Jag har en vän som trots att hon rent tekniskt kan jobba hemifrån, inte får göra det oftare än vanligt just nu. Jag själv och de andra på mitt jobb måste vara på plats. Hade en diskussion på facebook om just det här med att Skånetrafiken planerar att dra in på antal buss- och tågavgångar eftersom det åker färre personer nu. Det har då skapats en protestlista mot det eftersom det anses kontraproduktivt med tanke på smittorisken- och varför göra samma misstag som Stockholm liksom.... Personerna jag diskuterade med ansåg att all kollektivtrafik ska stängas ner helt för det är en smitthärd och att hur man tar sig till jobbet är ens eget ansvar, man ska liksom tänka på de äldre och andra i riskgrupperna. Jag frågade flera gånger hur det var tänkt att jag som inte alls har något annat sätt att ta mig till jobbet på ska göra det, men fick inget svar, bara babbel om att det finns ju en anledning till att man bara får vara två i en bil i Spanien och att Sjukresor i Skåne kör med samma maxantal osv. Någon annan fick rådet att cykla.
Jag är ledsen. Jag måste jobba. Jag kan inte jobba hemifrån. Om jag väljer att stanna hemma blir min provanställning definitivt inget mer än så, vem vill ha någon som inte tänker jobba liksom?! Vad säger Arbetsförmedlingen då, som hjälper till att betala min lön och arbetshjälpmedel för många tusenlappar? Jag får nog kalla handen och blir avstängd. Vad säger socialtjänsten när jag kommer och säger "jag vill ha försörjningsstöd för mig och barnen för jag förlorade jobbet jag hade för att jag inte ville ta tåget dit trots att det är enda sättet för mig att ta mig till jobbet"? Det blir nog ett klart nej, i alla fall i , vad är det, tre månader, som straff. Vad säger A-kassan när jag själv har orsakat att min anställning upphörde?Inget där att hämta på ett långt tag i alla fall, strafftid! Behöver jag skriva att hyresvärden inte blir så glad när hyran inte lär bli betald? Och blir det inte en utredning hos socialen för att se hur mitt omdöme egentligen är när det gäller barnen, som jag är skyldig att försörja på bästa sätt? Att medvetet orsaka att jag förlorar jobbet när jag har oerhört svårt att få jobb pga mina funktionsnedsättningar, och därmed riskera att förlora vårt hem och sätta oss på gatan när bostadsmarknaden ser ut som den gör i dag, hur vettigt är det på en skala?
Nej att vägra kliva på bussen för att den är full eller stanna hemma för att kollektivtrafiken anses vara en smittohärd är inte riktigt så lätt som en del verkar tro. Jag tycker rent av att man är lite blond om man tror det. Hade jag kunnat jobba hemifrån hade jag gjort det. Hade jag kunnat ta bilen till jobbet hade jag gjort det. Vem väljer tåg och buss i dagens läge om man har tillgång till egen bil och de billiga bensinpriserna?