dagis

[maiagull]

och det känns jättejobbigt. Jag behöver pepp.
Det är ett litet dagis, jag känner personalen sen tidigare och vi har vart dit på inskolning idag och Lillan verkar trivas och är inte alls särskilt intresserad av mig.
Hon ska vara där knappt halva dagen och hos farmor resten. Minus en dag i veckan som jag ska vara hemma med henne.
Jag försöker intala mig att hon kommer att trivas jättebra där och att hon behöver få leka med andra barn. Men jag blir nästan gråtfärdig bara jag tänker på det.
Sen lär hon väl bli sjuk också som bonus. (Hon har bara en feberdag hitills.) Och hon är bara 13 månader.

Är jag bara fjollig eller?

 

[Renee79]

Sv: dagis

Visst känns det när man ska släppa dem, det är nog bara naturligt o tror att alla känner det. när mina började kände jag en jätte klump i magen, men visste att dem skulle få det bra o träffa andra barn o så..man fick gå o leta efter dem när dem skulle hem för dem hade så roligt där ist, fick tom hjälp av andra barn ibland haha...

Försök o tänk positivt o att det kommer bli bra för henne o att hon kommer få roliga stunder när hon är där med kompisar o att hon kommer bli självständig..även om det känns jobbigt

 

[maiagull]

Sv: dagis

tack för peppet. jag vet ju det innerst inne.

 

[Renee79]

Sv: dagis

Känns det jobbigt o du vill prata så finns jag här =)..har varit med om det två gånger så jag vet hur det känns

 

[maiagull]

Sv: dagis

tackar. Jag ska på inskolningen imorgon igen, och som sagt så verkar hon ju trivas bra. Så vi får väl se

 

[Renee79]

Sv: dagis

Lycka till, det kommer gå bra ska du se =)

 

[mimmipigg]

Sv: dagis

Ja, du är fjollig!
Varför inte se det positiva, ungen trivs.
Att börja dagis så tidigt är ofta enklare än att vänta tills de passerat 2 år.
Sjuka blir de oftast mån-tis andra veckan men ser man till att hålla den gamla regeln hemma-en-dag-utan-feber så räcker det oftast med det. När de börjar dagis eller kommer tillbaka från semester brukar andra veckan ägnas åt förkylning och lite feber sen har de införlivat den aktuella bassiluskblandningen!
Nej, se att ditt barn trivs och gläds med det att det får vidga sina vyer.
Barn tillhör inte någon, utom sig själva, de ska växa upp till egna individer, göra sina misstag och skaffa sig sina erfarenheter.
Vi föräldrar får bara stå bredvid och hjälpa till!
Lycka till!

 

[maiagull]

Sv: dagis

tack. precis ett svar i min anda.
just vad jag behöver. tack igen

 

[Sissa]

Sv: dagis

Du är inte fjollig. Det är naturligt att känna så. Jag härdades inte med antalet ungar jag skolade in på dagis, det var lika jobbigt varje gång. För mig alltså, barnen tog det jättebra allihop. Fyran började som din redan som trettonmånaders, och det gick kanonbra för henne.

Barnen brukar klara separationen bättre än föräldrarna. Dagis är kul och bra!

(Nu har jag precis i dagarna separerats från min äldste son när han flyttade hemifrån. DET är jobbigt, och ger perspektiv på tillvaron.)

 

[maiagull]

Sv: dagis

skönt att höra.
nu ska jag krypa isäng och sova på saken. Det mesta brukar kännas bättre när man är utvilad

 

[Mammadutt]

Sv: dagis

hehe känner igen mig, tror nästan alla känner sådär då det är dags för dagis..... Men det kan gå hur bra som helst.... våran dotter vill INTE bli hämtad från dagis.... och vid lämning tjuter hon av glädje, springer in och börjar leka med de andra barnen.

 

[elmelts]

Sv: dagis

Bägge mina första börjage på dagis vid 1 års åldern, det var rätt skönt att komma ifrån lite, i den åldern så behöver man ha uppsikt mkt. Min tredje gick hemma med mig tills hon var över 3 år. Fy va jobbigt att lämna henne, hon trivs jättebra men jag som var van att ha min lilla tjej hemma tyckte det var jättejobbigt.

 

[maiagull]

Sv: dagis

skönt att jag inte är ensam att känna så. och jätteskönt att höra att hon trivs. Våran verkar trivas så här långt iallafall. Det känns lite bättre idag...