Jag blev sjuk samma dag som pandemin ”utlystes”. Inlagd två vändor, dels i den där kända försämringsrisken runt 8-10 dagar, dels en månad senare men propp i lungan och vad jag nu vet är dysautonomi; att autonoma nervsystemet som styr puls, blodtryck, cirkulation, andning, matsmältning, temperstureeglering, sömn och vakenhet etc inte funkar som det ska.
Jag hade andningssvårigheter i vila i ungefär fyra månader. Har kvar skador på lungorna. Svårt att ta hand om mig själv i ungefär 7 månader (och därefter i ärlighetens namn med möda). Nya symptom fortsätter komma, fast det snart gått två år. Nya allergier och stora begränsningar i vilken mat som går att äta utan galna hjärtrusningar och svimningar.
Jag har tur som fått träffa en av de få läkare som sedan tidigare ”kan” dysautonomi, så nu funkar jag bättre med medicinering, kompressionsstrumpbyxorsom gör att blodet inte samlas i benen (istället för i de vitala organen) när jag står, och annan egenvård. Är ”väldigt frisk och stark” nu och har denna vecka snittat 700 steg
om dagen vilket räcker för att få ihop livet. Dysautonomi som inte läker ut inom tre år verkar anses som livslång, så jag har lite tid på mig än.
Är otroligt tacksam att jag kan tänka och resonera på ett sätt som känns som mig själv igen och tycker jag är mindre hjärntrött men den räknas tydligen fortfarande som svår.
Fördelen är att jag inte direkt märkt av pandemin och restriktioner. De restriktioner min hälsa givit har varit tajtare. Tyvärr har jag måst flytta ifrån mitt hem pga behov av högre standard/mer självgående hus. Men det har löst sig till nu och jag hoppas nu det löser sig igen när vår hyra tyvärr chockhöjs. (Ja det går kanske att bråka/få rätt, men jag kan inte leva i en konflikthärd med den här hälsan.)
Känner personligen ingen som dött. Känner, via stödgrupper oändligt många som mår som mig eller sämre. Också dem som hämtat sig någotsånär, efter 9 mån, 18 mån. Känner sedan tidigare en person som fått kronisk sjukdom (blodcancer) efter två vändor covid (som klarade sig med hemmavård och några vändor till akuten under de akuta infektionerna), en person som efter mild akut infektion varit sjuk 10 mån, utvecklat astma och nu klarar 50% arbete hemifrån. En person som är fortsatt heltidssjukskriven 21 månader efter akut sjukdom och nu fått konstaterat att hon i samband med akuta fasen hade flera stroke.
Känner mig otroligt tacksam över ett starkt nätverk och att jag inte är typen som lägger mig platt (ni vet hästfolk…).
Alla på jobbet har snart haft det men annars känner jag ingen som har drabbats.
