Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Och jag har varit i Skåne i snart en vecka nu, har användt Tinder rätt flitigt de sista dagarna och fått några matcher (mycket interessantare folk och överlag bättre presentationer här än hemma faktiskt) och skrivit lite med en kille. Men... sitter mest och längtar efter DB som vanligt...
Håller tummarna att det skal dyka upp en riktigt bra person här som får mig på lite andra tankar så småningom. Fast det känns lite "elakt" att dejta när man fortfarande typ är kär i någon annan. Borde man berätta sådant eller?? Det skulle väl sannolikt få alla vettiga till att socialt distancera sig lååångt bort från mig.....
Cyklade till S igår kväll. Han sa att jag var fin (och att jag verkar så snäll är nog för snäll för mitt eget bästa...)
Fin kväll!
Tänkte föreslå middag på nån strand typ i kväll eller i veckan...
Vad bra det låter! Men du, om du själv inser att du är för snäll för ditt eget bästa, kanske dags att försöka tänka lite mera på dig själv och inte göra saker bara för att vara snäll mot andra...? Jag vet precis hur man VILL vara snäll, särskilt om man gillar någon, men det ska inte vara nödvändigt att vara överdrivet snäll för att de ska gilla en tillbaks....
Nah, gör det inte till en större grej än nödvändigt. Du ska ju inte dit för att be om hans hand utan bara att ses och äta ihop, kanske har du och mamman mycket gemensamt och det blir lättsamt och maten är jättegod... (eller inte alls, och då kan du och han skratta åt det efteråt ).Ska visst äta middag hemma hos unga klättrarens mamma imorgon Jag har träffat henne innan lite snabbt och hon var trevlig, men nu börjar jag undra om inte det här är en dum idé. Han skulle dit och någon (Vet inte om det var han eller hon) undrade om jag ville med. "Why not?" var min första tanke men nu tänker jag mer att det blir jobbigt och dumt och jobbigt...
Du har rätt, jag får försöka tänka såNah, gör det inte till en större grej än nödvändigt. Du ska ju inte dit för att be om hans hand utan bara att ses och äta ihop, kanske har du och mamman mycket gemensamt och det blir lättsamt och maten är jättegod... (eller inte alls, och då kan du och han skratta åt det efteråt ).
Varför blir man så konstig när man träffar nån man tycker om?! vi har inte hörts sen i morse när jag for till jobbet, sa att han kunde höra av sig om han ville ha sällskap senare.
Och jag får upp exakt alla katastroftankar jag kan få
Nu kommer jag vara ledig och hänga med min syrra och systerdotter som är på besök hela helgen. Kanske är bra med en liten "paus" ändå...
Man blir lite knäpp alltså. Jag har sådana *duger inte till någon* komplex så jag blir lätt nojjig.
Exakt så...
Varför blir man så konstig när man träffar nån man tycker om?! vi har inte hörts sen i morse när jag for till jobbet, sa att han kunde höra av sig om han ville ha sällskap senare.
Och jag får upp exakt alla katastroftankar jag kan få
Nu kommer jag vara ledig och hänga med min syrra och systerdotter som är på besök hela helgen. Kanske är bra med en liten "paus" ändå...
Jag överlevde, och det var mestadels riktigt trevligt Upptäcker dock åter igen hur fullständigt socialt inkompetent jag blir när jag inte är helt bekväm i en situation. Eller ja, iaf jämfört med hur jag är tex på klättercentret.
Avslutade också kvällen med att vara tydligt negativ kring allt, när jag och unga klättraren var på väg hemåt igen. Vi gick med hundarna och pratade som vanligt om allt möjligt, han kom på att när han har semester om ca en månad så kommer det bli iaf 5 dagar i sträck där vi inte ses alls. Toklänge med våra mått mätt. "Ja fast vem vet, vi kanske tröttnat på varandra totalt innan dess och inte ens har kontakt öht då" var min spontana reaktion (Han själv var mest inställd på att han skulle sakna mig jättemycket.) Det är väldigt typiskt mig att vara så.
Försökte hitta en gammal skärmdump i min telefon, från ett stycke ur boken Känslor som kraft eller hinder, en fantastisk bok om känslor, skriven av två svenska psykologer och utgiven på Natur och Kultur, dvs inget självhjälpsmumbojumbo.
I texten jag tänkte klippa in står ungefär att det ingår i livet att uppleva sorg och avvisande. Om man vill ha ett rikt liv med nära värdefulla relationer så kommer risken alltid att finnas att man blir avvisad, att relationer avslutas och att man känner sorg. Jag försöker tänka på det själv. Att med starka positiva upplevelser kommer också risken för negativa. Men om man inte vågar så missar man det härliga.