Bultning... Hur är det egentligen?

[Dennerstahl]

Hej på er..

Idag har det varit en lång och tuff dag. För cirka tre veckor sedan köpte jag en häst, en fantastiskt snäll och godhjärtad häst, i ett rent räddningsförsök. Hon var i så dåligt skick, men min stora dröm och förhoppning var att hon skulle få ett långt liv hos mig med enormt mycket kärlek. Jag ville så gärna att hon skulle få äta upp sig och bara få leva ett lyckligt hästliv precis så som hon förtjänar, men idag fick jag tyvärr veta att det bästa jag kunde göra för henne var att släppa taget. Fy vad jobbigt det är. Satt i många timmar nu på kvällen och bara tittade på henne i hagen och kunde inte få in att om ett tag så finns hon inte mer. Det är overkligt, och jag har bara haft henne i tre veckor. Det gör så ont i mig när jag tänker på alla som behöver låta sina trotjänare sedan många år tillbaka somna in. Vilken sorg.

Hur som helst, jag har ju på grund av detta behövt börja vänja mig vid tanken att hon kommer att avlivas. Jag vill att bult ska användas och jag känner att jag nog skulle vilja vara med prinsessan när hon går över till andra sidan. Men, jag vet inte vad jag ska förvänta mig. Jag har aldrig behövt ta bort en häst tidigare och jag känner en djup panikkänsla när jag tänker på tillvägagångssättet. Jag vill kunna förbereda mig mentalt på vad som komma skall, men det är så svårt när jag inte vet hur det faktiskt är.

Smäller det högt när skottet går av? Brukar det kännas traumatiskt på något vis? Ser det väldigt hemskt ut? Hur delaktig behöver man vara om man ändå väljer att vara med? Hur fort går det och dör hästarna direkt, direkt eller ja... som ni hör så vill jag gärna veta så mycket som möjligt så att jag på något vis kan börja föreställa mig hur det hela kommer att gå till.

Jag hoppas att någon orkar dela med sig av sina erfarenheter inom ämnet

 

[Alexandra_W]

Det finns olika bultpistoler, så det kan variera hur högt skottet låter. Så det bästa är att förbereda sig på att det låter högt. Som ett pistolskott, en hög, kort knall.

När du hör knallen - då är hästen redan borta. Det går otroligt fort.

Hästar är stora och tunga djur och det blir aldrig riktigt vackert när de avlivas stående. De faller blixtsnabbt som sagt.

De flesta drar upp läpparna och blottar tänderna och "fryser" så. Minns det var det jag reagerade starkast på första gången.

I övrigt bajsar de ofta, kan kissa (musklerna slappnar av och tarm/urinblåsa töms) och de kan ha ryckningar i benen när de fallit. Vissa ligger helt still, andra rycker litegrann och ytterligare andra kan "galoppera i luften" med benen. Det är reflexer och hästen är "borta". Brukar sluta snabbt men kan kännas som lääänge.

De kan ha sk agonala suckar med, även det är reflexer.

Inom 60 sek ska hästen avblodas, men det brukar nog inte vara stenhårt med det. Jag rek inte man är med vid avblodning och lastning. De minnesbilderna tror jag är bäst slippa.

Jag tycker det ser otäckt ut när de faller och sen ligger men det är så kort stund, och var eg bara första gången det gav några bestående obehagskänslor så att säga.

Oftast känner man stor sorg och ledsamhet - men även en lättnad. Det värsta är faktiskt innan avlivningen.

Här behöver man inte vara behjälplig alls om man inte vill. Kan få stå en bit ifrån och bara titta om man inte orkar hålla tex. Eller så får man hålla om man vill. Men kan kanske skilja sig så bäst är höra med deb som kommer ut hos er.

De är FANTASTISKA på Lantbrukstjänst. Både i bemötande och genom sin lugna professionalism så smittar det liksom av sig på både häst och människor.

Jag har varit med alla mina, oavsett bult eller spruta. Jag var med idag med
Den här klarade jag inte se direkt på. För känslomässigt och för svårt med just den. Så den här gången tittade jag bort tills han föll, och stod 1.5 meter därifrån (i "andra änden" av grimskaftet. Hade inte behövt hålla i det för killen som bultade höll i grimman, men kändes bättre hålla i nåt om än för syns skull).

När han fallit fick jag grimman, klappade på mulen och gick därifrån utan att vända mig om. För mig är farvälet innan, när de fallit så vid planerad avlivning har jag inget behov stanna kvar. Men jag tror det är väldigt viktigt/nyttigt (för mig) att se att hästen verkligen är död, veta det och även veta hur det gick till. För att slippa fundera.

Man är INTE en sämre djurägare om man inte är med!

Om du är tveksam kanske du kan se om någon som varit med förr kan hjälpa dig? Så kan du om du vill ångra dig i sista stund och den andra personen ta över?

Beklagar att du måste ta bort din häst :/

 

[SpeedyPalle]

Jag använde bultning på min som jag fick avliva förra sommaren.
Jag valde dock att inte vara med när de hände, utan min mamma var med och kollade så det "gick bra till". Det hade gått fort, knappt låtit och när Speedy trillade ihop så hade han inte en enda "ryckning" eller vad man ska kalla det. Mamma fick hans grimma och valde att gå därifrån innan avblodning och lastning skedde. Jag grät flera dagar innan, jag grät under tiden och jag grät massor efter, MEN! Det måste/får man göra. Mitt fina hjärta, han var så lugn dem sista timmarna innan det hände, det var precis som han förstod vad som skulle ske.

Massor av styrkekramar till dig, detta är ett beslut man måste kunna ta som hästägare, för hästens skull!

 

[DarkInNight]

Det går snabbt, väldigt snabbt.

Som sagt kan de 'springa' lite med benen eller göra andra rörelser, bajsa, kissa, blöda etc men de är helt döda.

Min senaste klarade jag inte att se utan tittade bort när skottet kom.
Har aldrig tittat när de sen ska ta in kroppen till själva slakteriet, den minnesbilden vill jag vara utan.

Var på ett slakteri och det såg ut som ett gevär, troligen någon typ av ljuddämpare för det small inte så högt jag trodde det skulle.

Jag beklagar.

 

[tuaphua]

Hej på er..

Idag har det varit en lång och tuff dag. För cirka tre veckor sedan köpte jag en häst, en fantastiskt snäll och godhjärtad häst, i ett rent räddningsförsök. Hon var i så dåligt skick, men min stora dröm och förhoppning var att hon skulle få ett långt liv hos mig med enormt mycket kärlek. Jag ville så gärna att hon skulle få äta upp sig och bara få leva ett lyckligt hästliv precis så som hon förtjänar, men idag fick jag tyvärr veta att det bästa jag kunde göra för henne var att släppa taget. Fy vad jobbigt det är. Satt i många timmar nu på kvällen och bara tittade på henne i hagen och kunde inte få in att om ett tag så finns hon inte mer. Det är overkligt, och jag har bara haft henne i tre veckor. Det gör så ont i mig när jag tänker på alla som behöver låta sina trotjänare sedan många år tillbaka somna in. Vilken sorg.

Hur som helst, jag har ju på grund av detta behövt börja vänja mig vid tanken att hon kommer att avlivas. Jag vill att bult ska användas och jag känner att jag nog skulle vilja vara med prinsessan när hon går över till andra sidan. Men, jag vet inte vad jag ska förvänta mig. Jag har aldrig behövt ta bort en häst tidigare och jag känner en djup panikkänsla när jag tänker på tillvägagångssättet. Jag vill kunna förbereda mig mentalt på vad som komma skall, men det är så svårt när jag inte vet hur det faktiskt är.

Smäller det högt när skottet går av? Brukar det kännas traumatiskt på något vis? Ser det väldigt hemskt ut? Hur delaktig behöver man vara om man ändå väljer att vara med? Hur fort går det och dör hästarna direkt, direkt eller ja... som ni hör så vill jag gärna veta så mycket som möjligt så att jag på något vis kan börja föreställa mig hur det hela kommer att gå till.

Jag hoppas att någon orkar dela med sig av sina erfarenheter inom ämnet

Alexandra har skrivit mkt bra.

Vill bara tillägga att om det är en gammal häst kan nervsystemet vara "segt" och ryckningar etc fortsätta rätt länge.
Min var 30 år och jag blev informerad om det.

Jag var med tills bultning var gjord. Då klarade jag inte en sek till och gick. Min pappa var med och tog grimman.
Hade haft min i 20 år och var helt förstörd IOM att det var just han.
Har varit med förr, med andras hästar. Det är ju aldrig helt lätt. Men
just den här hästen var mitt hjärta.

Lantbrukstjänst är suveräna! Vet ingen här som inte talat om hur proffsiga de är. De sköter ledsna ägare fantastiskt och gör det hela mkt värdigt och respektfullt.

Beklagar sorgen!
När det väl är gjort brukar man som sagt också känna lättnad.

 

[Korven]

Jag har varit med några gånger för att veta vad som händer när det är dags för min egen och jag säger som @Alexandra_W m.fl. Lantbrukstjänst om jag måste välja, mycket proffsiga. Det kan vara nära förestående för min gamling nu, men jag hoppas på nåt år till

 

[Habina]

Jag har varit med en gång, var nog inte riktigt förberedd på hur det skulle bli, men mitt sto vek ihop benen precis som om hon lade sig att sova. Så just då var hon bara vacker.

I övrigt instämmer jag med ovanstående, Lantbrukstjänst är fantastiska.

 

[Ginne]

Du har fått flera bra svar. Jag skulle rekommendera att du, om det är möjligt, har med någon som varit med om det innan. Då kan du, om du känner så, vända dig bort eller gå därifrån om det känns för jobbigt. Det är alltid svårt att veta hur man reagerar vid såna här tillfällen.

Jag hade varit med om några avlivningar av andras hästar innan jag var tvungen att avliva någon av mina egna, och det var bra, tyckte jag, för jag visste precis vad jag hade att vänta mig. Trots det var det urjobbigt när jag var med om min första egna hästs avlivning. Jag ville inte hålla i den, utan stod en bit bort. Nästa häst klarade jag att hålla själv. Tyvärr vänjer man sig aldrig helt och hållet, men som Alexandra skrev så är det ofta värst innan.

Jag håller med om att Lantbrukstjänst är bra, jag ska avliva min gamla häst i morgon och jag kunde välja att vänta en vecka med avlivningen för att få den person jag haft tidigare och som jag vet är lugn och proffsig. Han hade semester förra veckan, så jag valde alltså att vänta.

 

[jerseyko]

Du har fått jättebra svar men vill tillägga att inte stå framför hästen då många slår fram frambenen som om de ska ta ett stort galoppsprång. Inget konstigt eller farligt hästen är borta när det händer.

Avblodning var det förut en 60 sekundersregel men den är borttagen. Jag tycker inte man ska vara med vid avblodningen då det både låter och kommer väldigt mycket blod.

 

[Alexandra_W]

Ang hur snabbt de är borta, så när jag förra veckan googlade angående att ge sedering innan bultning, så snubblade jag av en slump över ett foto. Fotot är på en häst, och är taget exakt i bultningsögonblicket. Jag klickade på fotot för frimärksstort såg det "konstigt" ut, det såg ut som hästen hoppat rakt upp i luften och jag tänkte att "de kan ju inte bulta då?". Så jag förstorade bilden, den är inte särskilt läskig. Men tagen exakt i bultögonblicket som sagt. Och nej hästen har inte hoppat rakt upp i luften och dragit upp benen under sig. Den står, men benen har vikt sig när bulten gick in. Men bilden är tagen den där nanosekunden innan hästen faller (den märker man ju aldrig av när man står där).

Det om något visar hur FORT det går, hästen har reflexmässigt vikt in/dragit upp benen och "hänger fritt i luften" det exakta ögonblick bildens tas. Och det syns att hästen är "borta" redan där.

 

[axel]

Det enda jag har att tillägga är att i mitt fall var det mer bara som en puff då "pistolen" går på lufttryck- ingen knall.

Lider med dig, men det värsta är ändå innan det är gjort för att man kan få det exakt hur o var man vill. Se på förloppet kan man undvika..
Det var lika respektfullt som det vore Fonus.

 

[mackan]

allmän knapp
Jag har alltid använt bult till mina hästar, det brukar som flera redogjort för, vara snabbt och okomplicerat, men ser " brutalt" ut då hästen faller och de är stora djur som sekunden innan var fulla av liv och sen ligger där på backen och är borta. i kombo då med att de kan rycka, stöna, osv som flera redogjort för.

med en häst har jag varit med om att pistolen klickade. 2 gånger på raken. Det var jobbigt. Hästen blev orolig och illa till mods, även om det gick att lugna ner den igen då det var en mycket snäll och tillitsfull häst. Men det var verkligen fruktansvärt jobbigt, både för hästens del, men ffa för en själv. Det hör inte till vanligheterna att det klickar, men det händer, trots att de som hanterat varit verksamma och kvalificerade sen eviga tider osv som var fallet även den gången.

 

[backa_hasten]

När jag tog bort min ponny med lantbrukstjänst, var de väldigt bra. Innan han ens tittade på ponnyn såg vi ut vart det skulle ske. För att underlätta lastning och ordnade med betalningen. Sedan att han glömmt att ladda brydde inte ponnyn om. Utan hade fullt upp med att äta.

Men tycker att det är viktigt att se till att hästen är van vid att främlingar rör vid hästen innan. Hade en granne som tog bort sin häst. Hästen hade i pricip enbart hanterats av kvinnor och främst ägaren. Ägarn valde att inte vara med, hästen var nervös och det gick inte så lungt till. Troligen hade hon inte förvarnat heller, så reservplanen (gevär) var inte med. Bulten kräver nära kontakt, ett gevär går på avstånd. Talade både lantbrukstjänsten och den som avlivade min förra häst om.

 

[Alexandra_W]

Det enda jag har att tillägga är att i mitt fall var det mer bara som en puff då "pistolen" går på lufttryck- ingen knall.

Lider med dig, men det värsta är ändå innan det är gjort för att man kan få det exakt hur o var man vill. Se på förloppet kan man undvika..
Det var lika respektfullt som det vore Fonus.

Undrar vad det beror på att de väljer olika "sorts" bultpistoler? Jag har hört de som låter just bara som en puff med ett litet klick typ, och som häromdagen när det verkligen var högt som ett pistolskott och ekade över hela byn. Mig spelar det egentligen ingen roll vilket, de är ju borta när man hör ljudet, men jag blev rätt förvånad att det lät så himla högt då det inte gjort det tidigare gånger.

Men om man är beredd på en knall, så kan det ju i alla fall inte "bli värre"

 

[Dandylinn]

Men tycker att det är viktigt att se till att hästen är van vid att främlingar rör vid hästen innan.

Jag skulle också vilja tillägga: Är hästen skvättig och risken är stor att den reagerar på nåt i omgivningen, se till att ha sederat hästen före.

Rycker hästen till kan det tyvärr innebära att bulten går fel..Det är inte något som är vanligt men i händelse av att det är en skvättig häst kan det vara klokt att sedera före för det är nog ingen trevlig upplevelse.

Lantbrukstjänst är mycket duktiga, talar om vad som händer och gör ingenting förns man är redo.

 

[Dennerstahl]

Jag vill verkligen tacka er allihop för otroligt bra och informativa svar, som har gjort att jag känner mig lite tryggare i situationen som jag befinner mig i.

Jag är så klart fortfarande rädd för hur jag kommer att reagera och jag tror att det dels beror på att situationen för mig är helt främmande, men jag tror även att det delvis beror på att jag befinner mig i ett skede i livet där döden är väldigt läskig.

De klart att jag aldrig har tyckt att det är trevligt med döden över huvud taget, men när jag nu "blivit vuxen" har obehaget när jag tänker på döden blivit allt större. Jag har svårt att ta till mig hela "konceptet" att något åh så levande kan stå framför en den ena sekunden och i den andra bara vara borta. Det är ju så klart oundvikligt, alla ska vi dö, men tja.. Det känns verkligen, verkligen som att bara den delen kommer att få mig att hamna i någon form av chocktillstånd.

En annan faktor är ju rädslan för att ta en underbar individs liv i "onödan". Tänk om hästen ändå har en chans, tänk om jag släcker detta liv alldeles för tidigt. Den rädslan är ju dock inte direkt förknippad med bultning, men ändå..

Min pappa har erbjudit sig att vara med och hålla i hästen ifall jag känner att det blir alldeles för jobbigt. Han har lagt märke på mig redan nu hur rädd jag är och tycker att jag inte ska utsätta hästen för min rädsla och osäkerhet i en så viktig stund. Även om jag verkligen vill försöka vara med, så känns det skönt att han kommer att finnas där med mig ifall jag inte är så stark som jag tror att jag är.

Tack ännu en gång för allas svar, ni är fantastiska!

 

[Fibusen]

Jag jobbade lite extra på ridskolan som 19-åring,och en av ridlärarens hästar skulle tas bort,och h*n frågade mig om jag ville vara med,då h*n ansåg att det var en bra sak att första gången är en häst man har noll relation till. (Hade knappt sett hästen i hagen ens,då h*n stog i privatstallet)

Jag tackade genast ja,och det är jag jätteglad för,för när det blir min tur att ta bort min egna så vet jag precis hur det går till,jag var med från början tills hästen var lastad,just för att jag ville se hela processen inför den dagen det blir min tur. Jag känner att jag kan vara med tills skottet går när det blir min hästs tur,men sen vill jag inte vara med mer.

Hästen fick iaf stå och äta massa gott, sen PANG,går på en hundradels sekund,sen ligger hästen ner och "galopperade" lite, har för mig lantbrukstjänst hade nån lite större kniv,skär ett snitt på nedre delen av halsen,blodet pulserar ut så pass mycket att det "kluckar",jag vart väldigt förvånad att det kom SÅ mycket blod. Var som att hälla upp och ner på en flaska vatten. Medans hästen avblodas så slår lantbrukstjänst av skorna (vart akut så hann inte ta ut en hovslagare innan,men vid en planerad avlivning så kan man se till att få skorna avplockade innan),vid lastning så har jag för mig att alla fyra ben sattes ihop med nån kätting,sen lyftes hästen i benen med en kran ner i flaket/containern på lastbilen och lades ner där,gubben på lbt gick ner där och kopplade loss hästen,sen åkte dom iväg. Gick jättesnabbt allting,kan inte tagit mer än 20 min allt som allt.

Som sagt,jag är jätteglad att jag var med hela processen,för då vet jag hur det kommer se ut för min pålle den dagen det är hans tur,men jag kommer gå efter han är bultad,för jag vill inte se han så.

 

[DarkInNight]

Jag vill verkligen tacka er allihop för otroligt bra och informativa svar, som har gjort att jag känner mig lite tryggare i situationen som jag befinner mig i.

Jag är så klart fortfarande rädd för hur jag kommer att reagera och jag tror att det dels beror på att situationen för mig är helt främmande, men jag tror även att det delvis beror på att jag befinner mig i ett skede i livet där döden är väldigt läskig.

De klart att jag aldrig har tyckt att det är trevligt med döden över huvud taget, men när jag nu "blivit vuxen" har obehaget när jag tänker på döden blivit allt större. Jag har svårt att ta till mig hela "konceptet" att något åh så levande kan stå framför en den ena sekunden och i den andra bara vara borta. Det är ju så klart oundvikligt, alla ska vi dö, men tja.. Det känns verkligen, verkligen som att bara den delen kommer att få mig att hamna i någon form av chocktillstånd.

En annan faktor är ju rädslan för att ta en underbar individs liv i "onödan". Tänk om hästen ändå har en chans, tänk om jag släcker detta liv alldeles för tidigt. Den rädslan är ju dock inte direkt förknippad med bultning, men ändå..

Min pappa har erbjudit sig att vara med och hålla i hästen ifall jag känner att det blir alldeles för jobbigt. Han har lagt märke på mig redan nu hur rädd jag är och tycker att jag inte ska utsätta hästen för min rädsla och osäkerhet i en så viktig stund. Även om jag verkligen vill försöka vara med, så känns det skönt att han kommer att finnas där med mig ifall jag inte är så stark som jag tror att jag är.

Tack ännu en gång för allas svar, ni är fantastiska!

Det om att ta en individs liv i onödan..
Trots att jag kämpade med mitt stos mående i tio år kan jag fortfarande fundera över om jag gjorde rätt, om jag skulle provat något annat, om det var fel beslut att avliva.
Jag vet att jag gjorde rätt. Men ibland kommer tankarna ändå. "tänk om"...

Sen är det bra att ha en trygg person med sig.
Min pappa följde med när vi avlivade mitt sto, det var bra att ha någon med som jag kunde få gråta mot.
Han fick även köra hem hästtransporten.

 

[tuaphua]

Hej på er..

Idag har det varit en lång och tuff dag. För cirka tre veckor sedan köpte jag en häst, en fantastiskt snäll och godhjärtad häst, i ett rent räddningsförsök. Hon var i så dåligt skick, men min stora dröm och förhoppning var att hon skulle få ett långt liv hos mig med enormt mycket kärlek. Jag ville så gärna att hon skulle få äta upp sig och bara få leva ett lyckligt hästliv precis så som hon förtjänar, men idag fick jag tyvärr veta att det bästa jag kunde göra för henne var att släppa taget. Fy vad jobbigt det är. Satt i många timmar nu på kvällen och bara tittade på henne i hagen och kunde inte få in att om ett tag så finns hon inte mer. Det är overkligt, och jag har bara haft henne i tre veckor. Det gör så ont i mig när jag tänker på alla som behöver låta sina trotjänare sedan många år tillbaka somna in. Vilken sorg.

Hur som helst, jag har ju på grund av detta behövt börja vänja mig vid tanken att hon kommer att avlivas. Jag vill att bult ska användas och jag känner att jag nog skulle vilja vara med prinsessan när hon går över till andra sidan. Men, jag vet inte vad jag ska förvänta mig. Jag har aldrig behövt ta bort en häst tidigare och jag känner en djup panikkänsla när jag tänker på tillvägagångssättet. Jag vill kunna förbereda mig mentalt på vad som komma skall, men det är så svårt när jag inte vet hur det faktiskt är.

Smäller det högt när skottet går av? Brukar det kännas traumatiskt på något vis? Ser det väldigt hemskt ut? Hur delaktig behöver man vara om man ändå väljer att vara med? Hur fort går det och dör hästarna direkt, direkt eller ja... som ni hör så vill jag gärna veta så mycket som möjligt så att jag på något vis kan börja föreställa mig hur det hela kommer att gå till.

Jag hoppas att någon orkar dela med sig av sina erfarenheter inom ämnet

Jag vill tillägga att oftast brukar det inte skvätta så mycket blod. Men ibland kan det komma något stänk. Med min ponny skvätte det blod på mig.
För mig gjorde det inget. Men andra kanske är känsliga för sånt.

Har de huvudet i en hink med favorigodiset brukar de vara rätt fokuserade på det. Och Lantbrukstjänst tex brukar ju heja på hästen innan och kolla av hur den reagerar vid kontakt.
Är de huvudskygga eller sprättiga finns ju som sagt möjlighet att sedera. Då ringer man sin veterinär och ber om medicin.
En elev till mig ville safe:a med sin som var försiktig om huvudet. Så han fick Vetranquil.
Som jag förstått det så blir de hjärndöda just av trycket i hjärnan/skallen som blir då man bultar i rätt riktning på rätt ställe. Missar man kan det då bli trassel att få till rätt tryck iom att man har öppnat upp sas.
Jag har dock inte varit med om att man missat eller hört någon som varit det. Vet att en kompis som pluggar vet fick höra då de var på olika slakterier och gjorde besök att 1 människa hade varit med om det med 1 tjur. Så det är inte direkt vanligt skulle jag tro.

Hos oss har vi använt oss av en avsides plats där man dels kan vara lite ostörd. Men också där ägare och andra inte behöver se blodfläck etc innan det fixats. Lastbilen kommer fram och kan få med sig kroppen.

Vi är ju olika och processar olika. Så tänk på att det blir blodigt där de avblodar. Vill du inte behöva greja med det/se det kanske pappa eller stallägare/stallkompis kan täcka över det.

Det är absolut en hemsk känsla att behöva fatta beslut kring någons liv. Men en död häst tror inte jag lider. Det är vi som sörjer.
Men för hästarnas skull så tror jag inte man behöver oja sig om det. Speciellt inte om man är en sån som faktiskt tänker den tanken. Då har man nog redan försökt.

 

[Dennerstahl]

och bra svar fortsätter att komma in. Tack snälla ni som tar er tid att dela med er av era erfarenheter och av era egna historier och tankar. Ni är guld värda och jag är så tacksam!

Jag har sett att nästan alla skriver att det kommer väldigt mycket blod och jag har då en följdfråga. Hur mycket utrymme behöver man? Konstig fråga kanske och jag hoppas att ni förstår hur jag menar. Jag menar, hur stor blir blodpölen? Räcker det med en mindre plätt bredvid stallet eller ska man hellre ut på en större gräsplätt eller dylikt för att det inte ska upplevas som att det är blod överallt?