Dejtingtråden 22

[bumpo]

Jag tror att jag är lite mer ”slow learner” än du, men vi verkar ha lite samma upplägg?

Väldigt lika upplägg och egentligen så är jag nog en slow learner jag med. Eller snarare, jag är sanslöst trött på att skada mig själv och andra för att försöka passa in i något samhället lägger på mig

 

[Milosari]

Nu har jag nått stadiet där jag själv märker att jag pratar för mycket om min käresta. Ni vet sådär som folk pratar om sina barn och hundar? Stackars @Wingates fick sin dos igår. Skärpning utlovas.

Men inte här . Vi hade ett bra samtal igår. Eller det inleddes med att jag läste fel och trodde att han tvivlade på om han ville fortsätta relationen. Blev helt kall och kunde verkligen se hur synfältet smalnade av och blev till en liten tunnel. Så stod det inte alls, utan bara att han är mycket mindre öppen med de normbrytande delarna av vår relation, och att han är rädd för att bli outad. Han har ett konservativt jobb och lever i en konservativ miljö och riskerar att drabbas av helt andra konsekvenser. Men samtidigt är han stolt och glad för att jag är ganska öppen med det, och det blir ju en balansgång om vi är ett par på sociala medier. ”Cruisare” kan ju ganska snabbt slå ihop ett och ett, och röja hans identitet.

Det slutade i alla fall med att jag plockade bort profilbilder som visar mitt ansikte, och pausade tinder lite. Vi behöver prata igenom face to face hur vi ska göra, och jag får fundera på vad som är viktigast; att vi står kvar som offentligt par, eller att jag ska vara offentlig som person där. Vi är inte något par på facebook och det är nog lika bra att vi inte blir det heller. Alla som behöver veta vet ju redan.

Hur gör du och din primärpartner @bumpo ?

 

[machafuko]

Jag återupprepar mig - jag är sämst på Tinder.

För första gången på ett bra tag matchade jag med en väldigt intressant kille och vi hade en bra diskussion kan jag tycka. Sen bara dog det från ingenstans. Vet inte om man bara ska skriva något igen eller släppa det.

Om ni har en bra konversation och den dör för att någon kanske skrivit något kort - tar ni upp konversationen igen? Hur? Och hur länge får man max vänta med att göra något sådant? Jag har ingen koll på sådana här saker. Det är helt nytt för mig

 

[Milosari]

Jag återupprepar mig - jag är sämst på Tinder.

För första gången på ett bra tag matchade jag med en väldigt intressant kille och vi hade en bra diskussion kan jag tycka. Sen bara dog det från ingenstans. Vet inte om man bara ska skriva något igen eller släppa det.

Om ni har en bra konversation och den dör för att någon kanske skrivit något kort - tar ni upp konversationen igen? Hur? Och hur länge får man max vänta med att göra något sådant? Jag har ingen koll på sådana här saker. Det är helt nytt för mig

Jag har har precis återupptagit en konversation som varit död sedan juli typ . Eller han återupptog den. Tror att vi hade kunnat bli goda vänner, men osäker på hur attraherad jag är. Vi ska i alla fall ses på en öl någon dag. Det blir över ett år efter att vi matchade .

Mer normalt; jag har några stycken samtidigt. Då märks det inte så mycket om någon faller ifrån.

 

[machafuko]

Jag har har precis återupptagit en konversation som varit död sedan juli typ . Eller han återupptog den. Tror att vi hade kunnat bli goda vänner, men osäker på hur attraherad jag är. Vi ska i alla fall ses på en öl någon dag. Det blir över ett år efter att vi matchade .

Mer normalt; jag har några stycken samtidigt. Då märks det inte så mycket om någon faller ifrån.

Okej, men var det någon du pratat en längre stund med då?

 

[Return_to_the_moon]

Har svårt att se varför man skulle ge såna människor en ny chans alls faktiskt. Okej om mänskan ber om ursäkt och har en rimlig anledning, men inte annars.

Har pratat med en snubbe i ett antal år själv, så skulle vi ses för några månader sen. Jag gjorde mig i ordning och grejade, under tiden som han gick upp i rök. Fick höra några veckor senare att han var tvungen att dra ut på jobb men ville boka ny träff. Konstaterade bara att om man har så jävla låg respekt för andra människor att man inte ens ids lämna återbud så får det faktiskt vara. Jag är värd bättre än så och jag vågar lova att du är det du också.

Bra att du sa ifrån! Jag hatar när någon ställer in efter att jag är redo för en dejt.

Häromdagen när spanjoren ställde in andra gången i rad skrev jag att han inte verkar respektera min tid och att jag förlorat lusten att träffas. Han blev väldigt ledsen och ville verkligen förklara och lösa det så det gick bra tillslut.

Det var inte hundra procent bestämt att dejten igår skulle hem till mig. Han var ute och skulle höra av sig när han var påväg hem. Om jag var vaken skulle han sova hos mig. Jag tänkte att han skulle komma/höra av sig att han inte kunde kring 22/23, så blev lite putt när han skrev kl 2. Men han har ändå så många issues med sig själv så jag borde inte träffa honom oavsett. Har bara noll lust att börja med tinder igen .

 

[SaraXX]

Och så blev det restaurang med en läkare ikväll. Han skrev på HP inatt så det var snabbt marscherat.
Men först promenaddejt.

 

[ekra]

Jag har lite svårt att förstå spanjoren. Han skriver fortfarande en massa till mig, med pussar när han säger god natt osv. Jag har aldrig i mitt liv varit med om någon som skriver så ofta till mig och jag kan inte förstå varför han gör det om han inte är superintresserad.

Jag skriver ju för att jag är intresserad av honom, men varför skriver han? Jag tänkte först att han kanske känner sig ensam, men han skriver även när han åker och hälsar på familj/vänner, när han är ute och dricker öl med vännerna... Jag har frågat honom varför och berättade att jag inte messar så mycket med vänner/kk:s. Han svarade att han tycker om att skriva med folk generellt och att jag är kul att skriva med.

Jag tycker svaret ändå är konstigt. Jag känner att han har lurat mig, om än omedvetet. Jag har blivit glad och pirrig när han skrivit och tagit mig tid att svara. Jag förstår inte vad poängen är liksom. Jag ska fråga honom nästa gång vi ses, men misstänker att jag ändå inte kommer förstå riktigt.

Alltså han skriver galet mycket! Han skriver ju till och med när han egentligen är upptagen. Jag har aldrig ens skrivit så mycket med en kompis och då är ändå jag både extremt social och mobilberoende.

Pussar i sms osv kan absolut vara kulturellt. Jag har haft en del franska vänner som nästan alltid slänger med pussar och kramar i konversationerna. Kanske spanjorer är likadana.

När det gäller att skriva mycket och vara supertrevlig även om man inte ”vill vara tillsammans” så kan det ju också vara så att personen verkligen
tycker jättebra om dig som person och tycker om att ha kontakt med dig för att det ger den bra energi.

Och vissa är väldigt intensiva i sitt mobilanvändande, en vän till mig (före smarttelefonerna!) sa att han brukar skicka omkring 200(!!!) sms om dagen.

Man är ju olika.

 

[bumpo]

Nu har jag nått stadiet där jag själv märker att jag pratar för mycket om min käresta. Ni vet sådär som folk pratar om sina barn och hundar? Stackars @Wingates fick sin dos igår. Skärpning utlovas.

Men inte här . Vi hade ett bra samtal igår. Eller det inleddes med att jag läste fel och trodde att han tvivlade på om han ville fortsätta relationen. Blev helt kall och kunde verkligen se hur synfältet smalnade av och blev till en liten tunnel. Så stod det inte alls, utan bara att han är mycket mindre öppen med de normbrytande delarna av vår relation, och att han är rädd för att bli outad. Han har ett konservativt jobb och lever i en konservativ miljö och riskerar att drabbas av helt andra konsekvenser. Men samtidigt är han stolt och glad för att jag är ganska öppen med det, och det blir ju en balansgång om vi är ett par på sociala medier. ”Cruisare” kan ju ganska snabbt slå ihop ett och ett, och röja hans identitet.

Det slutade i alla fall med att jag plockade bort profilbilder som visar mitt ansikte, och pausade tinder lite. Vi behöver prata igenom face to face hur vi ska göra, och jag får fundera på vad som är viktigast; att vi står kvar som offentligt par, eller att jag ska vara offentlig som person där. Vi är inte något par på facebook och det är nog lika bra att vi inte blir det heller. Alla som behöver veta vet ju redan.

Hur gör du och din primärpartner @bumpo ?

Jag står nog fortfarande som förlovad med exet innan Kukaset på facebook eventuellt som singel. Jag har faktiskt ingen aning och har inte funderat på det heller. För mig är just den offentligheten en ickefråga. Jag använder knappt facebook och jag tror inte någon av oss haft en tanke på att det kan vara en sak.

Mvh går mycket minsta motståndets väg

 

[Raderad medlem 6459]

Pussar i sms osv kan absolut vara kulturellt. Jag har haft en del franska vänner som nästan alltid slänger med pussar och kramar i konversationerna. Kanske spanjorer är likadana

Ja, som jag skrev är det nog en kulturell grej. Alla spanjorer jag känner skriver ”en kram” eller ”pussar”.

 

[athena_arabians]

Pussar i sms osv kan absolut vara kulturellt. Jag har haft en del franska vänner som nästan alltid slänger med pussar och kramar i konversationerna. Kanske spanjorer är likadana.

När det gäller att skriva mycket och vara supertrevlig även om man inte ”vill vara tillsammans” så kan det ju också vara så att personen verkligen
tycker jättebra om dig som person och tycker om att ha kontakt med dig för att det ger den bra energi.

Och vissa är väldigt intensiva i sitt mobilanvändande, en vän till mig (före smarttelefonerna!) sa att han brukar skicka omkring 200(!!!) sms om dagen.

Man är ju olika.

Jag håller med. Bara för att man inte ser något fast romantiskt förhållande med en person så betyder det ju inte att man skiter i denne. Jag låg och umgicks regelbundet med en kille en period under studenttiden. Det klickade absolut inte romantiskt mellan oss men vi tyckte om och respekterade varandra. När han blev ihop med en tjej fortsatte vi umgås, fast utan liggandet då

Jag skulle inte vilja ha en kk som inte bryr sig om mig. Att bry sig är ju inte samma sak som att vara kär och vilja ha ett förhållande.

 

[Bison]

Pussar i sms osv kan absolut vara kulturellt. Jag har haft en del franska vänner som nästan alltid slänger med pussar och kramar i konversationerna. Kanske spanjorer är likadana.

När det gäller att skriva mycket och vara supertrevlig även om man inte ”vill vara tillsammans” så kan det ju också vara så att personen verkligen
tycker jättebra om dig som person och tycker om att ha kontakt med dig för att det ger den bra energi.

Och vissa är väldigt intensiva i sitt mobilanvändande, en vän till mig (före smarttelefonerna!) sa att han brukar skicka omkring 200(!!!) sms om dagen.

Man är ju olika.

Jag skickar runt 4000 sms till bästis varje månad och skriver flitigt med flera andra kompisar på Whatsapp och messenger.
Vissa är väldigt roliga att skriva med helt enkelt.

Jag och kollegan skriver bitvis väldigt mycket. Träffade honom på jobbet igår och tänkte på att jag verkligen tycker om honom. Inte kär och vill inte ha en relation, tycker bara att han är en härlig människa som ger bra energi och är rolig att prata och umgås med.

 

[Return_to_the_moon]

Pussar i sms osv kan absolut vara kulturellt. Jag har haft en del franska vänner som nästan alltid slänger med pussar och kramar i konversationerna. Kanske spanjorer är likadana.

När det gäller att skriva mycket och vara supertrevlig även om man inte ”vill vara tillsammans” så kan det ju också vara så att personen verkligen
tycker jättebra om dig som person och tycker om att ha kontakt med dig för att det ger den bra energi.

Och vissa är väldigt intensiva i sitt mobilanvändande, en vän till mig (före smarttelefonerna!) sa att han brukar skicka omkring 200(!!!) sms om dagen.

Man är ju olika.

Ja men jag har aldrig upplevt någon som skriver så mycket. Det är nästan konstant hela dagarna; skickar bilder från jobbet, länkar om saker vi pratat om, skriver när han vaknar, går och lägger sig, frågar hur det är med mig...

Han fortsätter att skriva lika mycket nu, även efter vårt samtal. Jag stör mig lite på det. Jag sa ju att jag tycker det är konstigt att skriva så mycket om det inte är något mer. Jag försöker inte svara så fort och skriva kort. Sen när jag träffar honom nästa gång måste vi prata om det.

 

[Return_to_the_moon]

Jag skickar runt 4000 sms till bästis varje månad och skriver flitigt med flera andra kompisar på Whatsapp och messenger.
Vissa är väldigt roliga att skriva med helt enkelt.

Jag och kollegan skriver bitvis väldigt mycket. Träffade honom på jobbet igår och tänkte på att jag verkligen tycker om honom. Inte kär och vill inte ha en relation, tycker bara att han är en härlig människa som ger bra energi och är rolig att prata och umgås med.

Jag skriver mycket med folk också, men mer i omgångar. Typ chattar fram och tillbaka med några vänner en dag sedan ett annat gäng en annan. När jag har mycket kontakt med en och samma person varje dag så brukar det ofta vara dejting eller om det är en väldigt nära kompis.

Men jag har förstått att spanjoren är som er crazy messare .

 

[ekra]

@Myblackcat Jag hade också känt mig totalt trängd om någon pepprade konstant med meddelanden sådär.

 

[Hjälten]

Jag återupprepar mig - jag är sämst på Tinder.

För första gången på ett bra tag matchade jag med en väldigt intressant kille och vi hade en bra diskussion kan jag tycka. Sen bara dog det från ingenstans. Vet inte om man bara ska skriva något igen eller släppa det.

Om ni har en bra konversation och den dör för att någon kanske skrivit något kort - tar ni upp konversationen igen? Hur? Och hur länge får man max vänta med att göra något sådant? Jag har ingen koll på sådana här saker. Det är helt nytt för mig

Ställ nån fråga som får konversationen i rullning igen ? Vad ska du göra i helgen? eller nåt ?

Det finns inga regler. Jag brukar försöka få gång konversationen igen efter allt från timmar till dagar, veckor och månader. Whatever works

Men i slutändan måste man försöka klämma in en träff också... Annars kan man räkna med att konversationen självdör av sig själv istället.

 

[gul_zebra]

Bra att du sa ifrån! Jag hatar när någon ställer in efter att jag är redo för en dejt.

Häromdagen när spanjoren ställde in andra gången i rad skrev jag att han inte verkar respektera min tid och att jag förlorat lusten att träffas. Han blev väldigt ledsen och ville verkligen förklara och lösa det så det gick bra tillslut.

Det var inte hundra procent bestämt att dejten igår skulle hem till mig. Han var ute och skulle höra av sig när han var påväg hem. Om jag var vaken skulle han sova hos mig. Jag tänkte att han skulle komma/höra av sig att han inte kunde kring 22/23, så blev lite putt när han skrev kl 2. Men han har ändå så många issues med sig själv så jag borde inte träffa honom oavsett. Har bara noll lust att börja med tinder igen .

Jag sa inte ens ifrån utan bara "nope" när han frågade, sen hörde jag ingenting på x antal månader Förrän nu i veckan, han vill fortfarande ses och jag konstaterade bara att han skulle ha tänkt på det innan han schabblade till det sist. Har ingen aning om han vet vad som felar ens och kunde faktiskt inte bry mig mindre i det heller. Det är synd iom att vi verkar passa rätt bra ihop annars, men jag tänker inte försöka uppfostra en mansbebis. Han ställde ju dock inte in - hade han gjort det så vore det lugnt, bara att boka om. Men att bara skita i att höra av sig, det accepterar jag inte annat än om man ber om ursäkt hyfsat omgående och har en rimlig orsak, typ en olycka eller nåt.

Har man bestämt så så kan man väl checka av lite i rimlig tid kan jag tycka? Bara liksom säga att det blir sent eller nåt. Men ja, låt bli om det är så. Prova nåt annat än Tinder?

 

[Petruska]

Nu har jag nått stadiet där jag själv märker att jag pratar för mycket om min käresta. Ni vet sådär som folk pratar om sina barn och hundar? Stackars @Wingates fick sin dos igår. Skärpning utlovas.

Men inte här . Vi hade ett bra samtal igår. Eller det inleddes med att jag läste fel och trodde att han tvivlade på om han ville fortsätta relationen. Blev helt kall och kunde verkligen se hur synfältet smalnade av och blev till en liten tunnel. Så stod det inte alls, utan bara att han är mycket mindre öppen med de normbrytande delarna av vår relation, och att han är rädd för att bli outad. Han har ett konservativt jobb och lever i en konservativ miljö och riskerar att drabbas av helt andra konsekvenser. Men samtidigt är han stolt och glad för att jag är ganska öppen med det, och det blir ju en balansgång om vi är ett par på sociala medier. ”Cruisare” kan ju ganska snabbt slå ihop ett och ett, och röja hans identitet.

Det slutade i alla fall med att jag plockade bort profilbilder som visar mitt ansikte, och pausade tinder lite. Vi behöver prata igenom face to face hur vi ska göra, och jag får fundera på vad som är viktigast; att vi står kvar som offentligt par, eller att jag ska vara offentlig som person där. Vi är inte något par på facebook och det är nog lika bra att vi inte blir det heller. Alla som behöver veta vet ju redan.

Hur gör du och din primärpartner @bumpo ?

OT. Men jag har sett rädslan för den sortens outning förut. Och jag fattar inte vad det är för konsekvenser man är rädd för då? Vad tänker man sig ska hända?

(Jag ser alltså ingen likhet med tex hemliga bögar och lesbiska på 50-talet.)

 

[Sasse]

Men att bara skita i att höra av sig, det accepterar jag inte annat än om man ber om ursäkt hyfsat omgående och har en rimlig orsak, typ en olycka eller nåt.

Åh, det påminner mig om en "dejt" jag haft med en man. Vi hade setts flera gånger och just den här gången skulle jag bjuda honom på middag hos mig. Han dök aldrig upp den dagen. Dagen efter däremot får jag ett sms med en ursäkt och en förklaring, dock av sådan sort att han missade vår dejt för att han gått på en dejt med en annan. Jahapp.

 

[pepp]

Träffade ju E igår.
Hade nog för höga förväntningar känner mig helt förstörd.

Det var sista gången vi sågs (han nämnde nåt om att vara vänner, men det går inte..) Han kramade om mig och strök bort mina tårar.

När han skulle gå så sa han hejdå till herr pudel också (oj vad dom gillar varandra) sen när han gått så brast det totalt