Jag har varit ärlig hela tiden och mycket som är skrivet i tråden/trådarna har jag tagit upp. Jag har sagt precis så som det är
Då undrar jag nog vad det är för ställe du går till en gång i veckan? Det är väldigt nonchalant att säga till någon som -kämpar- med sin nykterhet och frågar om behandlingshem att "det där behöver inte du".
Just nu håller du fortfarande dörren öppen, och som du säger är du inte alltid säker på att du vill och klarar att ta dig ur det här. Medan dörren är öppen kan man alltid backa och ta ett återfall (ja, två glas vin är ett återfall, ett glas är ett återfall, ett halvt är ett återfall osv.) när det känns för tungt, eller när suget blir för starkt. Det är också därför du ibland ångrar att du berättat så mycket för partnern, det är beroendet som säger att du förstört din chans att supa i tysthet. Jag kände precis likadant i vändor, saknade att kunna dricka utan att folk la sig i.Vet inte om
@pepp delat denna upplevelse eller ej.
Kanske är det så att du behöver ett ställe med blandkompetens för psykiska problem. Jag vill minnas att de finns men jag skulle behöva göra research för att ha något konkret att komma med.
Jag har en historia med depression, suicidtankar, självmordsförsök, ångest osv. som inte på något sätt är på extremskalan, jag har varit frivilligt inlagd en gång i ungdomen och gled in i missbruk efter att jag avslutade min kontakt med psykiatrin, och när jag skulle försöka bli nykter, mådde skit och funderade på att avsluta det så fick jag rådet att gå en behandling först, och att efter en period av nykterhet ( jag minns inte om det var tre eller sex månader) genomgå en psykiatrisk utredning samt starta för att se om jag kanske har någon slags diagnos som gör att jag kämpar så med mitt mående. Hur som helst behövdes perioden av nykterhet för att alkoholmissbruk ger en dålig psykisk hälsa, så det går inte att utreda någon som är aktiv.
Nu blev det så att jag mådde så pass mycket bättre av min behandling att jag senare gått vidare enbart med terapi i perioder och lite antidepp, men det är ju helt min egen upplevelse och det behöver inte alls vara din upplevelse, vi är alla unika.
Likaså är jag inte läkare, psykiater eller annat, detta är bara vad som sades till mig cirka 2015/2016 när jag var inne i svängen med att försöka bli frisk.
Jag skriver detta bara för att råda dig att INTE släppa arbetet med beroendet eftersom beroendet -ger- dålig psykisk hälsa. Man kan jobba med båda samtidigt dock.
