Dejtingtråden 31

[AgentCarter]

Huset sög Hade egentligen varit precis ett sådant som vi vill köpa, men det är stor skillnad på att köpa ett renoveringsobjekt och hyra det... Sen så var läget inte topp heller tyvärr.
Vi sitter inte i sjön i alla fall, utan vi har varsitt okej boende men båda två vill flytta till något bättre och då känns det lika bra att flytta ihop till något gemensamt.
Synd bara att jag har två hundar som har en förmåga att skrika när de blir lämnade ensamma och något händer utanför så lägenhet är bara att räkna bort

 

[AgentCarter]

Hemma gränsar eljest till svagsint... inte riktigt något jag skulle leta efter i en relation.

Jag läser det som "utvecklingsstörning" så känner samma

 

[parellikusken]

Hemma gränsar eljest till svagsint... inte riktigt något jag skulle leta efter i en relation.

Framför allt inget jag skulle vilja beskriva mig själv som när jag letar partner.

 

[the_connemara]

Vad är den praktiska skillnaden mellan det ni har jömfört med om ni skulle vara tillsammans då?

För mig typ allt! Men framförallt är jag nog bara så himla trött på tvåsamhetsheteronormen och blir stressad av bara tanken på att kalla någon min partner och att jag skulle behöva "göra slut". Självklart lägger man ju själv in precis vad man vill i ett förhållande och det är väl bla det jag känner att jag måste först kunna vara trygg i. Att inte bli stressad och känna att det förväntas saker av mig och ffa att det inte kommer en massa förväntningar från mig som inte ens är mina egna som jag dessutom mår dåligt av. Jag känner mig alldeles för osäker och normstyrd för att kunna må bra i det ännu typ?

Praktisk skillnaden rent konkret för mig/oss just nu är att vi gör få saker tillsammans. Träffar vänner o familj för sig, planerar aldrig sådant ihop osv utan vi hör av oss om att ses när vi är helt fria. Prioriterar inte in att ses liksom (har inte behövt heller för vi hinner ses så mycket vi båda känner är lagom ändå). Sådant vill jag dela mera med en partner, alltså mer dela vardagen typ? Men det är också där jag så himla lätt åker dit och sätter mig själv på paus tex.

 

[Nahar]

Måste alla relationer som finns passa in i en snäv mall?

Nej, absolut inte! Menade inte att kräva en mall eller en förklaring sådär, mer att jag själv tänker/känner så annorlunda så är nyfiken på hur det ter sig för andra

 

[_Taggis_]

Nej, absolut inte! Menade inte att kräva en mall eller en förklaring sådär, mer att jag själv tänker/känner så annorlunda så är nyfiken på hur det ter sig för andra

Du och jag tänker rätt lika, men du formulerar dig bättre än mig... Det är bara ren nyfikenhet från min sida, inget dömande. Jag ser det som berikande att lära mig mer om hur olika människor tänker och resonerar. Jag var lite rädd att min frågeställning skulle uppfattas som kritik eller plump
Jag är också nyfiken på vad sm skiljer sig känslomässigt från dejtandet och ren kompisumgänge, om man inte är ute efter kärlekskänslorna eller att hitta nån sorts partner.

 

[ii-ssa]

Fortsätter iaf att träffa herrn och allt känns fortfarande bra, så får hoppas de fortsätter så ^^

 

[Tonto]

Men vad är då skillnaden mellan dessa dejter och vänner? Finns det ingen skillnad?

Klart det är skillnad! Men tror att man har svårt att se det om man har ett endgame med dejtandet.

 

[Nahar]

Klart det är skillnad! Men tror att man har svårt att se det om man har ett endgame med dejtandet.

Mitt endgame är att kanske hitta någon som älskar mig och som jag älskar. Men vad ordet 'älska' innebär är ju inte heller lätt Det som du och t.ex. @the_connemara beskriver är i princip vad jag skulle kalla en kärleksrelation.

 

[Zinfernia]

Fast han verkar ju inte vara på jakt efter en modern kvinna och det är väl ok?

Jag tycker det är lite småtöntigt att lägga in sånt här för att skratta åt, den här snubben har ju bemödat sig med en ordentlig presentation där han är tydlig med vem han är och vad han söker och sen kanske det inte faller så många här på läppen men det är väl inte konstigare än alla andra preferenser folk har?

Det är väl 100 gånger tristare med dem som utger sig för att vara jämställda och sen ändå är mansgrisar.

Fast jag har inte skrivit att jag tycker den är underhållande? Jag tycker att hans kontaktannons framförallt är förbannat obehaglig vilket jag inte verkar vara ensam om.

Han söker efter en "följsam och lyhörd" kvinna som bör vara ca 10-16 år yngre samtidigt som han beskriver sig själv som "omhändertagande" och "traditionellt manlig". I mina öron låter det mest som att han vill ha en underlägsen partner och ja, jag tycker att det är riktigt läskigt.

 

[the_connemara]

Mitt endgame är att kanske hitta någon som älskar mig och som jag älskar. Men vad ordet 'älska' innebär är ju inte heller lätt Det som du och t.ex. @the_connemara beskriver är i princip vad jag skulle kalla en kärleksrelation.

Nu gissar jag HEJ VILT och sitter eg och pusslar så stå ut med dålig formulering Men tror kanske din icke normativa syn på förhållanden/partners gör det svårare att förstå? Jag hade hej vilt kunnat gissa att ditt och mitt "endgame" varit mycket mer liknande än folk som vill ha villa, Volvo o vovve. Jag upplever väl att jag inte lyckats komma ifrån det normativa sättet att se på kärleksrelationer ännu och det stället till det för mig. Jag liksom känner press från jag vet inte vem och över vad ens typ. Och därför tar avstånd så länge. Typ.

Jag har ju heller aldrig fattat det där med att vara kär och att älska människor. Jag älskar min nuvarande häst av hela mitt hjärta men det är den enda individ i hela mitt liv jag känt så för. Resten är för mig andra typer av känslor och tyvärr mem beroenden jag inte mår bra av. Och jag tycker det känns helt fucked up att känna/tänka såhär så därför vill jag inte ha någon partner förrän jag rett ut det mera för än så länge mår jag ganska dåligt av dessa insikterna.

Men vill någon jag tycker mycket om och som tycker om mig tillbaka hänga med mig på dessa premisserna så länge så berikar det bara mitt liv och då är det trevligt

 

[the_connemara]

@Nahar Och glömde! Håller med om att det också är något jag skulle beskriva som en kärleksrelation även om jag inte säger att jag är i ett förhållande/har en partner. Vi har ju en relation som är annorlunda mot en vänskapsrelation för mig. Jag har nog mer svårt för definitionen kär/kärlek osv. Om det blir tydligare då?

 

[Fetaost]

Här går jag och avkomman igenom ett rent helvete av trauma särbosambon är magisk. Han stöttar och möter upp, han backar och ger utrymme, han komminucerar, han hjälper till, han avvaktar, han kräver inget men finns där till hundra procent. Jag har aldrig kännt mig så älskad och förstådd som de sista veckorna

 

[the_connemara]

Här går jag och avkomman igenom ett rent helvete av trauma särbosambon är magisk. Han stöttar och möter upp, han backar och ger utrymme, han komminucerar, han hjälper till, han avvaktar, han kräver inget men finns där till hundra procent. Jag har aldrig kännt mig så älskad och förstådd som de sista veckorna

Måtte det lätta för er snart igen

 

[Nahar]

Nu gissar jag HEJ VILT och sitter eg och pusslar så stå ut med dålig formulering Men tror kanske din icke normativa syn på förhållanden/partners gör det svårare att förstå? Jag hade hej vilt kunnat gissa att ditt och mitt "endgame" varit mycket mer liknande än folk som vill ha villa, Volvo o vovve. Jag upplever väl att jag inte lyckats komma ifrån det normativa sättet att se på kärleksrelationer ännu och det stället till det för mig. Jag liksom känner press från jag vet inte vem och över vad ens typ. Och därför tar avstånd så länge. Typ.

Jag har ju heller aldrig fattat det där med att vara kär och att älska människor. Jag älskar min nuvarande häst av hela mitt hjärta men det är den enda individ i hela mitt liv jag känt så för. Resten är för mig andra typer av känslor och tyvärr mem beroenden jag inte mår bra av. Och jag tycker det känns helt fucked up att känna/tänka såhär så därför vill jag inte ha någon partner förrän jag rett ut det mera för än så länge mår jag ganska dåligt av dessa insikterna.

Men vill någon jag tycker mycket om och som tycker om mig tillbaka hänga med mig på dessa premisserna så länge så berikar det bara mitt liv och då är det trevligt

@Nahar Och glömde! Håller med om att det också är något jag skulle beskriva som en kärleksrelation även om jag inte säger att jag är i ett förhållande/har en partner. Vi har ju en relation som är annorlunda mot en vänskapsrelation för mig. Jag har nog mer svårt för definitionen kär/kärlek osv. Om det blir tydligare då?

Jag tycker du förklarar jättebra! Förstår verkligen vad du menar med det där med att inte vilja fastna i ett beroende/en bild av vad en relation ska vara, den biten har jag också kämpat med väldigt mycket. Och förstår verkligen biten med att älska sin häst men inte nån människa Tycker ju verkligen att du och The Guy har ett himla fint och sunt förhållande som jag gärna hade haft med någon också, utan press, utan krav. Så vad du kallar det spelar väl ingen roll, men för mig hade det varit livet, att få ha det så fint med någon!

Men, jag tror nog att för att jag skulle komma dit, skulle jag behöva känna ganska starkt för dem först. Men så är det det där med om kärlek är en känsla eller en handling eller lite både och. Jag kan ju tekniskt sett välja att älska lite vem som helst, men att verkligen känna det, det är svårare. Och innan känslor hade jag inte velat ha sex, och för många (många, men kanske inte dig, jag vill verkligen inte lägga på någon tolkning på någon annan här!) så verkar ju sex vara något som kan ske utan känslor. Och den biten förvirrar mig alltid Men, jag får nog vara förvirrad på den punkten, och det är ganska skönt. Jag behöver inte förstå allt för att kunna vara glad för alla ni i tråden som är glada med era vad-de-nu-är

 

[cirkus]

intressant detta med vad som är en kärleksrelation eller inte och vad/när man är partner osv.

Jag som levt i samborelation i 27 (jävla) år vet att jag aldrig mer kommer vilja bo ihop med en annan vuxen människa. Jag har ju familj och barn så hela den grejen behövs liksom inte uppfyllas om man ska vara i normen. Jag hoppas innerligt att jag och han med fem katter kommer ha en fin relation på distans - där vi umgås när vi vill och då är där med varandra och slipper all jävla mellanmjölk som man lätt hamnar i. Jag vill träffa honom när han är sitt sämsta och jag vill träffa honom när jag är mitt sämsta och sen vill såklart träffas i vårt bästa också. Men jag vill fan inte leva där jag sätter mig själv tillbaka och inte får mina behov lyssnade på. Jag vill vara (och är just nu) i ett läge där jag kan känna att just pressen inte finns åt något håll utan bara en ren vilja.

 

[Eurydome]

Här går jag och avkomman igenom ett rent helvete av trauma särbosambon är magisk. Han stöttar och möter upp, han backar och ger utrymme, han komminucerar, han hjälper till, han avvaktar, han kräver inget men finns där till hundra procent. Jag har aldrig kännt mig så älskad och förstådd som de sista veckorna

Vad fint att det känns så, mitt i allt det jobbiga.

 

[the_connemara]

Jag tycker du förklarar jättebra! Förstår verkligen vad du menar med det där med att inte vilja fastna i ett beroende/en bild av vad en relation ska vara, den biten har jag också kämpat med väldigt mycket. Och förstår verkligen biten med att älska sin häst men inte nån människa Tycker ju verkligen att du och The Guy har ett himla fint och sunt förhållande som jag gärna hade haft med någon också, utan press, utan krav. Så vad du kallar det spelar väl ingen roll, men för mig hade det varit livet, att få ha det så fint med någon!

Men, jag tror nog att för att jag skulle komma dit, skulle jag behöva känna ganska starkt för dem först. Men så är det det där med om kärlek är en känsla eller en handling eller lite både och. Jag kan ju tekniskt sett välja att älska lite vem som helst, men att verkligen känna det, det är svårare. Och innan känslor hade jag inte velat ha sex, och för många (många, men kanske inte dig, jag vill verkligen inte lägga på någon tolkning på någon annan här!) så verkar ju sex vara något som kan ske utan känslor. Och den biten förvirrar mig alltid Men, jag får nog vara förvirrad på den punkten, och det är ganska skönt. Jag behöver inte förstå allt för att kunna vara glad för alla ni i tråden som är glada med era vad-de-nu-är

Jag tror inte jag kan ha sex utan känslor, inte på regelbunden basis iaf. Men kan nog ha det väldigt tidigt och sedan snabbt inte alls ha det (och inte vilja träffa personen mer) när jag lär känna sidor jag inte gillar. Jag hade nog egentligen behövt vänta betydligt längre med det, det är väl också en sak jag känner press kring och som jag inte ens orkat bry mig om ännu hade mycket hellre varit trygg i din inställning du beskrivit här.

 

[_Taggis_]

Jag tycker du förklarar jättebra! Förstår verkligen vad du menar med det där med att inte vilja fastna i ett beroende/en bild av vad en relation ska vara, den biten har jag också kämpat med väldigt mycket. Och förstår verkligen biten med att älska sin häst men inte nån människa Tycker ju verkligen att du och The Guy har ett himla fint och sunt förhållande som jag gärna hade haft med någon också, utan press, utan krav. Så vad du kallar det spelar väl ingen roll, men för mig hade det varit livet, att få ha det så fint med någon!

Men, jag tror nog att för att jag skulle komma dit, skulle jag behöva känna ganska starkt för dem först. Men så är det det där med om kärlek är en känsla eller en handling eller lite både och. Jag kan ju tekniskt sett välja att älska lite vem som helst, men att verkligen känna det, det är svårare. Och innan känslor hade jag inte velat ha sex, och för många (många, men kanske inte dig, jag vill verkligen inte lägga på någon tolkning på någon annan här!) så verkar ju sex vara något som kan ske utan känslor. Och den biten förvirrar mig alltid Men, jag får nog vara förvirrad på den punkten, och det är ganska skönt. Jag behöver inte förstå allt för att kunna vara glad för alla ni i tråden som är glada med era vad-de-nu-är

Huvudet på spiken. Som alltid. Exakt så känner jag också, både för det första och för det andra stycket

Jag tycker det verkar helt fantastiskt. Men jag är ju lite sån också att jag kan inte vara i lag med någon som jag inte har starka kärlekskänslor för. Eller jo, sett till min historik kan jag ju det men det är verkligen ingenting jag behöver göra mer av i mitt liv. Jag behöver istället fokusera på att inte göra annat än det som känns äkta. För motsatsen har dödat väldigt mkt inom mig.

 

[_Taggis_]

intressant detta med vad som är en kärleksrelation eller inte och vad/när man är partner osv.

Jag som levt i samborelation i 27 (jävla) år vet att jag aldrig mer kommer vilja bo ihop med en annan vuxen människa. Jag har ju familj och barn så hela den grejen behövs liksom inte uppfyllas om man ska vara i normen. Jag hoppas innerligt att jag och han med fem katter kommer ha en fin relation på distans - där vi umgås när vi vill och då är där med varandra och slipper all jävla mellanmjölk som man lätt hamnar i. Jag vill träffa honom när han är sitt sämsta och jag vill träffa honom när jag är mitt sämsta och sen vill såklart träffas i vårt bästa också. Men jag vill fan inte leva där jag sätter mig själv tillbaka och inte får mina behov lyssnade på. Jag vill vara (och är just nu) i ett läge där jag kan känna att just pressen inte finns åt något håll utan bara en ren vilja.

Du beskrev precis min drömbild av en relation. Jag vill bara vara med någon för att jag vill det, inget annat. Och att det ska vara ömsesidigt. Sen är formen för det inte lika viktigt, samboskapet är det definitivt inte. Men jag vill inte ha lång distans, det har jag redan provat och min erfarenhet är att det är ännu svårare att få till det när man hindras från att ses spontant.