Mitt råd till dig är att kapitulera inför beroendet. Du kan inte själv längre. Alkoholen styr dig, inte tvärt om, och därför behöver du hjälp. Tar du emot hjälpen nu, helhjärtat, och gör allt vad de som gått före dig föreslår, även om det tar emot och även om du inte tror det kommer funka för just dig—så har du allt det fina i ditt liv kvar när vinden vänder. Du kommer ha ditt jobb, där du uppenbarligen är mycket uppskattad, att gå tillbaka till. Du kommer ha ditt hem kvar. Du kommer inte ha tankat din ekonomi fullständigt. Du kommer ha vänner och nära och kära kvar som fortfarande tror på dig. En behandling nu är bara några månader, och efter det kommer allt gott finnas kvar. Det känns motigt, ja, men sanningen är att det aldrig kommer bli enkelt att tillfriskna. Det finns ingen genväg, eller att bara göra lite. Antingen ger man det 100%, eller så misslyckas man. Vad detta innebär är lite olika från person till person såklart, men erfarenheten från min behandling (som utfördes dagtid på hemmaplan) är att de som hade som vana att helgmissbruka klarade inte av att genomföra behandlingen på hemmaplan, utan flera föll bort. Behandlingshemmen har bäst framgångsprocent av alla vårdinstanserna eftersom det ger en säker, trygg miljö där man kan jobba på det man behöver, och det finns ytterligare en barriär mot att i ett svagt ögonblick dra ut och missbruka.
Annars krävs det 300% mer vilja och djävlar annamma för att lyckas, och då finns det 0 utrymme för svaga ögonblick. Du kommer frestas att fuska och ljuga för dig själv: för tänk på det, "jag orkar inte idag" är bara en lögn. Hur många gånger sa jag inte det till mig själv och andra, men tänk, att missbruka fanns det alltid ork för. "Jag kan inte" är också en lögn, likaså är "imorgon" en lögn. Allt du gör idag, gör du imorgon.
. De kommer känna igen sig i dig. Gå bara 
detta gäller ju även dig.
