Dejting/förhållanden och religion?

[Cambrie]

Nja. I trådstarten ställde jag frågan åt båda hållen.

Ok. Ja men då är ju svaret på frågan som den var ställd till mig ja?

 

[Fetaost]

Ja det kan jag nog tycka det är. Det blir ju dock whataboutism i den här tråden.

Men det är ju exakt det du har tryckt på men omvänt.
Du tycker alltså att om man vill dejta någon med samma grundvärderingar och grundtro (religiös/ vetenskaplig) så bottnar det alltid i fördomar? Inte i att man vill stå på samma grund?

 

[Cambrie]

Men det är ju exakt det du har tryckt på men omvänt.
Du tycker alltså att om man vill dejta någon med samma grundvärderingar och grundtro (religiös/ vetenskaplig) så bottnar det alltid i fördomar? Inte i att man vill stå på samma grund.

Nja, det har jag inte skrivit alls. Och fördomar har vi väl allihopa? Eller du är utan dem? Uppenbarligen är det ju många i tråden som tror att leva med någon som tror oavsett om det är på gud eller fotboll eller fan och hans moster så utesluter det ett normalt liv. Det har jag skrivit. Och det är en fördom, eftersom, det uppenbarligen förekommer förhållanden där det funkar alldeles utmärkt ändå.

Dealbreakers har vi alla. Jag skiter högaktningsfullt i vilka dina är.

 

[Fetaost]

Nja, det har jag inte skrivit alls. Och fördomar har vi väl allihopa? Eller du är utan dem? Uppenbarligen är det ju många i tråden som tror att leva med någon som tror oavsett om det är på gud eller fotboll eller fan och hans moster så utesluter det ett normalt liv. Det har jag skrivit. Och det är en fördom, eftersom, det uppenbarligen förekommer förhållanden där det funkar alldeles utmärkt ändå.

Dealbreakers har vi alla. Jag skiter högaktningsfullt i vilka dina är.

Men det är ju fördomsfullt av dig och inte alls accepterande när du argumenterar emot de som har just tro som dealbraker. Du kan omöjligt veta varför de har den, om det finns upplevelser bakom osv. Du kan omöjligt veta att just den saken kanske är en trigger och faktiskt påverkar livet. Det har skett mycket i religonens namn även i nutid som människor här kan ha upplevt.

Det finns INGEN i tråden som förkastat relationer mellan tro/icketro utan alla har svarat utifrån sitt perspektiv.
Den enda som sen argumenterat emot deras dealbraker är du.

Jag har absolut fördommar som alla andra.

 

[Cambrie]

Men det är ju fördomsfullt av dig och inte alls accepterande när du argumenterar emot de som har just tro som dealbraker. Du kan omöjligt veta varför de har den, om det finns upplevelser bakom osv. Du kan omöjligt veta att just den saken kanske är en trigger och faktiskt påverkar livet. Det har skett mycket i religonens namn även i nutid som människor här kan ha upplevt.

Det finns INGEN i tråden som förkastat relationer mellan tro/icketro utan alla har svarat utifrån sitt perspektiv.
Den enda som sen argumenterat emot deras dealbraker är du.

Jag har absolut fördommar som alla andra.

Jag frågade varför man ansåg att intellektuell eller emotionell närhet saknas i ett förhållande där man -är en troende och en icketroende. Varken mer eller mindre.

 

[sjoberga]

Jag frågade varför man ansåg att intellektuell eller emotionell närhet saknas i ett förhållande där man -är en troende och en icketroende. Varken mer eller mindre.

Fast påståendet var att för mig skulle intellektuell och emotionell närhet i ett förhållande inte kunna bli tillräckligt bra när man har helt väsensskilda verklighetsuppfattningar. Det kan vara en begränsning i min förmåga, men för mig är det en dealbreaker - utan värdering i hur det ska vara för andra. Varken mer eller mindre.

 

[Cambrie]

Fast påståendet var att för mig skulle intellektuell och emotionell närhet i ett förhållande inte kunna bli tillräckligt bra när man har helt väsensskilda verklighetsuppfattningar. Det kan vara en begränsning i min förmåga, men för mig är det en dealbreaker - utan värdering i hur det ska vara för andra. Varken mer eller mindre.

Ok. Ja det är ju givetvis upp till dig. Och ja, troligen beror det på dig (eller på den andra personen). Man ska ju aldrig vara tillsammans med någon man inte får ut något av tänker jag. Oavsett, men det är ju också så att det inte, uppenbarligen, hjälper att ha samma livsåskådning många gånger med tanke på hur många av de som svarar här som har väldigt kraschade förhållanden tillsammans med rena rövhattar. Respekt är givetvis viktigast. Oavsett livsåskådning.

 

[Badger]

Istället för att ta över för mycket av dejtingtråden.
Hur ser ni på det här med dejting och förhållanden och reigion. Är du religiös? Skulle du kunna tänka dig ett förhållande med någon som inte delar din tro/har annan tro/ingen tro?
Är du ateist? Skulle du kunna tänka dig ett förhållande med någon som är religiös? Spirituell?
Samt allt däremellan förstås.

Nu söker jag inte ett förhållande men jag är rätt krass. Ateist, skulle i nuläget inte kunna tänka mig ett kärleks/familjeförhållande med någon som är troende religiös. Praktiserande eller inte spelar inte så stor roll utan jag känner helt enkelt att det så småningom skulle bli en friktion som inte skulle kunna fungera.
Hur tänker ni?

Ateist. Egentligen borde jag inte bry mig om huruvida en partner var religiös eller inte. Men antagligen skulle det inverka, många religioner har ju i sig en viss bild av hur ens partner ska bete sig och jag skulle inte vilja delta i någons aktiva känslomässiga religiösa tro, även om jag inte har det minsta emot ceremonier och alltid visar respekt för heliga platser med korrekt klädsel, tonfall osv och dessutom uppskattar religiösa platser -eller den energi och kärlek som i vissa fall (bortse här ifrån kyrka byggd efter 50-talet, varken kärlek eller energi inblandad, bara cement.) är lagd på dem.

Så det skulle ju handla om huruvida partnern kunde hålla isär religion och familj helt enkelt. Jag kan absolut dansa runt ett träd eller gå på midnattsmässa för "att man gör så och mamma skulle tycka det var så fint". Dvs vid enstaka tillfällen gå igenom cermoniella handlingar. Men tro, känslor, misogyna åsikter och annat går fetbort. Jag är ju av den fasta övertygelsen (bortsett från oförmåga att tro) att just nu tillgängliga monoteistiska gudar aktivt ser ned på och föraktar kvinnor. Så en partner som av hela sin själ tror på en sådan gudom tror ju även att jag då, som kvinna, är sämre än vad han är.

Även andra överdrivna känslomässiga utfall gällande religion eller spritiualitet känns inte helt rätt för mig. Det spelar ingen roll om det handlar om en överdriven känslomässig kontakt med yoga och kristaller eller magiska företeelser eller en etablerad religion.

 

[Fetaost]

Jag frågade varför man ansåg att intellektuell eller emotionell närhet saknas i ett förhållande där man -är en troende och en icketroende. Varken mer eller mindre.

En åsikt som kommer ifrån en användare men du har ju argumenterat om fler saker än så.

Och jag förstår @Nytant s tanke. Det beror väl på vad man tycker om att diskutera om.
Hade man stolpat upp fakta om mig och mina egenskaper så lovar jag att extremt få troende hade sett mig som en matchning och partner. Vi skulle inte vara kompatibla i de djupare, exetenciella frågorna och inte i flera andra heller.
Vilket är helt fine.

Att vissa klickar ändå handlar väl mer om hur nära man kan mötas i dessa samtal. För mig handlar det inte om respekt utan om värderingar.

Jag skulle tex inte kunna leva med en Sverigedemokrat heller eftersom våra grundvärderingar står för långt ifrån varandra. Därmed är det inte sagt att exakt allt de säger och tycker är heltokigt i mina öron men det skulle skava i mig och vara obekvämt. Däremot så har jag några vänner som visat sig rösta på SD. Inget problem för mig. Vi pratar aldrig politik. Men jag har svårt att tro att tron aldrig behöver ta plats i ett förhållande. Och jag vill inte ha det i MITT liv för mitt eget välbefinnande.

 

[Lingon]

Nja, det har jag inte skrivit alls. Och fördomar har vi väl allihopa? Eller du är utan dem? Uppenbarligen är det ju många i tråden som tror att leva med någon som tror oavsett om det är på gud eller fotboll eller fan och hans moster så utesluter det ett normalt liv. Det har jag skrivit. Och det är en fördom, eftersom, det uppenbarligen förekommer förhållanden där det funkar alldeles utmärkt ändå.

Dealbreakers har vi alla. Jag skiter högaktningsfullt i vilka dina är.

Då är det oerhört märkligt att du ger dig in i en tråd som handlar om just huruvida religion/avsaknad av religion är dealbreakers för olika personer.

 

[Nytant]

Du skrev att du inte är intresserad att diskutera eller svara på frågan. Jag skriver ju att det är helt ok. Jag förstår inte varför du tar illa upp över det.

Nej, det stämmer inte alls.

 

[Badger]

Låt säga att partnern är troende men inte praktiserande? Alltså tror på gud men inte nödvändigtvis håller på kyrkobesök, srskilt firande av högtider eller liknande.

Det skulle inte vara några problem tror jag, inte ens med något kyrkobesök här och där. Vanlig filmjölks svensk religiositet skulle inte vara några problem, grund för intressanta diskussioner, oavsett religion inblandad, (kallade det vanlig filmjölks svensk religiositet men har ju sett den i katolsk och muslimsk tappning i andra länder också.). Bara en brinnande intensiv tro, tänk Pingst eller så.

 

[Cambrie]

Nej, det stämmer inte alls.

Ok. Jag har ju dock inte fått något svar ändå...

 

[Mia_R]

Fast nu är det här min syn på saken. Jag lastar inte random troende för det onda religion orsakat men jag kommer högst sannolikt inte heller bli attraherad (mentalt) av en person som är religiös. Precis som att jag inte vill ha en relation med en rökare heller. Det är för mig inte en attraktiv egenskap hos en person jag ska ha ett förhållande med. Ingen annan behöver hålla med mig eller ta åt sig det minsta lilla. Men så funkar jag.

Jag är bara lite förvånad för det är inte det första jag frågar en kille som hänger med hem om han tror på något väsen eller är ateist. Eller rättare sagt, det är inte det första jag frågar innan jag bestämmer mig för om han får hänga med hem.

Jag kan dock förstå till viss del, det är som när jag kollar på HP, om någon kontaktar mig och skriver att han är kristen och röstar på högern så drar jag åt mig öronen. Hade jag träffat honom ute en kväll hade jag inte korsförhört(!) honom om han tror och vad han röstade på i senaste valet.

Jösses, jag har själv röstat på Mp, M, Piratpartiet, L och V, undrar vilket parti jag ska dömas för? Jag är inte ens säker på om jag röstade på S eller inte i senaste valet!

 

[Nytant]

Ok. Jag har ju dock inte fått något svar ändå...

Som sagt, om du klarar av att föra en konstruktiv diskussion kan vi gärna diskutera. Hittills har du inte visat det i någon kommentar till mig i den här tråden.

 

[Hedinn]

Jag är bara lite förvånad för det är inte det första jag frågar en kille som hänger med hem om han tror på något väsen eller är ateist. Eller rättare sagt, det är inte det första jag frågar innan jag bestämmer mig för om han får hänga med hem.

Jag kan dock förstå till viss del, det är som när jag kollar på HP, om någon kontaktar mig och skriver att han är kristen och röstar på högern så drar jag åt mig öronen. Hade jag träffat honom ute en kväll hade jag inte korsförhört(!) honom om han tror och vad han röstade på i senaste valet.

Jösses, jag har själv röstat på Mp, M, Piratpartiet, L och V, undrar vilket parti jag ska dömas för? Jag är inte ens säker på om jag röstade på S eller inte i senaste valet!

Lite så tänker jag ändå är väldigt vanligt i Sverige? Den klassiska ”jag tror inte på Gud, men jag tror på nåt”, precis som att de flesta röstar utan att anse sig tillhöra ett visst parti. Och jag tänker att majoriteten av dessa ändå svarar nej på frågan om de är religiösa.

 

[Cambrie]

Som sagt, om du klarar av att föra en konstruktiv diskussion kan vi gärna diskutera. Hittills har du inte visat det i någon kommentar till mig i den här tråden.

Jag frågade lugnt. Eftersom jag inte fattar varför man inte kan ha närhet och givande samtal på det sättet om den ena är troende och den andra inte.

 

[Mia_R]

Lite så tänker jag ändå är väldigt vanligt i Sverige? Den klassiska ”jag tror inte på Gud, men jag tror på nåt”, precis som att de flesta röstar utan att anse sig tillhöra ett visst parti. Och jag tänker att majoriteten av dessa ändå svarar nej på frågan om de är religiösa.

Då går alla som "tror på nått" bort för flera i tråden?

 

[Roheryn]

Well… jag var gift och levde ihop med samma person i 20 år och jag vet fortfarande inte om han tror på gud… Vi gifte oss i kyrkan och döpte vår dotter på hans initiativ, men det var ju för att hans mamma ville det Så jag antar att det religiösa har en rätt liten plats i mitt liv - och därmed hade det kanske varit svårt att leva med någon som lät det religiösa ta en väldigt stor plats i livet!

 

[Marje]

Jag har svårt att se att jag skulle kunna vara i ett seriöst förhållande med en troende/religiös person. För mig vore det svårt, eller omöjligt, att ha den djupare relation som ett partnerskap innebär med en person som har en så väsensskild uppfattning om vår omgivning och existens från vad jag har. Det handlar inte bara om att diskutera på ett intellektuellt plan eller att få varadagen att fungera, utan om saker som att finna stöd, tröst och mening i varandras samvaro. Hur ska jag kunna stötta en person i livets svåraste stunder, eller söka tröst hos en person som tror på en gud, när jag själv inte gör det?

Jag har flera bekanta, vänner och även familjemedlemmar som är troende i någon grad. Och jag respekterar dem, och deras rätt till religion- och trosfrihet, men jag förstår inte. Jag kan inte förstå hur en person kan tro på en gud, eftersom allt talar emot guds existens. Och jag vill inte leva med en partner som jag inte kan förstå på djupet.