Dagens hästtjejer jämfört med gårdagens?

[Emine]

Funderat lite som ”återvändare” till stallet för 5 år sedan. Barn och tonåren upp till 20 års ålder spenderades dock i stallet 24/7.

Har idag egen häst och står inackorderad. Många har medryttare på sina hästar, tjejer från 13-20 ungefär. Där trodde jag att jag skulle känna igen mig som själv var i div olika stall från 10 års ålder och bara cyklade hem för att äta och sova i princip. Stallet var min fristad, där jag bestämde själv (bortsett från hästägaren), spenderade många timmar med att bara borsta, pyssla, putsa grejer och fick ibland rida som tack för hjälpen. Red jag lektion fick jag skjuts av mina föräldrar som sedan tog en promenad annars var de helt bortkopplade, kunde kanske nån enstaka gång titta på sköthästen och senare köra foder till egna hästen.

Ser jag på dagens stalltjejer ser jag något helt annat. För det första finns alltid mamma med i stallet när dessa skall rida, ridning är absolut viktigast. Stalledräng verkar mamma vara, mamma mockar, blandar foder och gör höpåsar, bygger hinder och skrittar av hästen salt plockar fram utrustning. Mamma sköter också all form av kommunikation med hästägaren. Rätt ofta blir det lite galet då stalltjejen ifrån fått informationen av hästägaren medan mamman är den som gör ”på sitt sätt”. Samma fenomen ser jag hos tonårstjejerna som har egen häst, mamma sköter all markservice medan den tonåriga ägaren i stort sett bara rider. I stort sett är det samma fenomen med alla stalltjejerna.

Jag förundras lite över hur det ändrats. Förvisso är engagerade föräldrar bra. Samtidigt missar ju tjejerna en massa ”skötseltimmar” som ju är det man som hästägare gör. (Alla tjejer har som mål att skaffa egen häst).
Varför väljer man som förälder att både föra den oftast inte så unga tonåringens talan? Serva med all form av hästskötsel?

Jag förstår inte riktigt fenomenet? När uppstod det och vart kom det ifrån? Är stalltjejen (sån som jag själv var) som bara älskade hästarna och skötseln och spenderade all ledig tid på det utdöd?

 

[Sporthorse]

Funderat lite som ”återvändare” till stallet för 5 år sedan. Barn och tonåren upp till 20 års ålder spenderades dock i stallet 24/7.

Har idag egen häst och står inackorderad. Många har medryttare på sina hästar, tjejer från 13-20 ungefär. Där trodde jag att jag skulle känna igen mig som själv var i div olika stall från 10 års ålder och bara cyklade hem för att äta och sova i princip. Stallet var min fristad, där jag bestämde själv (bortsett från hästägaren), spenderade många timmar med att bara borsta, pyssla, putsa grejer och fick ibland rida som tack för hjälpen. Red jag lektion fick jag skjuts av mina föräldrar som sedan tog en promenad annars var de helt bortkopplade, kunde kanske nån enstaka gång titta på sköthästen och senare köra foder till egna hästen.

Ser jag på dagens stalltjejer ser jag något helt annat. För det första finns alltid mamma med i stallet när dessa skall rida, ridning är absolut viktigast. Stalledräng verkar mamma vara, mamma mockar, blandar foder och gör höpåsar, bygger hinder och skrittar av hästen salt plockar fram utrustning. Mamma sköter också all form av kommunikation med hästägaren. Rätt ofta blir det lite galet då stalltjejen ifrån fått informationen av hästägaren medan mamman är den som gör ”på sitt sätt”. Samma fenomen ser jag hos tonårstjejerna som har egen häst, mamma sköter all markservice medan den tonåriga ägaren i stort sett bara rider. I stort sett är det samma fenomen med alla stalltjejerna.

Jag förundras lite över hur det ändrats. Förvisso är engagerade föräldrar bra. Samtidigt missar ju tjejerna en massa ”skötseltimmar” som ju är det man som hästägare gör. (Alla tjejer har som mål att skaffa egen häst).
Varför väljer man som förälder att både föra den oftast inte så unga tonåringens talan? Serva med all form av hästskötsel?

Jag förstår inte riktigt fenomenet? När uppstod det och vart kom det ifrån? Är stalltjejen (sån som jag själv var) som bara älskade hästarna och skötseln och spenderade all ledig tid på det utdöd?

Har lagt märke till samma och jag tror att det är så det ser ut idag tyvärr. Vad det beror på har jag ingen aning om.

 

[alazzi]

Inte så nytt. Detta fenomen såg jag redan i mitten på 90-talet.

 

[stjarnhimmel]

När jag var 14 blev jag medryttare för första gången. Mina föräldrar var i stort sett aldrig med trots att jag ibland också tog stort ansvar för fodringar, insläpp etc.
Idag när jag ser medryttarannonser vill de flesta ha någon som är över 18 eller att föräldrar är med. Så en 14- åring hade aldrig fått göra de saker jag fick.

Ibland läser jag såna inlägg på buke om att dagens unga är si eller så- oftast latare. Men- om vi vill att det ska vara annorlunda måste ju tonåringar också släppas in. Samtidigt som jag förstår hästägaren som vill att det ska finnas en vuxen med som tar ansvaret. Hur många hästägare eller stallägare är villiga att ha en ung tonåring där utan vuxen?

 

[Emine]

Jag kan ju bara tala för hur det är hos oss, där det i stort sett alltid finns någon vuxen i stallet. Men mamma prompt skall med ändå. Jag ser hellre inga problem med att yngre inte skulle bli insläppta, vi är ett privatstall där ingen av oss ägare skulle ha problem att hjälpa till att ta in hästen osv. Många är också under 18 men inte har det gjort saken bättre, en av de över 18 ville inte ens vara i stallet om mamma inte var där.

Det jag heller inte förstår är att mamman gör allt jobb kring hästen medan medryttaren bara rider i princip. Varför vill man som förälder det?

Har även jag testat att ha några av dessa som medryttare och tyvärr har det inte funkat. Mest pga mamma som för all talan, ringer om det ena eller det andra. Saker jag trodde man kunde informera en 16 åring om men som ju mamman gjorde på sitt vis. Jag som ägare hade inte haft några problem att vare sig 16 eller 18 åringen varit där själva, finns oftast någon i stallet och hästen är supersnäll. Men tyvärr är det en ”överengagerad” mamma på släp. Och tyvärr har jag inte sett något intresse i själva hästen alls mer än att man velat rida. Efter har det inte varit så jättenoga, inget mys med hästen eller så trots att de bara haft den nån gång i veckan. Ser samma tendenser hos övrigas medryttare. Supertrist tycker jag, och det gör att skulle jag ha någon mer så blir det nån som dels har intresse att umgås med hästen och är såpass gammal att mamma inte är på släp.

 

[MiniLi]

Jag var också alltid själv i stallet som ung och jisses så farliga situationer jag kan se tillbaka på. Jag tycker det är jättebra att föräldranärvaron är högre idag.
Dock finns det ju fortfarande unga som är i stallet utan vuxen med, det gör mig rätt nervös.. Och i många fall tvingas jag in i någon slags uppfostrarroll istället som får tjata och minna om att sopa stallgång och allt annat som tonåringar ständigt glömmer.. Brukar undra om mina vuxna stallkompisar såg på mig på samma sätt förr

 

[Sleepy]

Är stalltjejen (sån som jag själv var) som bara älskade hästarna och skötseln och spenderade all ledig tid på det utdöd?

Hon har blivit mamma och lever genom barnen; samtidigt som hon insett farorna hon själv var utsatt för?

 

[MiniLi]

Jag kan också tycka att min generation utnyttjades i stallen. Det var jäkligt mycket gratisjobb och man gjorde vad som helst typ. Känns sunt att det förändras lite.

OCH - även förr fanns det gott om unga som fick väldigt mycket service i stallet av sina föräldrar. Det är ju inget nytt. Även då fanns det många föräldrar som själva varit hästintresserade och som var väldigt aktiva i stallet kring barnets ponny.

 

[TinyWiny]

Jag tror säkert att de där superengagerade hästmänniskorna finns även i yngre generationer men att vi idag, tack och lov, är fler som har insett hur farligt det är att pyssla med hästar och därför inte släpper barnen vind för våg i stallen. Men, därifrån, dvs. att som förälder vara närvarande, och till att föräldern gör allt och barnet bara rider är det långt. Dock har de personerna alltid funnits men av förklarliga skäl såg man dem inte så ofta ute i stallet vare sig det var på 60, 70, 80 eller 90-talet för de red sin lektion på ridskolan och åkte sedan hem eller så hade de hästen på fullservice eftersom de varken var intresserade eller brydde sig om vad hästen behövde i form av foder och omvårdnad utan de ville rida och ofta tävla och de gjorde det men inget annat. De blev aldrig medryttare eller en i stallgänget för de var inte intresserade av hästar på samma sätt som de som kunde cykla en mil bara för att få mocka och kanske få borsta en häst. Skillnaden idag är kanske att de personerna vill bli medryttare men vill fortfarande inte göra något runt omkring utan de vill ha någon form av turridning/lektion, helst gratis och de vill så snart de har klivit av hästen åka hem och därför syns de mer idag.

Att intresset är olika starkt är ju inget unikt för de som är unga idag utan det har alltid varit så.

 

[Cherarriduracell]

Tänker att föräldrarna kanske servar medan barnet rider som en form av tidseffektivitet. Sen är det väl toppen att föräldrarna är med, åtminstone jag är inte intresserad av att ansvara för barn i stallet bara för att jag råkar befinna mig i stallet samtidigt. Jag ser gärna att förälder eller barn stämmer av med mig först att "lördag förmiddag, är ni i stallet samtidigt då så du kan hålla ett öga på xx?" Än att barn blir lämnade vind för våg i stallet.

 

[Mabuse]

Funderat lite som ”återvändare” till stallet för 5 år sedan. Barn och tonåren upp till 20 års ålder spenderades dock i stallet 24/7.

Har idag egen häst och står inackorderad. Många har medryttare på sina hästar, tjejer från 13-20 ungefär. Där trodde jag att jag skulle känna igen mig som själv var i div olika stall från 10 års ålder och bara cyklade hem för att äta och sova i princip. Stallet var min fristad, där jag bestämde själv (bortsett från hästägaren), spenderade många timmar med att bara borsta, pyssla, putsa grejer och fick ibland rida som tack för hjälpen. Red jag lektion fick jag skjuts av mina föräldrar som sedan tog en promenad annars var de helt bortkopplade, kunde kanske nån enstaka gång titta på sköthästen och senare köra foder till egna hästen.

Ser jag på dagens stalltjejer ser jag något helt annat. För det första finns alltid mamma med i stallet när dessa skall rida, ridning är absolut viktigast. Stalledräng verkar mamma vara, mamma mockar, blandar foder och gör höpåsar, bygger hinder och skrittar av hästen salt plockar fram utrustning. Mamma sköter också all form av kommunikation med hästägaren. Rätt ofta blir det lite galet då stalltjejen ifrån fått informationen av hästägaren medan mamman är den som gör ”på sitt sätt”. Samma fenomen ser jag hos tonårstjejerna som har egen häst, mamma sköter all markservice medan den tonåriga ägaren i stort sett bara rider. I stort sett är det samma fenomen med alla stalltjejerna.

Jag förundras lite över hur det ändrats. Förvisso är engagerade föräldrar bra. Samtidigt missar ju tjejerna en massa ”skötseltimmar” som ju är det man som hästägare gör. (Alla tjejer har som mål att skaffa egen häst).
Varför väljer man som förälder att både föra den oftast inte så unga tonåringens talan? Serva med all form av hästskötsel?

Jag förstår inte riktigt fenomenet? När uppstod det och vart kom det ifrån? Är stalltjejen (sån som jag själv var) som bara älskade hästarna och skötseln och spenderade all ledig tid på det utdöd?

De du ser verkar ju ha hästintresserade mammor? Det är väl det som är skillnaden. Föräldrar som inte kan något om eller intresserar sig för hästar servar inte i stallet, lika lite som på din tid.

Jag bodde definitivt inte i stallet som liten. Jag var där för min ridlektion, och sen åkte jag hem igen. Så det var ju inte så förr heller, att alla som red bodde i stallet.

Det kanske är mer för den som behövde en fristad? Jag hade en fristad hemma, så jag kände aldrig att stallet var en fristad, och hade heller inte behov av det. När jag tänker på det, så är stall aldrig en fristad för mig. Det finns ju i princip alltid en stallägare eller andra hästägare eller bara folk i allmänhet i ett stall som övervakar en, och skriker på en om man gör fel eller annorlunda mot hur de skulle ha gjort. Jag vet nog ingen plats där jag befinner mig regelmässigt som är så kringskuren av regler som ett stall - allt i ett stall måste ju i regel göras exakt på det sätt som folk i just det stallet tycker är rätt.

 

[Emine]

Hon har blivit mamma och lever genom barnen; samtidigt som hon insett farorna hon själv var utsatt för?

Kanske?
Samtidigt jag är ju själv en av de mammorna och jag hade inte haft några problem om mina barn velat ta in min supersnälla häst, sadla och rida lektion eller i paddocken själva när de var 16-18 år. Med dessutom andra vuxna i stallet.

Nu är mina egna barn mindre 6 och 10, men ska det ridas så hjälps vi åt med allt stallfix, inte ens de får en ”färdigservad” häst av mig utan de får snällt hjälpa till att mocka, borsta, fylla höpåsar osv. Själva får de dock inte vara just för att de är små och inte så hästvana.

 

[Dorinda]

Jag ser engagerade unga idag, som sliter och fixar själva. Likaväl som jag såg det för 25år sedan.
ser likaväl curlade ungar idag som tidigare.

beror nog bara på vilket stall man hänger i för tillfället

 

[Emine]

De du ser verkar ju ha hästintresserade mammor? Det är väl det som är skillnaden. Föräldrar som inte kan något om eller intresserar sig för hästar servar inte i stallet, lika lite som på din tid.

Jag bodde definitivt inte i stallet som liten. Jag var där för min ridlektion, och sen åkte jag hem igen. Så det var ju inte så förr heller, att alla som red bodde i stallet.

Det kanske är mer för den som behövde en fristad? Jag hade en fristad hemma, så jag kände aldrig att stallet var en fristad, och hade heller inte behov av det. När jag tänker på det, så är stall aldrig en fristad för mig. Det finns ju i princip alltid en stallägare eller andra hästägare eller bara folk i allmänhet i ett stall som övervakar en, och skriker på en om man gör fel eller annorlunda mot hur de skulle ha gjort. Jag vet nog ingen plats där jag befinner mig regelmässigt som är så kringskuren av regler som ett stall - allt i ett stall måste ju i regel göras exakt på det sätt som folk i just det stallet tycker är rätt.

Så kanske det är?

De mammor jag sett är inga ”hästmänniskor” i den bemärkelsen men verkar ändå tycka det är kul (de flesta).

När jag red på ridskola gjorde jag som du, dvs red och åkte hem. Däremot var jag i div grannars stall, mockade, fixade och gosade och ryktade i timmar just för att jag älskade hästarna. Just den biten verkar vara försvunnen idag.

Dock behövde jag en fristad och trivdes i stallet som barn. Tror stallägarna hade ganska kul åt mig som frågade om det var okej att jag mockade, fixade foder och aldrig ryktat klart

 

[Emine]

Jag ser engagerade unga idag, som sliter och fixar själva. Likaväl som jag såg det för 25år sedan.
ser likaväl curlade ungar idag som tidigare.

beror nog bara på vilket stall man hänger i för tillfället

Kan vara så. Jag är i ett privatstall med många medryttare.

Men de medryttare som sköter sig själv, älskar att pyssla med hästen och det omkring finns inte hos oss. ”Tråkgörat” sköter mammorna.

 

[Emine]

Tänker att föräldrarna kanske servar medan barnet rider som en form av tidseffektivitet. Sen är det väl toppen att föräldrarna är med, åtminstone jag är inte intresserad av att ansvara för barn i stallet bara för att jag råkar befinna mig i stallet samtidigt. Jag ser gärna att förälder eller barn stämmer av med mig först att "lördag förmiddag, är ni i stallet samtidigt då så du kan hålla ett öga på xx?" Än att barn blir lämnade vind för våg i stallet.

Så kan det ju vara. Nja, är man 16 till 18 tänker jag att man kanske klarar sig själv? Om man inte är helt nybörjare vilket inget av dessa tjejer är.

Tror ingen annan haft ansvar över dem på det sättet, möjligen fått frågan om ”kan jag gå med när du tar in din häst så tar jag min samtidigt” och det stör ju inte.

Däremot märkte jag som ägare att det blir ganska mycket fel när man tror man kan kommunicera med en 16 åring att ”hästen ska äta det, och han har ett sår du gärna får tvätta av” medan det inte blir gjort då mamma fixar hästen.

 

[Ray]

Funderat lite som ”återvändare” till stallet för 5 år sedan. Barn och tonåren upp till 20 års ålder spenderades dock i stallet 24/7.

Har idag egen häst och står inackorderad. Många har medryttare på sina hästar, tjejer från 13-20 ungefär. Där trodde jag att jag skulle känna igen mig som själv var i div olika stall från 10 års ålder och bara cyklade hem för att äta och sova i princip. Stallet var min fristad, där jag bestämde själv (bortsett från hästägaren), spenderade många timmar med att bara borsta, pyssla, putsa grejer och fick ibland rida som tack för hjälpen. Red jag lektion fick jag skjuts av mina föräldrar som sedan tog en promenad annars var de helt bortkopplade, kunde kanske nån enstaka gång titta på sköthästen och senare köra foder till egna hästen.

Ser jag på dagens stalltjejer ser jag något helt annat. För det första finns alltid mamma med i stallet när dessa skall rida, ridning är absolut viktigast. Stalledräng verkar mamma vara, mamma mockar, blandar foder och gör höpåsar, bygger hinder och skrittar av hästen salt plockar fram utrustning. Mamma sköter också all form av kommunikation med hästägaren. Rätt ofta blir det lite galet då stalltjejen ifrån fått informationen av hästägaren medan mamman är den som gör ”på sitt sätt”. Samma fenomen ser jag hos tonårstjejerna som har egen häst, mamma sköter all markservice medan den tonåriga ägaren i stort sett bara rider. I stort sett är det samma fenomen med alla stalltjejerna.

Jag förundras lite över hur det ändrats. Förvisso är engagerade föräldrar bra. Samtidigt missar ju tjejerna en massa ”skötseltimmar” som ju är det man som hästägare gör. (Alla tjejer har som mål att skaffa egen häst).
Varför väljer man som förälder att både föra den oftast inte så unga tonåringens talan? Serva med all form av hästskötsel?

Jag förstår inte riktigt fenomenet? När uppstod det och vart kom det ifrån? Är stalltjejen (sån som jag själv var) som bara älskade hästarna och skötseln och spenderade all ledig tid på det utdöd?

Utan att läsa övriga svar först...

Min mamma hade noll intresse av hästar. Hade ingen av mina kompisars föräldrar heller.
Jag stöttar mitt barn massor mer i stallet för att det är mitt intresse också... tror att många fler mammor idag växt upp som hästtjej och därför lägger sig i mer. Vi vill också vara i stallet och är vi där går det fort att mocka medan barnet borstar...

Med det sagt får mitt inte ännu tonåriga barn sköta allt många dagar och jag hjälper mest till när jag vill att vi kommer hem någon gång.
Men de mammor jag träffar i stallet är ju där för att de vill pyssla i stall. Det är deras egna stund. De njuter av att vara med hästar och göra lite kroppsarbete. De tycker det är kul att se barnet rida.
Jag gillar att vi hjälps åt i stallet. Jag flätar och putsar. Hon borstar och packar när det är tävling. Själv fick jag ju göra allt på min tid men jag är ändå imponerad att barnet som inte kan komma ihåg en enda läxa alltid packat med allt när vi ska tävla!

 

[prinsessfeminist]

Jag ser engagerade unga idag, som sliter och fixar själva. Likaväl som jag såg det för 25år sedan.
ser likaväl curlade ungar idag som tidigare.

beror nog bara på vilket stall man hänger i för tillfället

Håller helt med dig.

Jag har exempel i min närhet på mammor som curlar och hjälper till och samtidigt lär sig, och jag har exempel på tjej som kommer på cykeln bara för att få mocka och rykta ett dräktigt sto som inte rids.

Vi vuxna tar nog särskilt väl hand om flickan på cykeln, så hon skall känna sig som en i gänget.

Flickan, vars mamma curlar, är ingen snobbig typ, utan vill att mamma skall bli intresserad som hon, så de kan rida ihop!

Mycket trevliga personer allihop även om förutsättningarna skiljer sig mycket åt. Engagemang är vad alla har gemensamt och det räcker långt för mig.

Det är inte svart/ vitt och vi hjälps åt att peppa tjejen med mamman att klara lite grejer mer självständigt och visar intresse för tjejen som sällan har sina föräldrars stöd.

Vill man något bra, så är alla stall utvecklande. Det är min uppfattning.

 

[Freazer]

Funderat lite som ”återvändare” till stallet för 5 år sedan. Barn och tonåren upp till 20 års ålder spenderades dock i stallet 24/7.

Har idag egen häst och står inackorderad. Många har medryttare på sina hästar, tjejer från 13-20 ungefär. Där trodde jag att jag skulle känna igen mig som själv var i div olika stall från 10 års ålder och bara cyklade hem för att äta och sova i princip. Stallet var min fristad, där jag bestämde själv (bortsett från hästägaren), spenderade många timmar med att bara borsta, pyssla, putsa grejer och fick ibland rida som tack för hjälpen. Red jag lektion fick jag skjuts av mina föräldrar som sedan tog en promenad annars var de helt bortkopplade, kunde kanske nån enstaka gång titta på sköthästen och senare köra foder till egna hästen.

Ser jag på dagens stalltjejer ser jag något helt annat. För det första finns alltid mamma med i stallet när dessa skall rida, ridning är absolut viktigast. Stalledräng verkar mamma vara, mamma mockar, blandar foder och gör höpåsar, bygger hinder och skrittar av hästen salt plockar fram utrustning. Mamma sköter också all form av kommunikation med hästägaren. Rätt ofta blir det lite galet då stalltjejen ifrån fått informationen av hästägaren medan mamman är den som gör ”på sitt sätt”. Samma fenomen ser jag hos tonårstjejerna som har egen häst, mamma sköter all markservice medan den tonåriga ägaren i stort sett bara rider. I stort sett är det samma fenomen med alla stalltjejerna.

Jag förundras lite över hur det ändrats. Förvisso är engagerade föräldrar bra. Samtidigt missar ju tjejerna en massa ”skötseltimmar” som ju är det man som hästägare gör. (Alla tjejer har som mål att skaffa egen häst).
Varför väljer man som förälder att både föra den oftast inte så unga tonåringens talan? Serva med all form av hästskötsel?

Jag förstår inte riktigt fenomenet? När uppstod det och vart kom det ifrån? Är stalltjejen (sån som jag själv var) som bara älskade hästarna och skötseln och spenderade all ledig tid på det utdöd?

Mina vänner fixar sånt för att dom inte har tid att vara med så lång tid det tar att vara i stallet annars. Barnen håller på med flera idrotter och behöver köras kors och tvärs hela tiden. Skulle inte ens orka bry mig på hur andra gör eller inte gör så länge hästarna blir omhändertagna på ett bra sätt.

 

[Jerseyite]

Jag fick som barn och tonåring aldrig hjälp i stallet. Föräldrarna var hästrädda. På sin höjd kunde de hämta på kvällen på vintern när det var för farligt att cykla hem i snön och mörkret. Som vuxen är jag självständig och har gott självförtroende men är URDÅLIG på att be om hjälp. Jag ser min syster och hennes döttrar i stallet nu och kan inte låta bli att jämföra: hon är alltid med för hon gillar också ponnyerna och för sexåringar skall inte hantera stora djur utan uppsikt. Det är intressant att se hur bra den blyga tioåringen har blivit på att be om hjälp, både hemma och i skolan. Och det är inte ”gör den här läxan åt mig” utan ”var snäll och håll i stolen så jag kan klättra upp och att ta ner ett nytt paket knäckebröd”. I yngre dagar hade hon a) inte vågat ställa sig på stolen och b) be om hjälp.

Stall-livet som barn påverkar hur vi blir som vuxna och jag är jätteglad för min systerdotter som börjat få mer självförtroende genom att min syster har varit med som ”stöd” i stallet.