldrig få komma dit innan dom kvävt ihjäl mig!

”Men jag kan ju komma endå, det gör mig inget om vi bara sitter i ett varsitt hörn i soffan och är tysta” ”Men ring när du ska lägga dig då så kan jag väll komma och sova med dig bara, då får du ju vara ifred på eftermiddagen/kvällen”

Alltså nej, nej, nej! Dom fattar inte, och jag får en stor fet ångestklump i magen över deras beteende. Sen alltid alltid dåligt samvete, för att JAG känner mig dum? Varför ska jag känna mig dum för när jag bara lyssnar på min egna kropp och vad den behöver?

Nej, det ska då till något alldeles extra för att ens få mig att tänka tanken på något förhållande. Jag är klar med barn och jag äger mitt hus, så jag har inte något stress alls att hitta någon för att dom klockorna ringer heller.

Blir det så blir det. Men mest troligtvis så blir det inte. Tänker tanken många gånger på att jag kanske kommer vara själv hela livet, och det skrämmer mig inte det minsta.

 

[Ramona]

Jag har umgåtts väldigt mycket med styckmördaren, vi kan kalla honom D numer, och det går skitbra. Vi ska åka bort över helgen, bo på hotell, käka middag hos hans kunder (restaurang) och bara ha det mysigt.
Och han har bokat och fixat allt. Jag har inte gjort en enda grej, inte ens betalat! Såååå skönt med en kapabel man där man slipper bli någon typ av projektledare hela tiden och ta ansvar.

Men så är D helt annorlunda från andra killar jag träffat. Han har barn vv, han är äldre mm

 

[Raderad medlem 19815]

Har nu kollat upp Eva Illouz lite mer och hon har skrivit två böcker om relationer, den senaste heter Därför tar kärlek slut. Hon skriver en del om vad hon kallar situationship, dvs ett förhållande där det råder en outtalad eller uttalad överenskommelse om att man inte har ett förhållande.

– Det är en relation som bokstavligen inte rör sig någonstans. Båda parter vet att det inte är seriöst men ändå har man ett förhållande. Jag driver tesen att det är många relationer i dag som saknar både syfte, mening och definition.

Superintressant! Särskilt för mig då det är där jag befinner mig. 8 månader and counting utan att prata om vad vi håller på med. Jag har reserverat boken på biblioteket.

 

[Anders]

Jag har umgåtts väldigt mycket med styckmördaren, vi kan kalla honom D numer, och det går skitbra. Vi ska åka bort över helgen, bo på hotell, käka middag hos hans kunder (restaurang) och bara ha det mysigt.
Och han har bokat och fixat allt. Jag har inte gjort en enda grej, inte ens betalat! Såååå skönt med en kapabel man där man slipper bli någon typ av projektledare hela tiden och ta ansvar.

Men så är D helt annorlunda från andra killar jag träffat. Han har barn vv, han är äldre mm

Alltså, många underliga inlägg har jag läst på Bukefalos men det här tar nog priset.

 

[Ramona]

Alltså, många underliga inlägg har jag läst på Bukefalos men det här tar nog priset.

Exakt vad var det som var underligt?

 

[sorbifolia]

@Fibusen ja men jag har liiite samma upplevelse av en del killar jag dejtar, de vill så himla mycket helt där i början innan jag ens hunnit bestämma mig om jag gillar dem tillräckligt för att vara interesserad av att inleda något... Medan när jag "kommit ikapp" och evt känner för att börja umgås mer intensivt, så verkar "nyhetens interesse" ha lagt sig och de är inte alls lika "på" längre...

Oerhört frustrerande att man ska vara så osynkade.

 

[sorbifolia]

@Diskurs jag känner att det där med patriarkiet kan få lite överdrivet mycket fokus i bland, men ditt senaste inlägg och just begreppet "situationship" var mkt träffande...! Det borde bli ett vedertaget nyord tycker jag.

 

[Avalbane]

Hjälp!
Panikar över att jag precis skickat sms till en kille jag brukar se, om att jag hoppas han säger till mig så jag vet, ifall han inte vill fortsätta umgås.

Nu har jag 2h resa till hans arbetsplats där jag också ska jobba ikväll.
Kan bli intressant det här när vi ses...

Ingenting. Antingen "skrämde" jag bort honom och han undvek att vara ensam med mig eller så fick han fullt upp på annat håll.

Vanligtvis brukar han komma förbi och "kolla av läget" när jag nyss kommit fram (jag brukar vara helt själv någon timme innan annan kollega dyker upp) istället kom han förbi senare.

Vi pratade iallafall "som vanligt" när kollegor är runt om, alltid nått.

Jag vet att han har det stressigt och mycket att stå i och mår väl inte helt 100 över det för tillfället så räknar inte med något svar den närmsta tiden. Och det är lugnt för min del. Jag har inte bråttom. Eller ja, lite kanske, är ändå nyfiken på svaret.

 

[SaraXX]

Angående det där med att dra om någon vill mer. För er som var med då kanske ni kommer ihåg en läkare som efter andra dejten ringde och ville synka våra kalendrar några veckor framåt. Njae, det blev ingen mer dejt. Nu tror jag inte att det hade blivit "vi" ändå men jag fick panik.

A var otroligt chill och väntade ut mig när jag vimsade i början. Han har hela tiden varit mer "säker" än jag tror jag men det funkar bra för han pressar inte på. Han är lite av en guldklimp får jag nog säga

 

[sorbifolia]

Hittade lite mera ang. "situationship" och skilnaden mot en seriösare relation, hoppast det är okej att länka:

Situationship

 

[Modest]

Också vanligt att när jag säger att jag tex vill vara hemma själv i lugn och ro på torsdagen, eftersom jag har träffats på måndagen, jobbat ett dygn på tisdagen, sen träffats på onsdagen, då blir jag ifrågasatt för ”jag ska ju jobba hela helgen sen, så det är ju sista dagen vi kan ses den veckan”
När jag då förklarar att ja, precis, jag ska jobba hela helgen sen, därför behöver jag en lugn dag för mig själv där jag gör absolut ingenting! Såklart accepterar dom det, men då kommer det 100 mess ”vad gör du?” ”har du gjort något kul idag?” ”När börjar du i morgon då?” ”Jag saknar dig” ”Men på måndag ses vi väll?” ”Vad gör du nu då?”

Och svarar jag kort, eller inte alls, så kommer det ”har det hänt något?” ”Det känns som om det är något fel,är det det?”

Det är sånt här som kväver mig! Jag har redan förklarat att jag vill vara i fred, jag vill ha egentid, jag vill bara ligga i soffan och vara ful i min ensamhet och vara lat och köpa hem en pizza så jag slipper laga mat. Men nejdå, offerkoftan med dramarocken åter genast på....

Sen vill jag inte ses på måndagen då heller eftersom det känns som om hela torsdagen gick till att försöka prata förstånd med en vuxenbebis. Sen är karusellen igång.

Från början handlade det inte om att någon tycker om den ena mer eller mindre, men sånt här får mig att backa rejält. Inte bara backa föresten, utan roffa åt mig mina grejer och kuta åt andra hållet för allt vad benen bär.

Men det låter ju helt enkelt som att du träffar fel sorts män för dig? Jag garanterar att det finns män som inte vill ses flera gånger i veckan. Hade jag suttit i din sits så hade jag försökt reflektera kring varför detta sker gång på gång.

 

[Amanda_F]

Hittade lite mera ang. "situationship" och skilnaden mot en seriösare relation, hoppast det är okej att länka:

Situationship

Vill en ha ett soundtrack så finns Snoh Alegras låt med samma namn.

 

[durachiny]

Någon som har orkat lyssna på podden? Nej? Sån tur då att jag har lyssnat om avsnittet

Jag sammanfattar nedan. En stor brasklapp för att det läggs fram mycket mer nyanserat och sammanhängande i podden än vad jag lyckas med. Observera också att detta är sociologiska teorier dvs inga absoluta objektiva sanningar samt generaliseringar, dvs det måste inte säga något om hur enskilda personer agerar. I senaste avsnittet av Stormens utveckling (en annan podd där hon brukar medverka) pratade de också om detta så nedan är en blandning av vad som sägs i de båda poddarna.

Jo, teorin får egentligen tillskrivas sociologen Eva Illouz. I stora drag menar hon (och Liv) att situationen att tjejer är rädda för att upplevas som klängiga och behövande i dejtingsammanhang hänger ihop med att patriarkatet var starkare för 100-150 år sedan. Då var det för det första status för män att ha en fru och en stor familj. Så är det inte riktigt längre. Vidare var på den tiden sex en handelsvara för kvinnor. Om en man ville ligga gick han till en prostituerad, att dejta och ligga med "vanliga" kvinnor var inte vanligt förekommande. Ville en man ha sex med en kvinna var han tvungen att ge något i utbyte, typiskt då ett förhållande/äktenskap.

Nu, när kvinnor har mycket större möjligheter att försörja sig själva och i övrigt att forma sina liv är de inte beroende av män för den biten. Män har därför inte samma status i hemmet eller på arbetsmarknaden. Män har därför behövt hitta ett annat sätt att upprätthålla sin status på och det sker genom sex; att ha sex med många och att ha lösa sexuella förbindelser. Eftersom män i vårt samhälle har högre status än kvinnor imiterar kvinnor deras beteende (det gäller ju generellt samt även mellan socioekonomiska grupper, den högre gruppens vanor sätter standaraden). Men sex är inte längre någon giltig handelsvara för kvinnor, den är inte värd något för män, vill inte en kvinna kan de alltid vända sig till någon annan. Att vilja ha ett förhållande, committment och emotionell trygghet anses töntigt. Kvinnor har dessutom nuförtiden ett mindre "fönster" för att träffa en man att skaffa barn med eftersom vi ofta studerar, vill jobba några år osv innan vi är redo att skaffa barn.

Det nya kvinnoförtrycket är att hålla en kvinna på känslomässigt avstånd, att inte vilja binda sig. Det innebär att det blir något väldigt eftersträvansvärt för en kvinna att en man vill ha ett förhållande med henne.

Någonting sånt!

Jag googlade Eva Illouz och såg att det finns en hel del populärvetenskapligt om detta, bl a en intervju i SvD som jag ska läsa.

Det där är totalt humbug vilket är väldigt enkelt att bevisa. Hur många män som vill alldeles för mycket i jämförelse med kvinnan går det på varje kvinna som vill för mycket?

Men såklart... så länge man knyter ihop 100 antaganden och teorier med patriarkatet så stämmer det.

 

[Raderad medlem 19815]

Det där är totalt humbug vilket är väldigt enkelt att bevisa. Hur många män som vill alldeles för mycket i jämförelse med kvinnan går det på varje kvinna som vill för mycket?

Men såklart... så länge man knyter ihop 100 antaganden och teorier med patriarkatet så stämmer det.

Okej! Alltihop? Jag personligen tror att det ligger en hel del i det.

Jag hängde inte riktigt med på vad du menade med "hur många män som vill alldeles för mycket..."? I min värld ser jag ganska ofta att tjejer gärna vill ha förhållanden och killar vill bara vara kk. (GIVETVIS finns det tjejer som vara vill ligga och killar som vill ha förhållanden).

 

[durachiny]

Okej!

Men så är det ju? För varje inlägg om mannen som inte vill lika mycket så går det 100 inlägg om män som ville gifta sig efter eller t.om. innan första dejten.

 

[Raderad medlem 19815]

Men så är det ju? För varje inlägg om mannen som inte vill lika mycket så går det 100 inlägg om män som ville gifta sig efter eller t.om. innan första dejten.

Aha. Ja jag har nog sett några sådana exempel här i tråden. Men har sett väldigt många fler exempel på att killar bara vill ligga eller i alla fall inte vill binda sig. Många som har suckat över att killar på tinder bara vill en sak, frågar om man har silikonbröst osv.

Det är också min erfarenhet från tinder, det var sjukt lätt att hitta hook ups, bara en enda av alla de killar jag någonsin pratade med (många! )var intresserad av ett förhållande.

 

[pepp]

På drygt 3.5 år så har jag hittat EN kille som varit intresserad av ett förhållande med mig.