Dejtingtråden 31

Status
Stängd för vidare inlägg.
Och appropå kollegor som vet om att man träffas privat. Typ hela min närmsta grupp känner till det nu men aldrig att de öht hintar om något varken till mig eller till The Guy. Han är lite förvånad över det för flera av dem är väldigt råa i sin humor och kan vara väldigt "gränslösa" (fel ord men lite för sent för att komma på rätt) i att driva med varandra. Men den där grundläggande respekten för vad som är privat och inte har jag aldrig en sekund oroat mig för och det känns ändå gött att kunna vara trygg i.

Det är något jag tycker väldigt mycket om med min arbetsplats och mina kollegor. Speciellt efter vad man kunnat läsa här på buke och alla som direkt avråder att träffa folk på jobbet av de anledningarna.

Vi jobbar också på samma arbetsplats och det är inga problem, varken oss emellan eller hur kollegor eller chefer beter sig. De är också tillmötesgående vad gäller helg- och semesterschema så att vi får samma. Vi är inte heller de enda som är ihop på jobbet, det har varit lite olika par genom åren och ingen höjer direkt på ögonbrynen.
Jag har inte heller några problem att jobba med min sambo, vi är oftast på olika avdelningar men ibland jobbar vi tillsammans i team och det fungerar jättebra :love:
Jag hade tyckt att det varit mycket tråkigare på jobbet utan henne 🙈
Hej sist på bollen😅
Vi jobbar också ihop och har valt att inte gå ut med det pga vi inte tror kollegorna och chefen skulle kunna sköta det helt snyggt.
Sen så har vi hela att jag är hans arbetsledare som krånglar till det och att vi jobbar med ett hög risk för hot och våld som självklart spelar in. Han hade kunnat vara gift med tre barn utan att kollegorna visste något och jag kan knappt hålla tyst om att jag dejtar någon:o
Dessutom har vi gått från en superbra arbetsrelation till en ganska dålig, mycket på grund av mig då jag är väldigt känslig och ser vissa saker som han säger professionellt som kritik men också för att det är stressande att oroa sig över sin partner när det uppstår potentiellt farliga situationer.

Men nu är vi inne i sista månaden som kollegor äntligen och imorgon ska vi iväg och titta på ett nytt hus:banana:
 
Hej sist på bollen😅
Vi jobbar också ihop och har valt att inte gå ut med det pga vi inte tror kollegorna och chefen skulle kunna sköta det helt snyggt.
Sen så har vi hela att jag är hans arbetsledare som krånglar till det och att vi jobbar med ett hög risk för hot och våld som självklart spelar in. Han hade kunnat vara gift med tre barn utan att kollegorna visste något och jag kan knappt hålla tyst om att jag dejtar någon:o
Dessutom har vi gått från en superbra arbetsrelation till en ganska dålig, mycket på grund av mig då jag är väldigt känslig och ser vissa saker som han säger professionellt som kritik men också för att det är stressande att oroa sig över sin partner när det uppstår potentiellt farliga situationer.

Men nu är vi inne i sista månaden som kollegor äntligen och imorgon ska vi iväg och titta på ett nytt hus:banana:

Jag har haft två relationer med kollegor varav det längsta var med en på samma skiftlag (vi var stora lag tackolov). Det är inget jag rekommenderar någon men man kan ju inte alltid välja. Det funkade dock väldigt bra för oss, eftersom vi direkt vi kom till jobbet släppte det privata. Vi kunde gräla hemma men på jobbet var det neutral mark. Vi var väldigt bra kollegor och det var vi innan relationen med, så pass att ingen märkte nån skillnad. Vi va ett par i 1 år innan kollegorna visste om det och 1,5 år innan chefen visste det. Nu var det inget förbud för våra arbetsroller sas, men opraktiskt av privat karaktär.
För att det ska fungera är det nog a och o att kunna lämna privatlivet därhän när en är på jobbet.
 
Jag har haft två relationer med kollegor varav det längsta var med en på samma skiftlag (vi var stora lag tackolov). Det är inget jag rekommenderar någon men man kan ju inte alltid välja. Det funkade dock väldigt bra för oss, eftersom vi direkt vi kom till jobbet släppte det privata. Vi kunde gräla hemma men på jobbet var det neutral mark. Vi var väldigt bra kollegor och det var vi innan relationen med, så pass att ingen märkte nån skillnad. Vi va ett par i 1 år innan kollegorna visste om det och 1,5 år innan chefen visste det. Nu var det inget förbud för våra arbetsroller sas, men opraktiskt av privat karaktär.
För att det ska fungera är det nog a och o att kunna lämna privatlivet därhän när en är på jobbet.
Jo det måste man! Och det gör vi, men jag har varit nära utbrändhet det senaste och jag har märkt att jag blivit så känslig när det kommer till jobbet och "duktig flicka" syndromet ligger på utsidan, extra mycket när det kommer till honom. Men vi har pratat om det och det går bättre, men det försvårar.
Sen så är det svårt att jobba med hot och våld, nu är vi ändå vana med det (både har 5 år+ inom hot och våld yrken) men det är annat att se sin kollega bli hotad än sin partner, då vi vill ha barn (snart:nailbiting:) blir det en till dimension som försvårar.
Att vi är max 10 på ett arbetspass gör det svårt att undvika varandra med och trots alla negativa aspekter med partner kring hot och våld så finns det ändå ingen som är bättre på att ha min rygg.
 
Firar ett år som singel nu! Trivs otroligt bra ändå. Fortsätter att träffa O som jag trivs så hemskt bra med, känner mig trygg och otroligt lyckligt lottad som fått träffa honom! Även om jag inte är kär 😅

Vet inte om jag missuppfattat detta men jag har läst några inlägg (inte bara av dig) ang att dejta någon utan att liksom bli förälskad eller kär i personen. Jag blir nyfiken på företeelsen. Ingen behöver ju svara på frågan, men jag undrar vad man ser som syfte med dejtandet om det inte är att hitta en partner för att inleda nån kärleksrelation med? Eller söker man det, men hittar det inte, och är istället nöjd med att ha en trevlig person att umgås med i väntan på? Eller är syftet att ha en FWB?
Det kan hända att jag frågat förr, men glömt bort det för att jag är så trög och trött nu av att jobba natt. Men det är intressant för jag kan verkligen inte sätta mig in i situationen, och jag brukar ha ganska lätt för att sätta mig in i olika scenarion :o
 
Nån modern kvinna som skulle vilja gå på dejt med den här "traditionellt manliga" herren? Nä, inte jag heller.

Screenshot_20210405_123823.webp
 
Vet inte om jag missuppfattat detta men jag har läst några inlägg (inte bara av dig) ang att dejta någon utan att liksom bli förälskad eller kär i personen. Jag blir nyfiken på företeelsen. Ingen behöver ju svara på frågan, men jag undrar vad man ser som syfte med dejtandet om det inte är att hitta en partner för att inleda nån kärleksrelation med? Eller söker man det, men hittar det inte, och är istället nöjd med att ha en trevlig person att umgås med i väntan på? Eller är syftet att ha en FWB?
Det kan hända att jag frågat förr, men glömt bort det för att jag är så trög och trött nu av att jobba natt. Men det är intressant för jag kan verkligen inte sätta mig in i situationen, och jag brukar ha ganska lätt för att sätta mig in i olika scenarion :o

Jag kan älska personer utan att vara kär, har inget behov av att hitta en kärlekspartner heller. Däremot älskar jag att umgås med människor jag tycker om. För mig behöver det inte finnas något ”endgame” för att jag ska kunna njuta av ett meningsfullt människomöte.
 
Jag kan älska personer utan att vara kär, har inget behov av att hitta en kärlekspartner heller. Däremot älskar jag att umgås med människor jag tycker om. För mig behöver det inte finnas något ”endgame” för att jag ska kunna njuta av ett meningsfullt människomöte.
Men vad är då skillnaden mellan dessa dejter och vänner? Finns det ingen skillnad?
 
Nån modern kvinna som skulle vilja gå på dejt med den här "traditionellt manliga" herren? Nä, inte jag heller.

Visa bifogad fil 67443
Fast han verkar ju inte vara på jakt efter en modern kvinna och det är väl ok?

Jag tycker det är lite småtöntigt att lägga in sånt här för att skratta åt, den här snubben har ju bemödat sig med en ordentlig presentation där han är tydlig med vem han är och vad han söker och sen kanske det inte faller så många här på läppen men det är väl inte konstigare än alla andra preferenser folk har?

Det är väl 100 gånger tristare med dem som utger sig för att vara jämställda och sen ändå är mansgrisar.
 
Vet inte om jag missuppfattat detta men jag har läst några inlägg (inte bara av dig) ang att dejta någon utan att liksom bli förälskad eller kär i personen. Jag blir nyfiken på företeelsen. Ingen behöver ju svara på frågan, men jag undrar vad man ser som syfte med dejtandet om det inte är att hitta en partner för att inleda nån kärleksrelation med? Eller söker man det, men hittar det inte, och är istället nöjd med att ha en trevlig person att umgås med i väntan på? Eller är syftet att ha en FWB?
Det kan hända att jag frågat förr, men glömt bort det för att jag är så trög och trött nu av att jobba natt. Men det är intressant för jag kan verkligen inte sätta mig in i situationen, och jag brukar ha ganska lätt för att sätta mig in i olika scenarion :o

För min del så känner jag mig inte redo att inleda ett förhållande där jag kallar den andre min partner. Jag vill att det ska vara jämställt och rättvist och jag känner mig inte alls tillräckligt stabil för att ge mig in i det. Jag har ganska mycket jag velat reda ut först och känna mig stabil och trygg med hos mig själv. Eftersom jag har en dålig historik av relationer och fortfarande känner mig väldigt obekväm med att hävda mina behob i alla typer av relationer med andra människor känns det bara dumt.

Däremot känner jag inte att det påverkar mig negativt att ha "enklare" relationer på friare basis, där upplever jag nu åtm att jag ät bättre på att inte helt försvinna själv direkt o relation till den andre. Så för mig känns det helt perfekt i nu läget att träffa The Guy. Han är en såpass inkännande och vettig person i övrigt så det hade säker gått ganska bra att vara tillsammans med honom också men eftersom han inte vill ha något seriöst och jag egentligen lovat mig själv att inte heller ha det så kör vi såhär istället. Hade han känt annorlunda hade jag nog varit fine med det men då tror jag att jag behövt lägga mer energi på att "vakta mina gränser" (främst emot mig själv) medan jag gör mitt jobb med mig själv. Och det känns ärligt talat lite jobbigt och onödigt svårt. Och så länge vi har en öppen kommunikation om hur vår relation känns löpande så känns detta bäst för mig.

Men jag är ju också i läget att jag undrar hur jag ever ska kunna ha en bra relation med en partner så för mig är det mer en utopi jag får se om den blir rimlig för mig i framtiden. Och i övrigt har jag inga premisser alls kring relationer, vill leva efter mottot att vi ses så länge det känns bra och annars så slutar vi bara.
 
För min del så känner jag mig inte redo att inleda ett förhållande där jag kallar den andre min partner. Jag vill att det ska vara jämställt och rättvist och jag känner mig inte alls tillräckligt stabil för att ge mig in i det. Jag har ganska mycket jag velat reda ut först och känna mig stabil och trygg med hos mig själv. Eftersom jag har en dålig historik av relationer och fortfarande känner mig väldigt obekväm med att hävda mina behob i alla typer av relationer med andra människor känns det bara dumt.

Däremot känner jag inte att det påverkar mig negativt att ha "enklare" relationer på friare basis, där upplever jag nu åtm att jag ät bättre på att inte helt försvinna själv direkt o relation till den andre. Så för mig känns det helt perfekt i nu läget att träffa The Guy. Han är en såpass inkännande och vettig person i övrigt så det hade säker gått ganska bra att vara tillsammans med honom också men eftersom han inte vill ha något seriöst och jag egentligen lovat mig själv att inte heller ha det så kör vi såhär istället. Hade han känt annorlunda hade jag nog varit fine med det men då tror jag att jag behövt lägga mer energi på att "vakta mina gränser" (främst emot mig själv) medan jag gör mitt jobb med mig själv. Och det känns ärligt talat lite jobbigt och onödigt svårt. Och så länge vi har en öppen kommunikation om hur vår relation känns löpande så känns detta bäst för mig.

Men jag är ju också i läget att jag undrar hur jag ever ska kunna ha en bra relation med en partner så för mig är det mer en utopi jag får se om den blir rimlig för mig i framtiden. Och i övrigt har jag inga premisser alls kring relationer, vill leva efter mottot att vi ses så länge det känns bra och annars så slutar vi bara.
Vad är den praktiska skillnaden mellan det ni har jömfört med om ni skulle vara tillsammans då?
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
10 544
Senast: Imna
·
Relationer Hej alla kloka bukepersoner! Undrar lite hur ni upplever det här med att bli kär? Jag har alltid haft svårt att släppa in folk och rätt...
2
Svar
22
· Visningar
2 325
Senast: Triangul
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp