Hel alla kloka människor. Jag mår, för första gången på länge bra! Jag har en grej jag skulle behöva jobba på bara.. Jag är 25 år gammal men har aldrig haft ett riktigt förhållande, aldrig varit på en riktig dejt ens, alltid när någon har frågat har jag sagt nej även om jag tyckt om människan, för när de lär känna mig, hur kommer de kunna tycka om mig då? De få gånger jag haft sex har varit one night stand med människor som jag vet att jag aldrig kommer behöva träffa igen så jag slipper göra dem besvikna. Jag vet att jag är en person som är svår komma nära, för jag har väldigt svårt att öppna upp mig men jag känner ändå att jag vill ha någon förändring nu. Jag tror att mycket av mina problem ligger i min osäkerhet i mig själv, det är klart man tex inte kan vara bra på sex när man nästan aldrig har haft det. Men det känns som att jag ligger så långt efter alla att det är omöjligt att komma ikapp. Det är inte så att jag vill ha ett förhållande, men jag är bara så trött på att vara en apatisk människa som inte vågar känna, alltid tar den säkra vägen och intalar mig själv att det är för det bästa.. För en gång skull vill jag bara vara kär, eller ha en crush eller vad som helst. Jag har vuxit upp med att höra vilken idiot jag är, att jag är dum, värdelös och ful av min pappa och även fast vet att det inte stämmer sitter det alltid där och gnager, för som han sa, det finns ingen som tycker om dig för den du är.
Så hur vågar man bryta sig loss från sina säkra rutiner? Våga säga ja? Våga träffa nya människor?
Så hur vågar man bryta sig loss från sina säkra rutiner? Våga säga ja? Våga träffa nya människor?
