Dejting/förhållanden och religion?

[Dentaku]

För mig är en jättestor del av attraktionen till min partner att vi kan ha intressanta och utvecklande samtal kring livet, universum och allting. För mig är den vetenskapliga ifrågasättande inställningen jätteviktig, och det känns som motsatsen till att ha en tro baserat på... faith.

Jag hade haft svårt att leva ihop med en polis, en mansrättsktivist, en nazist eller en moderat också. Männiksosynen är för långt från min egen!

Men om man ser endast till tro på något gudomligt, och alltså inte religiösa föreställningar, så ligger det ju utom det vetenskapliga.
Jag har precis samma kriterier för attraktion som du har. Jag skulle inte kunna leva i ett förhållande där vi inte kan diskutera, dividera och nörda ner oss i allt möjligt, både ur vetenskaplig och filosofisk synvinkel. Men huruvida någon av oss tror på någon form av gud har aldrig spelat roll.

 

[Fetaost]

Så är det. Men vi hade inte firat julen alls om vi inte varit troende från början. Jesus eller Oden.

Och jag hade isf inte saknat den.

 

[Cambrie]

Men du. Det är inte nödvändigt (eller riktigt schysst) att bli såhär defensiv och passivt-aggressiv mot mig. Det är ju ett högst personligt tema, och jag delar med mig om hur jag känner kring några av de mest intima aspekterna av mitt känsloliv. Helt subjektivt, utifrån mitt liv och min syn på hur jag vill ha det. Tycker du det är trevligt att du förlöjligar mig då? Ska jag inte få delta ärligt i tråden och dela med mig av mitt perspektiv?

Inget av det jag sa handlade på något vis om att sätta upp en standard för hur saker bör vara i andras relationer. Jag har inte alls uttalat mig om din relation och jag gläds genuint åt att ni verkar ha det jättebra!

Jag var nyfiken på varför jag, eller alla som delar sitt liv med en partner som tror på något annat än en själv, inte har "intellektuell och emotionell närhet" med sin partner. Men eftersom du inte kan svara så antar jag att det bara ytterligare en villfarelse och fördom mot hur troende personer fungerar. Ömsesidig respekt brukar räcka långt, det saknas ibland även bland ateister. Du får ta hur illa upp du vill av det ärligt talat.

Och jag hade isf inte saknat den.

Det hade ju ingen av. Lik förbannat är många lediga eller får extra betalt just på grund av att Jesus föddes, och inte klagar de på det... Åtminstone jag hade saknat det om denna högtid hade tagits bort på grund av ateisterna.

Men om man ser endast till tro på något gudomligt, och alltså inte religiösa föreställningar, så ligger det ju utom det vetenskapliga.
Jag har precis samma kriterier för attraktion som du har. Jag skulle inte kunna leva i ett förhållande där vi inte kan diskutera, dividera och nörda ner oss i allt möjligt, både ur vetenskaplig och filosofisk synvinkel. Men huruvida någon av oss tror på någon form av gud har aldrig spelat roll.

+en på den också. Förstår faktiskt inte att så många tror att det ena måste utesluta samtal om det andra.

 

[Lingon]

Att tro att religioner endast är av ondo och att inget gott har gjorts i religionens namn är en väldigt dogmatisk uppfattning. En stor del av det vi kallar för humanistiska värden har sin grund i teologiska resonemang. Många av de mest kritiska rösterna mot nazismen under 1930- och 40-talet kom från teologer. Befrielseteologin har varit den dominerande rösten mot orättvisor i Sydamerikanska och Afrikanska diktaturer. Många av civilsamhällets rörelser som värnar om rättvisa och mänskliga har sin grund i religiösa rörelser. Osv. Osv.

Jag delar majoriteten av de värderingar som mina religiösa vänner delar. Att vi sedan har olika uppfattning om varifrån dessa värden har sin grund må så vara. Lustigt nog tenderar dock många religösa teologer vara värdekonstruktivister snarare än att tro att det handlar om ”Guds befallning”.

Jag tänker inte ge mig in i den diskussionen.

 

[Dentaku]

Jag gör en personlig åtskillnad mellan ”troende” och ”religiös”. Där är för mig tro något personligt, som visserligen kan vara influerat av en specifik religion, men där varken religion eller religiösa ledare styr. Religiös å andra sidan är kollektivistiskt och det är svårare att avgöra var personens egen uppfattning slutar och religionens dogmer börjar.

Med min definition skulle jag ha problem med att vara tillsammans med en religiös person men inte med en troende.

 

[sjoberga]

Jag var nyfiken på varför jag, eller alla som delar sitt liv med en partner som tror på något annat än en själv, inte har "intellektuell och emotionell närhet" med sin partner. Men eftersom du inte kan svara så antar jag att det bara ytterligare en villfarelse och fördom mot hur troende personer fungerar. Ömsesidig respekt brukar räcka långt, det saknas ibland även bland ateister. Du får ta hur illa upp du vill av det ärligt talat.

Det hade ju ingen av. Lik förbannat är många lediga eller får extra betalt just på grund av att Jesus föddes, och inte klagar de på det... Åtminstone jag hade saknat det om denna högtid hade tagits bort på grund av ateisterna.

+en på den också. Förstår faktiskt inte att så många tror att det ena måste utesluta samtal om det andra.

Fast det är inte vad @Nytant skriver. Inget uttalande om andras förhållanden och känslor. Jag känner likadant, jag skulle ha svårt att ha den intellektuella och emotionella närheten med någon som har en helt annan verklighetsuppfattning. Eller som tycker Putin gör rätt som angrep Ukraina. Eller som tror att covid-19 är big pharmas projekt. Eller som ogillar andra människor pga hudfärg. Eller som begraver tuppar på åkern för att det ska växa bättre. Hur andra känner för det vet jag inte och har ingen absolut uppfattning om. Jag kan bara tala om hur jag tänker och känner.

Nu kan man tänka att just Jesu födelse kring år 0 var helt nödvändig för OB-tillägg eller begränsad arbetstid, eller så kan man tänka att vi hade organiserat arbetsvillkor ungefär lika bra även utan den. Jag lutar mig starkt åt det senare. Fast det är lite av en annan frågeställning än trådens.

 

[Fetaost]

Jag var nyfiken på varför jag, eller alla som delar sitt liv med en partner som tror på något annat än en själv, inte har "intellektuell och emotionell närhet" med sin partner. Men eftersom du inte kan svara så antar jag att det bara ytterligare en villfarelse och fördom mot hur troende personer fungerar. Ömsesidig respekt brukar räcka långt, det saknas ibland även bland ateister. Du får ta hur illa upp du vill av det ärligt talat.

Det hade ju ingen av. Lik förbannat är många lediga eller får extra betalt just på grund av att Jesus föddes, och inte klagar de på det... Åtminstone jag hade saknat det om denna högtid hade tagits bort på grund av ateisterna.

+en på den också. Förstår faktiskt inte att så många tror att det ena måste utesluta samtal om det andra.

Det jag menar är att jag har inget behov alls av att hylla och skapa högtider för div händelser.
Man kan vända på det. Varför ska dessa högtider vara så påverkande i ateisters liv?
Jag ser ingen vist med att halva samället står på paus pga religion.

 

[Lingon]

Jag var nyfiken på varför jag, eller alla som delar sitt liv med en partner som tror på något annat än en själv, inte har "intellektuell och emotionell närhet" med sin partner. Men eftersom du inte kan svara så antar jag att det bara ytterligare en villfarelse och fördom mot hur troende personer fungerar. Ömsesidig respekt brukar räcka långt, det saknas ibland även bland ateister. Du får ta hur illa upp du vill av det ärligt talat.

Det hade ju ingen av. Lik förbannat är många lediga eller får extra betalt just på grund av att Jesus föddes, och inte klagar de på det... Åtminstone jag hade saknat det om denna högtid hade tagits bort på grund av ateisterna.

+en på den också. Förstår faktiskt inte att så många tror att det ena måste utesluta samtal om det andra.

Men, alltså, ingen förutom du har pratat om DIN relation. Bara om sig själv, sina relationer och önskemål kring dessa. Det finns liksom ingen anledning för dig att ta åt dig över att andra inte vill leva som du. Ingen har kritiserat dig eller din relation. Bara pratat om sina.

 

[Nytant]

Jag var nyfiken på varför jag, eller alla som delar sitt liv med en partner som tror på något annat än en själv, inte har "intellektuell och emotionell närhet" med sin partner. Men eftersom du inte kan svara så antar jag att det bara ytterligare en villfarelse och fördom mot hur troende personer fungerar. Ömsesidig respekt brukar räcka långt, det saknas ibland även bland ateister. Du får ta hur illa upp du vill av det ärligt talat.

Förstår inte hur du läser det jag skriver. Läste du mitt första inlägg där jag beskrev att mina närmsta vänner sedan barnsben haft många olika trostillhörigheter? Att vi ofta diskuterat dessa frågor, utan att det skadat vår vänskap det minsta? Jag har inga fördomar. Men min personliga preferens är att dela en ateistisk syn på världen med min partner.

Vad är det du vill att jag ska svara på? Jag diskuterar gärna, men inte hur som helst. Om jag ska svara på något får det ju vara kopplat till något jag faktiskt skrivit, inte någon väderkvarn till affekttolkning.

Det jag tar illa upp över är hur fult du diskuterar, inte dina åsikter.

 

[Cambrie]

Men, alltså, ingen förutom du har pratat om DIN relation. Bara om sig själv, sina relationer och önskemål kring dessa. Det finns liksom ingen anledning för dig att ta åt dig över att andra inte vill leva som du. Ingen har kritiserat dig eller din relation. Bara pratat om sina.

Skriver man att intellektuell eller emotionell närhet saknas i ett förhållande där den ena tror så får man nog förklara varför man anser att det är så om någon frågar.

Förstår inte hur du läser det jag skriver. Läste du mitt första inlägg där jag beskrev att mina närmsta vänner sedan barnsben haft många olika trostillhörigheter? Att vi ofta diskuterat dessa frågor, utan att det skadat vår vänskap det minsta? Jag har inga fördomar. Men min personliga preferens är att dela en ateistisk syn på världen med min partner.

Vad är det du vill att jag ska svara på? Jag diskuterar gärna, men inte hur som helst. Om jag ska svara på något får det ju vara kopplat till något jag faktiskt skrivit, inte någon väderkvarn till affekttolkning.

Det jag tar illa upp över är hur fult du diskuterar, inte dina åsikter.

Baserat på vad du skriver har du samma fördomar som många andra här har.

 

[Lingon]

Fast bara för att en person är troende så betyder det ju inte att den blundar eller försvarar lidande. Jag kan ju inte lasta min mamma för allt ont i världen som utövats i kristendomens namn, hon försvarar ju inte övergreppen bara för att hon har en tro?

Fast nu är det här min syn på saken. Jag lastar inte random troende för det onda religion orsakat men jag kommer högst sannolikt inte heller bli attraherad (mentalt) av en person som är religiös. Precis som att jag inte vill ha en relation med en rökare heller. Det är för mig inte en attraktiv egenskap hos en person jag ska ha ett förhållande med. Ingen annan behöver hålla med mig eller ta åt sig det minsta lilla. Men så funkar jag.

 

[Fetaost]

Skriver man att intellektuell eller emotionell närhet saknas i ett förhållande där den ena tror så får man nog förklara varför man anser att det är så om någon frågar.

Baserat på vad du skriver har du samma fördomar som många andra här har.

Jag ser inga fördommar alls här. Men jag får uppfattningen att du TROR att vissa (mig inkluderat) menar saker vi inte gör. Jag upplever att du läser inläggen i försvarposition.

Jag ser INTE ner eller har fördommar mot människor som tror. Jag känner flera. Men grunden i att tro på en gud ligger enormt långt ifrån mig.

 

[Nytant]

Skriver man att intellektuell eller emotionell närhet saknas i ett förhållande där den ena tror så får man nog förklara varför man anser att det är så om någon frågar.

Baserat på vad du skriver har du samma fördomar som många andra här har.

Alltså, jag förstår att du har upplevt det som att jag kritiserat eller nedvärderat din relation på nåt vis. Men hur skulle det vara om vi försökte starta om, och du försökte tro mig när jag säger att du inte behöver försvara dig gentemot mig? Jag menar inget illa i den här diskussionen och tycker det är synd att du läser mig som att det finns ett behov av att höja garden. Det finns inget sådant behov.

Om vi då tänker att vi startat om, helt lugnt, vad är din fråga till mig? Jag ska försöka svara.

 

[Lingon]

Skriver man att intellektuell eller emotionell närhet saknas i ett förhållande där den ena tror så får man nog förklara varför man anser att det är så om någon frågar.

Baserat på vad du skriver har du samma fördomar som många andra här har.

Men det var ju inte det som skrevs. Det skrevs att för DEN specifika personen var det så. Det betyder inte att det är så för någon annan.

 

[Cambrie]

Men det var ju inte det som skrevs. Det skrevs att för DEN specifika personen var det så. Det betyder inte att det är så för någon annan.

Och jag svarade varför.

 

[nightcrawler]

Jag tror ju att det finns liv efter döden och att det kan finnas gudar eller typ andar. Jag skulle inte kunna leva med en ateist. Inte heller med någon kristen eller muslim eller liknande.

 

[Fetaost]

@Cambrie det är ju också supervanligt att troende inte vill dejta icketroende eller någon ur ett annat samfund. Är det också fördomsfullt?

Jag kan inte se det märkliga i att man i sin livspartner vill ha samma livsskådning. Oavsett om den bottnar i en religion eller i vetenskap.

 

[Cambrie]

@Cambrie det är ju också supervanligt att troende inte vill dejta icketroende eller någon ur ett annat samfund. Är det också fördomsfullt?

Jag kan inte se det märkliga i att man i sin livspartner vill ha samma livsskådning. Oavsett om den bottnar i en religion eller i vetenskap.

Ja det kan jag nog tycka det är. Det blir ju dock whataboutism i den här tråden.

 

[Glimra]

Jag vill inte dejta någon som är praktiserande religiös oavsett vilken religion det handlar om. Lika lite som jag vill dejta någon som tror att jorden är platt eller anser att Förintelsen aldrig hände.

 

[Sel]

Ja det kan jag nog tycka det är. Det blir ju dock whataboutism i den här tråden.

Nja. I trådstarten ställde jag frågan åt båda hållen.