Byta liv

[Zeta]

Jag är 22 år gammal och arbetslös. Bor tillsammans med min sambo på en gård som vi köpte gemensamt för två år sedan. Jag är gravid och ska ha barn i början av augusti. Jag har ett par egna hästar och en hund.

Jag mår jättedåligt över min situation. Jag och min sambo planerade inte min graviditet utan det kom som ett brev på posten. När jag berättade för min sambo att jag var gravid så förvandlades han till ett monster och sa en massa olika riktigt dumma saker till mig och bad mig göra abort för han ville absolut inte ha något barn. Jag tänkte över abort, det gjorde jag men ganska så snart så bestämde jag mig för att behålla barnet. Abort kändes inte rätt för mig. Och min sambo gjorde mina dagar till ett helvete.

Nu när jag är i snart 6:e månaden så har han en annan inställning, tror jag. Han vill i alla fall få mig att tro det! Han har bett om ursäkt för all skit han hävde ur sig i början av min graviditet och jag har bett honom om förlåtelse.

Det jag har märkt den senaste tiden är att han och jag inte är rätt för varandra. Vi bråkar dagligen och när jag försöker förklara för honom hur jag mår så säger han att jag är löjlig. Jag är inte löjlig! Det är han som är löjlig som inte vill lyssna på mig.

Jag känner att det får vara nog nu men om jag lämnar honom kommer jag att vara tvungen att sälja alla mina hästar på grund utav att jag inte har råd att betala för dom och alla andra kostnader vad gäller boende, mat osv.

Detta blir ett sådant enormt projekt. Jag skulle behöva sälja mina hästar rysligt billigt för att kunna bli av med dom lite kvickt. Sedan skulle jag behöva söka bidrag för att ha råd att bo i en lägenhet. Vilket enormt projekt!

Jag har försökt säga till min sambo hur jag mår men han lyssnar inte och om han vägrar att lyssna.. då ser jag bara en utväg och det är att jag flyttar och allvarligt talat så vet jag inte om jag överhuvudtaget vill att han ska ha något med barnet att göra.

För er som bara ser min situation genom att läsa texten så är det såklart enkelt att säga "Sälj hästarna och stick till ett eget boende" men det är inte så enkelt. Innerst inne så älskar jag honom men om man inte fungerar tillsammans, då förstår jag inte varför man ska plåga varandra med att bo under samma tak?

ÅH! Jag blir galen! Vad ska jag göra? För mig handlar det inte bara om att "göra slut". Det handlar om att byta liv.. helt och hållet.. sälja det bästa jag har (hästarna) och börja ett helt nytt liv.

 

[Amk]

Sv: Byta liv

Jisses, det var inte en lätt situation du har. Har du någon form av stöttning runt dig? Vänner, familj, släkt, som skulle kunna backa upp dig ekonomiskt, eller med boende? Tror du att du kommer hinna börja arbeta något innan barnet kommer? Om inte, hur stor inkomst har du då, skulle du klara att ha ett eget boende?

Givetvis ska man inte behöva bo tillsammans om man inte trivs med varandra. Men som du säger måste du ju ha en bra plan för hur du ska få det att fungera med barn, boende, ekonomi och eventuella djur.

 

[Zeta]

Sv: Byta liv

Jag har en mycket stöttande familj som jag vet skulle backa upp mig men jag vill helst inte ta hjälp utav dom. Vill kunna stå på egna fötter! I dagsläget har jag ingen som helst inkomst men jag hoppas att alfa-kassan snart kommer igång.

Vill verkligen inte skilja mig från mina hästar, de betyder allt för mig.. men vad gör man? Jag står inte ut längre.. han lyssnar ju inte så vad gör man? Man kan ju inte tvinga någon till att lyssna, tyvärr. Han vänder bara allt jag säger till vad han tror.

 

[Lydia]

Sv: Byta liv

Det vore nog bra att gå på samtalsterapi tillsammans?

 

[Mirre]

Sv: Byta liv

Skulle parterapi kunna funka?
Kan barnmorskan få honom att lyssna kanske?

Skulle det inte gå att lösa kanske hästarna kan lämnas ut på foder?
Så slipper du sälja dem och har möjligheten att ta hem dem i framtiden.

Sålde mina hästar när jag blev gravid och det är verkligen tufft. Saknar dem som fasen så förstår att det är svårt.

Men om ni ska gå isär så är det ändå bäst att göra det nu innan barnet är fött.
Har du familj och så som kan stötta och hjälpa dig?

Har gått isär med mitt ex för ett år sedan. Sonen är två nu och jag önskar verkligen att jag gick mycket tidigare. Har varit i samma situation som du är nu. Det är jättejobbigt men det går att lösa.

Pma om du vill prata

 

[Zeta]

Sv: Byta liv

Parterapi kanske kunde vara något. Jag ska föreslå det och förhoppningsvis pratar han inte bort det utan LYSSNAR. Tack för era råd!

 

[Calazirya]

Sv: Byta liv

Varför vill du inte att han överhuvudtaget ska ha med barnet att göra?

För barnets skulle måste ni iaf lära er att samarbeta även om ni väljer att inte dela livet tillsammans.

 

[Mynta2]

Sv: Byta liv

Jag känner att det får vara nog nu men om jag lämnar honom kommer jag att vara tvungen att sälja alla mina hästar på grund utav att jag inte har råd att betala för dom och alla andra kostnader vad gäller boende, mat osv.

Man kan ju lämna ut på foder. På så vis får man andrarum och man behöver inte sälja om man inte vill. Saker kan ju ordna upp sig längre fram, och då tycker jag att man inte ska förhasta sig till att sälja illa kvickt. Lämnar du ut på foder så slipper du ju hästkostnaderna för ett tag i alla fall och kan behålla dem tills saker rett ut sig.

MEN, du kommer knappast stå utan pengar. Ni har en gård som ni köpt gemensamt. Din sambo bör väl lösa ut dig...alltså du kan ju knappast bara lämna gården till honom utan ekonomiskt kompensation.

När man står inför en tuff period är det mycket dumt att inte be om hjälp. Man mår mycket bättre med stöd och saker flyter smidigare. Så mitt råd är att, be din familj om hjälp.

 

[Syrran!]

Sv: Byta liv

Jag skriver som flera andra: parterapi eller samtal med kurator eller liknande. Kolla med MVC om dom kan hjälpa dig att få kontakt med kurator. Vissa MVC har egna kuratorer. Även om inte din sambo vill följa med så kan det vara skönt för dig att få ventilera dina tankar och känslor med nån helt utomstående.

 

[Görel]

Sv: Byta liv

Barnet har rätt till båda sina föräldrar, så för barnets skull måste ni hitta ett sätt att samarbeta även om ni inte lever tillsammans. Ni har en till att ta hänsyn till.

Det finns många människor som säger dumma saker de inte menar när de ställs inför situationer de har svårt att påverka. Vi har alla gjort saker som vi ångrar, det viktigaste är att vi lär oss av våra misstag, så om din sambo har bett om ursäkt tycker jag att du ska försöka släppa det han sagt tidigare och gå vidare.

 

[Mabuse]

Sv: Byta liv

Så du menar att så länge man ber om ursäkt är det ok att säga vad som helst till varandra i en relation? Jag förstår att du svarar ur jobbperspektiv, men skulle du själv vilja leva i en sån relation, där man sväljer allt för barnets skull?

Jag tycker nog TS är i sin fulla rätt att vilja reda ut saker med sambon. Det är inte ok att bete sig hur svinigt som helst i en relation, är man vuxen får man ta lite ansvar för vad man häver ur sig, och att det kan ha konsekvenser för ens relationer till andra.

Jag kanske missförstår dig, men det låter faktiskt som att du avråder från parterapi och att TS istället ska släppa allt som har hänt? Är det verkligen realistiskt, att inte ens försöka prata om saken och förklara?

 

[Görel]

Sv: Byta liv

Det jag menar är att många killar blir chockade när de får veta att tjejen är gravid och tänker behålla barnet. De känner sig maktlösa och försatta i en situation som de inte vill vara i, och i ilskan och frustrationen slänger de ur sig saker som de ångrar sen. Jag har mött det både på jobbet och bland kompisar. De första förflugna orden som kommer innan chocken lagt sig tycker jag inte man ska bry sig så mycket om, men fortsätter de och går över till kränkningar ska man givetvis inte acceptera det.

Jag avråder absolut inte från parterapi, tvärtom, att föräldrarna får hjälp att förhålla sig till varandra oavsett om de lever ihop eller inte är givetvis det bästa för barnet.

 

[_Amazing_]

Sv: Byta liv

Stackare , här kommer massor med styrkekramar..

Du hade ju inte behövt sälja hästarna utan lämna ut dom på foder till kunniga personer som du kanske till och med känner för ett tag framöver tills hela situationen ordnat upp sig lite mer.

Prata igenom allt med honom i lugn och ro sedan får ni komma överens om ett gemensamt beslut.

Lycka till

 

[Tahari]

Sv: Byta liv

Tipsar som många innan om samtal med tredje utomstående part.
När jag väntade min minsta(som nu är jättestor) krisade det rejält. Mina hormoner for som niagarafallet i kroppen .Jag tyckte han var kall och oengagerad, allt han sa eller gjorde vände jag emot honom. Tillslut slöt han sig som en mussla för att inte göra eller säga fel.
Då var det dags för parterapi, och det är något vi aldrig ångrat. Jag fick klart för mig varför jag hade så starka reaktioner på allt och han vågade äntligen öppna munnen och säga vad han egentligen tyckte (utan att skrika och anklaga).
Resten av graviditeten fortlöpte hyfsat och vi lever fortfarande ihop 15 år senare.

 

[Mabuse]

Sv: Byta liv

Det jag menar är att många killar blir chockade när de får veta att tjejen är gravid och tänker behålla barnet. De känner sig maktlösa och försatta i en situation som de inte vill vara i, och i ilskan och frustrationen slänger de ur sig saker som de ångrar sen. Jag har mött det både på jobbet och bland kompisar. De första förflugna orden som kommer innan chocken lagt sig tycker jag inte man ska bry sig så mycket om, men fortsätter de och går över till kränkningar ska man givetvis inte acceptera det.

Jag avråder absolut inte från parterapi, tvärtom, att föräldrarna får hjälp att förhålla sig till varandra oavsett om de lever ihop eller inte är givetvis det bästa för barnet.

Jag vet inte, jag har nog en annan åsikt än du i den här frågan. För mig skulle en reaktion i stil med den TS fick av sin partner absolut inte vara något jag helt enkelt bortsåg ifrån. I en relation säger man inte vad som helst till varandra, i alla fall inte utan konsekvenser. Att reagera så barnsligt och elakt på en graviditet skulle i min bok göra ordentligt med skada på relationen, möjligen irreparabel sådan, och definitivt ingenting jag viftade bort som förflugna ord man borde släppa. Är heller inte med på vad du menar med att det är ok så länge de inte övergår i kränkningar - det ÄR väl en kränkning att reagera så som TS partner gjorde?

Alltså, ska jag leva i en relation vill jag veta att min partner faktiskt är en vuxen människa som man kan lita på, inte ta höjd för vilka elakheter som helst under etiketten "förflugna ord". Likaså räknar inte jag med att kunna kläcka ur mig vilka svinigheter som helst när min partner har det svårt, utan att det får några konsekvenser för vår relation.

Att många resonerar som jag verkar väl rimligt, om du säger att du känner igen reaktionen från killarna från människor du träffar via jobbet - rätta mig om jag har fel, men de personer du träffar via jobbet är väl inte de som lever i fortsatt lyckliga relationer med varandra? Det är möjligt att det är många killar som reagerar så, framförallt i de par som sedan går isär och hamnar i vårdnadstvister (vilket säger en del om hur välgörande sådana reaktioner brukar vara för relationen), men det innebär inte att det är en ok reaktion man får räkna med och inte borde ta vid sig av.

Jag tycker TS är i sin fulla rätt att reagera som hon gjort på killens uttalanden angående graviditeten. Och absolut inte att hon borde släppa det, och att det är sånt man får räkna med i en relation. Det är det inte, absolut inte. Det finns många vuxna och vettiga killar, som aldrig skulle göra så.

 

[Syrran!]

Sv: Byta liv

*Delvis knapplån*

Visst, TS har rätt att reagera på allt dumt som sambon hävde ur sig och behöver inte alls känna att hon måste glömma och förlåta, men en oplanerad graviditet kan få folk att reagera väldigt konstigt. Och alla har olika sätt att reagera på. Jag tycker dock inte att det är ok att vräka ur sig vad somhelst. Vi vet ju inte vad som sagts och det spelar ju mindre roll. TS blev sårad och såg sidor hos sin sambo som hon inte kände igen och inte gillade och det är självklart inte ok.

Jag vet oxå att man själv, under graviditeten, inte alltid reagerar likadant på vissa saker som man vanligtvis gör annars. I alla fall gjorde inte jag det. Somliga saker som jag inte skulle brytt mig om alls i vanliga fall kunde urarta i mindre världskrig under min graviditet...

Som sagt, människor reagerar olika i olika situationer. Ett besked om en oplanerad graviditet kan vara en otroligt svår sak att hantera för vissa.

Till TS: Hoppas allt löser sig på bästa sätt för dig/er och bebisen.

 

[Görel]

Sv: Byta liv

Eftersom jag också jobbar med faderskap har jag kontakt med blivande föräldrar av båda könen och blir kontaktad då kris uppstått i förhållandet i samband med oplanerad graviditet. Flera av de jag varit i kontakt med lever tillsammans efter att barnet fötts. Det är inte bara killar som varit oförskämda mot tjejen, det kan vara tvärtom också.

 

[Mabuse]

Sv: Byta liv

Det är ju det jag menar - du träffar ett snett urval par, nämligen de som har kris i relationen pga oplanerad graviditet. Alla de andra, som inte alls krisar, de träffar du ju inte. Så du kan ju knappast säga att du träffar ett representativt urval blivande föräldrar. De par jag känner har inte krisat alls när de blivit gravida, och därför har de inte haft anledning att söka hjälp. Så den typen par har du ju inte träffat.

 

[Görel]

Sv: Byta liv

Om du läser en gång till ser du att jag även skrivit "bland kompisar".

 

[Brandgul]

Sv: Byta liv

Jag kan känna igen min sambo i det glimtvis. Inte för att han blir otrevlig mot mig, men... Ibland blir han sur och grinig och det kan gå ett tag innan jag kommer på vad det är. Han bekymrar sig mycket om pengar och om framtiden och ibland mår han dåligt av det. Han känner sig som den som måste försörja familjen osv. Att jag försörjer honom när han är FL tycks han glömma bort ibland Men det kommer ju när familjen växer så att säga.

Men han tänker på att vi måste skaffa hus och så får han ont i magen av det för det kan vi inte göra i morgon om vi ska vara mer FL osv. Men det brukar lösa sig när jag kommer på vad han är stressad över och så pratar vi om det och inser att vår ursprungsplan är bra att följa. Dvs. att vi bor i en liten men billig bostadsrätt i ett superbra område med en jättebra förskola. Vi har råd att vara hemma länge, vi har råd med två bilar och det går ingen nöd på oss. Det enda som fattas är väl ett extra rum i vår lägenhet

TS har ingen inkomst som jag förstår det, men äger ett par hästar, som jag då tolkar som att sambon betalar?? Men det behöver ju inte vara så. Om det är så ska han betala för hus, hästar och dessutom barn. Och mamma kommer väl inte kunna skaffa jobb på ett bra tag heller. Så han kanske inte se någon ljusning på det ekonomiska på något års sikt??

Jag ser det bara ur penga perspektiv eftersom det är det som brukar bekymra min sambo.