och de som inte skulle fatta varför (premiäranvändning av den vidriga smileyn men den passade här)Det tror jag också. Eller så gör man som jag och försöker, men misslyckas med att ha ”normala” förhållanden. Jag tror att många är onödigt olyckliga på grund av samhällets normer.
Men usch så trist att ni inte är synkade och hoppas att ni hittar något bra sätt att hålla kontakten ändå utan att du blir ännu mer sårad.
Jag är helt övertygad om att folk är onödigt olyckliga pga normer... Jag själv har åtminstone varit det förut, gett mig in i relationer utan att riktigt prata igenom vad som gäller, där vi båda tagit för givet att allt ska vara "så som relationer brukar vara" och så har det blivit allmänt dåligt med allt av olika anledningar. Nu har jag kommit fram till (delvis pga den här tråden) att om jag ska ge mig in i något parförhållande igen så ska jag prata igenom allt med partnern först, även sådant som enligt normer är självklarheter, just för att det inte behöver vara självklarheter och för att det kanske kan finnas bättre lösningar på allt för oss just där och då.
Är du jag?
Alltså jag vet inte.. jag har jättesvårt för det här "Vill du snacka?" och sen typ "Nu måste jag göra ditten och datten, vill du snacka mer sen?". Jag blir lite anti mot sådant och får bara vibbar till någon som är fast i hur det var på typ Aftonbladets chatt på 90-talet
Jag tycker liksom att all skriftlig kommunikation i sådana här sammanhang sker när man har tid och lust till att skriva. Meeeen jag försöker vara öppen och överseende och inte döma ut personen bara för det
Jag tror att jag är lite mer ”slow learner” än du, men vi verkar ha lite samma upplägg?
Tycker det känns lite slemmigt bara och min största mardröm är att känna mig bortskämd och bli överöst med komplimanger/grejer. Vi har väll pratat om att vi ska ses, men nu har jag börjat tveka som sagt....) och berättar att han köpt den och undrar när han kan hämta. Och det bara klickar till något där! 
Nu har vi skrivit ganska intensivt hela veckan och han är störtskön! Precis samma humor som mig, fräck och uppkäftig (på skoj då såklart) och jättevarm och fin människa. Vi har bokat in en kaffe nu i helgen faktist, så jag hoppas den blir av. Det var nämligen han som skrev dagen efter han hämtat grejen han köpt och frågade varför jag inte hade hyfs nog att bjuda in han på kaffe! Vi konstanterade bägge två att det var ju dumt! Precis så där rättfram som jag gillar! Nu vet jag ju inte vad det blir av detta, eller om det blir något mer än just kaffe, men det känns himla bra i magen nu iallafall! Dock så vet jag inte ens själv vad jag vill med något just nu, men tror det är en ganska bra utgångspunkt. Jag varken söker eller väljer bort, utan blir det så blir det.Åh vad jag håller med. Jag försöker att inte bli snäsig åt dom som frågar liknande men det är så svårt.Alltså jag vet inte.. jag har jättesvårt för det här "Vill du snacka?" och sen typ "Nu måste jag göra ditten och datten, vill du snacka mer sen?". Jag blir lite anti mot sådant och får bara vibbar till någon som är fast i hur det var på typ Aftonbladets chatt på 90-talet
Jag tycker liksom att all skriftlig kommunikation i sådana här sammanhang sker när man har tid och lust till att skriva. Meeeen jag försöker vara öppen och överseende och inte döma ut personen bara för det
Nu har jag ”singlat på” här sen tidigt i somras och har reggat mig på Tinder nyligen. Har fått en hel del matchningar men tycker många blir så jöniga efter ett tag. Jag vill ha någon med lite fart och riv i!
Matchade med en som jag bara kände wow över, tyvär så var avståndet låååångt (han var i närheten av min ort och firade jul bara nämligen) så det fick rinna ut i sanden. Har pratat med en nu som jag verkligen blir attraherad av, men samma sak där, han verkar för snäll/mesig, och pratar mycket om hur han vill ”skämma bort” sin tjej, säger hur fin och vacker jag är, och sånt där gillar inte riktigt jag.
Sen helt plötsligt från ingenstans så dyker en karl upp på min FB och frågar om en grej som mitt ex har till salu (han har fortfarande grejer kvar i garaget....
Åh, sånt där gillar jag ocksåSen helt plötsligt från ingenstans så dyker en karl upp på min FB och frågar om en grej som mitt ex har till salu (han har fortfarande grejer kvar i garaget....
Och jag har väl precis som du(?) väldigt lätt för att bli uttråkad av folk... Går det inte att retas och jävlas (på skoj) så tappar jag intresset... Men, det är ju så jäkla svårt att hitta någon som det går att skämta med på rätt nivå sådär... Någon som gillar den jargongen men aldrig kliver över på fel sida och blir otrevlig eller dum istället.Vilken tur att ditt ex har kvar grejer i garaget
Även om det som sagt är ”ingenting” just nu så har jag en bra känsla i kroppen över den där människan! Sen om det blir en ny vän eller mer får tiden utvisa. Jag har inte bråttom direkt. Hur som helst så tänker jag njuta just nu av det iallafall. 
Men va fan är det för jävla stolpskott?
